roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 29 november 2010

fredstidsungar, curlingbarn, vad sen?

Attitydförändringar tar tid. Hela klimatdebatten är som att svänga en lyxkryssare i tjock drivis. Bogserarna drar åt olika håll och innan den är på rätt kurs har vattnet hunnit frysa. En svag omställning i tankesätt och handling har infunnit sig, vi vet att något måste göras men inte vad. Så länge det finns mer än vad man behöver och allt fungerar i stort sett som det ska blundar man för alla domedagspredikningar och kör på som vanligt.
För vad ska man göra?

Konsumenterna har makt men använder den inte, politikerna likaså men vill eller kan inte.
Av dem som kan berätta hur uppfinningsrikedomen fick tas till vara under kristid för att klara sig finns inte många kvar.

De var därtill nödda och tvungna. Väntar vi tills vi blir det också?

Har en känsla av att allt mitt prat om kristid verkar befängt urtida gammalmodigt.

Här ett recept på morotssoppa som är en god samvetsbedövare.



Morotssoppa med ingefära och citronkräm

För 4.
5 cm färsk ingefära, 1 kg morötter, 1 gul lök, 2 vitlöksklyftor, 1 msk smör, 1,5 tsk spiskummin, 1,5 tsk curry, 1 l buljong från kycklingfond, 1 dl vitt vin, 1 citron, (skal + 2 tsk saft,) 2 dl creme fraiche, 1 tsk honung, 1 kruka färsk koriander, salt, nymalen svartpeppar.


Skala och skiva morötterna. Skala och finhacka lök, ingefära och vitlök. Smält smör i en kastrull. Mjukstek lök, vitlök och ingefära. Tillsätt spiskummin och curry och fräs lite till. Häll i morötterna, rör runt och låt mjuksteka 5 min. Slå på buljong och vin. Koka tills morötterna är mjuka ca 15-20 min. Tvätta citronerna, riv skalet och bland skalet med creme fraiche.
Mixa soppan. Späd med lite vatten om den blir för tjock. Tillsätt honung och citronsaft. Smaka av med salt och peppar, mixa hastigt.
Fördela soppan o skålar, lägg en klick citronkräm på varje. Klipp över rikligt med färsk koriander. Servera ett gott bröd till.


Obs. För att få en matigare soppa blandade jag ner 1 paket Koskenlaskija ( Forsfararen, har funnits i handeln över 50 år) smältost, den som är smaksatt med rökt renkött och lät det smälta ner. Skar den i bitar först. Det finns säkert någon motsvarande ost i Sverige.

lördag 27 november 2010

julen klappar på

Kölden knäpper i knutarna. Snön knarrar under skorna, vi kurar med glögg vid elden. Om en månad vänder det. Håll ut, håll i pengarna, håll huvudet varmt och håll om varandra.

Go lillajul på alla!

torsdag 25 november 2010

Redan som små fick pojkar när jag var barn lära sig att aldrig slå någon som är svagare, aldrig slå under bältet eller någon som ligger. Det är som om såna regler inte längre fanns . Det går inte en dag utan att våld visas i media, vi underhålls av det, fasar oss över det i verkligheten och det sker så ofta att det slutligen blivit vardagsmat. En långsam dekadens breder ut sig och de som får ta smällen är de svaga.

Idag är det den internationella kvinnodagen mot våld mot kvinnor. Det är bra att en sådan dag finns och att det blir mer omdebatterat, det har länge varit tabu liksom homosexualitet. På något sätt retar jag mig på att det är i allmänhet är symptomen, offren som får mera uppmärksamhet än de som utövar. Det är i positiv riktning med skyddshem och att kvinnorna får en egen dag osv, men det behövs någonting mera. Varför endel män slår kvinnor är svårt att förstå, motiveringen har jag hört har varit att det i många fall är kvinnan som provocerar. Det är aldrig någon ursäkt för en våldshandling, " när vettet tar slut kommer våldet in."

Det borde synas någonstans i den våldsbenägnes identitetspapper, i körkortet eller passet eller i brottregistret eller vad som helst att han är en kvinnomisshandlare.
Om män vore utsatta av våldshandlingar i samma mån av kvinnor skulle det byggas skyddshem för män? Jag har svårt att tro det.

onsdag 24 november 2010

ett dyk

Galapagos 2010 from Darek Sepiolo on Vimeo.




i vattnen kring Galapagos, eller uppleva livet på land, är rena drömmen. Då får jag gå kursen på nytt, det är några år sen sist jag dök och då bl.a. på Maldiverna.

Underbara bilder som omväxling till vinterkyla och snö av Darek Sepiola. Här mera bilder på hans hemsida.

Musik av Pavel Kozlowski

tisdag 23 november 2010

helt såld


men inte längre tretti känner jag mig när charmknippena kommer. Nu stånkar jag och flåsar, puh, puh uppför trapporna med lillkillen. Det är bra för kondisen. Han är en riktig bit, rund och stadig, det blir en rejäl karl av det knippet mormor bär under armen.



Mellankillen har mycket att förmedla, ständig kontakt med en god lyssnare som berömmer och instämmer är hans krav på sällskapet. Han kanske blir konstnär som mormor? Ho vet.

Fästemannen har satt upp en fin lyktstolpe vid dammen under dygnet och igårkväll kopplade han belysningen till den så vi fick se hur fint det lyste. Samtidigt föll mjuka snöflingor, så vackert. Han har också fixat rörelserindikator till gårdsbelysningen så nu kan inte ens en katt smyga sig fram. :-) .

Vi tog hem veden från den fällda tallen och travade upp framför vedlidret i går också. Nu ligger den under en presenning, hoppas vi får tag i en vedklyvningsmaskin för de andra björkklabbarna som också väntar på att bli kluvna.

söndag 21 november 2010

skogsgallring





Väntar på att de ska komma och röja i skogskiftet. I höstas stövlade jag med virkesuppköparen igenom skogen, uppköparen på sviktande steg över stock och sten och jag efter med andan i halsen.

Det är en gammal åker som blivit planterad med gran för ca 30 år sedan. Det var här jag mötte älgen, det är utmärkta gömställen för älg. Granarna växer alltför tätt nu, knappt något ljus når ner till marken. En fin matta av fjädermossa breder ut sig det fuktiga dunklet. Inte någon drömsyn för en forstmästare, det borde ha gallrats tidigare. Nu är stammarna risiga och glesa med en grön del högst upp. Virket borde vara tätvuxet eftersom det har vuxit långsamt, å andra sidan räknas det som oekonomiskt att inte gallra, det ökar ju tillväxten.

Jag har ingen brådska med att öka den heliga tillväxten men allt gick så fort. Pappren är redan undertecknade.

Det känns ansvarsfullt att vara en avgörande faktor för en bit skog.

När marken frusit kommer maskiner att köra in mellan träden för att gallra. Jag hoppas det blir som lovat en kall vinter. Den täta skogen där ingen maskin kört på guvet när blir det djupa spår som det tar tid för växtligheten att täcka.

Har någon en kille som kör ut virket med häst? Det vore en önskedröm. Inga avgaser, inga fula sår i träd eller rötter eller mark, tyst och mjukt och framför allt en underbar kontakt med det levande. Numera sitter skogshuggaren bekvämt i en uppvärmd hytt med musik i hörlurarna för att slippa oljudet.

www.savonsanomat.fi/.../hevosajo1_14584b.jpg


En tröst är att det på andra ställen står en riktig gammelskog med mäktiga vindfällen sedan stormen för flera år sen. De får ligga kvar och långsamt bli skogsbotten, träd som fallit eller dött stående har ett rikt liv efter döden. Lite beklämmande är det att ett naturligt kretslopp tar för lång tid för en ekonomiskt tänkande aktiv skogsägare.


torsdag 18 november 2010

Mani

Måne i nordisk mytologi


Månen stiger fram ur dismolnen, bakom den gamla granen hänger han tveksamt en stund innan han samlat mod och kastar sig ut i mörkret för att behärska natthimlen. Månen är de ensammas vän, jägarna, bytena, alla mörksens gärningar, drömmar och ljusskygga trivs i månsken.




