roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 9 oktober 2011

läskänsla

Läser en recension om Pamela Schultz Nybackas doktorsavhandling vid Stockholms universitet som hon kallar " Bookonomy" med undertiteln "The Consumption Practise anf Value of Book Reading" där hon bland annat intervjuat en massa människor om deras behållning av och sätt att läsa.

Kvinnor påstås läsa snabbt med korttidsminnet, män långsammare med långtidsminnet, kvinnor ger sig hän åt själva upplevelsen medan män mera distanserat försöker gestalta och samla på sig information.

Vilket skulle kunna vara en förklaring till att de ofta blir besvikna på fiktionen. "Jag läser aldrig en roman" har jag hört någon karl säga. 

Det talas om själva läskänslan. Det finns de som börjar med att lukta och känna på boken. Det betyder också en del hur pärmen ser ut, den försöker säga en del om innehållet. Många läser flera böcker samtidigt. En på nattygsbordet, i köket, på toan, i handväskan att läsa på kafeer eller i köer..
 
 Den mesta kultur vi komsumerar låter sig inte fångas in i ekonomiska begrepp som bruksvärde, bytes eller penningvärde. Den skiljer sig från annan konsumtion genom att tillgångarna är obegränsade, till exempel musiklyssnande. Att  läsa och lyssna är att konsumera utan att förbruka.  

Pocketböcker jag köpt på en flygplats och läst ut under resan har det hänt att jag lämnat kvar där människor rör sig eftersom jag ändå läst den och inte tänker göra det en gång till.  Har jag hittat en bok någon lämnat efter sig har jag faktiskt "tagit reda på den"..

Per Västbergs "Vattenslottet" och "Luftburen" lämnade jag på planet från Gambia en gång. Dikter eller mijöskildringar, faktalitteratur, klassiker eller öht böcker med bestående värde är godbitar som känns bra att ha i hyllan. Sällan läser jag en bok två gånger. Borde kanske göra det, kanske behållningen är annorlunda när man själv förändras med åren.

Jörn Donners "Mannerheim" måste jag läsa en gång till, den fordrade verkligen tankeskärpa.Men först måste jag läsa Sigrid Combuchens "Spill", den är en njutning att läsa.








Inga kommentarer: