roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 31 december 2011

skäriskog






Den gången vi tog oss ut till holmarna med bil på isen. Gick in i skogen och tog en bild. Här är tiden en annan. Skogen känns så trygg, den frågar inget och kräver inga svar. Med sin vetskap om att vi inte råder på den kraft som finns bakom trots att vi har förmågan står den bara där och är i maskopi med det magiska. Vad vore vi utan skogen?

Gott Nytt År !

fredag 23 december 2011

Helgernas helg


närmar sig med fart. Julmenyn är bestämd, och allt är redan inhandlat för att slippa ruschen. Lite nytt och lite traditionellt och inte så mycket av allt ska det vara på julbordet och -inga julklappar, tack, viktigare är samhörigheten och friden och den goda maten. Nja, en julklapp till var och en. Det räcker så bra.

I år har det faktiskt sparats in på julen. Hemlagade klappar inpackade i vanligt tidningspapper med rött garn runt om och en klurig vers till.

Ingen skinka. I stället har norske gutten hämtat pinneködt från Tromsö. Det hade vi i fjol också. Det är roligt när nya traditioner förs in med de ingifta.

Pinneködt är hårt saltat lammrygg som ska lakas ur och kokas och äts tillsammans med rotmos. Lite ovant kändes det först men lamm smakar avgort mer än skinka.

Lutfisk, senapsgravad strömming, gravlax, två sorters inlagd sill ... tillsist apelsinmoussetårta.. Nu blir jag hungrig, måste gå laga mig en smörgås.


En riktigt god jul önskar jag alla,  
vackra tankar och harmoni med världen och varandra.


torsdag 15 december 2011

dagarna bara går, de

å så regnar det dessutom. Jag får liksom inget gjort, kragen jag ska ta tag i finns inte.  Snön som kom och for tände lite tindrakänsla men nu, lönnhalt, grått och julen hoppas jag går fort över så att det blir ljusare tider nångång.. Inte är man gjord för detta klimat, i så fall borde vi vara i ide nu.

För att pigga upp alla gråtankar sätter jag in en bild på glädjepillret. Nygifta dottern från bröllopet på Seychellerna! Den 11.11.2011.

tisdag 6 december 2011

mormorsrutor och självständighetsdag



Så sjuttital! Grävde bland gamla mönster jag inte tittat i på tiotals år. Visst är det lite märkvärdigt hur inställningen till klädmodet ändrar sig. För att se det modernt igen och så tänka helt annorlunda. Hittade mönstret i en tysk modetidning från 1968. Beskrivningen finns i fliken "stickning och annat påt". Jag skulle ta bort de översta rutorna och få en öppnare urringning..


Vi firar självständighetsdag här i landet idag. Lite vemodigt och mycket tacksamt, kanske det är årstiden som påverkar sinnelaget för finländarna. Tack vare stor politisk diplomati, en balansgång på knivseggen och ett envist motstånd från alla som var med när vi blev anfallna, flaggar vi blåvitt och tänder ljus i fönstren.

I presidentens slott är det fest i kväll, där glittrar kreationerna på damerna i kapp med kristaller och ljus. Det behövs, bröd och skådespel piggar upp i denna dystra mörka tid och  just i kväll sjunker man ner i mjuka soffan framför tv'n för
 att se  när de inbjudna gästerna hälsar på presidentparet.

Lyssna på den finstämda kören i inklippet.

"O, dyra finska land" låter inte lika bra som den på originalspråket  "Oi, kallis Suomenmaa." tycker jag. Det finska språket kan vara så vackert fastän många tycker det mest innehåller hårda konsonanter med gällt ljud emellan.
Suomenmaa kan förliknas vid ett smeknamn.  Kärt barn.. I vinjetten står det översatt till svenska ungefär så här:  "Hedersbetygelse till våra soldater och veteraner. Hjältemodiga män och kvinnor som offrade så mycket för att vi skulle få ett fritt och självständigt fädernesland."

tisdag 29 november 2011

bra folk och dålig ordning

det låter tråkigt men jag tycker om att städa, det bästa är när det är gjort och jag vet att det är rent och då njuter jag. Min mor kunde inte städa, nej hon hade aldrig lärt sig konsten. Hon tyckte att det inte heller var så viktigt, det finns roligare saker.  Hon njöt i stället av att sitta och prata, umgås, ha folk i huset, ta sig tid med varandra.  Puffa undan stöket och duka fram kaffe och smörgåsar

I ett stökigt hem kände jag mig fri, ledig, avslappnad, förstod att här finns folk som ger sig tid med varandra och inte ser till perfektion i sin omvärld av materialistiskhet. I städade hem blev jag stel och kände jag mig som ett skräp som kommit in. 