Enligt nordisk mytologi är sol och måne syskon som sattes att behärska himlen på grund av att de var så vackra. Detta väckte misskund hos gudarna, inte ska de tro sig vara något (jante?) och så sattes månen att behärska nattetid och solen på dagen.

Blir smått lyrisk av månen, en himlakropp som påminner om rymder vida, om vår begränsning i världsalltet.

Skulle gärna svärma bara fästmannen var här..






onsdag 17 november 2010

nytt att läsa

Skönt när mörkret faller att krypa upp i soffhörnet eller gå och lägga sig med en god bok.

Två nya väntar; "Allt gott ska komma dig till del" avSefi Attaoch "Adams revben" av Nuruddin Farah. Afrikansk litteratur är nytt för mig, tack vare litteraturprogrammet Babel fick jag tips om de här böckerna.



Vi hälsade på fästmannens syster i Namibia för fyra år sedan och upplevelsen av Afrika, så fullt av motsättningar, var total och intensiv. De flesta kvinnor lever i ett patriarkat med få tillfällen att skriva om sin situation då hela arbetet med att klara vardagen ligger på dem.



Hur en man som Nuruddin Farah försökt sätta sig in i en kvinnas liv ska bli intressant att läsa.
Måste först läsa ut "Sedan jag kom till Moskva" avAnna-Lena Lauren..

tisdag 16 november 2010

grand old lady


En aristokratisk, grand old lady gick bort i somras, 104 år gammal. Jag råkade läsa om Irina Björkelund för något år sedan då hon fyllde 101 år. På något sätt har äldre kvinnor med ett långt liv bakom sig alltid gjort mig full av vördnad. Kanske för att de är en förebild, särskilt när de har en osentimental käck humor, är vackra med underbara rynkor.

Ett långt liv som innefattar så mycket! Det finns mänskliga historier som aldrig blir nerskrivna, de skulle ha mycket att förmedla. Tanken svindlar över vad hon kan ha upplevt, bland annat våra tre krig och alla landets presidenter.
Hennes man var av tyskbaltiskt ursprung och tsarens gudson, hennes mors italienska släkt kom till Ryssland där morfadern var med om att göra stuckarur i palatsen som byggdes i St Petersburg. Fadern stationerades i Finland 1911, de återvände inte efter revolutionen.

1945 blev hennes man deporterad till Sibirien anklagad för något han inte gjort. Orsaken sades vara "deras medverkan i det internationella borgerskapets kamp mot kommunismen". Han levde tio år i fångenskap, överlevde och kom hem som ett vrak.

Flera dog eller försvann, han skrev en bok och bearbetade på så sätt sina upplevelser. Jag önskar Irina Björkelund också hade skrivit om sina.

söndag 14 november 2010

jaha jaha


så är den här helgen snart över. Ur led verkar tiden vara, den går ju så fort! Igår sa min lille barnbarnakille när de var på väg ut i bilen " Det finns inte så mycket tid hemma hos oss men mormor har". Uttalat av en femåring. "Ja, du kan komma hit om du behöver," sa jag. :-)

Samtidigt följer jag min egen mors sakta mentala och fysiska försvinnande. Hon är född 1924, rör sig mödosamt med käpp. Hon äter hos mig under helger och hos min bror under vardagarna. Mamma har varit min bästa vän, det är inte många som har haft det i över sextio år. Den där tiden tar och ger. Mamma som varit så skarp, på pricken har iakttagelser och det hon sagt varit och alltid lika rolig, glad och positiv. Hon är det ännu, ibland kommer glasklara kommentarer men inte är det längre som förr då infallen flöt friskt.

Jag tror inte det finns någon annan man har så mycket känslor för som sin egen mor, både positiva och negativa. Det har skrivits många böcker om mor/dotter förhållande och det skulle bli en hel bok om oss också men det är för stor härva att börja nysta i nu. Kanske senare någon gång.

Igår fick mamma fläsk med rotmos till mat. Hon har tyckt att jag ibland haft så mystisk modern mat hon inte förstått sig på. Vanlig husmanskost är bäst, mycket grädde och smör och fett fläsk tycker hon om och det är förstås inte det hälsosammaste men hon är lätt som en fjäder, magerlagd och liten så visst ska hon få äta det hon tycker mest om.

Smyger in grönsaker och frukt så att det blir den biten också. Idag fick hon "havande abborre", dvs fileer rullade med anjovis inuti och gratinerade i ugn tillsammans med matlagningsgrädde, ett ägg, dragon och mascarpone. Hon åt koncentrerat med god aptit och sa att hon inte förut ätit såå god abborre utan ben! Det råkade visst vara benfri bit hon fick för abborre är ibland småbeniga.
Till efterrätt åt vi aprikoskräm med apelsin och bananbitar i. Kaffe med brownies på alltihop sedan, mor klev nöjd och mätt upp från bordet och ville hem igen till sina kära kattor för att vila.

lördag 13 november 2010

fina ägg

Fick ägg av lyckliga hönor igår!

Dotterns hönor värper små turkosa och brunbeiga ägg som är nästan för fina att knäcka.

fredag 12 november 2010

brownies och barn


Nu förstår jag varför man läser och talar om mormors goda det ena och det andra i matväg. Jag bakar och lagar så det alltid ska dofta gott om någon kommer. Ett långt liv, hm, i köket har gett en viss vana. Dels också för att det är så gott och så roligt och nu finns det tid.

Igår blev det brownies sprängfyllda med choklad och när ugnen en gång var varm åkte en fläskbog i järngryta in med sydafrikanska kryddor, lök och vitlök efteråt.


Rena hälsomaten! :-) jo, för i tre dagar har jag levt på grönkålssoppa med ett halvt ägg, surt bröd med tomat och sojamjölk. Så visst kan man unna sig livets goda då?

Barnbarnen har varit här tredje gången denna vecka och vi har spelat dinosauriespel, badat i badibaljan och målat med kritor så att en del hamnade på stolstyget och ut på golvet för dinosaurien rymdes inte på pappret. Det vet ju mormor att de är stora!
Barn är också stora innan de blir stora.

Här är receptet på jordens godaste

Brownies med nötter.

Ca 16 bitar. Tid 20 min + ca 30 min i ugn och så tid att svalna till hanterlighet.

250 gr mörk choklad, gärna 70% kakao.
250 gr rumsvarmt smör
3 dl råsocker
3 ägg
1 äggula
1 dl (60 gr) vetemjöl
drygt 1 dl (60 gr) kakao
1/2 tsk bakpulver
1 krm salt
100 gr grovt hackade nötter av valfritt slag

Klä en ugnsform ca 20x26 cm med bakplåtspapper, eller smörj den.
Smält 200 gr av cholkaden försiktigt över vattenbad eller i mikron. Hacka resten av chokladen grovt. Vispa smöret och sockret mjukt och fluffigt med elvisp. Tillsätt äggen ett i sänder och vispa ordentligt emellan.
Rör ner den smälta chokladen i smeten, blanda mjöl och kakao bakpulver och salt och sikta ner i smeten. Vänd försiktigt ihop till en smet och vänd tillsist ner den hackade chokladen och nötterna.

Häll smeten i formen, släta ut och strö resten av nötterna över. Grädda mitt i ugnen 175 grader i knappt 30 min. Prova med en trästicka, smeten ska ha stannat och inte kännas rinnig men kakan ska heller inte vara genomgräddad. Låt svalna och skär i bitar.


torsdag 11 november 2010

barndomens tavlor


Min egen mormor som inte är min riktiga mormor men det är en annan historia, hade många tavlor på sina väggar när jag var barn. På den tiden var man inte bortskämd med bildflöde som idag och motiven på alla tavlor etsade sig in. Den här hängde i gula rummet på sommarvillan. Gula rummet var gästrum och hade gulfärgade stänktapeter. .

Nu hänger den i sovrummet hemma och minner mig vad jag tänkte om den som liten.


Fiskaren ror eller paddlar medan gumman tar upp nätet. Det är tidigt på morgonen, diset ligger kvar över sjön och snart ska de segla hem, seglet är redan hissat. Hon ser bort mot stranden kanske säger hon några ord åt kvinnan som

vandrar där med en korg tvätt på huvudet. Kanske hon hellre skulle vilja vara där och slippa vara fattig fiskarhustru med en sur gubbe. Han ser bara nätet, böjer sig ner och tjurar för att det är tomt. Tänkte jag.



Allra mest drömde jag om vad som kunde finnas i slottet där borta i skogen. Ett sagoslott dit jag gick i fantasin och vad som helst underbart kunde hända.

Den andra tavlan i gula rummet var den här.



Flickebarnet i sidenklänningen.

Hon kan inte vara mer än 4-5 år. Barn på den här tiden kläddes som vuxna, och hennes apparation eller vad man ska kalla det är en vuxens. Med urringning förföriskt blickande med foten som sticker ut under fållen.



Ramarna är original och tavlorna har hängt i sommarvillan året runt så de är fuktskadade och spruckna. Men det gör dem ännu finare.

onsdag 10 november 2010

barn och djur

Medan mammastoet lugnt betar bekantar sig hennes föl och barnbarnet med varandra. Hästen känner barnets omedelbara närmande och snusar nyfiket. Här inte finns någon rädsla eller något annat än just här och nu. Båda är tillsammans med sina mödrar, barn och häst, solen skiner och det är sommar och inget annat. Jag tycker bilden är så fin och värmer i novembermörkret.

tisdag 9 november 2010

mormor kverulerar

Bilen är vår tids mesta guldkalv. Det finns knappt inget annat som är så bra att ha men samtidigt så förödande resursslukande. Hyser en hjärtinnerlig hatkärlek till bilen. Åtminstone så länge den är ett av jordens mest miljöätande monster som kostar på allt i sin existens för att ta oss nästan vart vi vill. Det är så lätt att bli egoistisk bakom ratten, blunda för överkörda djur där i bilens värme mitt bland alla bekvämlighetsattiraljer, kräva plats, slippa se sölkorvar, köra på dåliga vägar och helst slippa se andra bilar. Och så många!

Har man mindre än tre kilometer till sitt mål och inget tungt att bära skulle det vara böter på att köra bil.

Allt har sin tid men den tiden vill vi att ska gå snabbare och snabbare, otåligheten bara växer med snabbheten. Strular datorn håller vi på att gå i bitar och strejkar bilen och man blir tvungen att ta buss, vänta och gå en bit pyser adrenalinet i rören. Det vi inte räknat med och som hindrar gör att sinnet rinner över och Den Stora Urtidsmänskliga Aggressionen växer. Vårt inre jobbar för högtryck,den blir tvungen att ta en dust med Det Inlärda Civiliserade Uppträdandet som säger att allt ska ha sin tid.

torsdag 4 november 2010

inloggningstrul

har jag haft i flera dagar. Känner mig mäkta duktig nu, jag klarade av det alldeles av mig själv. Det var något med för många kakor i datorn, vem får inte ont i magen av för många?

Igår kom det tre ordentligt påklädda asiater invandrande på gården när jag stod och jobbade vid dammen. Först blev jag lite betänksam över åsynen av deras oblyga framträdande, undrade vad de ville. En av dem pekade på äppelträdet och på sin mun och skrattade med munnen full av väldigt dåliga tänder. Den andre såg jag knappt ansiktet på, han hade huvan ner över ögonen. De ville ha äpplen.

Jag ville inte vara oartig och visade med handen mot äpplena, varsågoda. Det låg ännu många av de gröna på marken , de minsta hängde ännu i trädet men de tycktes hellre plocka av prydnadsäppelträdet.

Jag frågade om de var från Vietnam eller Thailand.

"Nono, Burma. This very expensiv, Burma", sa han och pekade på äpplena.

Kvotflyktingar, vad hade de inte varit med om? Sannerligen, burmeser i kyligt finskt gråväder som plockar halvruttna äpplen har inte haft det så gott.
I vårt land är inte bara vädret kyligt.
Borde ha hämtat en påse så att de kunnat plocka mer.

Hoppas valet i Burma eller Myanmar som regeringen där vill kalla landet inte gör livet svårare för invånarna.