roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

tisdag 18 oktober 2011

att få vandra i skogen

Igår ringde virkesuppköparen igen. De vill ha virke, det går dåligt för skogsindustrin, tänkte jag. Mötte upp vid stigen där han väntade med en äldre man som lovats att få ta brännved om han röjde vid dikeskanterna.

Vad ska en ekotänkare tro att är bäst för skogen? För det är ju det namnen antyder, ord som skogsvårdsförening och skogvårdsplan och så vidare.  På att skogen ska må bra som skog med alla skogens invånare eller som trädplantage?  Inte göra ett dyft eller bara lite? Man får väl gå den gyllene medelvägen tänkte jag medan vi gick där med höga röster och långa kliv med kartor i händerna.

"Här ska det vidtas åtgärder, men det är du som bestämmer", sa skogsbruksmästaren och satte pekfingret under näsan på mig och flyttade det sedan till ett grönt område på kartan.
"Jaha jaha."
"Men så här borde det vara," sa han. "upp med de gamla dikena  här och här och nya vägtrummor där så traktorer  kommer fram."
"M m  men, myrstacken då," pekade jag på en stor präktig myrstack bredvid diket som mossigt och mjukt böljade  in mellan de täta granarna som inte alls såg ut att lida. "Den kommer ju att förstöras,"  märkte hur löjligt det lät i ett sammanhang som detta.
Ömma för de små...

"Myrorna finns i massor, de bygger fort ny stack" sa han och -flinade han inte lite?

Jag mår inte bra när jag tänker på att de ska dit men nu blev det en kompromiss, de  gallrar enbart de planteringar som fanns där före köpet av skogen. De gamla dikena kommer att rensas upp, inga nya grävs. Ville att de inte skulle lämna enbart de bästa träden, då de vuxit till sig tas allt bort på en gång. Lämna blandskog i olika växtstadier så att ytan alltid är en skog och inte en kalyta.
Kräver jag det omöjliga i dagens skogsbruk? Kan de göra det med en stor maskin?
Ibland önskar jag att jag hade en karl som var beslutsam och bestämd och säger ifrån. Nu får jag bemästra mig och vara skräcktant som sig bör vid denna ålder...

Ska beställa vägtrummor, två st 6m långa av 300mm tjocklek. Dikaren kommer och sätter ner dem. Kanske det börjar växa blåbär när ljuset kommer ner och marken torkar upp.. Nu växer där vackra mossor och lummer under granarna i planteringen, fina att sätta i juldekorationerna... 
.
Skogen är helt underbar nu. Där finns älg, tjäder, berguv, mårdhund och på vårarna sjunger taltrasten. Den är rena medicinen för själen.

Hur vi rumsterar och ändrar utseendet på jordens yta är vinningen rätt kortvarig i ett geologiskt perspektiv sett. För mig känns skogen som en naturens trädgård att njuta av, det är fel att se på träden med Joakim von Anka-blick. Det går inte att räkna i pengar den nytta skogen gör bara av att finnas till.
Tänker som de gamla indianerna:  inte kan väl människan äga jorden som tillhör den Store Anden?
Hur tänker de som avverkat hela sin skog??? Det är vansinne, miljöbrott om något. Så girigt att ta bort en skog som också andra har glädje av.

för sent gallrad planterad gran

som gett en fin mossmatta
på väg ut tog jag en bild där elledningen går

4 kommentarer:

Mor Tuta sa...

Vilken födelsedagspresent. Grattis.
Att få vandra i en sådan skog som du visar är allt bra fint det.
Trist med de där förståsigpåarna.
Lycka till med allt arbete.
Kram Birgit

Anonym sa...

jo, jag önskar dej faktiskt en kar , men märk väl, en som tänker som du !!! för först då blir du ju nöjd !?
önskar dej en vettig å godtagbar lösning på skogsfunderingarna !

lws

Mångmamma sa...

Vi har haft sådan tur med de vi anlitat för att sköta om skogen åt oss.
Hänsynsfulla och försiktiga med hur de framför sina maskiner, ingen skövling i sikte och tankar på väder, temperatur och tjäle i marken innan de ger sig in i skogen.
Mossklädda stenar och manshöga myrstackar är värda att bevaras!

solveig sa...

Tack, mor Tuta. Ja, Mångmamma, det blir troligen alltmer önskvärt att få såna skogsvårdare som gör skäl för namnet så att skogen bevaras. Så att den finns kvar för efterkommande släkten att njuta av.