roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

onsdag 26 oktober 2011

mormorsminnen


Vad minns du bäst av din mormor?
Mitt minne är en vithårig ganska surmulen, tjock tant i murrig småblommig klänning och vit spetskrage. Hon var ingen kram-mormor, bakade inte eller läste sagor. Hon var av den gamla skolan,  högreståndsfru  med ett stort hus, tjänarinnor och gårdskarl. Hon gick omkring och höll reda, gav instruktioner och maningar. "Slutar ni inte käbbla i köket prenumererar jag inte på Kyrktidningen åt er.".  De var flera och jag minns dem med glädje,  (flickor) tanter i blå klänningar och vita förkläden.  De höll mig i famnen, hette tant Mia och tant Tilda och tant Anna och läste aftonbön och badade mig i badkar med dusch. Det var omåttligt lyxigt och det doftade alltid rent av skurmedel pch klor i badrummet. Golvet i toaletten och badrummet var av rutigt svartvitt kakel med ripsmattor i bomull på.

I salen knirkade det när pappa gick över ekparkettens blanka bonade yta, knirrk knirrk, det lät fint.  När vi ätit färdigt i matsalen ringde mormor i en liten klocka som hängde under lampan med långa fransar att tjänarinnorna kunde komma och duka av och ta in efterrätten. Sen kan de duka till kaffet i salen. Vi använde små silverskuffor att skjuta maten på gaffeln med som hjälp att slippa jaga ärter över tallriken.

Frånskild var hon, någon morfar fanns inte i min barnvärld,  jag vet inte när han dog. Det har mamma också glömt nu. Mormor var alltid trött, tog kamferdroppar mot sitt dåliga hjärta och rörde sig lite i bakgrunden. Det fanns ett domestikrum intill köket där en tjänarinna bodde, de andra kom på morron och cyklade hem till kvällen.

Mormors jular var undebara. Hennes gran var enorm,  full med garntomtar, en svart sotarmurre med stege och sotarpojke, långa glittertådar som skulle föreställa rimfrost. Glittret svängde sakta i draget från fönstren, jag måste ha gapat av hänförelse. Pappa klädde alltid mormors julgran, det var ett petigt tålamodsprövande  arbete att placera dit glitterhängena och ingen gjorde det så bra som han. . Mormor dog när jag var åtta år. Hon var den sista i staden som kördes med häst och täckt svart vagn till begravning.

Det verkar så ovanligt i dag att man skulle tro det är hundra år sen.

Vilket eftermäle kommer dagens mormödrar att lämna?  Mormors karlvän? Eller mormors idiotsäkra mobil?

Det är onekligen ett visst ansvar en mormor har när hon ska skapa mormorsminnen.Vem vet, blir de lika ovanliga som mina?

"Mommo, det är så roligt med dej," sa barnbarnet. "Hos dej får jag göra sånt som jag inte får för mamma."  Minns inte vad vi gjorde så men
Det är så det ska vara. Som mormor har man privilegiet att skämma bort, ge tid och pröva olika saker.

Som att tillsammans baka banankaka. Det ska vi göra nästa gång.  Se receptfliken!

4 kommentarer:

Mångmamma sa...

Jag är väldigt glad att jag är mer lik mitt rivjärn till mormor, än min fysiskt lata mamma.
Mormor hade en massa hyss för sig mest hela tiden, behövde hon ett staket - bygdde hon ett.
Ville hon ha en tröja, stickade hon den.
Ansåg hon att det var dags att gräva om ett trädgårdsland, baka en kaka, måla en tavla, sy en kappa - nog såg hon till att det blev gjort.
Av henne själv.
Morfar var en bifigur, mycket beroende på sin tidiga stroke han drabbades av när jag var ett litet knytt och han inte mer än knappt 60.
Min mormor var en av de allra första fotbollsspelerskorna i Malmö FF.
Hon gick på konstfack, tävlade i pistolskytte och hade eoner av pysselmaterial hemma.
Född -12 och ett rekordeligt fruntimmer.

Cicki sa...

Jag har inte så väldigt många minnen av mormor. Vi bodde rätt långt ifrån mormor och morfar så det blev några bara korta möten varje år.

Men jag ser fortfarande framför mig deras hus och hur det såg ut där. I mormors kök stod det en blå kökssoffa. På den kunde man stå på knä och titta ut genom fönstret på alla ekorrarna som skuttade i träden utanför. Det fanns hur mycket ekorrar som helst där. I alla fall i mitt minne. "Sir du ikorrn", kunde mormor säga på sitt sjungande dalmål.

Morfar satt mest i den stora hallen vid hörnfönstret. Där läste han tidningen, Dala-Demokraten, och tittade ut mot vägen för att se vilka som körde förbi. Han luktade alltid snus. Jag har alltid gillat den doften för det doftar morfar i mitt minne.

Polargrevinnan sa...

Jag är förkyld och känner mig så vissen. Har ingen inspiration till ett nytt inlägg. Jag bläddrar bland bloggar också fastnade jag för din blogg. Soliutesoliinne - jag heter Soli. Nu har jag läst ditt fina inlägg om mormor.
Jag fick inspiration att skriva om min mormor, det blir kaske ett inlägg. Innan jag började skolan var jag hos mormor då och då. Varför förstår jag inte för hon var ingen snäll mormor.
Jag är farmor till 9 barnbarn. Ja, vad kommer de att minnas av mig.
Ha det bra.
Kram Viola

Mor Tuta sa...

Jag har många fina minnen från min mormor. De små gula kycklingarna som bodde i en kartong bredvid vedspisen så de inte skulle frysa.
Hennes arga tupp som jagade mej.
Jag själv är mån om att kunna lämna fina mormor och farmorsminnen efter mej.
Kram Birgit