roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

torsdag 27 oktober 2011

oo o vad en liten gumma kan gno..

I morse greppade jag väskan och hoppade elegant som en elefant  på cykeln för att trampa iväg till banken att kolla hur mycket den tar i avgifter och hur lite den ger i räntor. Hur skulle banken bry sig om en liten ynka mormor? Nej, tror jag tar min Mats ur skolan och går  med pengarna i väskan över gatan till lilla snälla konkurrenten.
Sicken en sniken jävel, den där stora rika banken.

Idag var det således en handlingens dag, fick mycket gjort. Tidningar till ekopunkten och gamla torkade målfärgsburkar också. Hälsade på mor med lite godis åt henne och hjälpte  guben som kom med köksinredningen lyfta in den i garaget. Nu är det bara att vänta på att kakelugnsguben kommer med  kakelugnen under armen och dräneringskillen med grävmaskinen. Grävaren, han har en massa ledningar av el och tel och avlopp att ta hänsyn till när det ska grävas. Marken runt huset är märkt  med granna streck i neonrött och grönt där de gömmer sig, alla rör och trådar.
Ska bli spännande när de sätter igång.
Nu väntar en skön bastu. men först en sväng med hunden..

Sov gott!

onsdag 26 oktober 2011

mormorsminnen


Vad minns du bäst av din mormor?
Mitt minne är en vithårig ganska surmulen, tjock tant i murrig småblommig klänning och vit spetskrage. Hon var ingen kram-mormor, bakade inte eller läste sagor. Hon var av den gamla skolan,  högreståndsfru  med ett stort hus, tjänarinnor och gårdskarl. Hon gick omkring och höll reda, gav instruktioner och maningar. "Slutar ni inte käbbla i köket prenumererar jag inte på Kyrktidningen åt er.".  De var flera och jag minns dem med glädje,  (flickor) tanter i blå klänningar och vita förkläden.  De höll mig i famnen, hette tant Mia och tant Tilda och tant Anna och läste aftonbön och badade mig i badkar med dusch. Det var omåttligt lyxigt och det doftade alltid rent av skurmedel pch klor i badrummet. Golvet i toaletten och badrummet var av rutigt svartvitt kakel med ripsmattor i bomull på.

I salen knirkade det när pappa gick över ekparkettens blanka bonade yta, knirrk knirrk, det lät fint.  När vi ätit färdigt i matsalen ringde mormor i en liten klocka som hängde under lampan med långa fransar att tjänarinnorna kunde komma och duka av och ta in efterrätten. Sen kan de duka till kaffet i salen. Vi använde små silverskuffor att skjuta maten på gaffeln med som hjälp att slippa jaga ärter över tallriken.

Frånskild var hon, någon morfar fanns inte i min barnvärld,  jag vet inte när han dog. Det har mamma också glömt nu. Mormor var alltid trött, tog kamferdroppar mot sitt dåliga hjärta och rörde sig lite i bakgrunden. Det fanns ett domestikrum intill köket där en tjänarinna bodde, de andra kom på morron och cyklade hem till kvällen.

Mormors jular var undebara. Hennes gran var enorm,  full med garntomtar, en svart sotarmurre med stege och sotarpojke, långa glittertådar som skulle föreställa rimfrost. Glittret svängde sakta i draget från fönstren, jag måste ha gapat av hänförelse. Pappa klädde alltid mormors julgran, det var ett petigt tålamodsprövande  arbete att placera dit glitterhängena och ingen gjorde det så bra som han. . Mormor dog när jag var åtta år. Hon var den sista i staden som kördes med häst och täckt svart vagn till begravning.

Det verkar så ovanligt i dag att man skulle tro det är hundra år sen.

Vilket eftermäle kommer dagens mormödrar att lämna?  Mormors karlvän? Eller mormors idiotsäkra mobil?

Det är onekligen ett visst ansvar en mormor har när hon ska skapa mormorsminnen.Vem vet, blir de lika ovanliga som mina?

"Mommo, det är så roligt med dej," sa barnbarnet. "Hos dej får jag göra sånt som jag inte får för mamma."  Minns inte vad vi gjorde så men
Det är så det ska vara. Som mormor har man privilegiet att skämma bort, ge tid och pröva olika saker.

Som att tillsammans baka banankaka. Det ska vi göra nästa gång.  Se receptfliken!

tisdag 25 oktober 2011

gardinmönster

Oj, så dålig jag är att blogga, ingen orkar ju följa med en sån latmask. Måste skärpa mig..

Tittade in på Cickis blogg och känner med henne hur härligt det är att plocka med tyger. Har sparat alla bitar som gick att spara sen barnen var små. Så kom jag arr tänka på vår hallgardin, den är över 60 år gammal och säkert en raritet vid det här laget. Solen har bränt vissa färger och jag har knappt vågat tvätta den av rädsla för att den ska bara dö.

Kanske det skulle gå att kopiera mönstret och trycka nytt men vart ska man vända sig i så fall och har man några rättigheter eller krav att bevaka då ?

Eskil har tråkigt, han får inte gå ut. Sitter vid sista skörden av tomater på mognad och längtar efter att få jaga småfåglarna där ute.

tisdag 18 oktober 2011

att få vandra i skogen

Igår ringde virkesuppköparen igen. De vill ha virke, det går dåligt för skogsindustrin, tänkte jag. Mötte upp vid stigen där han väntade med en äldre man som lovats att få ta brännved om han röjde vid dikeskanterna.

Vad ska en ekotänkare tro att är bäst för skogen? För det är ju det namnen antyder, ord som skogsvårdsförening och skogvårdsplan och så vidare.  På att skogen ska må bra som skog med alla skogens invånare eller som trädplantage?  Inte göra ett dyft eller bara lite? Man får väl gå den gyllene medelvägen tänkte jag medan vi gick där med höga röster och långa kliv med kartor i händerna.

"Här ska det vidtas åtgärder, men det är du som bestämmer", sa skogsbruksmästaren och satte pekfingret under näsan på mig och flyttade det sedan till ett grönt område på kartan.
"Jaha jaha."
"Men så här borde det vara," sa han. "upp med de gamla dikena  här och här och nya vägtrummor där så traktorer  kommer fram."
"M m  men, myrstacken då," pekade jag på en stor präktig myrstack bredvid diket som mossigt och mjukt böljade  in mellan de täta granarna som inte alls såg ut att lida. "Den kommer ju att förstöras,"  märkte hur löjligt det lät i ett sammanhang som detta.
Ömma för de små...

"Myrorna finns i massor, de bygger fort ny stack" sa han och -flinade han inte lite?

Jag mår inte bra när jag tänker på att de ska dit men nu blev det en kompromiss, de  gallrar enbart de planteringar som fanns där före köpet av skogen. De gamla dikena kommer att rensas upp, inga nya grävs. Ville att de inte skulle lämna enbart de bästa träden, då de vuxit till sig tas allt bort på en gång. Lämna blandskog i olika växtstadier så att ytan alltid är en skog och inte en kalyta.
Kräver jag det omöjliga i dagens skogsbruk? Kan de göra det med en stor maskin?
Ibland önskar jag att jag hade en karl som var beslutsam och bestämd och säger ifrån. Nu får jag bemästra mig och vara skräcktant som sig bör vid denna ålder...

Ska beställa vägtrummor, två st 6m långa av 300mm tjocklek. Dikaren kommer och sätter ner dem. Kanske det börjar växa blåbär när ljuset kommer ner och marken torkar upp.. Nu växer där vackra mossor och lummer under granarna i planteringen, fina att sätta i juldekorationerna... 
.
Skogen är helt underbar nu. Där finns älg, tjäder, berguv, mårdhund och på vårarna sjunger taltrasten. Den är rena medicinen för själen.

Hur vi rumsterar och ändrar utseendet på jordens yta är vinningen rätt kortvarig i ett geologiskt perspektiv sett. För mig känns skogen som en naturens trädgård att njuta av, det är fel att se på träden med Joakim von Anka-blick. Det går inte att räkna i pengar den nytta skogen gör bara av att finnas till.
Tänker som de gamla indianerna:  inte kan väl människan äga jorden som tillhör den Store Anden?
Hur tänker de som avverkat hela sin skog??? Det är vansinne, miljöbrott om något. Så girigt att ta bort en skog som också andra har glädje av.

för sent gallrad planterad gran

som gett en fin mossmatta
på väg ut tog jag en bild där elledningen går

måndag 17 oktober 2011

bubblan

Jag hade en gång en bil. Har länge tyckt att bilar  smutsar ner och breder ut sig, tar plats och luktar. De är ett nödvändigt ont och ett  måste. Den här jag ska berätta om var min andra, jag var 24 år. Den första var en Opel Coupe 1961 färdig för skrot men billig i inköp.  I den åldern var det mesta ett äventyr, livet lekte och allvaret kåndes ännu långt borta. En gammal skrotbil var tillräckligt för att tillvaron skulle få sin dos av både nöje och spänning. Det var bara häftigt när inte alla växlar gick att använda och vägen syntes genom golvet..

