roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

torsdag 8 augusti 2013

Idag kom tv-killen och installerade tv´n. Jag har nästan vant mig att vara utan tv... . Min egen installation i stugan tar sin  tid, ännu återstår massor, men det är ingen brådska.

Böcker ligger framme och väntar på bokhyllan, saker ligger vilset på fel ställe och fönstren gapar tomma ut i mörkret utan gardiner för jag vet inte ännu om det ska bli hissgardiner eller halv- eller hel. Något måste det nog bli,  fastän det ser snyggast ut utan så länge det är ljust ute. Mörka höstkvällar passar bättre för inomhuspyssel.

  På något sätt är det intressant att bo smått efter att ha bott i ett stort hus.  Det känns som att packa in sig i en båt, eller husvagn. Böja huvudet under takbjälkarna på vinden  och krypa in i pyttelilla garderoben.  Man får tänka efter och sedan försöka minnas var man placerar sina saker. Har gett bort hälften av mina kläder, äntligen blev det av. Kläder jag inte använt på flera år. Somligt från 80-talet, med axlar och vaddar. Vilket mode!

Om några år kommer man att undra över hur folk kunde gå i bara kalsonger.. tights. Varför på engelska? Tättingar.  . Egentligen tycker jag modet är fult men man blir blind för det och snart klär man sig som alla andra. Eller nästan. Jag drar inte tights på mig, har inte kommit så långt i min modernitet.
.  När var modet som vackrast? Under jugendtiden? Mamma brukade säga att mode är till för dem som inte har egen smak..

Borde få en gräsklippare snart. Grannarna tycker det ser lite ovårdat ut, tror jag, man tävlar ju liksom i smyg.  Men vänta bara,  här ska bli en finfin trädgård vad det lider, sanna mina ord. :-)

En ny liten frys som står i garaget nu och i botten på den ca 4 l blåbär som jag plockade på sommarstugan i går. I morgon ska jag söka svartvinbärsbusken som finns någonstans bland ogräs och överblommad kirskål nere i trädgården. Plocka de bär som finns på den och sen laga ett buskstöd, ta bort gamla grenar och pyssla om den så att den inte känner sig helt bortglömd.

Katten Eskil följer med mig varje kvällsrunda med hunden så jag vågar inte gå någon trafikerad väg när den är med. Det är lugnt här i stadsdelen, mindre trafik. Den ligger ganska högt för att vara österbottniska mått, kvällshimlen lyser över alla små nätta  hus och gårdstun.

2 kommentarer:

Cicki sa...

Du hinner nog få det som du vill ha det till slut. Som du såg så har det "bara" tagit mig sex år att få det som jag vill i skåpen. Sambon rensade ur gamla VHS-filmer idag. Helt plötsligt så säger han: "Du ska veta att det här är jobbigt." Han har så svårt att göra sig av med prylar....:-)

Solveig Sjöskog sa...

Vad skönt att du säger det, Cicki. Man gör av med en del av sig själv med sina prylar. Känns det som. Har man flyttat känns de ännu kärare, det från gamla stället. Från mors, och mormors.. :-)