roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 25 september 2010

stekpanna?


Har en märklig stekpanna. Tar fram den ibland som om jag kommit på det under tiden, men nej. Vad har den här stekpannan använts till?



Det ser ut som om något ska gräddas på kullen och fettet som rinner ner hälls ur , men vad?


Undersidan är konkav med en kant. Den kanske har använts på en öppen eld.




torsdag 23 september 2010

gråväder bakväder



Att fira dagen då sommaren svänger mot höst med att baka känns bra. Kanske det finns en svag instinkt någonstans i generna som vill hävda att brödet som ju har en stark mytologisk och magisk innebörd, att brödet tryggar överlevnaden? Vem vet.


I alla fall. Läste i en gammal bok om bakning . Bagarstugorna var vanliga på större gårdar förr där husmor fick visa sin kunnighet och skicklighet i bakandets konst. Hon ledde arbetet, för det var mycket arbete, lärde flickorna (för det var ju fruntimmersgöra) hur ugnen skulle eldas och hur surdegen skulle skötas. Man knådade degen i stora trätråg som aldrig diskades. Det låter ju lite otrevligt men det var det fina i kråksången, den del av degen som blev kvar i tråget fick med tiden den rätta syran. I med lite vatten och mjöl bara och så fick det stå över natten och väcka bakterierna och man hade en ny fin surdeg. Den blev bara bättre för varje gång. Tog surdegen av någon anledning slut lånade man av grannen. Gick inte det kunde man ta en bit av det gamla brödet och blöta upp det för att få ny start.

Grannar som råkade komma på besök bakdagen fick ett varmt bröd med sig hem. Det var en gest som innebar en önskan om och ett bevis på att bröd skulle finnas åt alla i gården under hela året .
Jäst användes sällan om husmor ville visa att hon kunde baka. Mängder av bröd hängde på sparrar i taket att torka. De torra hålbröden sattes ner bland säden i sädesbingarna där de höll sig fräscha i flera veckor.

söndag 19 september 2010

herr Kantarell



Det bästa idag ställer vi på bordet..



mera om bröd




Gammalt bröd som har torkat eller som vi inte har hunnit äta upp torkar jag och malar till skorpsmulor.


Mycket bättre och smakligare än det köpta man inte vet vad det är gjort av. Nu räcker det till Runebergstårtorna i februari" !

lördag 18 september 2010

surdegen lyckades


Har försökt göra en surdeg ett par gånger men inte lyckats få den rätta syran. Idag efter en veckas surdegsmatande blev det ett riktigt gott bröd när det äntligen skulle bakas ut. Gjorde en surdeg både på vete och en på råg, bakade på vetesurdegen för jag tror den är lättare att få att lyckas.
I morgon ska jag försöka baka med rågsurdeg. Det blev ca 1 dl vetesurdeg över, den håller i kylskåp en vecka utan matning. Mängde surdeg är 300gr när den har surnat klart, 200gr används till ett bröd och kvar blir 100gr eller ca 1 dl som matas så att det blir 300gr igen osv fortsätter det i evighet om man vill.

Det behövs mindre jäst och smakar mer bröd än bröd bakat på vanligt sätt.

Här kommer recepten

Vetesurdeg 5 dagar
Dag 1: Blanda ihop 3/4 dl vetemjöl och 1/2 dl vatten i en bunke och täck över med plastfilm eller lock. Låt stå i rumstemperatur i två dygn. Dag 3: Blanda i 2 dl vetemjöl och 1 1/2 dl vatten. Låt stå i två dygn. Dag 5: Häll bort en del av smeten så att bara 1 dl surdeg finns kvar. Blanda i 2 dl vetemjöl och 1 1/2 dl vatten. Låt stå ett dygn. Nu är surdegen bubblig och redo att användas.

Rågsurdeg. 5 dagar.
Dag 1: Blanda ihop 1/2 dl rågmjöl och 1/2 dl vatten. Täck över med plastfilm eller lock. Låt stå i rumstemperatur i 2 dygn. Dag 3: Blanda i 1 1/2 dl rågmjöl och 1 1/2 dl vatten. Låt stå i två dygn. Dag 5: Häll bort en del av smeten så att det finns ca 1 dl surdeg kvar. Blanda i 1 1/2 dl vetemjöl och 1 1/2 dl vatten. Låt stå ytterligare ett dygn. NU är surdegen redo att användas.

torsdag 16 september 2010

terrassen

tar form. Nu är trappan lagd och det mesta börjar bli klart, bara efterarbetet återstår. Det känns helt underbart, äntligen har den blivit som jag väntat på länge.

Killarna är verkligen noggranna, stenarna är gamla grundstenar grovhuggna för hand och svårare att anpassa än dagens maskinellt tillverkade.


