roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 30 november 2015

mörkertid, ad vent, väntan


Ute faller blöt snö, vädret har svårt att bestämma sig om det ska bli vinter alls. Då är det skönast att sitta inomhus och söka sig till de ljus och värmekällor som finns och begrunda lite närmare på ingenting särskilt.

Sjunka in i sig själv och varandet i nuet utan då och sen. Lyssna till sin kropp, här är den nu och omkring den är nu och vad den ser och hör och känner nu utan andra tankar medan tiden går och allt går för sig för nu är bra sen. Fast det vet vi inte vi som lever i nuet som katten vid ljuset.






söndag 22 november 2015

Vintertrappa.




Gomorron Vinterland!

Såg ljuset genom vindsfönstret när jag vaknade, det har blivit vinter! Hela natten hade snön fallit tyst och stilla och ute doftade det friskt av snö.   Termometern visade på plusgrader och snön testade styrkan på grenar och träd. Vackert. Hoppas du stannar, Vinter.

Här lite av vad jag har målat den här gångna veckan














onsdag 4 november 2015


Det är någonting konstigt med vädret nuförtiden men njutbart i allra högsta grad är det. Ljuset är fantastiskt, solen är på fel ställe vid dylik värme och luften är mild som en smekning som från en vresig faster som gripits av plötslig ömhet för sin nevö.  Det doftar kryddigt av gräs.  Växtligheten tvekar, ska vi gå till vila eller vad menas?

Har längtat länge efter att komma mig ut ur vardagen på något festligare.  Då stannar min väninna idag sin bil där jag håller på och tvättar min egen invändigt och frågar: Ska vi fara ut och äta gott nån kväll? På loppis? Blev glad för har känt mig ensam men det är kanske konstens baksida när man försöker hålla på med sånt.

Så kom min käre bror och fick kaffe och jag fick goda skratt. Han verkade lite trött efter en förkylning som brukar vara en obligatorisk  följd på en södernresa.  Han skämtade och skojade och berättade om den och så for han igen. Han kommer som ett korsdrag och friskar upp, min bror.

 Måste erkänna att jag köpt mig en korsett!  Dels som stöd för ryggen, vi säger så, och för att fejka smal. Dessutom, hör och häpna, har jag köpt lösögonfransar! Provade dem men tyckte att jag såg ut som en bedagad bordellmamma. Dem använder jag nog inte mera. Som ung hade jag och det var antagligen en släng av nostalgi  som gjorde att jag ville pröva. Nej, bäst att hålla sin mormor/farmor-roll och undvika patetiska försök-att-se ung-ut, det är bara pinsamt för omgivningen. Är man tant ska man var tant och försöka allt man kan för att vara en mentor och förebild för alla unga tjejer som kommer att bli tanter en gång.


Det är skönt att vara tant.