roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

tisdag 27 september 2011

bortkastad kvinnokraft

talade min mor ofta lite i skämtsam ton om när hon menade någon bonad eller broderad duk och jag undrade varför det där uttrycket har kommit till . Räknas inte allt arbete kvinnor gör meningsfullt även om det är handarbete som ska pryda en vägg eller ett bord och allt annat som ska  göra ett hem?

Säger man om en karl som snidar gubbar att det är bortkastad karlgöra? Nej, det gör man inte, karlgöra är viktigare, det fodrar handalag, kraft och dicsiplin och ska mötas med respekt. Håhåjaja




Idag har jag greppat motorsågen och sågat ner körsbärsträd och syrener som växte sig för yviga runt trappan. Vädret var så fint att det inte blev av att tapetsera... Kapade stammarna och fick lite kaffeved och körde sedan riset till hästarna i hagen. Nu blev det ljusare för krukväxterna i tamburen.




måndag 26 september 2011

Solig måndag



så skön att man kunde sitta i solen och sticka en stund mitt på dagen. Hösten är sommarens eftersmak, ungefär som ett gott vin. Man känner efter, hur smakade den här sommaren? Luften känns frisk som ett äpple, enstaka fågelkvitter och på natten, om man inte är drabbad av ljusförorening är stjärnhimlen hisnande.

I kosmologiska termer är vi en atom i ett sandkorn på en oändlig sandstrand.

I morron ska jag tapetsera stänktapet..

25-te gången


                                         blir det i år som hon dras upp till vintern, min gamla kära Tjirolin.

                 
Jag minns att jag ville ha en båt som jag kunde  lära mig behärska alldeles själv.
 
















Det har jag inte men nästan. Så länge motorn puttrar snällt och jämnt och det inte blåser alltför mycket småspik far vi ut på böljorna med Kvarkens vindar kring pannan.
Hon blev byggd i Österhankmo 1986 i ett familjebåtbyggeri av pappa båtbyggare som jag har glömt namnet på. Han hade ritningen till modellen i huvudet och sonen visste inte hur den såg ut alls så jag har länge tänkt låta göra en ritning för att spara modellen för framtiden. Den var allmän i skärgården norr om Vasa och användes som en lättare fiskebåt för att ta sig ut att vittja nät och ryssjor. Hon har ett brett språng och friborden är förstärkta i fören med flera grova spant. Kanske för att orka med fiskelasten och stå emot den krabba korta sjön som fanns i Gloppet, den stora fjärden ost om Mickelsörarna

Från vår till höst i sol och regn och blåst och stiltje har hon tagit mig/oss ut till skären.






















Det finns inte mycket som går upp mot trä och doften av tjära när man sitter i. Närheten till vattnet och vinden och känslan av en länk bakåt i tiden ända till vikingarnas långskepp, linjerna lever delvis kvar i den gamla fiskebåtsmodellen. Dessutom ger trä en alldeles speciell känsla som ett oorganiskt konstmaterial som plast inte kan.

Lastad med allt,  från takplåt  till blommor, jord och möbler.
 
 Att färdas långsamt på sjön och kunna följa med och läsa av och anpassa sig till hur vind och vågor rör sig får jag aldrig i en snabbgående täckt båt. Bil åker jag på land, inte på sjön.



 Här är hon på renovering. Gamla tjärlager ska bort och bl.a. nya bord sätts under vattenlinjen. Det var år 2007. Motorn är en saltvattenkyld tvåcylindrig Yanmar diesel och hon är 18 fot lång och ca 6,5 fot bred.
.



Kan man vara kär i en båt?




Ja, både i båten och mannen som följt med på många skäriresor och gjort dem  möjliga.

måndag 19 september 2011

lördag 17 september 2011

barnvagn från när?


Under det gamla huset som renoveras (se fliken) finns ett utrymme där det låg gammalt skräp och mitt bland det låg en hopviken gammal barnvagn som såg ut att bara kunna slängas. . Efter att ha torkat och putsat och vecklat ut den insåg jag vilken perfekt sittvagn för barnbarnspromenader! Lätt och behändig med rejält säkerhetsbälte, nja, man får ju passa så inte ungen ålar sig neråt, dagens vagnar har ju bälten som en fallskärmshoppares. Men ändå, inga extra attiraljer, fickor och förvaringar och jox, två krokar för väskor på handtaget det är allt.  Numera finns förvaring under vagnen, kanske för att inte riskera att vagnen ska tippa om man lastar för mycket på krokarna.  
Passar för promenader med mormor !

torsdag 8 september 2011

hela familjen kantarell

Börjar visst bli alltför van att lunka i gamla spår, ett ålderstecken alldeles säkert. Ibland undrar jag hur det kan komma sig att tiden går allt fortare ju äldre man blir FASTÄN man lunkar på i de gamla fotspåren. Ett existensiellt fenomen, som står i direkt proportion till upplevelsen av händelser kontra tid.

Nu har det ändrats i systemet på Blogger och jag rynkar irriterat pannan- , måste de? Var det inte bra som det var, jobbigt att lära sig anpassas till något nytt. Ok då, det är nyttigt att hindras från att stangnera.




Idag har jag varit tilsammans med mor som har varit på "service" till hälsovårdscentralen, eller Hvc som vi säger. Där har de tagit olika prover, badat henne, klippt hår och naglar och hon fick komma hem igår ren och fin. Min dotter hämtade henne medan jag skötte lillkillen och storebror, och jag fick en jättehög med kantareller av dotter som mor och jag ätit av idag. Till dem fick mamma köttfärslimpa, broccoli och till efterrätt åt vi bärkräm på hallon och svarta vinbär.

Kaffe och äppelkaka till sist. Mamma åt med god aptit och det gladde mig för hon har inte ett uns överflödigt fett på sin lilla kropp, mamma.