roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 20 maj 2012

ut till fåglarne

Återgår till tankar jag hade under utfärden vi gjorde häromdan.                                                       . Våren är här alltid lika ny och underbar. Man vill ut och möta hav och vind och känna dofterna när isen släppt och solen värmer och livet vaknar igen till en ny reproduktionsperiod

För flyttfågelvärlden, som väntat någonstans långt borta, måste det kännas euforiskt att komma tillbaka till nordens svala ljus. Efter en lång straparsrik flygtur ska det minsann inte firas någon semester och liggas på latsidan som för oss när vi flyger söderut. 



Hela sommaren går åt att söka bo, att bygga, att ruva veckotal stilla stilla, att föda upp ungar, att skydda dem och lära dem klara sig för den lika långa strapatsrika resan till hösten.  
Så kommer någon och stör så att det kan gå helt åt helvete alltihopa.

I de allra flesta fall, man kan gått påstå i uteslutande fall, är det vi människor som stör.. Gärna vill vi se fåglarna som återvänder, det är så roligt att bli påmind om hur lika härligt och osjälviskt  naturen alltid bjuder på sig själv.

När svanarna  som har så lång startsträcka och tungt chassi måste lyfta på grund av oss  trots att vi gjorde en kringgående manöver kändes det inte bra alls.
Vindens och vågornas lek med männskobyggd fritid, naturens krafter rår vi ändå inte på. Tack och lov att naturen ändå är den starkaste hur mycket vi än försöker bemästra den.


En skrake i lekdräkt har hittat en bra boplats under stormskadade bryggor. Den vet inte att det snart kommer en hoper människor och tar över..

Här kommer de, människorna, och stör friden. Sakta smygande för att ev fåglar ska hinna fly, sedan for vi ganska snabbt igen. VAD ska man göra? Hoppas att de hittar ett bättre ställe? Det är samma varje vår. fåglarna var här först men vi är de starkare.. vi tar för oss. Vi stör. För mig räcker ändå vetskapen om att där ute finns alla skatter, allt det underbara liv naturen har. Jag behöver inte se och uppleva bara jag vet att det finns där.
 För vem vill veta att den inte?









Inga kommentarer: