roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 17 februari 2014



Igår kväll lekte vi kurragömma,  barnbarn och jag, spelade på dator och på telefonen och så  bjöd mamma alla  på  princesstårta med  underbart god hallonsaft till.

Tänkte att det är en ny generation som växer upp med it-kunnandet som vardagsmat.  Om ytterligare några generationer,   kommer hjärnorna att växa och kroppen förtvina om de inte leker lika mycket som vi gjorde när det inte fanns sånt?  Barn måste få  röra på sig.   Kliva och klättra och hitta på i en omväxlande och naturlig miljö. Tänkte mormor.




Hon tänkte också mycket på hur fort den tiden gick när de egna barnen  var i full gång.  Det var en tid då ingen annan tid än den tid de tog fanns på kartan.   Minns att det kändes jätteovant att köra bil till grannstaden, så länge hade hon bara varit hemma.

Att vara mamma tyckte jag var det härligaste självförverkligandet i livet.   Man fick  vara tusenkonstnär:   psykolog, kock, sömmerska, bagare, trädgårdsarbetare, bygghjälp, heminredare, älskarinna, fru, chaufför, städerska, förlikningsman och försöka hålla huvudet kallt når det kändes kärvt. Vilket var svårast. Vilket var livet.




 "Har man barn ska man kunna ta hand om dem och inte skyffla dem på samhället.  Familjen är grundplåten." Så sa min mamma på äldre dar.  Men det var annorlunda då,  hela byn var ett enda stort dagis.  En by som Bullerbyn, fast det var  Nykarleby, en stad.   Småstad som bäst, heter det  i reklamen..

Barn tar 20 - 25 år av ens liv, och fortsätter att bo i hjärtat livet ut.  För dem betyder den tiden hela deras  fortsatta liv. Värt att tänka på.  Ja, men det har jag väl skrivit förut har jag en känsla av...  Vadav hjärtat är fullt...

 Van som jag var med att mamma var hemma och glad över att jag själv kunde vara det rymdes faktiskt egen tid  att ta till emellanåt.  Pappa hoppade in nån dag i veckan och på helger fanns han ju där.  Lite knapp tid idag kanske och ofta  var den ont samvete -fylld.   Behöver ändå  inte förebrå mig för att inte ha gett dem tillräckligt med tid.  Jag tror att de är nöjda, jodå, det tror jag. 
 Den tiden har jag  nu.  :-)

Här lite bilder från min egen ljuva 50-talsbarndom.


 Mina bröder vid gårdspumpen.




Det var innan bilarna tog över vägarna och plasten kom i kläderna. . Det var vadmal och ylle och bomull  utifrån och in och inifrån ut.  Här står mina bröder med en kompis mitt på vägen vid pappas första bil.



Ut i backen.  Inga plastpulkor.,   papplådor räckte tills de gick i tusen bitar och recycling som gällde innan ordet var uppfunnet.




Det har varit allahjärtansdag och jag fick tulpaner och ett sött kort,  det värmde!  Under natten får de stå i farstun där det är svalt, tillsammans med julhyacinterna som inte ville vara julhyacinter utan väntade till vändagstid.

4 kommentarer:

nettezrum sa...

Jag har ofta tänkt på det där hur fint det sku vara om hela byn fortfarande kunde vara medfostrare till barnen. Hur mycket tryggare sku det inte kännas för alla. Vilka härliga gamla foton du delade med dig!!

Solveig Sjöskog sa...

Tack för att du kommenterade! Ja det var bättre förr. :-) Så kommer väl dagens barn kanske också att säga när de är lika gamla.

Cicki sa...

Det finns ju ett afrikanskt ordspråk som säger att det krävs en hel by för att fostra ett barn. Det ligger något i det för varje byinnevånare, ung som gammal, har något att ge.

Min mamma var hemma med oss och för mig var det också självklart att jag skulle vara hemma. Jag var hemma tills yngsta dottern började skolan. Då började jag själv att plugga vilket gjorde att jag ändå var hemma mycket när barnen var hemma på eftermiddagarna. Dessutom är deras pappa polis, vilket innebär skiftarbete. Så han var ju också hemma mycket.

Då tänkte de nog inte så mycket på det, men idag när de är vuxna som kan det komma kommentarer där man märker att de tyckte det var skönt. Det var ju inte fett, men jag drygade ut det genom att vara dagmamma åt några vänners barn. Allt kostar också mindre när man är hemma för man hinner baka, laga långkok och ta rätt på saker och ting, som man inte hinner när man jobbar. Dessutom behöver man själv inte så mycket i klädväg när man går hemma....:-)

Solveig Sjöskog sa...

Ja, Cicki jag undrar ibland varför ingen frågat barnen var de helst skulle vilja att mamma var. Jag tror att många barn känner sig vilsna och får för lite vuxenkontakt. Jag tror att det för många som vill skulle löna sig om en förälder stannade hemma. Kanske vi går tillbaka till tiden då den ena föräldern försörjde och den andra sparade en massa med hemarbetet?