Slutligen kände jag mig tvingad att köra den till sista vilan, den var ju direkt trafikfarlig ändå, säga tack och ajö och få en liten skrotpeng, 200 kr på den tiden. Döm om min förvåning då jag inte länge därefter såg den köra omkring med en annan förare!
Så går det visst till i bilbranschen.

Cyklade en dag nån månad senare på min hopvikbara cykel förbi Motorcentralens skyltfönster i Umeå. Året var 1972. Där i fönstret stod en folkvagn av årets modell, en jubileumsvagn.  VW hade det året tillverkat fler bilar än Ford och det till ära fanns denna modell. Där stod den, en helt ljuvlig orange cabriolet. Oh, den, jag måste bara ha den bilen! Så lagom för mig som pendlar mellan länderna. Gick in och frågade vad den kostade. Bilförsäljarna såg lite skeptiska ut. På den tiden gick jag i Statens Tandteknikerskola I Umeå och bodde i studentbostad på Ålidhem.En flicksnärta ansågs väl inte ha råd att köpa en splitterny bil..

Hemma i Finland gick jag till banken och tog ut alla mina sparpengar. På den tiden fick man inte föra ut hur mycket pengar som helst ur landet, det skulle vara papper på det, tullbestämmelser med utförselintyg och vad allt.

Strunt. Jag satte pengarna i skon och for till Umeå med färjan, cyklade till Motorcentralen och sa att jag gärna skulle vilja köpa den där bilen. (Kom inte en sekund att tänka på att prova den först, pruta eller ha någon betänklighet inför köpet alls.) Försäljarna såg lite underliga ut. Jovisst, inte kunde de ju neka. Jag betalade vad den kostade och bilen rullades ut på planen. Vek ihop cykeln och satte den i bagageutrymmet  framtill och efter lite instruktioner körde gladeligt iväg.  Jag hade inte kört mer än några meter då bilen dog. Den stannade,  allt bara slocknade. Försäljaren kom springande, öppnade säkringsluckan och bytte ut en säkring mot en större och sen dess har bilen och jag levt lyckliga i alla - nej, inte alla, bara bilens alla dagar. De fick ett plötsligt slut.








Bilen brann upp. Några pojkar hade tjuvrökt bakom vårt uthus och antagligen slängt en dåligt släckt fimp mot huset där  min fagra folka stod.  Allt som kunde brinna upp på den brann och halva uthuset med. 

Nu på min 63-årsdag fick jag denna av min son. Jag är tjugofyra år igen, en tjugofyraårig mormor. Han är världens gulligaste.


måndag 10 oktober 2011

Turner-himmel

På kvällen brukar solen titta fram i väster och molnen blir belysta och det blir en underbart vacker kvällshimmel. Oftast är den klar i väst, kanske det beror på att havet inverkar.

Ibland har jag undrat varför flaggstänger är vita. .. har raderat den i fotoshoppen många gånger.

söndag 9 oktober 2011

läskänsla

Läser en recension om Pamela Schultz Nybackas doktorsavhandling vid Stockholms universitet som hon kallar " Bookonomy" med undertiteln "The Consumption Practise anf Value of Book Reading" där hon bland annat intervjuat en massa människor om deras behållning av och sätt att läsa.

Kvinnor påstås läsa snabbt med korttidsminnet, män långsammare med långtidsminnet, kvinnor ger sig hän åt själva upplevelsen medan män mera distanserat försöker gestalta och samla på sig information.

Vilket skulle kunna vara en förklaring till att de ofta blir besvikna på fiktionen. "Jag läser aldrig en roman" har jag hört någon karl säga. 

Det talas om själva läskänslan. Det finns de som börjar med att lukta och känna på boken. Det betyder också en del hur pärmen ser ut, den försöker säga en del om innehållet. Många läser flera böcker samtidigt. En på nattygsbordet, i köket, på toan, i handväskan att läsa på kafeer eller i köer..
 
 Den mesta kultur vi komsumerar låter sig inte fångas in i ekonomiska begrepp som bruksvärde, bytes eller penningvärde. Den skiljer sig från annan konsumtion genom att tillgångarna är obegränsade, till exempel musiklyssnande. Att  läsa och lyssna är att konsumera utan att förbruka.  

Pocketböcker jag köpt på en flygplats och läst ut under resan har det hänt att jag lämnat kvar där människor rör sig eftersom jag ändå läst den och inte tänker göra det en gång till.  Har jag hittat en bok någon lämnat efter sig har jag faktiskt "tagit reda på den"..

Per Västbergs "Vattenslottet" och "Luftburen" lämnade jag på planet från Gambia en gång. Dikter eller mijöskildringar, faktalitteratur, klassiker eller öht böcker med bestående värde är godbitar som känns bra att ha i hyllan. Sällan läser jag en bok två gånger. Borde kanske göra det, kanske behållningen är annorlunda när man själv förändras med åren.

Jörn Donners "Mannerheim" måste jag läsa en gång till, den fordrade verkligen tankeskärpa.Men först måste jag läsa Sigrid Combuchens "Spill", den är en njutning att läsa.








fredag 7 oktober 2011

kalibrerade nematodfilemoner

Har en känsla av att datorn börjar tröttna, bli mätt, rosta, åldras, vad nu en dator kan bli. Kanske den borde på hälsokontroll, magröntgas, banta. Har en känsla av att den är fullproppad med kalibrerade nematodfilemoner . .


Får lirka och locka för att få någon kontakt i den slöa maskinen.


Där borta bakom husen står den fina härliga skogen. Jag hoppas innerligt att den skogen aldrig kalhuggs, som skett på så skrämmande många platser redan.

Det blåser och regnar i min lilla stad i dag. Molnen hänger tunga och alla vackra blad lossnar från sina fästen. Solrosen har blåst omkull, det är hårda tider, mörker, köld och död återstår, andra går till vila.

Jag tog en promenad i skogen idag och lät den susa igenom mig.  Ljudet av vinden i höga furor går genom huvudet längs nacken ryggen och ner i hälarna och säger hur gammalt på jorden ljudet är, lugn bara, var inte orolig alls.
Det är ett så lugnande ljud, somnar av det.



För övrigt gläder det mig innerligt att Torgny Lindgren fått Nobelpriset i litteratur. Han öppnar världar i vardagen, en intellektuell gigant bakom mysfarbrorn är han.




Köpte en säck potatis direkt av odlaren häromdan. van Gogh. Heter potatisen. 25 kg. Den spricker vid kokning, både i kallt och kokande vatten, har prövat. Lite besviken, men den var ju bevars inte dyr, bara 5 €! För tjugofem kilo! 

En skön höstkväll, alla! 

tisdag 4 oktober 2011

badpojkar

Krukan till hibiskusen är välskyddad för stänk och nyfikna kattassar. Eskil har en tråkig kattuppväxt, han måste vara innekatt tills han får lite mer förstånd. Därute är livet fullt av faror. Bilar som kör utan att se en katt som jagar löv tvärs över gatan, barn och vuxna också med lockande godis åt en söt nyfiken kattslyngel.

Och så får man inte snusa och krafsa i blomkrukor där det doftar så gott. Men i badet skulle jag kanske kunna tänka mig gå.

lördag 1 oktober 2011

äntligen blev det målat

och klart sidobordet jag hållit på med en evighet nu.

Vet inte hur det ska se ut egentligen men så här

enkelt målat med vit linoljefärg stannade det. Om krusidullerna, det utsirade ska vara i andra nyanser kan de målas senare.  Jag tycker de kommer så fint fram ändå. 
Bordet hade målats med ett tjockt lager vit färg ovanpå en pärlgrå och under den en ljusare grå nyans.   Kanske jag har helt gjort fel genom att ta bort den gamla färgen. Knut Knutsson i "Antikrundan" skulle säkert vrida sina händer i förtvivlan över en sån okunnighet. Att göra det shabby chic skulle ha varit enda alternativet men det känns inte ärligt. Det får tiden göra.