Så när dammet hopat sig så mycket att man kunde skriva i det fick jag i uppgift av mamma att städa når jag blivit så stor att jag kunde. "Bra folk och dålig ordning," sa mamma ofta för att kanske urskulda sig. Därför har jag alltid lite ont samvete när jag städar, jag måste vara en osocial person som i stället för att sitta och prata med folk och ge mig tid till att umgås i stället sitter där i min ensamhet och njuter när det är städat och hoppas på att nån ska dyka upp för att få se hur fint jag har det. :-)

söndag 27 november 2011

Snart är det jul, igen.
Cheesecake med julsmak. Bottnen av pepparkaka och överst glögggele..Receptet finns under fliken "recept"
Tiden går så snabbt att det  kändes som igår när jag satte undan adventsljusstaken. -renlaven är från ifjol.

Köpte 75 kg potatis idag, ja, ni läste rätt. 75 kg Asterix.  Det känns gott för en ekorrmormor. nu finns det mat för vintern. källaren håller potatisen tills det blir dags att ta upp färskpotatis. det går inte skriva versaler på tangentbordet, som ni ser..

torsdag 24 november 2011

husrenoveringen

Det ryms inte så mycket mer i huvet än renoveringen av huset numera. Följer med och oroar mig och grubblar samtidigt som det är spännande. Drömmer om hur fint det ska bli för att hålla humöret uppe. Under tiden som arbetet fortskrider dyker det upp mer och mer, så är det visst med gamla hus. Ett monteringsfärdigt hus som smälls upp på rekordtid slipper många överraskningar under arbetets gång. Ett gammalt hus håller hårt i sina hemligheter, i golv och tak och väggar.  Har lite dille på gamla hus, blir varm i hjärtat när jag ser ett hus med nätta proportioner och trädgård omkring.  Hus med nya väggar saknar röster från gravarnas dunkel  men blir hoppeligen gammalt det också och får charmen från förr.

Det får ta tid att gå igenom och reparera, was lange währt wird entlich gut. Det känns som om alla de som bott i huset tittar på från sina molntappar och kommenterar och undrar över nutidens alla behov som de klarat sig utan.

Vid köpet gav säljarna konditionsintyg som visade att huset hade mögel i källaren  men enligt dem (säljaren och konditionstestaren) ändå var i beboeligt skick. Ett ganska diffust begrepp  men det måste enligt byggnadshygieniska normer betyda att huset inte är hälsovådligt att bo i.  Det angripna träet byttes ut  och så flyttade hyresgäster  in.  Tiden gick  och allt var frid och fröjd tills mamman till barnen som bodde där började misstänka något,  barnen verkade snuviga och ständigt småsjuka. Lät göra en ny test. Det fanns mer mögelsporer än nånsin och familjen måste flytta snabbt för att inte bli än mer dåliga. De två vintrar som huset hade invånare var extremt snörika. Utanför huset hade dumpats en jättehög snövall och  smältvattnet hade runnit ner i grunden då huset ligger i en sluttning. Smältvattnet bidrog till de höga värdena, förutom att grunden var dålig och taket visade sig vid noggrannare  undersökningar sakna luftspalt..

Jag fick veta för sent att säljaren inom fem år från köpet står för alla renoveringskostnader som beror dolda mögelskador, de fem åren hade redan gått. Hela renoveringen kommer att bli hemskt dyr, jag vet inte hur mycket det kommer att kosta. Bävar för notan. 

Men när huset äntligen är i skick ska det bli invigningsfest! Följ gärna med husets fortsatta öde i fliken husrenoveringen.

torsdag 17 november 2011

stanna eller fly fältet


Gråare än grått är det, nu fattas det lite vit fluffig snö bara, tack. Stora hänger ännu enstaka äpplen  kvar på Antonowkaträdet och fåglarna förser sig av solrosfröna.  Svanarna flyger högt ovanför mig där jag fotar pilfinkarna vid fröämbaret. Kloka fåglar som flyr fältet, jag skulle gärna sitta där som Nils Holgersson om jag inte var så flygrädd..

