roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 7 februari 2011

mormorsstugan






Så har det visat sig att det söta lilla huset jag köpte för fyra-fem år sedan är ett mögelhus och rent omöjligt att bo i. Smygande och osynligt har sporerna spritt sig tills misstankarna som vårdcentralen fick att något inte stod rätt till blev bekräftade. När äntligen mätningarna kommer fram till att det är hälsovådligt ställs tillvaron opp och ner, flytt och söka nytt och jobbigt och många frågor.

Jag får skylla mig själv som inte lät granska huset och grunden innan köpet, det visade sig att virket i källaren under golvet var angripet. Vi lät först byta ut angripna bräder och trodde att det var ordnat, men det var det inte. Efter den snörika vintern ifjol rann smältvattnet från snön ner i källaren och samlades under golvet och torkade inte upp innan det blev vinter igen.

Nu har hyresgästerna flyttat. Det känns jättesorgligt, känner mig jätteskyldig. Om någon vecka kommer byggjobbarna. Grunden måste ses över, fungerande dräneringen ordnas och under golvet måste det bli ordentlig luftcirkulation så att ingen minsta lilla fukt samlas.

Kanske det beror på en källåder under huset, en brunn ligger i sluttningen nedanför dit den antagligen rinner, få se.

Egentligen är det spännande i eländet att se vad som kommer i dagen och hur det ska åtgärdas. Bävar för kostnaderna men det går inte att komma ifrån. Livet är fullt av överraskningar. Fortsättning följer om huset..



Här nedanför ligger den stenlagda brunnen. (Stadsdelen heter Källbacken.. :-)




3 kommentarer:

Mor Tuta sa...

oj så synd på ett så till synes fint hus, men det finns mycket som inte syns alltid, trist.
Hoppas du lyckas få ordning på det.
Vackert blommande träd. Börjar längta efter den årstiden nu.
Kram Birgit

Fru Purjo sa...

Så himla jobbigt med mögel. Och synd på det söta huset...ser ju så idylliskt ut...i synnerhet på dina fina sommarbilder. Å så blir man sjuk av att bo där...:/

solveig sa...

Ja, mor Tuta och fru Purjo. Byggjobbaren tröstade snällt med att det inte är omöjligt, han hade varit med om att sanera liknande förut. Ska bli skönt att få det "rent". Kram!