roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

torsdag 8 september 2011

hela familjen kantarell

Börjar visst bli alltför van att lunka i gamla spår, ett ålderstecken alldeles säkert. Ibland undrar jag hur det kan komma sig att tiden går allt fortare ju äldre man blir FASTÄN man lunkar på i de gamla fotspåren. Ett existensiellt fenomen, som står i direkt proportion till upplevelsen av händelser kontra tid.

Nu har det ändrats i systemet på Blogger och jag rynkar irriterat pannan- , måste de? Var det inte bra som det var, jobbigt att lära sig anpassas till något nytt. Ok då, det är nyttigt att hindras från att stangnera.




Idag har jag varit tilsammans med mor som har varit på "service" till hälsovårdscentralen, eller Hvc som vi säger. Där har de tagit olika prover, badat henne, klippt hår och naglar och hon fick komma hem igår ren och fin. Min dotter hämtade henne medan jag skötte lillkillen och storebror, och jag fick en jättehög med kantareller av dotter som mor och jag ätit av idag. Till dem fick mamma köttfärslimpa, broccoli och till efterrätt åt vi bärkräm på hallon och svarta vinbär.

Kaffe och äppelkaka till sist. Mamma åt med god aptit och det gladde mig för hon har inte ett uns överflödigt fett på sin lilla kropp, mamma.

1 kommentar:

Cicki sa...

Vad smart att de äldre kan få komma iväg och bli omskötta med sånt där. Så tror jag inte att det fungerar här. Har aldrig hört talas om det i alla fall.

Vilka fina och kraftiga kantareller. Mums!