roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 18 november 2013




Det pep och ven och plåttaket skramlade. Ute blåste storm medan jag låg i min vindskammare och tänkte på en ännu värre blåst på andra sidan jordklotet.

Tänker ibland på en sång som jag hört. "Snurra min jord, jag är lika värnlös som du." Vem sjöng den?

Naturfilmer, Downtown Abbey, Babel, Landet runt, hurtfriska Fråga Doktorn är program jag gärna ser. Bland de finlanssvenska är det Strömsö, Pixel och Närbild. Nyheter är ett nödvändigt ont, av dem blir man inte uppiggad och föga förhoppningsfull.  Nog kunde de väl varva någon mindre viktig dålig nyhet med en rolig?

 Längtar efter ett riktigt bra humorprogram, det svenska Svensk Humor får skrattet att fastna i halsen . Hur kan humorn ha blivit så dålig?  Mera Björn Gustavsson, han får ibland skratttårarna att trilla.

Ord som skit och jätte som förstärkningsattribut vågade man knappt ta i sin mun om någon vuxen hörde för att de inte skulle tro att föräldrarna helt missat sin uppgift.  Idag höjer ingen på ögonbrynen åt: "Igår åt jag en jätteliten portion, va va de, sushi, men det var skitgott."

Språket är något som alltid förändras, uttryck försvinner och nya kommer så man knappt hänger med. Tar jag medelålders käring ett hypernytt uttryck i min mun riskerar jag att låta löjlig, pinsam.. Så om jag håller mig till det språk jag är uppvuxen med, med de uttryck som fanns då låter jag säkert inte up to date heller. Men det språket känns bra.

Det är vilsamt att lyssna till en verbal person. Då behöver jag inte säga så mycket själv för jag svårt att uttrycka mig  och har en tunn pipig röst.(kvinnlig ?)
Blandas ord som, liksom, dethär, vavade, för att inte tala om ööööhh, ett slags meddelande om att man tänker säga lite ännu,   tappar jag tråden och börjar räkna hur många ord av dem det blir...

2 kommentarer:

Cicki sa...

Visst var det väl Jan Malmsjö som sjöng "Snurra min jord". Ja det där med språk kan ju vara knepigt. När jag är här nere (Södertälje) så tycker jag själv att jag har ett rätt neutralt språk/dialekt. Men så fort jag åker upp till Sundsvall så kommer hela det språket tillbaka. Där finns det en hel del ord som nästan är svåra att översätta till svenska, alltså de dialektala uttrycken. Det är säkert så med finlandsvenskan också. Jag hade en granne för många år sedan som var från Åland. Hon använde vissa ord som inte används i rikssvenskan. Men det är väl som med mina ord från Sundsvallsmålet. Tänk att man till och med kan höra skillnad på dialekter om man kommer från själva Sundsvall eller Matfors (som ligger två mil västerut)Det är rätt kul med språk på många olika vis......:-)

Solveig Sjöskog sa...

När jag bodde i Sverige och talade vår svenska dialekt med min kompis hemifrån tyckte en svensk att den inte var så svår att förstå, den där finskan.. 😊