roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

tisdag 30 augusti 2011

villaavslutning


Sista helgen i augusti är det sed att närmast längs en del av ostkusten fira avslutning på sommarstugelivet. Då tänder man facklor och marschaller, skjuter raketer, äter kräftor,  pratar och njuter och myser i sammetsmjuka augustimörkret.

I år var vädret så fint och alla som kunde var ute på sina sommarstugor. Det small och väste  och himlen lystes upp av ljussmällarna som ekade långt. Stackars alla fåglar och djur, särskilt alla hundar med sin känsliga hörsel.  Jag tänkte hur det tycks bli mer och mer för varje år, i början, då när jag var barn hade man inga raketer endast några enstaka hemgjorda osande marschaller längs stranden. Då fanns det inte heller så många sommarstugor som nu.  De som har upplevt kriget får högst antagligen obehagliga associationer. Tänkte jag.
 Nå, visst är det vackert med fyrverkeri- bara de inte skulle sprida tungmetaller.




Roligt är det för små och stora pojkar när det smäller. Barnbarn som otåligt väntat på mörkret har svårt att hålla ögonen öppna när morbror arrangerar kanonaden, men när stjärnregnet äntligen föll var de på vid gavel! :-) 
  Prick klockan tolv slutade smällandet  efter den tiden var det förbjudet. Det var en förnuftig regel, barn och djur kunde somna sött.  

Vädret var högsommarvarmt på dagen, vi badade bastu med dopp i havet och pojkarna plaskade vid stranden.  Följande dag blåste det så vi blev tvungna att förtöja ordentligt.
Vem skulle tro det när man ser det här? 

 Därute finns varken el eller rinnande vatten. I stället finns där till och med tre olika vattensorter, sjövatten, regnvatten och så medhavt dricksvatten. Sjö- och regnvattnet för disk och tvätt, regnvattnet för löulu, dvs badvattnet som kastas på bastustenarna för att spara bastuugnen från att rosta för snabbt. :-)
Livet man för på skären och allt man släpar och bär dit gör att det man har uppskattas och värdesätts på ett annat sätt. Omgiven av vatten och beroende av väder och vind ger en kick av att klara av det.   I stan vrider man på kranar och trycker på knappar, självklart utan eftertanke.   Jag tror att vi behöver känna ibland hur man kunde klara sig och veta att det går.

Mellan vindbyarna packade vi in tre småpojkar, en hund och en katt i båten och for trötta och nöjda upp till civilisationen igen. En härlig helg hade det varit!







2 kommentarer:

Mångmamma sa...

Låter helt underbart.
Att leva lite primitivt är ett äventyr, inte bara för dagens barn utan minst lika mycket för oss föräldrar och far/morföräldrar!
När kampen för att "överleva" - även om det bara är lite mer besvärligt än till vardags - blir påtaglig, stärks relationer och sammanhållning!
Utmärkt familjeterapi. :)

solveig sa...

Ja, och det ger härliga minnen för livet. KOntakten med naturen blir så påtaglig när man blir beroende av väder och vind.