roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

fredag 15 april 2011

utan bil

har jag varit i ca två veckor nu. Den fick en törn i högra sidan och båda dörrarna måste bytas jämte balken inunder. Blev påkörd i en utfart.Tjoff! Det var inte mitt fel.Sakta kom vi båda men oj vad skrynkliga bilarna blev av den lilla smällen.. Vågar inte tänka om om varit .

Nu klarade jag mig utmärkt utan bil. Ingen katastrof.  Bor i stan och har cykelnära till allt.  Det ryms mycket på en cykel och mycket ser man och träffar folk och hejar högt gör man och stannar och pratar i gathörnen gör man. Det som inte ryms på cykeln låter jag bli och så blir det billigare att leva och ja,  allt det där.
Att ha bil skapar bilbehov och  alla möjliga andra behov..

Idag fick jag  hämta den, och vad gjorde jag? For och storhandla till helgen. Också sånt jag inte riktigt allvarligt behövde, vem gör inte det?  Kände en skämmig kaxighet där bakom ratten. Effektiv och lite nonchalant, bilen gör lite stor på sig och lite grand blind och döv för det levande utanför.  Blind för tussilago och larver som vaknat och döv för lärkan som slår i skyn en sill.  Bilar breder ut sig och ska ha plats var de än kan tänkas ta sig fram. Ha, här kommer jag, bekvämt och snabbt, - så bekvämt. Borde ha talat i mobilen också för att se ännu effektivare ut.  Att det är förbjudet, vem följer det?


Man borde inte förflytta sig snabbare än en häst galopperar.

Inga kommentarer: