roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 31 oktober 2015

om stenar kunde tala

Vad utmärker ett stort författarskap?  Det frågar sig många och särskilt Jonas Thente som översatt Annie Dillards bok "Att lära en sten att tala" och svarar samtidigt att man inte kan återge, bara citera.  Lika lite som man kan nynna en Bachsymfoni, beskriva en Kandinsky eller gestikulera en Rhodin staty. Man måste själv uppleva det, det är konsten som tar fram det vi inte visste att vi visste eller kände.

Annie Dillards språk är hisnande, hon rör sig i sina essäer ledigt mellan kyrkobesök  och polarexperditioner. Om människans bara existens att det är samtidigt helt häpnadsväckande och tankeväckande hur en författare kan väva in vår sökande plats i kosmos och att allt vi gör kommer att komma tillbaka till oss.
Hon beskriver ljuset i polartrakterna, expeditionen liv och försök att i det sista behålla en  normal värdighet.  Om djurs förmåga att varken tänka framåt eller bakåt endast reflektionslöst följa det de är ämnade för av naturligt urval samtidigt som det vi söker i världen och skapat i kyrkornas sakrament blir vår ursäkt och tillfredsställelse att inte kunna det. 

Det är Allhelgonahelg och vi stannar upp för det obegripliga. Harry Martinsson skrev att det inte är nödvändigt att förstå, det är större när tanken hisnande stannar.





torsdag 29 oktober 2015

Husprydnader


Under resor har jag sett olika husprydnader och blev inspirerad av tanken att själv pryda huset. Lite skrockfull får man vara. Det är bättre att vara på säkra sidan när det gäller sånt så nu håller kattkvinnan ögonen på allsköns otrevligheter som kan komma nära. Solen på andra sida lyser och ler välkomnande att kattkvinnan inte menar så illa fast hon har rätt.














Solen i porslin är köpt på Cypern och kattkvinnan är i keramik och gjord av Paula Blåfield. PÅ Cypern hade de flesta hus en sol på fasaden. I Mosjöen i Norge var husen prydda med solrosor i trä, på en del hus en hel bukett .Det såg fint ut och var säkert hemgjorda för alla såg olika ut.

söndag 18 oktober 2015

work in progress

getpors eller skvattram

Ute strålar höstsolen och jag har inte kommit mej utanför dörren ännu. Gårdagen var utedag, en liten gosse kom och purrade upp mormor och fick gröt och gladde. Efteråt ville han ha mormor med ut och cykla. Hans cykel har flera växlar och just före starten vek sig "kedjemaskineriet" runt baknavet så mormor tog i och bände och försökte. Då sa barnbarnet vänt lite så backar jag och så gled hela mackapären i rätt läge, han satte kedjorna på plats och vi cyklade iväg glada i hågen, han och jag, Tur att inte mormor var så stark att hon drog så något gick galet.
Barnbarnet behövde cykellykta och -lås och det hade han sparat pengar för i en egen inköpt börs som dragkedjan strejkade i, så den skulle mormor laga.

Det blev en härlig dag med killarna, 10 åringen på tröskeln till tonårens turbulens och hormonala stormar drar sig mest tillbaka med sin spelplatta och blir tycker mormor allt svåråtkomligare i sina funderingar. Bäst att nappa fatt honom och ta honom med på det han skulle tycka om, och om han inte tycker om det blir han kanske intresserad och minns ändå.
 Mellanpojken som kommer och hälsar på är eftertänksam, jämnmodig och intresserad av att prata medan minstingen 4 år rasar och spritter, pratar och busar om vartannat och är mest till förtret för sina bröder som ändå visar hur det ska vara med det ena och det andra..

Dagens citat:

För varje minut som du är arg förlorar du sextio sekunder av glädje.

okänd

fredag 16 oktober 2015

Bullbak



blev det idag. Det är givande att baka både för kropp och knopp. Huset fylls av god doft och i skafferiet och frysen frestar bullarna och blir inte gamla när barnbarn och jag själv vet var de finns..

