roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

tisdag 31 december 2013

norskt

Inneboende i ett norskt - finlandssvenskt hem i två veckor hinner jag få en del givande inblickar av det norska livet. Med nyvakna ögon som varit hemmablinda så länge öppnas de lite med hjälp av dotterns erfarenheter av hur det är att bo här.

Igår var vi inne i byen och shoppade. Ingen mellandagsrearusning alls, många affärer hade inte öppet. I mataffären var det intressant att se hur stort kött och fiskutbud det fanns. Lamm och får, sau som det heter, olika bitar! Det är svårt att få inhemskt fårkött i Finland, den importerade från Nya Zeeland är billigare så det är ju helt galt!
 Tunga. Färsk tunga fick man köpa hemma förut. Nu är den mest saltad och det är nitrit, inte alls lika gott.
Valkött! Fångas den etiskt? Måste man äta valkött idag?
Fisk förståss, i alla former. Köpte konserver, torkad och som kaviar. Alla dessa bullar och biffar, skaldjur, blev habegärligt men kan inte släpa hem , väskan blir för tung att bära.
Norrmännen är ett traditionsbundet folk, mycket av ekomat har inte
vunnit så stor terräng här ännu som hemma och ännu mer i Sverige. Lade märke till många förfallna hus i den vackra fjällmiljön.
Många hus får mig att drömma om ett i Norge, men vilka priser! Borde nog först göras något åt
bostadspolitiken...:) Husen har små utschäft, kanske det har något med snömängden att göra. Drömmen vore en liten tomt med trädgård, fjäll och fjord som utsikt och ett litet finskbyggt Kuusamohus...
Aldrig sluta drömma! :-D

Ett gott slut på det gamla året och ett riktigt gott nytt 2014 !!

söndag 29 december 2013


         Den norska sitkagranskogen inspekterade vi på vår utflykt idag, vacker och tætvuxen men en icke vælkommen art har jag fått veta av min biologdotter.  Granen växer i Canada och fördes in i Norge før att beskoga bestämda områden.  Nu ær det fara før att den tar överhanden och sprider sig till førtet och förargelse så inte ett blåbär trivs.

En riktig skog i alla fall før trollen att gömma sig i.. 






Væl hemma igen efter att ha fått röra på oss och hunden Fia sprungit av sig gjorde vi en supergod grønkålspaj till middag, med valnötter, løk och pamesan.  

Søndagsvila på det och så kaffe etterpå framfør brasan, bættre kan man inte ha det som bæstemor på besök!





onsdag 25 december 2013

jul i Norge i år!



Lyckliga mig, jag får fira jul- och nyårshelg hos dotter med familj vid Helgelandskysten i år. Det första en kustbo från Bottenviken gør ær att gå ner till vattnet, bara før att få se och dofta. Vad ær vårt brackvattenhav mot Atlanterhavet. Kunde gå hur länge som helst längs stränderna och söka fina strandfynd.




Ute ær naturen i de vackraste nyanser av grått, från tenn till bly och inne lyser det i varma färger från kamin och gran och tända ljus.




Jag har blivit pinnekjøttfrælst. Till en början var det ovant med smaken, har hört så mycket att fårkøtt smakar ullvantar Men jæmfør man det med annat kött ær det smak i fårkøtt och den positiva upplevelsen stærks av att det är en tradition som lutfisk och surströmming.
Så nu blir det hær en ny sed som smyger in. :-)

fredag 6 december 2013

Självständighetsdag

"En främling drar så stolt förbi, men detta landet älska vi, med moar fjäll och skär ett guldland dock det är..." sjunger vi i nationalsången.
Så firar vi den 96'e självständighetsdagen med blandade känslor som Runeberg skrev i en dikt om sorg och glädje som bodde båda i hjärtat. Glädjen var sorg och sorgen glädje.

Vi har fått snö!  Var på väg till Vasa på förmiddagen för att fira min bror som har födelsedag men jag vände om! Det var oplogat, snön yrde och jag såg knappt konturerna av vägen.  Hu för att kasta sig  ut i snöoväder med bilen med risk för liv och lem. För någon vecka sen kanske två, fick jag veta att jag har muskelreuma och jag tror att den kan vara orsak till att jag tycker mig se sämre och har också småont i huvudet.  Om det berodde på vädret eller mig eller båda så beslöt i alla fall att helt enkelt vända om. Åker i morron i stället om vädret är bättre.

Har fått kortisontabletter.  Skönt att inte ha värk längre, gick först till en ortoped ifall det var nåt i lederna. Sökte till en allmän läkare men inte hjälpte hans piller heller. Ringde upp en ny läkare och hon sa att det måste tas ordentliga prover innan diagnos kan ges och då äntligen gav de rätt svar. Det ska visst bli bättre med tiden. Skönt att veta vad det är i alla fall.



måndag 18 november 2013




Det pep och ven och plåttaket skramlade. Ute blåste storm medan jag låg i min vindskammare och tänkte på en ännu värre blåst på andra sidan jordklotet.

Tänker ibland på en sång som jag hört. "Snurra min jord, jag är lika värnlös som du." Vem sjöng den?

Naturfilmer, Downtown Abbey, Babel, Landet runt, hurtfriska Fråga Doktorn är program jag gärna ser. Bland de finlanssvenska är det Strömsö, Pixel och Närbild. Nyheter är ett nödvändigt ont, av dem blir man inte uppiggad och föga förhoppningsfull.  Nog kunde de väl varva någon mindre viktig dålig nyhet med en rolig?

 Längtar efter ett riktigt bra humorprogram, det svenska Svensk Humor får skrattet att fastna i halsen . Hur kan humorn ha blivit så dålig?  Mera Björn Gustavsson, han får ibland skratttårarna att trilla.

Ord som skit och jätte som förstärkningsattribut vågade man knappt ta i sin mun om någon vuxen hörde för att de inte skulle tro att föräldrarna helt missat sin uppgift.  Idag höjer ingen på ögonbrynen åt: "Igår åt jag en jätteliten portion, va va de, sushi, men det var skitgott."

Språket är något som alltid förändras, uttryck försvinner och nya kommer så man knappt hänger med. Tar jag medelålders käring ett hypernytt uttryck i min mun riskerar jag att låta löjlig, pinsam.. Så om jag håller mig till det språk jag är uppvuxen med, med de uttryck som fanns då låter jag säkert inte up to date heller. Men det språket känns bra.

Det är vilsamt att lyssna till en verbal person. Då behöver jag inte säga så mycket själv för jag svårt att uttrycka mig  och har en tunn pipig röst.(kvinnlig ?)
Blandas ord som, liksom, dethär, vavade, för att inte tala om ööööhh, ett slags meddelande om att man tänker säga lite ännu,   tappar jag tråden och börjar räkna hur många ord av dem det blir...

fredag 1 november 2013

Nya tag den finska björnen tog...

Idag har vi en disig råkall allhelgonadag och ännu ingen snö. Jag har medvetet låtit bli att räfsa bort nerfallna löv fastän grannarnas gräsmattor lyser illgröna är min täckt med skyddande löv. Känner mig kluven, ska jag eller inte? Nej, jag räfsar först i vår, det är mycket roligare. Kom snö så jag slapp jämföra min lövtäckta bit av gatan med grannens ..

Länge sen jag bloggade senast, mest i brist på inspiration och ämnen och så lite lessenhet över livets obönhörliga obegripligheter. Inte vill jag torgföra dystra tankar, de går över som molnen skingras för solen. Som dag följs av natt. Sörja ska man, det är nyttigt. Ut med det bara, sen snyta näsan och baka ett bröd eller gå ut i skogen på en terapitur till exempel för att andas i symbios med suset i träden och bli helad och balanserad. 

Nu börjar det hända saker kring min lilla stuga igen. Jag ska berätta vad och sedan går berättelsen över till fliken "Husrenoveringen".  Huset som blivit renoverat, där jag bor nu känns allt mysigare och varmare ju längre mot höst och vinter det går. Regnet smattrar mot taket i den lilla sovkammaren medan luftvärmepumpen blåser varma fönvindar. Brasan i kakelugnen värmer i två dar och vedspisen värmer den också alltmedan maten blir klar.  Eskil kissen gosar sig i stugvärmen och småkurrar förnöjt.

Så huset är fix och färdigt. Nu är det uthusets tur. Det har jag inte kunnat använda annat än till förvaring. Inte ens ateljen. Varför får du läsa i fliken..  :-)

torsdag 10 oktober 2013

sorg



Både mamma och min hund dog med nån dags mellanum under helgen som har gått.  Båda har fått ha ett långt liv, mor skulle ha fyllt 90 nästa år och Laban blev 16,5 år. Allt känns så overkligt. Jag är tom i huvudet, har ont i kroppen och är så konstigt trött. Spänningen och oron under bådas sjukdomstid är väl psykosomatiska orsaker till att kroppen reagerar som den gör. Mamma var min bästa väninna, allra bästa medmänniska och vad en hund kan bli förstår  alla hundägare..

Livet består av en massa skimrande ögonblick, vart och ett värdefullt som vi tar som självklara i vardagens lunk. När man är mitt i det och har hur många som helst framför sig är det lätt att slösa, det kommer nya dagar, nya vårar i en till synes oändlig rad. Så plötsligt börjar påsen med livsögonblicken bli lättare,  man suger på de sista och försöker smaka bara lite och spara, spara. Njuta av dem intensivare fastän egentligen vet man ju hur de smakar och så gör det nu egentligen det samma. Gott var det i alla fall...

Usch så tomt det känns. Jo, jag har ju barn och barnbarn, livet går vidare, de ska snart få tillökning, min son och min dotter nästan samtidigt. Så är livets gång, bla bla, men sörja måste man  fastän jag ibland säger mig att det är nuet som är det enda vi har.   Måste få bort den här saknaden och sorgen ur kroppen innan jag kan njuta av det.  Just nu har jag lite svårt med  nuet.

torsdag 3 oktober 2013

Har under dagarnas lopp vant mig och boat in mig mer och mer i mitt lilla hus. Utsikten är inte över älven och stan och vida himlen däröver men ändå inte dålig. Genom rutornas gamla vågiga glas syns rönnen skifta i höstfärger och den gamla tujan som är något nytt i trädväg för mig är jätteintressant. Tujan har minst fem stammar, den sträcker sig högt över hustaket och är full av gömslen för fåglar.
Livets träd har den visst som ett andra namn. Se där se där.

Jag har bakat kanelbullar i mitt lilla kök, morgondagen till ära, kanelbulledagen.

För nån vecka sedan visade sig att jag antagligen tagit i för mycket under flyttningen, höfterna tog stryk så nu har jag ont i dem då. Läkaren sa att vad har man annat att vänta när man är 66. Jag tyckte inte om att han sa så. Opsykologiskt. Men han gav ändå ljusning, det skulle bli bra bara jag tog det försiktigt. Åt mina piller och cyklade och rörde på mig.

Så nu ska jag cykla till stan och röra på mig med att handla lite gott till helgen. Ha en skön sådan, alla! :-)

måndag 26 augusti 2013

aktivt dygn


  blev det när kära särbo kom. Gardinerna i mormors stuga blev upphängda och efter det blev det skärifärd eftersom vädret var så fint.


 Där låg vi inte på latsidan, 
jag hittade kvarblivna blåbär till en paj och kära särbo tog ner två björkar som skymde kvällssolen. Vips var det gjort innan middagen.





  Att ta ner träd går snabbt men så kommer  efterarbetet och det  kräver minsann sin tid och ork.    Resultat: en liten trave med fin björkved och en stor hög med ris att bränna .



  

 En gran jag för många år sen tuktat till en boll hade förvuxit sig och  blivit tät med flera toppar. Den fick bli ett konstverk.. 
  På det kvällsbastu med dopp  i månljusa vatten.




   Att ha lyktan på utsidan av bastufönstret är ett bra sätt att slippa passa den. En härlig skäridag har vi haft!

Jag kan berätta apropå förra inlägget att alla tyger gick som smör i solen.  Ringde "Efterlysningen" ett radioprogram där folk bjuder ut och söker saker. Efter det gick telefonen varm.





lördag 17 augusti 2013

tyger, tyger...


Mor och jag har varit och är tokiga i tyger, riktiga tygstollar, och har sparat under alla år. Mamma började med lapptäcken och det finns med här bland alla andra olika kvaliteer. Nu försöker jag skänka bort och hoppas någon vill ta emot.

söndag 11 augusti 2013

krusamor

 Igår smssade min käre särbohärochdärbo att jag skulle få komma till honom och plocka bär. Åkte gladeligt. Måste hem samma kväll för jag hade lämnat min gamla trötta vovve hemma.

Samtidigt skulle vi gå på Navigationsklubbens träff,  efteråt blev bli guidade omkring på sjöfartsmuseet som doftade gott av trä och salt, inrymt i ett gammalt saltmagasin som det är. Träffen slutade med en matbit på Arbetarnas Segelförening , vi fick god laxpaj med dricka. Underbart ute på altanen i kvällsolens sken med småbåtshamnen nedanför. En av småbåtshamnarna, Vasa är en stad med en en fin och stor skärgård.


Så nu har jag en hoper krusbär att ta hand om. Röda och gröna,  stora och små.   De stora gröna är allra godast. Jag fick göra en avläggare från den busken så snart har jag en egen krusbärsbuske. Skulle gärna visa bilder men min smarttelefon är på service och datorn vill inte ta in bilderna från kamerans minneskort.   I brist på krusbär får det bli bilder av andra bär och en saltstänkt .

Här bär det ut till havs i frisk vind i sambons segelbåt Julia .



Bilder från särbons somarstuga där det om hösten växer massor av havtorn..



Krusbärspaj


10 bitar
pajdeg

    4 dl vetemjöl
    200 g smör
    1 msk vaniljsocker
    2 msk vatten
    2 msk vispgrädde

fyllning

    400 g krusbär
    100 g mandelmassa
    2 ägg
    1 äggula
    1 citron, saft och skal
    50 g smör
    1 dl socker

Pajdeg: Blanda ihop alla ingredienserna och arbeta ihop dem till en pajdeg. LÅt den vila kallt i en timme.
Kavla ut 2/3 av degen och lägg den i en pajform (ca 23 cm). Nagga botten med en gaffel och fäst kanterna med aluminiumfolie eller se till att degen hänger lite ovanför kanten på formen.
Grädda skalet i 200 grader i 5-10 minuter.
Fyllning: Riv mandelmassan och skalet av citronen. Pressa ur saften ur citronen. Smält smöret i en kastrull. Vispa ägg, socker och äggula i en skål och tillsätt blandningen till det smälta smöret. Sjud alltsammans på svag värme i några minuter. Ta kastrullen från värmen och blanda ner mandelmassan och citronen. Rör till en jämn smet.
Fyll det förgräddade skalet med krusbären och fördela fyllningen ovanpå. Kavla ut resten av degen och sporra ut remsor. Lägg dem som ett galler ovanpå. Grädda pajen i 200 grader i 15-20 minuter. Servera pajen ljummen med glass

torsdag 8 augusti 2013

Idag kom tv-killen och installerade tv´n. Jag har nästan vant mig att vara utan tv... . Min egen installation i stugan tar sin  tid, ännu återstår massor, men det är ingen brådska.

Böcker ligger framme och väntar på bokhyllan, saker ligger vilset på fel ställe och fönstren gapar tomma ut i mörkret utan gardiner för jag vet inte ännu om det ska bli hissgardiner eller halv- eller hel. Något måste det nog bli,  fastän det ser snyggast ut utan så länge det är ljust ute. Mörka höstkvällar passar bättre för inomhuspyssel.

  På något sätt är det intressant att bo smått efter att ha bott i ett stort hus.  Det känns som att packa in sig i en båt, eller husvagn. Böja huvudet under takbjälkarna på vinden  och krypa in i pyttelilla garderoben.  Man får tänka efter och sedan försöka minnas var man placerar sina saker. Har gett bort hälften av mina kläder, äntligen blev det av. Kläder jag inte använt på flera år. Somligt från 80-talet, med axlar och vaddar. Vilket mode!

Om några år kommer man att undra över hur folk kunde gå i bara kalsonger.. tights. Varför på engelska? Tättingar.  . Egentligen tycker jag modet är fult men man blir blind för det och snart klär man sig som alla andra. Eller nästan. Jag drar inte tights på mig, har inte kommit så långt i min modernitet.
.  När var modet som vackrast? Under jugendtiden? Mamma brukade säga att mode är till för dem som inte har egen smak..

Borde få en gräsklippare snart. Grannarna tycker det ser lite ovårdat ut, tror jag, man tävlar ju liksom i smyg.  Men vänta bara,  här ska bli en finfin trädgård vad det lider, sanna mina ord. :-)

En ny liten frys som står i garaget nu och i botten på den ca 4 l blåbär som jag plockade på sommarstugan i går. I morgon ska jag söka svartvinbärsbusken som finns någonstans bland ogräs och överblommad kirskål nere i trädgården. Plocka de bär som finns på den och sen laga ett buskstöd, ta bort gamla grenar och pyssla om den så att den inte känner sig helt bortglömd.

Katten Eskil följer med mig varje kvällsrunda med hunden så jag vågar inte gå någon trafikerad väg när den är med. Det är lugnt här i stadsdelen, mindre trafik. Den ligger ganska högt för att vara österbottniska mått, kvällshimlen lyser över alla små nätta  hus och gårdstun.

måndag 29 juli 2013

sommarvärme


och svaga vindar fick vi till helgen och vad gör man då, jo, stuvar hund och katt och oss själva i båten och far ut på böljan den blå!

Där seglades och roddes det mellan holmarna och solen brände men det var nära till svalkande dopp i sjön. Grannholmen bjöd på middag, rökt sik, nypotatis, gott vin, kaffe m jordgubbspaj och vaniljsås, paradisiskt gott, på deras bastuveranda.  

Plockade blåbär stora som vindruvor, det är alltid gott om blåbär alldeles framför stugan. Skulle ha plockat mera men hade ont i ryggen av allt flyttande den senaste tiden. Fick ihop 3,5 liter, är ganska nöjd ändå.


Här några bilder från sovkammaren i nyrenoverade huset,  Källbackagården . Jag blir glad av tapeten, den lyser upp det lilla krypinet under takbjälkarna.




 Apan har följt med, fick den av min pappa när jag var 11 - 12 år.



 Pigtittaren på åttkantiga skåpet. Båda är från min mormors sommarvilla på Alholmen.











Ett stort hjärta att vara rädd om...  :-)



tisdag 23 juli 2013

Nyinflyttad !


Äntligen, efter sju sorger och åtta bedrövelser bor mormor i sin stuga. Tre rum och kök i nyrenoverade ca 98 kvadratmetrar, precis lagom för en pensionär med  här-och därbo, hund och kissekatt.

Innehållet i packlådor väntar på en bättre plats i livet och kläder har jag fått ge bort hälften och det känns så skönt. Härefter ska jag avstå i andra änden av klädförrådet när jag skaffar nytt, klämmer jag in mera i huset rullar det nerför Källbacken en vacker dag, som stadsdelen heter.  :-D Less is more, det får inte bli överbelastat med saker.

Trädgården är helt o. Oklippt, orensad, oröjd. Men det får vänta. Har ändå planterat ett Silva äppelträd, tre havtornsbuskar, bäraronia, ros från hemgården och lite perenner. Spetsmössa, sibirisk ärt och en tacksam näva. Vet inte vad den heter, den växer tätt tätt och ogräs har inte en chans. Bladen doftar så gott..

Sonen med sin sambo bor nu i gamla hemgården och de väntar tillökning i vinter. Så nu har generationsväxling skett kan man säga och allt är som det ska. Jag sitter vid min vedspis och tittar ut på världen och stickar på sockor åt barnbarn.

