roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 31 januari 2011

matprat

Ny vecka, nya tag igen, hoppas alla har haft en skön januarihelg. Det blir ibland mat över hos oss efter helgen, särskilt efter söndagens middag då vi varit flera vid bordet. Då blir det till att vara uppfinningsrik, stuva om rester till något annat, soppa, pytt eller röror.

Det finns rökt sik, revbensspjäll, kokta rotsaker, äppelpaj, apelsinkaka med jättegod glasyr i kallskafferiet, nu har vi mat för resten av veckan. Att slänga känns inte trevligt men har maten blivit lite luddig tröstar det att tänka, det blir till jord i komposten..

Att laga mat är en passion, jätteroligt, det finns så mycket gott, kunde hålla på i köket jämt. Däremot, att tajma in alla rätter till en exakt tid när allt ska var klart, det är traumatiskt svårt. Antagligen för att all min improvisation är svårberäknelig, ofta vet jag inte vad det ska bli när jag börjar med maten , tar av vad som finns och det gör inte tajmningen lättare. Jag vet, allt beror på bra planering.. jojo. Ska.

Jag förstår min mor när hon säger att maten ibland är lite mystisk, mamma är inte van med chili, vitlök, kokosmjölk, sesampasta och annat nutidens påfund.

Alltid finns det inte snabbfixat halvfärdigt halvfabrikat hemma, då dyker jag ner i Marthas kokbok från femtitalet och gör tex vaniljsåsen på enklast tänkbara vis själv. Den blir lika bra och i alla fall garanterat utan E-ämnen.

lördag 29 januari 2011

broderimani

Gamla bonader har blivit riktigt hot igen. Att brodera dem själv verkar idag bortkastad kvinnokraft men att brodera är något som är så avslappnande och rogivande och som jag tror många skulle behöva.




Dök in i skattskrubben och kom upp med juveler, hittade flera broderimönster !


När jag köpte mer garn i affären blev expediten så begeistrad i mönstret att hon ville ha en kopia. Hennes man är fiskare och det blir säkert pusskalas till soppan.

fredag 28 januari 2011

Hilkka


Sedan ifjol har man kunnat följa havsörnen Hilkka och kartlägga hennes flygrutter för att se hur hon klarar sig från faror, vindmöllor och illegal jakt. Projektet har kunnat genomföras tack vare en donation för örnforskning av Markku Nygård, en fågelskådare från Helsingfors.

De fyra unga örnar som märktes med satellitsändare i Kvarken tillbringade sommaren i Lappland. I vinter har två av örnarna vistats kring Åland och två i Sverige. En av dem har man kunnat följa ända upp i Bottenhavet där den nu tillbringar sin andra vinter.

På Ösel har den estniska ornitologen och naturfotografen Mati Martinson följt Hilkka och varit paparazzi..

På 70-talet var havsörnen hotad, idag finns det ca 1500 omkring Östersjön. De är tyvärr fortfarande hotade. Hoppas man kan hålla en population som utan all utfodring och forskning inte skulle finnas i skärgården.


Stilig ung dam i profil..

onsdag 26 januari 2011

vinteräpplen




Se så fina de är ännu! Bakade genast en amerikansk äppelpaj, med deglock ovanpå. Så ska det vara i en sån paj, äpplena kokar och saftar sig och .. ja. En djup form med deg i botten full av äppelklyftor, kanel, socker, potatismjöl och limesaft. Ett eller flera fina hål i locket helst i form av hjärtan eller blad och så sprider sig ljuva äppeldofter. Fest med hemlagad vaniljsås till. Livet är givmilt.

Hade bäddat ner äpplen i höstas i löv, tänkte att de liksom är vana med det. Massor av lönnlöv plockade jag ihop och puffade runt äpplena i en papplåda. Satte i källaren tillsammans med vilande pelargoner och satta påskliljelökar och glömde bort dem.
Så skulle jag hänga tvätt och kom ihåg lådan.

Kan tänkas löven innehåller nån slags syra som bevarar äpplena.

Få se om de håller sig tills nya kommer...! :-D


måndag 24 januari 2011

BNP

Jag har ibland funderat över nationalekonomernas sätt att mäta länders tillväxt i bruttonationalprodukt. Börjar inte ordet tillväxt låta lite utnött, särskilt i västvärlden..

Den fria konkurrensen bygger på konsumtion, konsumtion och ännu mera konsumtion, på köp mera och helst senaste nytt. Lättmanipulerade av utstuderat skicklig reklam faller vi för det billigaste som betyder avkall på kvalitet med resursslöseri och miljöproblem som följd.

Det bidrar till ojämlikheten i världen med en resursjakt för de rikaste som försöker få ut varor och råvaror billigt från den fattigare delen och struntar i hur de har det bara de är beroende. Eftersom vi är en del av naturen men har begåvats med kunskap att manipulera den vore det en stor skam för oss att inte ha kunnat anpassa oss så mycket att naturen till syvende och sist har fått sköta det som den brukar när mat och vatten inte räcker till.

Det mesta på jordklotet har alltid pendlat mellan kaos och ordning, mellan försök och misstag, det naturliga urvalets rättesnöre. Naturen söker alltid en balans och vi måste hitta vår för att passa in i den.

Att se sig omkring i varuhusen där våningar fyllda med kläder, diskar som dignar av läckra förpackningar med produkter som bara obetydligt avviker från varandra, visst är det fint, sevärt, vackert men.. Hur stor del av allt som bjuds ut behöver vi -på riktigt?
Att vandra omkring där gör mig olustig . Det känns ytligt och ödsligt, desperat, ensamt och lycksökande konsumistiskt.

Jag går hellre in i en lanthandel för att prata med en försäljare som känner mig, som vet vad jag brukar vilja ha och har tid att prata än stå inqognito i kö och vandra ut med en tom känsla i magen som jag hoppas varan jag köpt ska döva.

Den utvecklade delen av världen håller på att konsumera ihjäl jordklotet.

Att BNP är ett totalt galet mått på mänskligt välstånd är numera självklart för varje eftertänksam medborgare. Det är inte rätt att mäta allt i tillväxt, den kan bara inte öka i det oändliga, till sist går det överstyr. Det borde i stället bli ett mätetal där natur och människor inte utnyttjas, ett välbalanstal eller vad man ska kalla det.

Det lätt att klaga och protestera, svårare att komma med egna förslag hur rodret kunde fås att ändra kurs. Förbanna inte mörkret, tänd hellre ett ljus och mitt ljus är: låt kvinnor få bestämma om sina liv, få resurser att oberoende kunna försörja sig och inte utnyttjas. Kvinnorna står för mjuka värden, för familjen, barn och trygghet. Särskilt de unga kvinnorna i utvecklingsländerna är mest utsatta och far mest illa.

lördag 22 januari 2011

alltså


börjar jag bli lite tjatig? Ok, men det är så vackert att man dånar. Det är ljusterapi ute!



Ingen konditor garnerar vackrare lekstugetårta. .


Växthuset håller på att drunkna i snön. Blå himmel! Det var en tid sedan...






Äppelträdet. Därinne gömmer sig fåglarna för bovfågeln.

fredag 21 januari 2011

allting är vitt vitt vitt

som en gräddtårta


Inga skuggor syns vid mulet väder, avståndsbedömningen lyder inte ögat. Marknära landmärken som är täckta av böljande snömassor bara försvinner i en slags overklig vitvärld, då känns som att sväva. Prickar och flimmer för ögonen ser jag när de inte kan ta fasta på något.



Laban är besviken, han kan inte ha koll på vem som rör sig på Strandpromenaden, snökarmarna är för höga.


Men det gör detsamma nu för idag tar han det lugnt efter gårdagens strapatser hos veterinären. Bara en rutinkoll.

Tänderna var fina, sa vet och öronen rena, allt var ok, bara lite darrig på bakbenen som kan skyllas på åldern, snart 14 år.

torsdag 20 januari 2011

mera syltasockor

Har garndille och det har samlats några nystan under årens lopp. Nu försöker jag sticka av alla sparade garner men det är alltid något nystan som fattas. Så tar lagret aldrig slut och jag får sticka och njuta! Här en annan version av syltasockor åt dottern i Tromsö.

Varmt och skönt kring benen och längden kan man variera eftersom de kan dras ut som ett dragspel.

onsdag 19 januari 2011

snö!

Hunden Laban vände om dörren i morse, han såg ju inte trappan! Det kändes nästan som i en karikatyrteckning. Jag förstår varför dörrarna går inåt i snörika länder. Snön var fluffigt lätt, så jag började genast optimistiskt jobba med friska tag.



Det måste ha fallit minst 40 cm i natt.



Mjukt och böljande har den lagt sig över, puh puh,


en tyst och stilla värld. Vackert! Sagolikt. Men varför just här? puh. Så kommer den goda fen i sagovärlden i form av en snäll granne och vips hade han fått undan allt i jättehögar med stora brumbrumtraktorn.
Det värmde hjärtat. Tack!




Julprydnaderna lyser effektfullt för sorkarna under snön.

Skulle ha så lust att bara kasta mig i snön och göra en ängel. Eller gräva grottor och tunnlar... ss, jag väntar tills det blir ännu mörkare..

lördag 15 januari 2011

hustomtar

får tampas med vinterns påfrestningar. Istappar visar var värme läcker ut.


Här blir det att byta takrännor och lappa plåten i sommar.


och isolera mot värmeläckage i girarna...

Att hissa flaggan är fint och det ser storståtligt ut när det flaggas men flaggstången på bilden står som ett utropstecken mitt i.. Annars stör den mig inte. Ok, fotoshop finns ..

Minus 22'C idag.

torsdag 13 januari 2011

en vanlig dag

rutiner som blivit goda vanor är tryggt. Kanske det är sånt som hör till åldern? När man motvilligt tar emot förändringar, är rädd att jorden går under om rutinerna bryts? Jag äter havregrynsgröt med äppelmos varje morgon och ser till att få dagsljus på mig mittt på dagen med någon slags uteverksamhet.

Så tänker jag ibland, gud, vad lycklig jag är. Bara för ingenting och allt.

Skottade snö, hela gården fin. Med raka fina kanter. Blev svettig. Värmde gårdagens kålsoppa till surbrödet och lingonpaj till efterrätt. Kaffe.

Bakade muskovadosnittar. Dottern kom med två kiddar, den äldste och den minste. Den minste kröp omkring och den äldste pratade om allt mellan himmel och jord medan han klippte en bit av köksgardinen. Jag sade. Nu blev jag nog så lessen att jag nästan skulle kunna gråta en skvätt men du tänkte säkert inte efter vad du gjorde utan vad du sade och så for saxen dit bara. Då sade den lille femåringen. Du förstår mormor att jag ju tycker om dej och skulle inte göra något sånt här men det bara blev så.

Vi var överens. Vad betyder ett litet hörn av en gardin då vi förstod varann så bra?

måndag 10 januari 2011

underbara finska bastu



I går REGNADE det! Det är tvära kast i vädret. Snön sjönk ihop till tunga massor och som tur var kom sonens flickvän ihåg att snön från växthustaket måste ner. I fjol glömdes det bort så att ett takglas föll in.

De bjöd på vedeldad bastu med riktiga björkriskvastar på kvällen och det var helt underbart. Det doftade sommar när jag lade den våta lövkvasten på stenarna och kastade vatten över, kasta bad eller löyly som finnen säger. Torkade bastukvastar finns att köpa under vintern. Man kan göra egna om björkriset tas före midsommar, då är det som saftigast. Bundna kvastar läggs mörkt och svalt att hänga och torka. Innan badet läggs de i blöt i ljumt vatten så att bladen mjuknar. Underbara eteriska sommardofter sprider sig när man använder den helst då på finskt sätt genom att daska och slå sig mot huden. Då tränger de eteriska oljorna i bladen in i huden som får en riktig massage. Blodcirkulationen kommer igång, muskler slappnar av och man känner sig otroligt ren. Så har det gjorts i tusen år i de slaviska och finska länderna, kanske det har behövts för att blidka krigiska aggressioner, vem vet. Vår förriga president Kekkonen visste. Han bjöd ryska regeringsmedlemmar på bastu under kalla krigets dagar innan de gick till förhandlingsbordet.


Bastu är en gudabenådad hälsokur, en reningsritual, en närmast andlig upplevelse man väl förberedd långsamt går in i. Förberedelsen börjar med eldningen, man går där och fyller på ved och tänker, snart snart är det dags.. Alla trånga tankar flyr, man koncentrerar sig på det kommande badet. Porerna öppnar sig i den varma fukten och tröttheten flyger ut genom skorstenen. Man känner sig andligen och lekamligen ren på djupet. En vedeldad bastu ger positiva joner och syrerik luft genom ventilen nära golvet.
Det är snudd på en hel vetenskap detta med bastukultur. Arja Saijonmaa har gett ut en lyrisk bok om bastu, om bad och dopp i en klar sjö och hela ritualen omkring.


söndag 9 januari 2011

lite-på-känn-brödet



Här kommer allt-på-en-höft-receptet jag lovade till lite-på-känn-brödet framtaget enligt försök och misstag i mitt kök.



Ops, glömde visst att älta ner degen..



Hemgårdens surbröd

Ett stort bröd som tar tre dagar att bli klart. (Jag lovar, det är det värt .)

Blandar på kvällen 0,5 dl vetesurdegsgrund (eller -rot som vi säger här) i
3 dl ljumt vatten
2,5 dl vetemjöl
1 dl rågmjöl
Låter stå övertäckt i rumstemp över natten.

Tillsätter följande dag 4,5 dl vatten
750 gr mjöl, mest vete, sen gladeligen några slattar spelt, råg, korn..
1 msk salt

Jag rör ihop så att det blandas väl och låter stå ca 1 timme övertäckt i rumstemp. Degen ska vara lös och kletig. Efter ca 1 timme rör jag från kanterna så att degen ramlar ihop sas. Detta upprepas ca tre gånger, sista gången låter jag degen trilla ner i en bakpappersklädd avlång form och ställer svalt att jäsa över natten. I kylen går bra.

Följande dag sätter jag ugnen på 275'C och så in med brödet med några kallvattenskvättar efter sig samtidigt som temperaturen sänks till 250'C. Det fräser och har sig men det ska det göra, fast med luckan fort bara. Efter ca 15 min öppnar jag ugnsluckan och vädrar och ser om det får för mycket färg, då sänker jag till 200'C, annars inte. Fortsätter öppna luckan fram och tillbaka ett par ggr mot slutet, ut med ångan. Efter ca 40 min borde det vara färdiggräddat. Ut och svalna på galler, vänta en stund skär upp, bre smör på och smaka- mmm, himmelskt! Good luck!

lördag 8 januari 2011

gott nytt brödbak

Hoppas alla kommit in i vardagens jämna lunk igen, det är ju den som är livet.

Nyårslöften har jag inte vågat mig på. Nyårsdrömmar låter trevligare och är till intet förpliktigande. Drömmar kan gå i kras av sig själva medan löften som inte hålls känns som små personliga nederlag och det är inte bra för självrespekten.

En annan sak. Jag har äntligen lärt mig baka surbröd! Jag vet, det låter lite tjatigt, snart står alla surbrödsrecept upp i halsen. Men hör och häpna, jag har lärt mig att baka utan jäst! Efter år av försök och misstag. Man ska inte ge sig. På vetesurdegsrot, vatten, mjöl och salt. Inget mer. Världens enklaste, det behöver inte knådas det minsta. Blandar grunden på kvällen, sätter till vatten, salt och mera mjöl följande dag. Rör om med jämna mellanrum tre fyra gånger med ca 1 timmes mellanrum och låter det jäsa upp igen. Smeten/degen ska vara lös, inte ett dugg handvänlig utan rejält kladdig.

Jag rör inte med ett finger i kladdet, det är ungefär som att baka en kaka. På kvällen ner med kletet i en bakpappersklädd avlång form och så i kyla över natten.

