roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

onsdag 26 februari 2014



Till ödehuset som  mumlade minnen från de hänsovnas tid cyklade jag idag.    Sist jag var dit hade äppelträden intill ännu frukt.



Somliga gamla hus borde inte rivas, de ska stå och påminna om tidens gång.  Stanna upp, betänk den korta tid! 
 En långsam husperformance.






Enkelt är vackrast. 



När jag kom hem igen var telefonen inte med mig. Greps av en  känsla snudd på stor förlust som efter en stund böts av ett försök till förnuftsresonemang som övergick nästan i en frihetskänsla. Hah, jag är utan telefon!   Jag ska installera väggtelefon som man klarade sig med förr och bli fri som fågeln utan facebook och hotmail och google och alla youtubar i världen. 

Hoppade på cykeln och cyklade tillbaka till ödehuset.  Gick ungefär samma rutt och hade ögonen på långa skaft.    Telefonen kunde ju ligga i fjolårsgräset som var lika brunt som fjolårets hästlortar.. . Ifall att.

När jag kom hem igen låg den på hatthyllan.

lördag 22 februari 2014


Veckorna går rasande snabbt, vaad  beror det på att dagarna går så fort?  Många saker jag tänkt göra länge har jag sparat som en riktig godbit ooch efterrätt när annat kommit före. Igår gick jag äntligen igenom flyttlådor gamla som gatan, ja, ända från min mormors tid. Hon sparade visst också och flyttlådor som aldrig blev uppackade gömde kryddburkar från hennes tid.



Nu får de pryda spiskupan. Arom och doft har tidens tand ätit upp...
 Lägg märke till stavningen "safran"

En byxhängare fick bli receptbokshållare.

Mandelkvarnen   är rolig att använda för barnbarnen. Har mycket mald mandel nu i skåpet. Det ska bli mandelkubb av det snart.

Haren följde med huset och längtar till Morotslandet.

måndag 17 februari 2014



Igår kväll lekte vi kurragömma,  barnbarn och jag, spelade på dator och på telefonen och så  bjöd mamma alla  på  princesstårta med  underbart god hallonsaft till.

Tänkte att det är en ny generation som växer upp med it-kunnandet som vardagsmat.  Om ytterligare några generationer,   kommer hjärnorna att växa och kroppen förtvina om de inte leker lika mycket som vi gjorde när det inte fanns sånt?  Barn måste få  röra på sig.   Kliva och klättra och hitta på i en omväxlande och naturlig miljö. Tänkte mormor.




Hon tänkte också mycket på hur fort den tiden gick när de egna barnen  var i full gång.  Det var en tid då ingen annan tid än den tid de tog fanns på kartan.   Minns att det kändes jätteovant att köra bil till grannstaden, så länge hade hon bara varit hemma.

Att vara mamma tyckte jag var det härligaste självförverkligandet i livet.   Man fick  vara tusenkonstnär:   psykolog, kock, sömmerska, bagare, trädgårdsarbetare, bygghjälp, heminredare, älskarinna, fru, chaufför, städerska, förlikningsman och försöka hålla huvudet kallt når det kändes kärvt. Vilket var svårast. Vilket var livet.




 "Har man barn ska man kunna ta hand om dem och inte skyffla dem på samhället.  Familjen är grundplåten." Så sa min mamma på äldre dar.  Men det var annorlunda då,  hela byn var ett enda stort dagis.  En by som Bullerbyn, fast det var  Nykarleby, en stad.   Småstad som bäst, heter det  i reklamen..

Barn tar 20 - 25 år av ens liv, och fortsätter att bo i hjärtat livet ut.  För dem betyder den tiden hela deras  fortsatta liv. Värt att tänka på.  Ja, men det har jag väl skrivit förut har jag en känsla av...  Vadav hjärtat är fullt...

 Van som jag var med att mamma var hemma och glad över att jag själv kunde vara det rymdes faktiskt egen tid  att ta till emellanåt.  Pappa hoppade in nån dag i veckan och på helger fanns han ju där.  Lite knapp tid idag kanske och ofta  var den ont samvete -fylld.   Behöver ändå  inte förebrå mig för att inte ha gett dem tillräckligt med tid.  Jag tror att de är nöjda, jodå, det tror jag. 
 Den tiden har jag  nu.  :-)

Här lite bilder från min egen ljuva 50-talsbarndom.


 Mina bröder vid gårdspumpen.




Det var innan bilarna tog över vägarna och plasten kom i kläderna. . Det var vadmal och ylle och bomull  utifrån och in och inifrån ut.  Här står mina bröder med en kompis mitt på vägen vid pappas första bil.



Ut i backen.  Inga plastpulkor.,   papplådor räckte tills de gick i tusen bitar och recycling som gällde innan ordet var uppfunnet.




Det har varit allahjärtansdag och jag fick tulpaner och ett sött kort,  det värmde!  Under natten får de stå i farstun där det är svalt, tillsammans med julhyacinterna som inte ville vara julhyacinter utan väntade till vändagstid.

lördag 1 februari 2014

långt om länge


 och lång och gänglig blev amaryllisen innan den bestämde sig för att slå ut. Så är det att blomma när det är så mörkt. .



Den visste att jag snart ska bli farmor!! Idag på förmiddagen föddes liten Karin och alla klockor slog ut!

 Tänker på Tove Janssons farmor i  Sommarboken som följde med sitt barnbarn på upptäcksfärd. Hon klev och klättade med sina dåliga ben över den hölstriga holmen på upptäcksfärd som de var, farmodern med sitt barnbarn,   filosoferande om människors förehavanden  på en ö i skärgården. En underbar bok och en farmor att kunna ha som förebild.
 Apropå förebilder. Det är bra att ha , det har jag alltid haft även om det  är bättre att själv försöka  vara förebild för andra.

Byggjobbarna är tillbaka efter två månaders uppehåll!! Nu sker stora ting i gårdshuset. Oj vad de får till stånd! Jag är så imponerad över ren och skär hantverk. Att bygga hus, få alla vinklar räta, tätt och gediget. Undra på att Jesus fader Josef var snickare. Det ska ju hålla i åratal. Gå in på fliken renoveringen om du vill kan du se vad som hänt. Klicka på bilden.

http://soliutesoliinne.blogspot.fi/p/husrenoveringen.html