Utanför fönstret växer en sagoblomsteräng med vit baldersbrå och gula höga smörblomslika blommor bland blåklockor och rödklöver,  Ingen  osande bullrig maskin har klippt för marken är stenig och oljämn efter renoveringen... .


söndag 30 juni 2013

sommartankar


Det tar sin lilla tid att gräva upp ett gammalt träd. :). Allt ska gås igenom, det är massor man har samlat under åren. Samtidigt befriande som tveksamt, tänk om ja kommer att sakna prylar jag avstår från?
Vankelmod och nostalgi !
Man ska inte vara rädd att bryta upp, ny miljö och nya tider randas. Men samtidigt skrämmer det, kommer jag att trivas? Kommer det att kännas ensamt?
Hur ska katten och hunden anpassa sig till nya omgivningar?
Trädgården där kommer att ge mig annat att tänka på, den ska jag rusta upp igen och göra riktigt fin.
Har planterat en hel del redan, klematis, aronia, äppelträd, havtorn, satte potatis, några stycken och luktärter.
Tomten är inte stor, får planera lite. Brunnen mitt på gården.. , köpte för flera år sedan en gammaldags pump. Den kanske gör sig där. Vit och rosa löjtnantshjärta vid en svart järnpump.. det blir väl fint?

söndag 16 juni 2013

flyttar till mormorshuset !

Ja, nu blir det av. Renoveringshuset står nu klart för inflyttning, läs fliken- och nu är jag i full färd med att lösgöra mig från  stället där vi bott sen jag föddes, över 50 år!    Jag har haft tid att förbereda mig mentalt så nu  7 år sedan köpet och en omfattande renovering är tiden  mogen för att flytta in.   Det är ändå en omvälvning, jag har pendlat mellan vemod och förhoppning och oro för hur det ska kännas men jag tror att väl där ska det gå hur fint som helst.


Åppelträden och syrenerna sprider en bedövande doft över trädgården som
 väntar på skötsel där en hög med bräder och tegel ligger gömda bland kirskålen.  Roligt att det finns massor att ta itu med !
Nytt plank har det blivit i sommar.  Rödmönjade insidorna på bräderna innan, nu ska jag bara måla utanpå.

 Det känns bra att veta att sonen tar över hemgården, den blir för stort för mig att bo ensam i och jag är ju välkommen dit  när som helst.


  

 


Min mormors gamla kopp får komma med. :-)

fredag 17 maj 2013

sommar

 och syttende maj. Längst bort vid  kyrkan går kyrkbron och vid den flaggas det för Norge idag. Också den finska flaggan är naturligtvis hissad för så ska de va en sån fin da som ida när sommaren kommer från öster.


 Se på forsythian, idag slog den ut!  Fick den för något år sedan till morsdag av dottern. Just här blir det under sommaren en tät djungel när pestskråpen smäller upp sina enorma blad. Just nu blommar den oskyldigt i glipan och humlorna humlar hum hum runt kolvarna. Då syns man inte man är helt skyddad för insyn förutom genom grinden där man ser vattnet på ån glittra. 


I love my lilies. De är så anspråkslösa, delar sig och doftar. Vilken fin årstid vi har just nu. Idag har luften varit vaarm, det är milt ute ännu fastän kl närmar sig 22. Jag har inte satt två strån i kors idag, bara njutit i trädgården. Man kan ju inte hålla på varje dag...  ;-)  inte behöver man äta varje dag heller. Periodfasta och periodslöa är bra för hälsan.
Glad pingst  mina bloggvänner och tänk på gårdagen, dröm om morgondagen men lev idag!

onsdag 8 maj 2013

linnedamast

Grävde i ärvda linneskatter och hittade mormors vackraste linnedukar. Stänkte och manglade och fram trädde det underbara mönstret. Hur kunde de väva så fint? 

På den tiden användes vita linnedukar när det var riktigt fest och det skulle vara servetter i samma mönster.

onsdag 17 april 2013

grått är flott

Just nu vurmar jag för grått! Naturen är ännu grå och just nu stickar jag för kommande vintrar i gråaste gråa ullgarn. Grävde i gömmorna och hittade ett underbart ullgarn vi köpte för flera år sen hos Larsmo Ullförädling.

Oförädlat rent ull som doftar får, härligt. Många tycker inte om fårdoften men bättre intyg på äktheten finns inte. Varmare kan det inte bli om händerna

för garnet innehåller lanolin som värmer även när de blir våta. Som sockor är garnet lite för svagt eftersom det inte är förstärkt med syntettråd och som mössa eller halsduk sticks det lite. 

tisdag 9 april 2013

Max och Morits

Böcker som gömmer sig i bokhyllan är särskilt intressanta. Hittade den här lite medfarna boken om de förskräckliga busfröna Max och Morits. Deras streck gör att  Emils hyss kommer långt i lä.

Det är från börja en tysk berättelse. De gamla tyska sagorna är inte så lite realistiska med en sens moral  som var både tankeväckande och djupsinnig.  Antagligen därför har de blivit odödliga  med sin mänsklighet  och humor.  Man läste dem med en rysning till det alltid lyckliga slutet.

Det kommer inte fram när boken är tryckt men av texten att döma borde det vara nångång i början på 1900- talet.

Mamma fick den 1930 till sin 7-årsdag.  Oj, vad de hittade på !

onsdag 3 april 2013

vårtider, flyttider

Klaga på vädret kan man inte så fina dagar det varit hela mars månad och det bara fortsätter. Snön smälter så det hörs men stelnar till i nattkylan och hunden och jag promenerar i sena kvällen över knastrande is och skare.
Börjar ändå längta till grönska, drömmer orrealistiska drömmar när jag bläddrar i trädgårdstidningen. Det är de drömmarna som håller en igång.
Vet inte riktigt hur det ska bli i sommar, stora förändringar stundar. Knäet som hållit sig i schack någorlunda sen operationen för åtta år sen börjar gnissla och krångla. Just som jag tänkt flytta till huset som renoverades i fjol.
Det är där mina trädgårdsdrömmar är. Hallon rabarber, körsbärsträd, det ska jag plantera, och mina förodlingar som spirar i askar under lampan.
Nångång i månadsskifter juni,juli flyttar jag in i det lilla röda huset. Lite vemodigt känns det att lämna hemgården men spännande att få inreda huset och boa in sig där. Det blir rart.

onsdag 20 mars 2013

våren är i startgroparna


åtminstone enligt datumet. Idag blir dagarna ljusare än nätterna. Vårdagljämning, vilket vackert ord, ungefär som morgongåva, eller juninatt...




  Men än ärdet  vinter kvar, säger mor för så här såg det i ut i förrgår när min son och jag var ute på isarna. Den gamla fina träroddbåten fick komma till fastlandet och bli som ny igen.

Det är sällan isarna är så fina att man kan köra med bil nästan överallt.   Nästan- man måste noga veta var ändå. Senast vi var ute med bil var för sju år sedan.



Så här fint var det år 2006..
och en junidag samma år...
Härligt med årstider! 


Jag skyller på min nya Iphone när jag varit så usel med bloggandet. Den har tagit  tid , först att komma underfund med och sedan användningen av alla finesser. Ähum , nåja, alla lär jag väl nog inte använda men jag ha ju åtminstone lärt hur jag ringer med den.

Nu efter en tids användning tycker jag nog att den är lite opraktisk. Naturligtvis är det en fördel att kunna surfa på nätet, att filma och fota men för mig var det onödigt med alla appar och spel, mm. Batteriet måste laddas ofta, hal och undanglidande och displayen är känslig för beröring som en Rör- mig- ej-blomma. Lätt som ett fjun på handen, inga slag och stötar på en så ädel sak..  Så fort jag håller fel  slår Bing på, en webbsökar-app. När jag  snabbt ska ta en bild går inte kameran igång och motivet har hunnit till månen. Blir desperat och trycker för hårt i ilskan och det ska man ju absolut undvika, att bli arg på den.. Nej, borde ha köpt en annan, en enklare men nu lär jag mej väl använda den småningom. Någon ångervecka eller provtid finns väl inte utan man är bunden enligt regler och avtal och finstilt.

Har lagat egen musli efter recept av Cicki
Garanterat mycket mycket godare än köpt musli och så doftade det gott i köket när jag rostade i ugnen. Hade  lite kortare tid, ung en kvart för solroskärnorna var redan rostade.





måndag 4 mars 2013

snart snart

bara ett par månader till så får vi sitta under blommande äppelträd. Som i Japan borde vi fira något motsvarande deras körsbärssträds blomningstid med våra äppelträd och kalla det omeforitid, från omena, det finska ordet för äpple. Eufori, det är vad man känner då.


Se, jag fick in en bild! Det gick via Picasa- webbalbum. En skön vanlig måndag åt alla!