roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 27 december 2014

bjällerklang, bjällerklang...


Måste bara lägga in den här snodda bilden eftersom jag är lite hästtokig sen gammalt och har haft och kört häst på samma vis. Blir så nostalgisk och glad! Kan höra travljudet och frustandet blandat med knirr och knarr och säkert har hästen en dombjällra mellan putorna bakom manken där den bärande klangen hörs långt in i skogen.

Ser ni skillnaden på selningen i Sverige och här  i Finland ? Här har vi lärt oss vintersela av ryssarna. På sommaren selar vi som i Sverige. I Ryssland selar se så här året runt. Inga skaklar i trä som trycker på hästens flanker utan den rör sig smidigt mellan bågen, vet inte vad den heter på svenska, den som går upp över hästen och håller ut skaklarna. Underbart.
Särskilt i tungt arbete är den här selningen idealisk. Så bra att den gamla konsten att använda häst i arbete inte dött ut med de gamla hästkarlarna.

Gott Nytt År alla !!


onsdag 17 december 2014

julesnö!

Det är inte klokt så mycket mat man ska laga till jul.  Det finns alldeles för mycket gott,  överflödet gör att man blir yr i bollen. Bäst att hålla sig till traditionerna. Men nej, det går bara inte, hur kunde man äta så tung mat ? Köttbullar, skinka, revbensspjäll, syltor och pastejer, allt på en kväll, hu.  Lutfisken kan jag ändå nte vara utan, lutfisken är basisk och bra för magen. Vit sås till med kryddpepparkorn som syns, ärter och potatis. Som efterrätt fruktsallad med zabaionesås.
 Till kaffet en liten bit chokladkaka med apelsintryffelfyllning...


Vaknade i morse till en ljusare värld! Om inte andligt så bokstavligt och det gör mycket för det andliga att se julkortsvyer åt alla håll!

Snön lyser vit på taken och skogens unga träd böjer sig för den våta snö som kom och nu frusit och böjer stammarna nådeligt över vägen. Vackert är det efter allt gråmurrigt mörker.

Här uppe är det så lite dagsljus att gör snön underverk för sinnet.




tisdag 9 december 2014

snart är det jul igen

sa han som låg inunder tåget brukade mamma säga.  Oj vad den tiden går! Ute skiner en blek sol över en gråbrun värld, få se om eller när snön ska komma. Det ÄR varmare ute än när jag var barn, den här tiden hade vi snö och is och åkte skidor, spark och skridsko.

Under femti år har det skett en förändring. Under tiden jag upplevt världen. Under tiden de som makten hava grälar om hur vi ska kunna bemästra detta faktum går tiden och det blir bara varmare. Jaja, jag tänker som så: värre saker har denna jord varit med om och naturen bryr sig skit i människan. Det enda den ska ha är tid. Tid att reparera, konstruera och utveckla nya livsformer.

En liten tid vi leva här med mycken möda och stort besvär. Under tiden gör vi så gott det går och ställer till en roliger dans för julen är om inte överflödets tid så är det eftertanke och stillhet.




söndag 19 oktober 2014

symamammamammaskin


I somras var vi på skolloppis och gjorde flera fynd, bland annat fick jag billigt en Singer trampsymaskin. Med stativ och huva och lite tillbehör står den sen dess i stugan.

 Om det inte gick att sy med den kunde jag ta tillvara stativet eller.. bara ha som inredningsdetalj. Kände att den ville jag bara ha.



.





Jodå, den sydde!  Det enda jag inte kom underfund med var hur man spolar.




torsdag 16 oktober 2014

krikonträdet


Det växte ett krikonträd på vår gård när jag var liten.  Jag måste ha varit två, tre år när jag stod under det trädet och stoppade ett krikon i munnen. Det fanns inte fler än detta enda krikon,  kanske det var därför det kändes så magiskt märkvärdigt.  Så gick åren.  Trädet gav inte längre frukt, av någon anledning. Det sågades ner  men stannade för evigt kvar i minnet.

Många år efteråt planterade jag ett krikonträd på gården i hopp om att få uppleva smaken på nytt.. I år blev det av. Över 60 år senare.

Nu bor jag inte där längre men det gör inget. Krikonträdet bor där och mår gott.

tisdag 14 oktober 2014

höstmelankoli

Idet är förberett. Veden samlad ifall det blir kallt.  Just nu ärdet torrt och varmt inne men då termostaten skruvas ner är veden bra att ha. Åtminstone känns det bättre att ha den. Skulle jag vakna finns det böcker och garn, symaskin och TV, radio och kanske en och annan vän som också har svårt att sova hälsar på. Ja, så barnbarnen förståss, dem ska jag sköta om det passar men

nu är det bara att krypa in och sova och strunta i Isis och Ebola, Putin, plast, kemikalier och dumbommar. Framför allt mig själv.

Vi ses i april.

Tänk om man kunde göra så!



Här några fågelfrön som grott och tacksamt lutar sig mot stegen. För övrigt har jag en underbar pensionärstillvaro men vintern gör mig frusen så det vore skönt att sova bort den och vakna pigg och utvilad och genast sätta igång med trädgårdsarbetet.

söndag 21 september 2014

Så blev det höst ..

Vassarna lyser i kapp med solen när det blev dags att ta ajö för denna sommar av kära sommarstället. Finare sommar minns jag inte, underbart varm med lagom dos av sol och regn. Det går bara alldeles för fort, så mycket man vill göra och samtidigt ingenting.

Båtarna kom upp på landbacken och förbereds för en lååång vintervila. Fyra månader på sjön och åtta på land, är det inte konstigt att man vill hinna njuta så mycket som möjligt under sommaren?
Sov du lilla roddebåt, snart så blir det vinter...
Äppelträdet vid den gamla ödegården blev lastgammalt och lade sig med hela skörden  till vila..  Så synd, det hade goda äpplen av någon gammal sort så här blir det tal om ympning och det ska sättas hopp till en eller ett par kvistar.
Av trädet intill blev det frukt, röda äpplen gav rött mos och av alla de övriga träden blir det must .
Jag älskar äpplen, det är något magiskt med äpplen och äppelträd.

fredag 13 juni 2014

sommarbilder

(kolla husrenoveringen )

 Det var inget annat att tänka på än att fara ut så varmt som det var då när det var det.   Idag blåser kalla nordanvindar,  men här  .  . ut i värmediset! 
















där holmarna frodades i allsköns ro



men oj vad isen och höststormarna har lekt  med bryggorna... Och lågt vattenstånd, kom i alla fall  med lite möda fram till bryggan och kunde hoppa iland. Såhär på försommaren var djurlivet i full gång. Fåglarna hade byggt bo både i skorstenen på grilltaket och på stugan. Kollade att allt var ok och styrde sen kosan till grannholmen på visit. En härlig dag i skärgården! 









torsdag 29 maj 2014

vårens skära dag


är full av aktiviteter. Det är mycket som ska vara färdigt både till jul och till midsommar.  Vårtiden och försommaren är förberedelsernas tid, nu ska allt vara klart så vi  får  njuta livets gåvor. Båten kom i sjön också i år, tack vare alla som ställer upp så att jag får styra ut på böljan den blå !



Osjälviskt och uppoffrande för det är inte lite jobb som måste göras med den.  Jag är nog  lite tokig som håller fast vid en gammal träbåt.  Är evigt tacksam till Leif som sköter henne så noga varje vår och höst, både skrov och motor. Oljat och tjärat och satt glykol. Leif har också sin Julia, H35 segelbåt att sköta och sjösätta. Han seglar och jag töffar  och ibland gör vi det tillsammans i samma båt. ;-) 

Tjirolin är 24 år nu, tror jag och har varit till stor nytta både att forsla virke och möbler och takplåt och hundar och ungar och massor av proviant under åren.


Hon smälter in i sin omgivning, tycker ni inte?







Jag har blivit så van att sitta i en tjärdoftande träbåt att det tar emot att sätta sig i en av oorganisk och kall plast hur fin och bekväm den än är.  Jag har också väldigt svårt att  förstå varför det måste gå så fort, det är ju underbart på sjön men det verkar som de flesta vill därifrån  så fort som möjligt.

  Fartens tjusning och smällande skrov mot vågorna gör ju att man måste hålla i sig, sikta rätt, ha blicken rakt i fjärran  vid målet och styr man bara lite snett kan det barka åt pipsvängen innan man vet ordet.  I stället sitta och gunga med sjön,  titta på vågorna och himlen och om man ser nån sjöfågel simma med ungar så man inte kör ihjäl hela kullen.
Så nu ska jag predika om det som står hjärtat nära. Har visst en känsla av att upprepa mig, men ok.. stå ut eller scrolla över. :-) 

Jag tror att vi har missat det. Långsamhetens livsstil.


Det är långsamheten som gör att tankarna hinner ifatt, man hinner filosofera och lösa eventuella problem. Sjunka in i skön bara vara stämning i visshet om att det här kommer att ta sin tid och att det bara är så.
Slå sig till ro och känna kontakten med vinden och sjön och att ha  utsikt runt hela horisonten  är mera värd än att sitta i en uppvärmd hytt och styra med en ratt och inte veta hur det doftar därute..