Fröämbaret är en enkel men effektiv matningsgrej. Fåglarna sitter inte i maten, men nedanför måste jag sätta granris för att de inte  ska komma åt att äta där och sprida sjukdomar. I gengäld gror fröna och en fjolårsfrösådd solros får lysa  upp en novembergrå blogg! 



onsdag 9 november 2011

bakdag





I morse hade vi frost i gräset. Har startat en ny surdeg.  Det känns skönt att baka i höstmörkret. Två bröd blev det. De behöver lång jästid men oj så knaprig skorpan blir.  Saftig inuti och smaken, svagt syrlig. De ser lite lustiga ut,  bakar i form med hushållspapper i.  Knådar inte ett dugg, rör ner degen mellan jäsningarna med ung 1 t mellanrum. Så får de jäsa i formarna över natten. Het ugn och vattenstänk in i ugnen, sedan svalare värme och vädring så ångan kommer ut och den knapriga skorpan hårdnar när bröden stigit klart i värmen.




söndag 6 november 2011

behöver vi svenska dagen?



Svenska dagen är Modersmålets sång och svenska dagen-märken som vi sålde under skoltiden. Dagen är antagligen ännu viktigare nu när svenska språket är alltmer hotat.  Anar tendensen,  nationalismen ökar i många länder när problemen ökar. När krubban är tom bits hästarna, sa mor. Många har väl glömt hur en gemensam fiende inte skilde oss, i hjältegravarna ligger svensk-och finskspråkiga sida vid sida. Att intressera sig för språk berikar. Att göra språkstudier i eget land är enklare och billigare än att åka utomlands. Ett litet tankeexperiment.. om vi inte hade tillhört Sverige i 300 år hade landet kanske varit ryskt och då hade dagen firats som ryska dagen.. 



..vad ädelt fädren skänkte
vad skönt de drömt en gång
de allting åt oss skänkte
i modersmålets sång

Behöver vi svenska dagen? | Arkivet | svenska.yle.fi

lördag 5 november 2011

mysrysmörker






Mörkare kan det knappast bli när vi ännu inte har fått snö. Riskabelt att röra sig till fots längs vägarna utan reflex, jag höll på köra på en man med hund. Såg dem inte förrän de var alldeles framför bilen.    Hu, man får hjärtklappning.


Jag tror jag kan säga att vi hade riktigt finsk mat på menyn idag, billig och mättande, nyttig också. Har smått tänkt gå över till  när- och säsongmat och avstå från att handla på stormarknader i grannstäder. Direkt från fiskare och handelsträdgård,  från slaktare är inte möjligt mera.. Minns när mamma skickade mig att hämta tre liter blod från kvartersslaktaren på Smedsbacken..

Kålsoppa med "klappalingongröt"  till efterrätt. Klappalingongröt är GOTT. Vispgröt heter det egentligen men förr då man inte hade elvisp vispades gröten för hand så det smällde och lät.. Det ansågs förut vara en fin efterrätt. Riktig vispgröt kokas på råa lingon men många kokar den på röd saft. Jag tycker det är fint med lingonens lite bittra smak och skalen som lite tuggmotstånd i den luftiga desserten.


Kålsoppan blev fritt efter Fröding, hyvlad kål som jag gned med grovsalt för att få den mjuk innan jag brynte den lite i grytan. Hällde ca 1,5 l vatten över kålen.  En hackad lök att svettas i stekpanna och tjupp, ner i kålgrytan. Så malet älgkött som fick bryna i stekpannan, på med vatten över den och ner med allt i kålgrytan. Det fick koka upp och jag skummade av det som bildats på ytan ,  tillsatte  2-3 skalade potatisar i bitar, 1 tärnad morot och två grönsaksbuljongtärningar. Det fick koka så länge att potatisen blev mjuk och morötterna behölls lite tuggiga. Olika torkade örter och strimlad purjo till sist och vid serveringen hackad persilja över. Ostknäcke till.




Vispgröt på finskt vis

1 l vatten
1,5 dl mörka fiberrika mannagryn
3 dl lingon (150 gr)
1-1,5 dl socker
1/2 tsk salt

Vispa ner gryn, lingon, socker och salt i kokande vatten. Låt koka ca 7 min med omrörning då och då. Låt kallna helt och vispa med elvisp den kalla gröten tills den blir ljus och luftig. Servera med mjölk, eller vispad grädde. 




Efteråt ett ljus för alla som levt i gården och inte finns mer. Människor och djur..







torsdag 3 november 2011

i ateljen






   
Har fått ny liten släng av inspiration. Köpte gummi arabicum som ska göra färgerna mera lättflytande för en tid sedan men hade ännu inte prövat. Skillnaden var inte så stor, använde ett enklare tunnare papper för experimentet. Akvarell är så spännande, färgerna lever ett eget liv efter det de hamnat på pappret.. 



Här ser ni utsikten från ateljefönstret. Snart kommer de och gräver dräneringsdiken runt hela huset Hoppas inte träden tar skada. .

tisdag 1 november 2011



Saker som alltid eller nästan alltid har funnits i huset ser man till sist inte. Förut hade mamma hängt pastej formarna på väggen men nu har de i  många år legat i kökslådan tills barnbarnen hittade dem och började leka med dem.
 Vilket handarbete att hamra ut de olika mönstren. Antagligen har de varit många fler. Att baka i kopparform ger en jämn fin värme och fin yta. Kanske man skulle pröva baka bebeer ? Bebeer är ungefär som mazariner, små bakelser antagligen ganska typiskt finlandssvenska och jag tror att de har sitt ursprung i Ekbergs anrika konditori på Bulevarden i Helsingfors.

torsdag 27 oktober 2011

oo o vad en liten gumma kan gno..

I morse greppade jag väskan och hoppade elegant som en elefant  på cykeln för att trampa iväg till banken att kolla hur mycket den tar i avgifter och hur lite den ger i räntor. Hur skulle banken bry sig om en liten ynka mormor? Nej, tror jag tar min Mats ur skolan och går  med pengarna i väskan över gatan till lilla snälla konkurrenten.
Sicken en sniken jävel, den där stora rika banken.

Idag var det således en handlingens dag, fick mycket gjort. Tidningar till ekopunkten och gamla torkade målfärgsburkar också. Hälsade på mor med lite godis åt henne och hjälpte  guben som kom med köksinredningen lyfta in den i garaget. Nu är det bara att vänta på att kakelugnsguben kommer med  kakelugnen under armen och dräneringskillen med grävmaskinen. Grävaren, han har en massa ledningar av el och tel och avlopp att ta hänsyn till när det ska grävas. Marken runt huset är märkt  med granna streck i neonrött och grönt där de gömmer sig, alla rör och trådar.
Ska bli spännande när de sätter igång.
Nu väntar en skön bastu. men först en sväng med hunden..

Sov gott!

onsdag 26 oktober 2011

mormorsminnen


Vad minns du bäst av din mormor?
Mitt minne är en vithårig ganska surmulen, tjock tant i murrig småblommig klänning och vit spetskrage. Hon var ingen kram-mormor, bakade inte eller läste sagor. Hon var av den gamla skolan,  högreståndsfru  med ett stort hus, tjänarinnor och gårdskarl. Hon gick omkring och höll reda, gav instruktioner och maningar. "Slutar ni inte käbbla i köket prenumererar jag inte på Kyrktidningen åt er.".  De var flera och jag minns dem med glädje,  (flickor) tanter i blå klänningar och vita förkläden.  De höll mig i famnen, hette tant Mia och tant Tilda och tant Anna och läste aftonbön och badade mig i badkar med dusch. Det var omåttligt lyxigt och det doftade alltid rent av skurmedel pch klor i badrummet. Golvet i toaletten och badrummet var av rutigt svartvitt kakel med ripsmattor i bomull på.

I salen knirkade det när pappa gick över ekparkettens blanka bonade yta, knirrk knirrk, det lät fint.  När vi ätit färdigt i matsalen ringde mormor i en liten klocka som hängde under lampan med långa fransar att tjänarinnorna kunde komma och duka av och ta in efterrätten. Sen kan de duka till kaffet i salen. Vi använde små silverskuffor att skjuta maten på gaffeln med som hjälp att slippa jaga ärter över tallriken.

Frånskild var hon, någon morfar fanns inte i min barnvärld,  jag vet inte när han dog. Det har mamma också glömt nu. Mormor var alltid trött, tog kamferdroppar mot sitt dåliga hjärta och rörde sig lite i bakgrunden. Det fanns ett domestikrum intill köket där en tjänarinna bodde, de andra kom på morron och cyklade hem till kvällen.

Mormors jular var undebara. Hennes gran var enorm,  full med garntomtar, en svart sotarmurre med stege och sotarpojke, långa glittertådar som skulle föreställa rimfrost. Glittret svängde sakta i draget från fönstren, jag måste ha gapat av hänförelse. Pappa klädde alltid mormors julgran, det var ett petigt tålamodsprövande  arbete att placera dit glitterhängena och ingen gjorde det så bra som han. . Mormor dog när jag var åtta år. Hon var den sista i staden som kördes med häst och täckt svart vagn till begravning.

Det verkar så ovanligt i dag att man skulle tro det är hundra år sen.

Vilket eftermäle kommer dagens mormödrar att lämna?  Mormors karlvän? Eller mormors idiotsäkra mobil?

Det är onekligen ett visst ansvar en mormor har när hon ska skapa mormorsminnen.Vem vet, blir de lika ovanliga som mina?

"Mommo, det är så roligt med dej," sa barnbarnet. "Hos dej får jag göra sånt som jag inte får för mamma."  Minns inte vad vi gjorde så men
Det är så det ska vara. Som mormor har man privilegiet att skämma bort, ge tid och pröva olika saker.

Som att tillsammans baka banankaka. Det ska vi göra nästa gång.  Se receptfliken!

tisdag 25 oktober 2011

gardinmönster

Oj, så dålig jag är att blogga, ingen orkar ju följa med en sån latmask. Måste skärpa mig..

Tittade in på Cickis blogg och känner med henne hur härligt det är att plocka med tyger. Har sparat alla bitar som gick att spara sen barnen var små. Så kom jag arr tänka på vår hallgardin, den är över 60 år gammal och säkert en raritet vid det här laget. Solen har bränt vissa färger och jag har knappt vågat tvätta den av rädsla för att den ska bara dö.

Kanske det skulle gå att kopiera mönstret och trycka nytt men vart ska man vända sig i så fall och har man några rättigheter eller krav att bevaka då ?

Eskil har tråkigt, han får inte gå ut. Sitter vid sista skörden av tomater på mognad och längtar efter att få jaga småfåglarna där ute.

tisdag 18 oktober 2011

att få vandra i skogen

Igår ringde virkesuppköparen igen. De vill ha virke, det går dåligt för skogsindustrin, tänkte jag. Mötte upp vid stigen där han väntade med en äldre man som lovats att få ta brännved om han röjde vid dikeskanterna.

Vad ska en ekotänkare tro att är bäst för skogen? För det är ju det namnen antyder, ord som skogsvårdsförening och skogvårdsplan och så vidare.  På att skogen ska må bra som skog med alla skogens invånare eller som trädplantage?  Inte göra ett dyft eller bara lite? Man får väl gå den gyllene medelvägen tänkte jag medan vi gick där med höga röster och långa kliv med kartor i händerna.

"Här ska det vidtas åtgärder, men det är du som bestämmer", sa skogsbruksmästaren och satte pekfingret under näsan på mig och flyttade det sedan till ett grönt område på kartan.
"Jaha jaha."
"Men så här borde det vara," sa han. "upp med de gamla dikena  här och här och nya vägtrummor där så traktorer  kommer fram."
"M m  men, myrstacken då," pekade jag på en stor präktig myrstack bredvid diket som mossigt och mjukt böljade  in mellan de täta granarna som inte alls såg ut att lida. "Den kommer ju att förstöras,"  märkte hur löjligt det lät i ett sammanhang som detta.
Ömma för de små...

"Myrorna finns i massor, de bygger fort ny stack" sa han och -flinade han inte lite?

Jag mår inte bra när jag tänker på att de ska dit men nu blev det en kompromiss, de  gallrar enbart de planteringar som fanns där före köpet av skogen. De gamla dikena kommer att rensas upp, inga nya grävs. Ville att de inte skulle lämna enbart de bästa träden, då de vuxit till sig tas allt bort på en gång. Lämna blandskog i olika växtstadier så att ytan alltid är en skog och inte en kalyta.
Kräver jag det omöjliga i dagens skogsbruk? Kan de göra det med en stor maskin?
Ibland önskar jag att jag hade en karl som var beslutsam och bestämd och säger ifrån. Nu får jag bemästra mig och vara skräcktant som sig bör vid denna ålder...

Ska beställa vägtrummor, två st 6m långa av 300mm tjocklek. Dikaren kommer och sätter ner dem. Kanske det börjar växa blåbär när ljuset kommer ner och marken torkar upp.. Nu växer där vackra mossor och lummer under granarna i planteringen, fina att sätta i juldekorationerna... 
.
Skogen är helt underbar nu. Där finns älg, tjäder, berguv, mårdhund och på vårarna sjunger taltrasten. Den är rena medicinen för själen.

Hur vi rumsterar och ändrar utseendet på jordens yta är vinningen rätt kortvarig i ett geologiskt perspektiv sett. För mig känns skogen som en naturens trädgård att njuta av, det är fel att se på träden med Joakim von Anka-blick. Det går inte att räkna i pengar den nytta skogen gör bara av att finnas till.
Tänker som de gamla indianerna:  inte kan väl människan äga jorden som tillhör den Store Anden?
Hur tänker de som avverkat hela sin skog??? Det är vansinne, miljöbrott om något. Så girigt att ta bort en skog som också andra har glädje av.

för sent gallrad planterad gran

som gett en fin mossmatta
på väg ut tog jag en bild där elledningen går

måndag 17 oktober 2011

bubblan

Jag hade en gång en bil. Har länge tyckt att bilar  smutsar ner och breder ut sig, tar plats och luktar. De är ett nödvändigt ont och ett  måste. Den här jag ska berätta om var min andra, jag var 24 år. Den första var en Opel Coupe 1961 färdig för skrot men billig i inköp.  I den åldern var det mesta ett äventyr, livet lekte och allvaret kåndes ännu långt borta. En gammal skrotbil var tillräckligt för att tillvaron skulle få sin dos av både nöje och spänning. Det var bara häftigt när inte alla växlar gick att använda och vägen syntes genom golvet..

Slutligen kände jag mig tvingad att köra den till sista vilan, den var ju direkt trafikfarlig ändå, säga tack och ajö och få en liten skrotpeng, 200 kr på den tiden. Döm om min förvåning då jag inte länge därefter såg den köra omkring med en annan förare!
Så går det visst till i bilbranschen.

Cyklade en dag nån månad senare på min hopvikbara cykel förbi Motorcentralens skyltfönster i Umeå. Året var 1972. Där i fönstret stod en folkvagn av årets modell, en jubileumsvagn.  VW hade det året tillverkat fler bilar än Ford och det till ära fanns denna modell. Där stod den, en helt ljuvlig orange cabriolet. Oh, den, jag måste bara ha den bilen! Så lagom för mig som pendlar mellan länderna. Gick in och frågade vad den kostade. Bilförsäljarna såg lite skeptiska ut. På den tiden gick jag i Statens Tandteknikerskola I Umeå och bodde i studentbostad på Ålidhem.En flicksnärta ansågs väl inte ha råd att köpa en splitterny bil..

Hemma i Finland gick jag till banken och tog ut alla mina sparpengar. På den tiden fick man inte föra ut hur mycket pengar som helst ur landet, det skulle vara papper på det, tullbestämmelser med utförselintyg och vad allt.

Strunt. Jag satte pengarna i skon och for till Umeå med färjan, cyklade till Motorcentralen och sa att jag gärna skulle vilja köpa den där bilen. (Kom inte en sekund att tänka på att prova den först, pruta eller ha någon betänklighet inför köpet alls.) Försäljarna såg lite underliga ut. Jovisst, inte kunde de ju neka. Jag betalade vad den kostade och bilen rullades ut på planen. Vek ihop cykeln och satte den i bagageutrymmet  framtill och efter lite instruktioner körde gladeligt iväg.  Jag hade inte kört mer än några meter då bilen dog. Den stannade,  allt bara slocknade. Försäljaren kom springande, öppnade säkringsluckan och bytte ut en säkring mot en större och sen dess har bilen och jag levt lyckliga i alla - nej, inte alla, bara bilens alla dagar. De fick ett plötsligt slut.








Bilen brann upp. Några pojkar hade tjuvrökt bakom vårt uthus och antagligen slängt en dåligt släckt fimp mot huset där  min fagra folka stod.  Allt som kunde brinna upp på den brann och halva uthuset med. 

Nu på min 63-årsdag fick jag denna av min son. Jag är tjugofyra år igen, en tjugofyraårig mormor. Han är världens gulligaste.


måndag 10 oktober 2011

Turner-himmel

På kvällen brukar solen titta fram i väster och molnen blir belysta och det blir en underbart vacker kvällshimmel. Oftast är den klar i väst, kanske det beror på att havet inverkar.

Ibland har jag undrat varför flaggstänger är vita. .. har raderat den i fotoshoppen många gånger.

söndag 9 oktober 2011

läskänsla

Läser en recension om Pamela Schultz Nybackas doktorsavhandling vid Stockholms universitet som hon kallar " Bookonomy" med undertiteln "The Consumption Practise anf Value of Book Reading" där hon bland annat intervjuat en massa människor om deras behållning av och sätt att läsa.

Kvinnor påstås läsa snabbt med korttidsminnet, män långsammare med långtidsminnet, kvinnor ger sig hän åt själva upplevelsen medan män mera distanserat försöker gestalta och samla på sig information.

Vilket skulle kunna vara en förklaring till att de ofta blir besvikna på fiktionen. "Jag läser aldrig en roman" har jag hört någon karl säga. 

Det talas om själva läskänslan. Det finns de som börjar med att lukta och känna på boken. Det betyder också en del hur pärmen ser ut, den försöker säga en del om innehållet. Många läser flera böcker samtidigt. En på nattygsbordet, i köket, på toan, i handväskan att läsa på kafeer eller i köer..
 
 Den mesta kultur vi komsumerar låter sig inte fångas in i ekonomiska begrepp som bruksvärde, bytes eller penningvärde. Den skiljer sig från annan konsumtion genom att tillgångarna är obegränsade, till exempel musiklyssnande. Att  läsa och lyssna är att konsumera utan att förbruka.  

Pocketböcker jag köpt på en flygplats och läst ut under resan har det hänt att jag lämnat kvar där människor rör sig eftersom jag ändå läst den och inte tänker göra det en gång till.  Har jag hittat en bok någon lämnat efter sig har jag faktiskt "tagit reda på den"..

Per Västbergs "Vattenslottet" och "Luftburen" lämnade jag på planet från Gambia en gång. Dikter eller mijöskildringar, faktalitteratur, klassiker eller öht böcker med bestående värde är godbitar som känns bra att ha i hyllan. Sällan läser jag en bok två gånger. Borde kanske göra det, kanske behållningen är annorlunda när man själv förändras med åren.

Jörn Donners "Mannerheim" måste jag läsa en gång till, den fordrade verkligen tankeskärpa.Men först måste jag läsa Sigrid Combuchens "Spill", den är en njutning att läsa.








fredag 7 oktober 2011

kalibrerade nematodfilemoner

Har en känsla av att datorn börjar tröttna, bli mätt, rosta, åldras, vad nu en dator kan bli. Kanske den borde på hälsokontroll, magröntgas, banta. Har en känsla av att den är fullproppad med kalibrerade nematodfilemoner . .


Får lirka och locka för att få någon kontakt i den slöa maskinen.


Där borta bakom husen står den fina härliga skogen. Jag hoppas innerligt att den skogen aldrig kalhuggs, som skett på så skrämmande många platser redan.

Det blåser och regnar i min lilla stad i dag. Molnen hänger tunga och alla vackra blad lossnar från sina fästen. Solrosen har blåst omkull, det är hårda tider, mörker, köld och död återstår, andra går till vila.

Jag tog en promenad i skogen idag och lät den susa igenom mig.  Ljudet av vinden i höga furor går genom huvudet längs nacken ryggen och ner i hälarna och säger hur gammalt på jorden ljudet är, lugn bara, var inte orolig alls.
Det är ett så lugnande ljud, somnar av det.



För övrigt gläder det mig innerligt att Torgny Lindgren fått Nobelpriset i litteratur. Han öppnar världar i vardagen, en intellektuell gigant bakom mysfarbrorn är han.




Köpte en säck potatis direkt av odlaren häromdan. van Gogh. Heter potatisen. 25 kg. Den spricker vid kokning, både i kallt och kokande vatten, har prövat. Lite besviken, men den var ju bevars inte dyr, bara 5 €! För tjugofem kilo! 

En skön höstkväll, alla! 

tisdag 4 oktober 2011

badpojkar

Krukan till hibiskusen är välskyddad för stänk och nyfikna kattassar. Eskil har en tråkig kattuppväxt, han måste vara innekatt tills han får lite mer förstånd. Därute är livet fullt av faror. Bilar som kör utan att se en katt som jagar löv tvärs över gatan, barn och vuxna också med lockande godis åt en söt nyfiken kattslyngel.

Och så får man inte snusa och krafsa i blomkrukor där det doftar så gott. Men i badet skulle jag kanske kunna tänka mig gå.

lördag 1 oktober 2011

äntligen blev det målat

och klart sidobordet jag hållit på med en evighet nu.