Köpte hel kardemumma för någon tid sen på Indiska och doften när de utpetade fröna krossas är afrosisiaka och essens! Kan inte sluta förundras över vad som kan gömmas i frön, någonsin.

Gav blodprov på sjukhuset i morse för att kolla blodkärlsinfektionen jag haft ca två år.  Läkarna vet det  inte riktigt vad det kommer sig av, den påverkar inte livslängden, det känns skönt att veta..  och ska gå om med tiden. Jag får ta kortison och gå på koll med jämna mellanrum för att öka eller minska doseringen beroende på blodvärdet.

Det går bra. Biverkningarna är inte långt när så många som bipacksedeln skrämmer med. Humöret och känslolivet reagerar mera än vanligt, tar till lipen lika lätt som skrattet och när jag vet om orsaken försöker jag prata förnuft med mig själv.

Är med godissugen än vanligt, maten smakar så gott och jag får försöka hålla igen tröstätandet.



Dagens citat:
Du ska aldrig missunna en rik man, det är bara en fattig man med mycket pengar.

okänd

onsdag 14 oktober 2015

En ros är en ros är en ros


och jag fick två igår som stämde till eftertanke.  Det finns mycket symbolik och mening bakom just rosor, mångbesjungen och avbildad.  Jag fick dem utanför affären för att jag skulle köpa blöjor åt en invandrares barn.

Jag gav henne pengar och sade att det är synd att hon måste tigga, hon kan säkert få hjälp från rådgivningsbyrån eller socialbyrån om hon går dit och hör sig för,  Så gav hon mig en kram och jag blev varm om hjärtat, många vill uppriktigt kämpa för att få en tillvaro i ett nytt land och vad de varit med om kan man bara inte föreställa sig. 


tisdag 13 oktober 2015

ny fart


 med färgerna. Jag vet inte i hur många år jag försökt fånga formen på den här båten för att göra denna pärla mest rättvisa. Linjerna är på något sätt så rena  och så lätt och  elegant som hon bärs upp  av vattnet. Hur kunde båtbyggaren bygga utan ritning?  Modellen måste bara sparas  för framtiden för det lär inte finnas fler.

30 års kärlek till en båt blir det i nästa år.




Här är gumman på gång, eller i vila snarare. Hon ska bli kalender hade jag tänkt. Här också en slarvig skiss, för att hitta tillbaka till färghanteringen och måleriet skulle det inte få gå en dag utan ett penseldrag.

måndag 12 oktober 2015

Datorn hittar inte skrivaren

fastän den ligger alldeles intill. De har beslutat sig för att vara ovänner och skickar konstiga meddelanden med koder för att förvilla förlikningsmannen, kvinnan i det här fallet.

. Som detta kryptiska meddelande det skulle behövas en kodtydare från någon motståndsrörelse i yttre rymden att tyda.

 "Funktionens adress OxfaaO6fda orsakade skyddsfel undantagskod Oxc 0000005) En del egenskapssidor kommer kanske inte att visas."

Hur ska en vanlig dödlig född då det ännu kördes med hästforor på stans gator begripa? När lika lång tid i framtiden gått som den jag upplevt av förändring kommer dagens it-experter att fråga sig samma sak.

Nu har jag skilt ovännerna åt och skrivaren får ligga där och sura tills terapeuten kommer och reder upp vilka psykiska besvär den lidit av så länge.


lördag 10 oktober 2015

halsvärmare för lilleman

stickat på några kvällar,  mallen är efter eget huvud och färgerna passar till de flesta färger på kläderna. Garnet är Regia Vinterdream Color och måtten 17 cm x 17 cm. Stickor nr 3-4.

Läser Kaj Hedmans "Panikdagboken".  Kaj Hedman skriver bland annat kolumner och inlägg i tidningar och bor i Karleby på Kyrkbacken som är hans begränsade plats på jorden därför att han har ångestsyndrom som gör att han inte kan röra sig mer än en liten bit från hemmet. Hur det är att vara beroende av ett knaggligt vårdsystem med skötare och mentorer som uteblir eller byts ut och oron för framtida nedskärningar där de grundläggande behoven behövs, skolor och vård.

