roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

tisdag 19 februari 2013

Första skidturen

I fjol stod skidorna vid ytterväggen halva vintern och gav ett sportigt intryck tills drivan smalt. Idag har de sportat på riktigt. Greppade stavar och klev i bindningarna och mot Sherwoodskogen det bar.
Kände otränade muskler på armar och mage. Som fick sig en dust, det ska de få varje dag nu. Har jag åtminstone föresatt mig.
Min käre fästman har slagit upp vår förlovning. Nu är han i Norge och hälsar på en ny kvinnlig bekantskap han seglade med i somras. Hon ville att han skulle komma och titta på foton från seglatsen.
Jag får sjunga som Monika Zetterlund, " jag går här i rester av vårt liv, --hon är mycket finare än jag... "
Deppigt. Har ofta tänkt när jag varit sådär riktigt lycklig: jaja, var glädjrstund på jord betalas må med sorg. Så da min pappa alltid.

Har förgrott stockrosor och småsmå skott gläder. Så har jag sått frön av eldkrasse, en utmaning jag prövat förut. Hoppas det lyckas, här är kanske för långt norrut men det är en varm plats jag sett ut åt den och utmaningar känns alltid spännande. Något att se fram emot.

4 kommentarer:

nettezrum sa...

Vad ledsen jag blir av att läsa ditt inlägg. När man själv är glad, som jag är idag på min födelsedag, så vill man att alla andra också ska få vara glada och lyckliga. Men så funkar det ju inte i livet :( Såna här gånger finns det ju inget man kan säga eller skriva som gör det bättre. Det verkar ändå som om du har mycket kvar som är fint och rikt i ditt liv. Jag hoppas det kan göra det lättare och mindre smärtsamt. Snart skiner vårsolen på dina plantor och lyser upp världen! Tröstkram! Ser fram emot fler av dina vackra akvareller!

Cicki sa...

Har inte så mycket kloka ord att komma med, men en kram vill jag skicka i alla fall. ((((((( Kram)))))))

Solveig Sjöskog sa...

Tack för din kommentar, den gjorde mig glad! Var idag med min hund till veterinären och medan jag satt i väntrummet under tiden de putsade hans tänder råkade jag läsa i en tjejtidning hur det är att bli lämnad och de olika stadier man går igenom. En tröst blev att det inte är något man är ensam om i denna värld.:)

Solveig Sjöskog sa...

Grattis förresten på din dag,Nette!! Och Cicki, bara att du skrev var tillfyllest. Oj, så fint ord...:)