roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

tisdag 10 maj 2011

se blomman

lyckoklöver (Oxalis Articulata)


Kerstin Ekman och Gunnar Erikssons strövtåg i blommornas värld i boken med samma namn är helt underbar för alla som älskar blommor och växter.

Hon skriver:

"Ingen vuxen skulle bry sig om en hotad arts vara eller icke vara om den inte hade ett namn, kunde framkalla en inre bild och med glädje bli igenkänd ute i markerna.

Ett grönt och bråtigt virrvarr bara.. Förlorar du tingens namn förlorar du också kunskapen om dem. "

I skolans botanik fick måste vi samla växter varje sommar. Jag minns inte hur många vi skulle ha i herbariet när hösterminen startade. Ofta var det  något man drog ut på tills sommaren nästan var slut och det blev ett paniksamlande i sista valeten. Sommaren gick ju så fort! Endel somrar startade jag i god tid pga mammas tjat. I uthuset hade jag en växtpress, den bestod av två tjocka skivor faner med stora stenar på. Emellan växterna som noggrant skulle bredas ut på gråpapper lades dagstidningar och där fick de pressas tills de helst skulle bli knastertorra.

Senkomna växter som inte hann torka ordentligt blev gråsvarta. Därefter skulle växterna examineras, boken FInlands Kärlväxter tas fram och ståndare och pistiller räknas och hade de enskilt eller dubbelt svepe, var de korgblomstriga eller inte...
Vilket var släktnamnet och artnamnet? Under lärarens stränga förhör skulle man kunna de latinska namnen som rinnande vatten när hon gick igenom herbariet blad för blad och lade handen över etiketten.

Vi jagade särkillt de rara växterna, jag minns min glädje över att ha hittat daggörten. En köttätande växt vars latinska namn sitter som ett bildminne. Drosera Rotundifolia. Rosadaggig och mystisk, smälter flugor som fastnat i de klibbiga håren på bladen. 

Får skolelever idag samla växter?

3 kommentarer:

Birgitta sa...

Vilken liten vacker blomma.
Ha det så gott.
Kram Birgitta

Anonym sa...

Jag har också önskat mig denna bok, för att den bjuder på både fin text, vackra bilder och för fram växterna som kulturbärare.
Njutbar helt enkelt:)

Anonym sa...

sa Maria