roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 31 oktober 2015

om stenar kunde tala

Vad utmärker ett stort författarskap?  Det frågar sig många och särskilt Jonas Thente som översatt Annie Dillards bok "Att lära en sten att tala" och svarar samtidigt att man inte kan återge, bara citera.  Lika lite som man kan nynna en Bachsymfoni, beskriva en Kandinsky eller gestikulera en Rhodin staty. Man måste själv uppleva det, det är konsten som tar fram det vi inte visste att vi visste eller kände.

Annie Dillards språk är hisnande, hon rör sig i sina essäer ledigt mellan kyrkobesök  och polarexperditioner. Om människans bara existens att det är samtidigt helt häpnadsväckande och tankeväckande hur en författare kan väva in vår sökande plats i kosmos och att allt vi gör kommer att komma tillbaka till oss.
Hon beskriver ljuset i polartrakterna, expeditionen liv och försök att i det sista behålla en  normal värdighet.  Om djurs förmåga att varken tänka framåt eller bakåt endast reflektionslöst följa det de är ämnade för av naturligt urval samtidigt som det vi söker i världen och skapat i kyrkornas sakrament blir vår ursäkt och tillfredsställelse att inte kunna det. 

Det är Allhelgonahelg och vi stannar upp för det obegripliga. Harry Martinsson skrev att det inte är nödvändigt att förstå, det är större när tanken hisnande stannar.





Inga kommentarer: