roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

onsdag 29 december 2010

gott nytt år



och gott slut på det lilla som finns kvar av det gamla året till alla!

söndag 26 december 2010

huset vi bor

Här har små fötter sprungit över golven och tonåringar med målbrottsröster och pubertetsundringar stegat genom rummen. Här har varit bouppteckning och dop, nu leker barnbarnen kurragömma bakom gardiner, i skrubbar och under borden. Så bra gömställen som det finns!



Pappa satt bakom skrivbordet och mamma guidade mig i böckernas värld. Jag låg på mage på golvet och bläddrade i bildverken.

Värmen sprider sig från kakelugnen. Snart är helgerna över, alla far till sitt och mormor kvar i huset skruvar ner värmen för att spara. Då övervintrar myrten, pelargoner, citronträd osåvidare bättre. ( Mormor fick varma tofflor av fästemannen.. ! )

Ett hus överlever folk, det står kvar och ser tyst på människor som kommer och går. Gamla hus vet mycket.

lördag 25 december 2010

busiga barnbarn

väntar på julklapparna.




Hoppas alla kära bloggvänner har haft en riktigt skön julekväll. Nu får vi slappna av från det mesta julstöket och bara njuta av helgen och hoppas någon annan tar över om det ännu ska ställas till familjemiddag för tjocka släkten. Så får husmor vila sina trötta julben.



Tomtarna på kakelugnen hjälper till att bära in ved så den hålls varm hela helgen.



Minus 28'C visade termometern som kallast men sagolikt vackert är det. Fluffig vit snö som ännu inte upplevt blidväder .

Julgumman kom till oss i år,



tomtarna hade glömt att smörja medarna på gubbesläden så hon måste rycka in med den lättare ackjan och ta de mest långväga distrikten. Så roligt med en gumma! Alla blev väldigt glada och mormor ville bjuda på kaffe och höra lite skvaller från gårdarna nyfiken som hon är. Men det hade julgumman då rakt inte tid med. Och det kan man ju förstå.

måndag 20 december 2010

julveckan


infinner sig och jag tror att det ska gå utan stress. Julefriden tänker jag ta ut i förskott, jag tänker se med tillförsikt fram mot aftonen. Även om äppelmoset skulle fattas eller ärterna till lutfisken eller kryddpepparn i såsen. Ingen katastrof, tänder ett ljus i stället och sjunger Giv mig Guds ära, änglavakt och över jorden frid.

söndag 19 december 2010

svärmor

Själva ordet har en lite negativ klang och de flesta orsakerna till det har säkert svärmor själv bidragit med. Svärmödrar som lägger sig i och har åsikter och som inte kan släppa taget om sin älskade trettioåriga unge. Som följer med in i det nya hemmet för att se att allt går till så som hon är van vid. Går och smygstädar och plockar och ser till att tvätten viks på rätt sätt och glasen i vitrinskåpen har vi alltid stående upp och ner. Vi.

Svärmor borde göra som älgmamma när hon jagat iväg ungen som förvirrat får klara sig själv. Råkar hon träffa på ungen igen är hon helt kall och likgiltig, vill inte veta av honom på sina utmarker.

Hurdan man är själv som svärmor har jag ibland undrat. Inte slutar oron med en knapptryckning, å nej processen tar sin tid. Oron om de vuxna telningarna fortsätter till döddagar och är precis likadan som när det första hjärtslaget hördes då barnmorskans strut trycktes mot ens växande mage.

Nej, oron har egentligen blivit fler små "oroar" med barnbarnen. Kanske lite svagare men tillsammans blir den lika intensiv så inte har man sluppit undan det så enkelt, inte.
Det är att tala till månen att säga att det inte är mitt bekymmer.

Lite tillspetsat kan man väl påstå att man inte mottaglig för förnuftsresonemang som mormor och inte riktigt tagen på allvar som svärmor.

Jag kommer ihåg mina svärmödrar in spe, somliga helt underbara i sina omsorger om mig som eventuell svärdotter. Jag kommer bättre ihåg just dem än respektive pojkvän och jag hyser en djup förståelse för och tänker med stor värme på dem. Hoppas de fick fina svärdöttrar.

onsdag 15 december 2010

vacker är vår vinter



och så vit är snön. Om några dagar vänder året kring sin axel och det ljusnar igen minut för minut. Det är så fint ute just nu, det gläder i midvinters mörka tid. Ett flor av frostblommor, vitt och rent som dämpar alla ljud. Hoppas det inte blåser bort men att det ska bestå till jul vore väl att önska för mycket. Åtminstone tills i morgon, då ska jag ut och ta bilder, hann inte idag då barn och barnbarn och gamla mor kom på middag.

Fotade inomhus i stället




blommor som tröstar en grönskatörstande själ.




tisdag 14 december 2010

ett underligt ljud


Gick in i skogen i gårkväll i mörkret. Det var inte mörkt i skogen, snön reflekterade och ljuset speglades tillbaka från molnen och diset. Det var knäpptyst, träden stod som skulpturala konstverk i en slags bävande väntan. Nej, inte helt tyst, det hördes ett svagt brus.

Försökte föreställa mig vad en låt oss säga grottmänniska skulle ha tänkt om han hörde och såg. Ett egendomligt brusande ljud och ett ljus på himlen från något stort och obegripligt. Något hotfullt som långsamt breder ut sig, som växer och växer och lägger under sig markyta efter markyta för sina behov. Som äter sig fram, först med trevande, sökande tentakler av skogsbilvägar, vilka följs av fler och bredare armar som tar åt sig livsrum och placerar ut underliga formationer av klossar och paket i enorma mängder och mått. Mellan klossarna (husen) rusar illaluktande större och mindre, långa och korta jättelika skalbaggar med lysande ögon (bilar).

Han skulle ha blivit livrädd vid ljudet från stan. Han skulle nog ha trott att det är världens undergång.

(Besvikelse för att en bilväg dragits fram över en fin bit barndomsskogsnatur föranledde detta inlägg.. )

måndag 13 december 2010

denna lussedagen



grydde med kölddis som har strött en skimrande rimfrost över träd och grenar. Så vackert!



Gjorde degen till lussebullarna igår. Surdegslimpan skulle gräddas igår också men den hade inte jäst tillräckligt. Det är svårt att följa något recept med jästider på surdeg, den tar ibland god tid på sig. Båda degarna hamnade i kallskafferiet att jäsa över natten. Jag var för trött för att vänta ut dem.



Det blir jättebra när det får jäsa långsamt! Båda blev fina, lussebullarna mjuka så tänderna sjönk in i doftande vetefluff och brödet fick en rejält tuggknaprig yta så tänderna fick revansch. ( Med rejält arbete.)


Mot kvällen på med vintermundering för att gå och höra julefriden utlysas över staden av stadsdirektören och se Lucia komma i släde med både för och efterridare.



Efter det gick vi till museet som är enastående på sitt alldeles egna lilla vis. Där kan man varje luciakväll sitta mitt bland föremålen i soffor eller på stolar, dricka glögg, äta pepparkaka och skvallra med bekanta stadsbor. Tända ljus ger en fin stämning av julfirandet förr, det är smått och mysigt, långt från kommersialism och stress. Så välbehövligt!

fredag 10 december 2010

dubbelt budskap


I senaste Ica-kuriren listades olika miljöer i världen som håller på att försvinna på grund av människans leverne och framförallt resande med flyg. Det var inte få ställen, dit hör bland annat Döda havet, teplantagerna på Sri Lanka, gnuernas vandring över Serengeti som kommer att skäras av av en asfalterad väg, Stora Barriärrevet, Maldiverna.. till och med Norrlands stugbyar dit det ju förståss inte är så långt. Tidningen uppmanar att resa dit innan de försvinner.

Flygets klimatpåverkan totalt är två till fyra gånger större än själva koldioxidutsläppen på grund av att utsläppen sker på hög höjd och därför ger en kraftigare växthuseffekt än om motsvarande utsläpp skedde på marken.

Förlåt en yngling men jag förstår inte riktigt, ska vi tävla om att hinna dit innan det är försent och bidra till att de försvinner lite snabbare?

Vem reser då med gott samvete? Eller ska man resa och tänka att platserna kommer att försvinna i alla fall? Det verkar så cyniskt.

tisdag 7 december 2010

sommarsommarsommar

på bastuverandan. Ser ni hur varmt det är? Vi har just badat, det doftar mmm från sjö och
strand och grillen står och svalnar nere vid vattnet. Måste bara få drömma..

vårt dyrköpta land


De var nära ögat att den svenska gränsen gått intill den ryska. Idag är det självständighetsdag, vi tänder våra ljus och sänder en tanke av tacksamhet åt dem som gav sina liv för att vi fick ett fritt land. Under sovjettiden var det tabu, nu kommer alltfler berättelser av dem som ännu lever och minns för oss som aldrig upplevt det hemska.


The Winter War - Talvisota



Filmen "Slaget vid Tali-Ihantala", ett av Nordens hårdaste, visades i TV idag, senare visades filmversionen av Väinö Linnas bok "Okänd Soldat" och nu en dokumentär om Hangökriget.

De stupade på hemmafronten var ändå ett litet antal mot den enorma förlust av folk Ryssland led av. De hade ett folkhav att ta av, för Stalin var staten viktigare än individen. För oss gör individen landet.

lördag 4 december 2010

surrogatmat

I köket har massor med recept och kokböcker men det blir ändå mest den samma mat för att jag är sååå dålig på att planera. Inte blir man bättre på det heller när det finns nästan färdig mat att köpa så att middagen kommer på bordet i ett nafs.

Kommer ihåg mammas ord när vi krånglade med maten: Ät nu, det är i alla fall näring i det.. Mammor och husmödrar fick vara uppfinningsrika förr.
Kanske något att tänka på när det idag finns allt man kan önska sig och mer därtill.

Att tillreda en surrogatmåltid | Arkivet | svenska.yle.fi

fredag 3 december 2010

gungeligung

Monotona arbeten är nyttig ikappkörning för hjärnan. Tankarna får tid att gå igenom hopsamlat material, vänder och vrider och analyserar vilket som är arkiverbart, vilket som fodrar mer engagemang och vilket bara är att strunta i. Så länge tankarna flyger som flingor i yrväder flagnar målfärgen av stolen och snöar ner på golvet.

Håller på att renovera gungstolar. Det ska bli intressant att se om det finns någon målning under färgen där upptill vid krusidullerna. Det ser så ut. Gungstolen är stadigt gjord för en bred bak. :-)

torsdag 2 december 2010

en bok av bloggen


Sedan tre år tillbaka samlade inlägg i en bok hade jag undrat länge över om det gick att få. Hittade den här länken och på ett klick och en internetbetalning på 122€ hade jag boken i handen efter två veckor.

Kanske den inte är så intressant för någon annan men jag tycker den är värd sitt pris.



onsdag 1 december 2010

plättkalas

Igår hade jag hand om alla tre barnbarn. Den lille var lite olustig i magen, småkinkade och var inte riktigt nöjd medan de två andra sprang omkring i huset på upptäcksfärd. För att leda uppmärksamheten från alla nya upptäckter då de gamla hade förlorat nyhetsvärdet försökte jag hitta på något i köket som de kunde vara med om. Vi steker plättar.

Minstingen fick ny blöja, välling och somnade sedan bums i sin vagn. Vi tände eld i vedspisen, och de fick se hur det går till. Där får det brinna men aj om det gör det på fel ställe. Då kan elden komma lös.

Så började vi blanda till smeten, de knäckte egna hönsägg, hela fyra ägg hamnade i skålen, så plättarna blev extrafina och gula av mammas sprättägg. Blandade ihop torrmjölk (mjölken var slut) och vatten, så mjöl och mera mjölk och visp visp i tur och ordning.

Alla plättar gick åt, bäst är de när man får äta dem nystekta och varma direkt från pannan. Lite sylt hittade vi i kylen och lite hamnade på stolsdynan. Vad gjorde det, bara världsliga ting, sånt.