Adertonhundranittiofem står det här. Den stenen fick komma på en synlig plats, vilken tur att de såg årtalet! Nu ska jag skriva i husboken som upplysning för kommande tider att det inte är terrassens eget årtal utan husets dit de hörde en gång.. Det borde kanske stå 2010 där under.

söndag 12 september 2010

språk och politik

har det varit mycket av den senaste tiden. Det var som om man litade mer på herrarna av den gamla skolan som satt i landets ledning, de tycktes ha mer livserfarenhet och kunskap .
När politiker börjar bli yngre än man själv är det som om man undrar hur de ska klara av att sitta i toppen och styra och ställa i landet. Då är det välgörande att det finns någon mått av klarsynthet hos någon ung i alla fall.

Karriärsugen med prestigehunger och dessutom kvinna är inte alltid en bra kombination och blir inte bättre av att inte vilja eller våga medge eventuella felsteg. När kvinnor alltmer börjar ta plats syns de. De försvinner inte i den slipsklädda hopen och det krävs diplomati och skicklighet för minsta felsteg, hon har fått en stämpel som tar kraft och tid att bli av med. Jämför Mona Sahlin och hennes kontotrasseringar, jobbigt för henne men de verkar vara bortglömda nu inför valet i höst. Få se om Mari Kiviniemis klavertramp följs av nya eller barmhärtigt överses om hon bättrar på sin image.

När det är goda tider käbblar man om småsaker som i dåliga tider inte spelar så stor roll därför att det finns högre mål att sträva för.

fredag 10 september 2010

lingonlast


Laban-hunden står och tittar på förödelsen och tänker, se så fint färgerna gör sig tillsammans. Ja, så kan det gå. Det var bara att sopa ihop bären och trösta sig över att de ändå inte föll i sjön.

söndag 5 september 2010

Wilhelm Moberg



En vacker sommardag för sisådär fyrtio år sedan råkade Wilhelm Moberg komma gående emot mig längs en väg i Roslagen nära Grisslehamn. Jag jobbade som tandtekniker i Stockholm och var på utflykt för att se Albert Engströms atelje. Solen sken på det yviga håret och jag tyckte att han såg lätt sorgsen ut i det skarpa lite grova ansiktsdragen. Det bara klack till i mig, det kändes som att möta en bekant för jag hade kort före det läst och var helt fängslad av alla böcker i utvandringsserien, Det blev ett kvardröjande synminne, den smala grusvägen med lummiga träd som silade solljuset och min sinnesstämning just den stunden.

" Medeltidens människa bävade för en övernaturlig makt, en allmakt utan kontroll. Människan idag lever i fruktan för sitt eget verk. "

Det är ett citat ur "Min svenska historia" där han i företalet till första delen för övrigt påpekar att man bör lägga en stark betoning på första ordet i titeln.

Han fann att den svenska historien huvudsakligen handlade om en liten grupp människor, de som hade makten. "Jag saknade de som sått och bärgat, de som fällt skogar, röjt vägarna, byggt slotten, kungsgårdarna, fästningarna, borgarna, städerna, stugorna.. Jag saknade nummerkarlarna i krigshärarna som i främmande länder stupat för fosterlandet, deras hustrur och barn som väntade hemma, jag saknade tjänstehjonsklassen och jag kunde inte hitta löskefolket som inte ägde jord, hus eller hem."



Arbetet med "Min svenska historia" avbröts av hans död men han hann med två delar, från Oden till Engelbrekt och från Engelbrekt till Dacke. De har kommit i flera upplagor också med studiehandledning och också givits ut med stor stil.

lördag 4 september 2010

små vitaminbomber

Ett bär motsvarar i C vitaminmängd en apelsin, sägs det. Jag stod i snålblåsten och pillade medan fingrarna blev allt stelare , de sitter stadigt och tätt de små rackarna.


Ett meditativt pyssel som tar sin tid, kan förstå att det är en dyrbar saft om man ska köpa. Nu behöver vi inte fara långt ut i havsbandet för att plocka, de finns hemma på gården hu så bekvämt!


Passerade bären och kvar blev endast lite torra kärnor med skal. Frös ner i små petflaskor, saften ska spädas ut och sötas helst med honung då för den är brr så sur.


Igår gjorde dottern en fin drake åt sina nevöer, sina dottersöner, och den prövades i blåsten men draken var nog flygrädd för den ville inte lyfta. Då for vi på svampplockningstur som tröst och hittade massvis med lärksopp under de skira lärkträden. Hösten är spännande med allt som man kan ta tillvara. Att gå i skogen med barnbarnets lilla hand i sin är a hallelujamoment, en högtidsstund. Att då prata om allt smått känns stort.

Nu har dotter med kille återvänt till kallan nord, till Tromsö. Kvar blir mor i huset och pysslar och gläds åt de små nära tingen. Som att solen skiner in på ett annat sätt när den kryper allt mer ner på himlen och det lyser där ute så som det bara gör i september.

onsdag 1 september 2010

redan september

Sommaren som gick är de dagar man minns och här en dag då solen sken och vinden blåste i kalufser



och i vita segel under en miniregatta på älven. Utan höst ingen vår, men lite lite senare kunde den komma. Ikväll känns frost i luften.