In i het ugn, över 275' C följande dag med ett par vattenskvättar efter så att degen får fukt och pöser lite till. Den torkar annars för snabbt på ytan i den hårda värmen. Sänker temperaturen till 250' och vädrar ut ångan. Vädrar ett par gånger till för nu ska skorpan torka och bevara saftigheten inuti. Efter ca 40 min borde det vara färdiggräddat. Brödet ska låta dovt när man knackar på det och skorpan är snudd på lite bränd men ändå icke.

Alla ugnar är olika, mjöl och rumstemperaturer varierar från plats till plats. Man måste experimentera sig fram till vilket sätt som passar just mina förhållanden och ingredienser bäst. När man kommit fram till det alldeles egna brödet går det som på spåret.

Brödet håller en vecka, kanske mer om det inte blivit uppätet så att jag kunnat garantera det. Det är saftigt, skorpan är rejält tuggtrevlig och brödet behöver inte packas in i plast. Plast är rena döden för den goda skorpan. Plast fanns inte då på den gamla goda tiden, det räcker med en brödduk att förvara brödet i. Plast borde aldrig ha uppfunnits.

Receptet kommer i nästa inlägg för jag orkar inte gå och söka det mera ikväll. Gonatt på alla goa människor!

lördag 1 januari 2011

nyårsmeny


I år hade jag förberett middagen i god tid och kökstrauman som garanterat brukar infinna sig uteblev alldeles! Var helt mäkta förvånad. Infinner den sig är den stört omöjlig att bli kvitt men nu hade jag planerat i tre-fyra dagar i förväg. Bläddrat i recept och skrivit upp och tillsammans med fästmannen bunkrat för att ha allt hemma i god tid för att slippa stressa. Det var ändå något vi måste handla i sista minuten så det blev att trängas bland nyårshandlare med samma detta något lätt desperata i blicken.

Försökte intala mig att man inte behöver ha allt, det går med mindre, improvisation kreerar nya ideer och ingen märker om något fattas. Men granatäpplet till efterrätten, det måste vi ju h...

Sex personer skulle vi vara, helt skönt och bekant och småtrevligt sitta och äta tills tolvslaget närmade sig och efter det småprata tills gästerna vandrade hemåt i vinternatten. Det var vackert ute, vi stod vid tolvslaget, nja, inte riktigt för vi hann inte, och skålade i bubbelvin under rök och stjärnor från andras raketer. Vi nöjde oss med marchaller, andra smällde ju massvis redan..

Menyn, ja den skulle ju räcka hela kvällen, jag var rädd att den inte skulle det så rätterna blev fler än jag tänkt: Först hade vi tänkt bjuda på rysk välkomstsup vid entre'n bestående av en bit saltgurka doppad i honung och smetana men den blev utökad med svart fuskkaviar och gravad lax, allt vid bordet. Det passade bättre till snapsvisorna. Soppan hade jag förberett dagen innan, soppor blir oftast godare om de får stå och gotta till sig en dag. Särskilt om de inte innehåller potatis då får den en konstig smak tycker jag när man värmer upp den på nytt. Svampsoppa på torkad blandsvamp, satte i mitt sopp- favoritknep, en koskenlaskijaost med grönpepparsmak som gav krämighet och sting.

Sedan blev det älgstek som fått steka på låg värme till 60'C inuti och ovanpå den efteråt ett täcke med persilja, vitlök, chili och rivet limeskal. Till rostade rotsaker med örtsås. Som efterrätt sallad på olika frukter och citronsorbet. Kaffe med cheesecake på havtorn till sist.

Det är svårt hålla emot och äta lite av allt när man är hungrig. Lätt blir det så att man sätter i sig av aptitretaren och är mätt vid varmrätten.

Äter man lite av allt i fem timmar är man sådär lagom mätt och när det är dags för vickning på småtimmarna brukar man vara smått hungrig igen, om inte tröttheten infunnit sig. Så vi hade förberett med ostbricka men den orkade ingen ens tänka på.