roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 18 november 2013




Det pep och ven och plåttaket skramlade. Ute blåste storm medan jag låg i min vindskammare och tänkte på en ännu värre blåst på andra sidan jordklotet.

Tänker ibland på en sång som jag hört. "Snurra min jord, jag är lika värnlös som du." Vem sjöng den?

Naturfilmer, Downtown Abbey, Babel, Landet runt, hurtfriska Fråga Doktorn är program jag gärna ser. Bland de finlanssvenska är det Strömsö, Pixel och Närbild. Nyheter är ett nödvändigt ont, av dem blir man inte uppiggad och föga förhoppningsfull.  Nog kunde de väl varva någon mindre viktig dålig nyhet med en rolig?

 Längtar efter ett riktigt bra humorprogram, det svenska Svensk Humor får skrattet att fastna i halsen . Hur kan humorn ha blivit så dålig?  Mera Björn Gustavsson, han får ibland skratttårarna att trilla.

Ord som skit och jätte som förstärkningsattribut vågade man knappt ta i sin mun om någon vuxen hörde för att de inte skulle tro att föräldrarna helt missat sin uppgift.  Idag höjer ingen på ögonbrynen åt: "Igår åt jag en jätteliten portion, va va de, sushi, men det var skitgott."

Språket är något som alltid förändras, uttryck försvinner och nya kommer så man knappt hänger med. Tar jag medelålders käring ett hypernytt uttryck i min mun riskerar jag att låta löjlig, pinsam.. Så om jag håller mig till det språk jag är uppvuxen med, med de uttryck som fanns då låter jag säkert inte up to date heller. Men det språket känns bra.

Det är vilsamt att lyssna till en verbal person. Då behöver jag inte säga så mycket själv för jag svårt att uttrycka mig  och har en tunn pipig röst.(kvinnlig ?)
Blandas ord som, liksom, dethär, vavade, för att inte tala om ööööhh, ett slags meddelande om att man tänker säga lite ännu,   tappar jag tråden och börjar räkna hur många ord av dem det blir...

fredag 1 november 2013

Nya tag den finska björnen tog...

Idag har vi en disig råkall allhelgonadag och ännu ingen snö. Jag har medvetet låtit bli att räfsa bort nerfallna löv fastän grannarnas gräsmattor lyser illgröna är min täckt med skyddande löv. Känner mig kluven, ska jag eller inte? Nej, jag räfsar först i vår, det är mycket roligare. Kom snö så jag slapp jämföra min lövtäckta bit av gatan med grannens ..

Länge sen jag bloggade senast, mest i brist på inspiration och ämnen och så lite lessenhet över livets obönhörliga obegripligheter. Inte vill jag torgföra dystra tankar, de går över som molnen skingras för solen. Som dag följs av natt. Sörja ska man, det är nyttigt. Ut med det bara, sen snyta näsan och baka ett bröd eller gå ut i skogen på en terapitur till exempel för att andas i symbios med suset i träden och bli helad och balanserad. 

Nu börjar det hända saker kring min lilla stuga igen. Jag ska berätta vad och sedan går berättelsen över till fliken "Husrenoveringen".  Huset som blivit renoverat, där jag bor nu känns allt mysigare och varmare ju längre mot höst och vinter det går. Regnet smattrar mot taket i den lilla sovkammaren medan luftvärmepumpen blåser varma fönvindar. Brasan i kakelugnen värmer i två dar och vedspisen värmer den också alltmedan maten blir klar.  Eskil kissen gosar sig i stugvärmen och småkurrar förnöjt.

Så huset är fix och färdigt. Nu är det uthusets tur. Det har jag inte kunnat använda annat än till förvaring. Inte ens ateljen. Varför får du läsa i fliken..  :-)