Han är gift med Penny från USA sen 7 år.  De träffades på nätet. Hennes  anpassning till en annorlunda miljö utan samma öppenhet människor emellan som hon var van med och Kajs borderlinestörning och alla vardagsbekymmer berättar han på ett förtroendefullt och rakt sätt.

Ibland tänker jag hur komplicerad den mänskliga hjärnan är, så mycket på gott och ont den åstadkommit. Den allra bästa egenskapen måste nog vara förmågan att skämta, att ha humor. Det är för mycket allvar i världen.
 Mor sa på den tiden vi hade stuteri med travhästar:  ( Den naturliga instinkten för en häst som flyr är att galoppera och följden blev att benen inte höll.) " Gud Fader har misslyckats med två saker, människans huvud och hästens ben."

 Läste om kråkan som hade hittat ett burklock en vinterdag och flög med det i näbben till en backe, satte sig på det och åkte ner upprepade gånger. Efteråt flög den iväg med locket i näbben antagligen så att frun också skulle få åka. 

onsdag 7 oktober 2015

så kom frosten

 
 och tog de sista. Visst är de vackra i sin sista blomning!
Ringblomman hann så här långt innan den lade sig ner bland nävans blad. Tack för mej.

Vintergrönan kan ta det lugnt, den gör skäl för sitt namn.
Är inne i Merete Mazzarellas senaste bok "Solkattens år".   Med humor och beläsenhet beskriver hon vardagen för sig och sin man som också skriver. De har funnit kärleken på äldre dar, de är lyckligt nygifta och mycket medvetna om att tiden som pensionärer inte har lika mycket slöserimån som de mitt i livet. De tar de tillvara tillvaron så mycket de kan. "Vi gör allt tillsammans, när  det av omständigheters nödtvång inte blir så  har vi alltid något att berätta."
Hon är några år äldre än jag och jag har med stor behållning följt henne i hennes böcker. Hon har blivit som en mentor jag nästan känner. Såg henne en gång utanför De Fyra Vindarnas Hus när jag var i Hangö på målarkurs tillsammans med min dåvarande fästman och jag förvånades över att hon var så liten.


torsdag 1 oktober 2015

Kortaste korta sommarresume

Sommaren sjunger på nästsista versen, nu väntar höstmörker och innemys.

Hur har sommaren varit?

För mig har den varit helt skön, särskilt mot slutet då värme och sol äntligen kom. Ganska omvälvande, det har hänt mycket.  Försommaren som  kom med sitt ljus och sina löften var kylig  i dubbel bemärkelse men kompenserades av en ljuvlig tid i skärgården och senare och  i mitten på september med en vecka i Spanien med sol, sol.

Flera dagar i olika repriser på holmen alldeles ensam, underbart. Fick mycket gjort mellan latemansstunderna då jag bara satt och tittade, läste, stickade och solade för att få grundfärg innan bestrålningen i Spanien.

Rödmyllade fasaden, impregnerade verandan och fyllde på vedförrådet, badade bastu och i sjön och röjde vid stranden utanför bastun,  bara njöt av naturen.  Jag har inget emot att vara ensam. Vill man finns ju skype och sms och hela yttervärlden i telefon  och de närmaste är kontaktbara närsomhelst. Ibland hade jag önskat att leva i gången tid då man inte saknade de möjligheterna och levde hur bra som helst ändå.  Man blir alltför lätt beroende.

Fick veta av min läkare idag att blodkärlsinfektionen jag haft i ett par år blivit sämre.  Det går bra så länge jag är noga med medicineringen. Känner mig frisk, bara lite mera godissugen och  det är inte så  illa, bara att hålla igen på sötsakerna.

Här lite bilder från sommaren och några från Spanien .




 Mysig firaskymningstund.. 


Där ligger de älskade holmarna. Idag är de är fåfänga, de speglar sig...



 Rabatten i vatten. Vattenranunkel vid bastubryggan.


 Nordvästan drar in

Här är man turist, och båtar och hav ska det vara med på bild då också..


http://www.finistere.se/  

 Läs om Tesla i Bodil Malmstens blogg och förundras över ekonomirävarna i världen.