Rattar  gör man ju  bilen.


 

Under de varmaste försommardagarna jobbade byggkillarna som mest.





 En terass, ett nytt brunnslock, ett helt staket och en söt grind. Jag är full av beundran för snickarhantverket, vet inte hur jag ska förklara hur glad jag är. Visst, det kostar, men å andra sidan är det en kedja som sätts igång, den genererar arbete och produktion som behövs för att samhällssystemet ska rulla.   Från det att familjer får försörjning och företag utkomst till att huset äntligen blir klart och fint och lite mer värdefullt på många sätt.





Igår blev uthuset klart   Det kändes faktiskt lite vemodigt , hade blivit van med byggnadsljudet på gården.  Likaså vattenkillen som här syns uppe på taket och installerar ventilationsrören avslutade sitt jobb igår.   Elkillen kommer ännu och sätter upp en gårdsslampa i uthusknuten med rörelseindikator så inte ens en katt  kan smyga osynlig.  :-)
Den vita ledstången jag ska stöda mig på på gamla dar  ska bli grönmålad. Den har varit vid trappan tidigare och passade precis vid nedgången. 





Igårkväll var det bastupremiär!!





 Vilken fin och skön bastu, jag har inte badat bastu sen Gud vet när. Det var underbart! Skulle söka björkris för det hör ju till för doftens skull men björken som växer på gården har hängande grenar och de var för högt uppe. Inte kunde jag ju gå till grannen eller parken heller och knycka så det fick bli en öl i stället. Särbon tycker om att slänga öl på stenarna, är inte så förtjust i det men intalar mig att det doftar nybakt bröd..



Ovanför kylskåpet fattas ännu ett skåp.
Nu återstår bara småplocket, att inreda och få upp hängare och sånt som gör  att det blir hemtrevligt för dotter med familj när de kommer på besök från Norge. Ateljen är stor och ljus och blir fint som kombisov- och vardagsrum. Där är ännu bråte och möbler som måste sorteras men sen är alltihopa klart. Efter 8 år!

söndag 4 maj 2014

majsol sur

och kylig, hon ler inte alls idag,  scillablommorna hukade sig i väntan på bättre tider.





 Glädjande är ändå att byggjobbet fortsätter,. Köksskåpen har kommit och snart snart ska väl allt vara klart tills dotter med familj kommer i augusti.





Terassen eller trädäcket tar sig!





 Här ska mormor sitta med katten i famnen och sticka i eftermiddagssolen och njuta.



 Länge funderade vi  vilken överbyggnad brunnen ska få. Ogärna vill jag fylla igen den med tanke på vilket jobb det varit för förfadern att gräva och stensätta den.  Där finns  vatten att vattna trädgården med.  Dessutom är stenarna vackra., brunnen är en prydnad i sig. Men, farlig för de små som den är nu.



 Hu i djupet.


 Brunnsögat och Eskil

Nåt ska jag väl komma på. Pump finns, köpte en för flera år sen med tanke på en framtid med brunn..    Så blev det. 

fredag 25 april 2014

självövervinnelse

är man tvungen att genomgå om man vill uppleva något här i livet och inte bara sitta i sin stuga .  Det kan väl också kallas för mod om man gjort något man har fobi för.

Eller fatalism. Jag är flygrädd och har varit och flugit till Kanarieöarna,  en vecka och bränt skinnet. Inte direkt bränt, prickat det har jag. Omsorgsfullt glömt att jag blir rödprickig av solen kommit hem flammig och kliig och bara lite brun. Soleksem.


Men det får jag leva med. Värre kunde det vara, det går ju om. Sex månader utan sol och så ut i gasset på kritvita hullet, inte bra. Tog det i etapper och räknade minuterna under söderns söta sol men icket.

Men maten och hotellet kompenserade blekfisen med sitt underbara utbud. Med halvpension kändes det som om vi, kära särbo och jag, mest åt.

Kanarireöarna är inte så blahablaha, o nej. Har varit dit tidigare och tyckt det varit sådär. Men nu, denna sista minutenresa blev ett lyckokast. Fint hotell mer snofsigt än de flesta. Och ändå billigt. Mest tyskar, havsutsikt, lugnt, underbar mat. Jag gick upp i vikt kunde inte låta bli att ta av så mycket jag täcktes av godsakerna på dignande buffebord morron och kväll och stönade av mättnad och välbehag.

Nu väl hemma igen smakar gröt och rågbröd med lingonsylt och mjölk som nektar och ambrosia för jag har överlevt.

utsikten från hotellrummet


 nånstans på hotellets alla terrasser


 ett av buffeborden, om morgonen..


Och alla hibiskusar och pelargoner..




lördag 5 april 2014

Lite selfieskrift :-)


Tiden går snabbare och snabbare ju äldre man blir. Låter som en uttjatad kliche och har antagligen samband med lack of mindfulness. Det att man inte är i det man gör utan hastar från det ena till det andra med inställning på det man ska göra när det man gör är klart.

 Samtidigt känns det tryggt med det gamla vanliga. Förändringar är skrämmande, man vet aldrig. Vis av erfarenhet efter ett någorlunda långt liv kastar man sig inte längre blåögt ut i det okända. Hoppar fallskärm, dyker ner i havets djup och tittar på fiskar som simmar, rider karriär i tysk bokskog eller åker offpist och bryter bena av sig .  Been there, done that.

Nu är tid att vara farmor och  mormor.

Skulle bara vilja  lära italienska,  måla en fresk på köksväggen, hitta häftiga tyger och sy kuddfodral, sticka åt tjocka släkten, baka mandelpaj och skriva en bok om min mamma.

Idag har tiden gått  till att sopa trottoaren och  igår likadant.  Gäddhänget har fått dallra lite extra. Jag har börjat göra armhävningar varje dag, det ni!  Det är jättebra och har visat resultat, armarna känns fastare och starkare. Nu hoppas jag magfläsket samtidigt  får sig en kur av det och minskar i omfång. Läste att det är midjemått och stussmått som är viktigare än BMI och vikt. Man dividerar det större med det mindre och är det mindre än 0,8 för kvinnor är det ok. Mitt var mhm, det betyder bara en sak. Jobba mer.   Får nog jobba med lite situps också.

Det är bara så gott med lite vin och lite choklad  om kvällen.

 Äter kortison för temporalis artritis. Läkaren varnade mig för att man får god aptit av pillren jag fick.  Blodkärlsinflammation står det på pillerburken. Går på koll en gång i månaden och är proverna goda får jag minska på kuren.  Det har jag fått göra.  Om tre, fyra år ska det vara helt bra.

Titta gärna in på fliken husrenoveringes senaste rapport..






söndag 16 mars 2014

virkdille

fick jag alldeles hemskt mycket och plötsligt av garnet jag fick av dottern .  Då garnet var slut  måste jag bara ha mera annars kunde händerna flyga iväg och hitta på något jag inte alls tyckte var lika roligt.

En väst

och en matta att ha
framför diskbänken
bidde det. 
 Prövade mig fram. Runt

eller fyrkantigt?


Det var lite knepigt att få mattan rund och en fyrkantig passade bättre.  Den blev inte helt bra utan stolpade iväg lite ut i kanten. Rev upp, började om,  höll räkningen och  så blev  mormor  nöjd.   Är ofta för otålig, nyfikenheten på resultatet tar överhanden... 

onsdag 26 februari 2014



Till ödehuset som  mumlade minnen från de hänsovnas tid cyklade jag idag.    Sist jag var dit hade äppelträden intill ännu frukt.



Somliga gamla hus borde inte rivas, de ska stå och påminna om tidens gång.  Stanna upp, betänk den korta tid! 
 En långsam husperformance.






Enkelt är vackrast. 



När jag kom hem igen var telefonen inte med mig. Greps av en  känsla snudd på stor förlust som efter en stund böts av ett försök till förnuftsresonemang som övergick nästan i en frihetskänsla. Hah, jag är utan telefon!   Jag ska installera väggtelefon som man klarade sig med förr och bli fri som fågeln utan facebook och hotmail och google och alla youtubar i världen. 

Hoppade på cykeln och cyklade tillbaka till ödehuset.  Gick ungefär samma rutt och hade ögonen på långa skaft.    Telefonen kunde ju ligga i fjolårsgräset som var lika brunt som fjolårets hästlortar.. . Ifall att.

När jag kom hem igen låg den på hatthyllan.

lördag 22 februari 2014


Veckorna går rasande snabbt, vaad  beror det på att dagarna går så fort?  Många saker jag tänkt göra länge har jag sparat som en riktig godbit ooch efterrätt när annat kommit före. Igår gick jag äntligen igenom flyttlådor gamla som gatan, ja, ända från min mormors tid. Hon sparade visst också och flyttlådor som aldrig blev uppackade gömde kryddburkar från hennes tid.



Nu får de pryda spiskupan. Arom och doft har tidens tand ätit upp...
 Lägg märke till stavningen "safran"

En byxhängare fick bli receptbokshållare.

Mandelkvarnen   är rolig att använda för barnbarnen. Har mycket mald mandel nu i skåpet. Det ska bli mandelkubb av det snart.

Haren följde med huset och längtar till Morotslandet.