roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 10 april 2011

labbeslabbe. hubbtrubben, slabus..

Vår kära hund har många namn. Varje djur är en personlighet, precis som vi människor och det stora privilegiet att lära känna djurs personlighet i grunden får man med sina husdjur. Alla hundar och katter vi haft har varit speciella på sitt vis. Nu har vi Laban och han är av blandras och ÄR en slabus, en hubbtrubbe,  vimsig och kollrig och otålig och  alltid med ..




När vi ska gå kvällsrundan hoppar han fram och tillbaka mellan dörren och mej. Då är han inte 14 år alls och har ingen värk i bena. Vår promenad är långt ifrån prydlig,  Laban har tillåtelse att springa av och an och snusa på varje liten intressant plätt. Det hör  hundar till, tycker jag och kopplet är långt och lyckan stor. Något eget liv ska en hund ha, lite frihet om än så liten  i ett långt flexikoppel.

När jag var barn och ung fick hundar springa lösa mellan september och maj månader. Ut och iväg sprang hunden varje morgon till sitt eget hundliv. De kom hem när de var hungriga, ibland med någon kompishund med sig.

Hundarna då levde ungefär som hundarna i södern idag, strövade fritt omkring och  kunde samlas i stora hundskaror som slogs om någon tik löpte. Idag ser man inte någon lösspringande hund, de promenerar prydligt och väluppfostrat bredvid sina hussar och mattar och jag undrar ibland om inte hundarna var lyckligare förr.

1 kommentar:

Mor Tuta sa...

Vilka fina tavlor på gumman och katten.Tur hon har sällskap av sin lilla katt.
Hundar behöver också få "läsa sin morrontidningen", gå och nosa och tala om att här har jag varit.
Ha det så mysigt på era promenader.
Kram Birgit