roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 25 juni 2016

I min lilla, lilla värld av ogräs







lyser solen ner mellan det gröna taket av äppelblad. Till vänster står en gammal tuja med sju stammar och  vet många hemligheter. Under den sitter jag och är glad eller ledsen och var och en av de sju stammarna bär tyst allt upp, upp mot molnen.

 Midsommartid är hänryckningens blomstertid och nytt liv produceras allt vad tygen håller i minsta levande och död del av biosfären. Livet går alltid vidare.

Alla dagar äro icke solskensdagar fick jag höra när jag var liten. När jag var flicka och grät över något strök min pappa mig över ansiktet uppifrån neråt och nerifrån upp igen och sa till tröst: " Solen går ner och solen går upp." Då kändes det lite gladare.

Idag känns det sorgligt i trädgården och ingen stryker med handen, bara tiden. 


2 kommentarer:

Stubbetufsa sa...

Kjære soliutesoliinne!

Naturen leger, det så jeg på de gamle da jeg var barn, og det kjenner jeg på også. Jeg har hatt en lang pause, kommer liksom ikke i gang her, men jeg oppsummerer at jeg har mange kjenninger her som det er hyggelig å kikke innom. Klem!

Solveig Sjöskog sa...

Tack før trøstens ord, Stubbetufsa! Så sant, tiden læker alla sår och livet går vidare! Nu har dottern varit hær en måned och åkt tillbaks till Tromsø idag. Så artigt och ha dem hær ! Været har varit idealiskt och vi har varit på stuen næsten hele tiden. Svømmer och badat bastu mm Deras gutt 2 år, full av energi.! :)
Nu åter till vardagen. Klem!!