Vet inte hur det ska se ut egentligen men så här

enkelt målat med vit linoljefärg stannade det. Om krusidullerna, det utsirade ska vara i andra nyanser kan de målas senare.  Jag tycker de kommer så fint fram ändå. 
Bordet hade målats med ett tjockt lager vit färg ovanpå en pärlgrå och under den en ljusare grå nyans.   Kanske jag har helt gjort fel genom att ta bort den gamla färgen. Knut Knutsson i "Antikrundan" skulle säkert vrida sina händer i förtvivlan över en sån okunnighet. Att göra det shabby chic skulle ha varit enda alternativet men det känns inte ärligt. Det får tiden göra.

tisdag 27 september 2011

bortkastad kvinnokraft

talade min mor ofta lite i skämtsam ton om när hon menade någon bonad eller broderad duk och jag undrade varför det där uttrycket har kommit till . Räknas inte allt arbete kvinnor gör meningsfullt även om det är handarbete som ska pryda en vägg eller ett bord och allt annat som ska  göra ett hem?

Säger man om en karl som snidar gubbar att det är bortkastad karlgöra? Nej, det gör man inte, karlgöra är viktigare, det fodrar handalag, kraft och dicsiplin och ska mötas med respekt. Håhåjaja




Idag har jag greppat motorsågen och sågat ner körsbärsträd och syrener som växte sig för yviga runt trappan. Vädret var så fint att det inte blev av att tapetsera... Kapade stammarna och fick lite kaffeved och körde sedan riset till hästarna i hagen. Nu blev det ljusare för krukväxterna i tamburen.




måndag 26 september 2011

Solig måndag



så skön att man kunde sitta i solen och sticka en stund mitt på dagen. Hösten är sommarens eftersmak, ungefär som ett gott vin. Man känner efter, hur smakade den här sommaren? Luften känns frisk som ett äpple, enstaka fågelkvitter och på natten, om man inte är drabbad av ljusförorening är stjärnhimlen hisnande.

I kosmologiska termer är vi en atom i ett sandkorn på en oändlig sandstrand.

I morron ska jag tapetsera stänktapet..

25-te gången


                                         blir det i år som hon dras upp till vintern, min gamla kära Tjirolin.

                 
Jag minns att jag ville ha en båt som jag kunde  lära mig behärska alldeles själv.
 
















Det har jag inte men nästan. Så länge motorn puttrar snällt och jämnt och det inte blåser alltför mycket småspik far vi ut på böljorna med Kvarkens vindar kring pannan.
Hon blev byggd i Österhankmo 1986 i ett familjebåtbyggeri av pappa båtbyggare som jag har glömt namnet på. Han hade ritningen till modellen i huvudet och sonen visste inte hur den såg ut alls så jag har länge tänkt låta göra en ritning för att spara modellen för framtiden. Den var allmän i skärgården norr om Vasa och användes som en lättare fiskebåt för att ta sig ut att vittja nät och ryssjor. Hon har ett brett språng och friborden är förstärkta i fören med flera grova spant. Kanske för att orka med fiskelasten och stå emot den krabba korta sjön som fanns i Gloppet, den stora fjärden ost om Mickelsörarna

Från vår till höst i sol och regn och blåst och stiltje har hon tagit mig/oss ut till skären.






















Det finns inte mycket som går upp mot trä och doften av tjära när man sitter i. Närheten till vattnet och vinden och känslan av en länk bakåt i tiden ända till vikingarnas långskepp, linjerna lever delvis kvar i den gamla fiskebåtsmodellen. Dessutom ger trä en alldeles speciell känsla som ett oorganiskt konstmaterial som plast inte kan.

Lastad med allt,  från takplåt  till blommor, jord och möbler.
 
 Att färdas långsamt på sjön och kunna följa med och läsa av och anpassa sig till hur vind och vågor rör sig får jag aldrig i en snabbgående täckt båt. Bil åker jag på land, inte på sjön.



 Här är hon på renovering. Gamla tjärlager ska bort och bl.a. nya bord sätts under vattenlinjen. Det var år 2007. Motorn är en saltvattenkyld tvåcylindrig Yanmar diesel och hon är 18 fot lång och ca 6,5 fot bred.
.



Kan man vara kär i en båt?




Ja, både i båten och mannen som följt med på många skäriresor och gjort dem  möjliga.