roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

onsdag 30 juni 2010

Bästa tiden

är nu, luften är som vaniljkräm och vinden varm. Tänk att kunna sitta i båten ute på fjärden i bara skinnet, känna dofterna från land där solen som värmt i vassarna blandas med dofter från saltvatten och hög luft.

Ibland får jag bara för mig hur ömtålig den här planeten är. Hur många tänker på att det bara är en tunn tunn hinna vi lever i?

Igår kväll när vinden mojnat och tystnaden lagt sig långt långt ut över vattnen så att intet ljud hördes på kilometers avstånd insåg jag vilken lyx det var. Tystnaden. När är det riktigt tyst ute numera, länge tyst?


http://www.fritzens.com/

Men det varade inte länge. En vattenskoter satte igång att vråla och alla som vet hur en fjärd kan bära ljud förstår hur det lät fastän vattenskotern befann sig rätt så långt borta. Som ett argt bi.

Naturligtvis ska alla kunna njuta av en vindstilla fjärd men när den andres sätt att njuta av sin lyx blir den förstes helvete då stiger ilskan till kokpunkten.

Vattenskotrar borde bara få användas inom bestämda områden under bestämda tider. Eller inte alls.

lördag 26 juni 2010

midsommar

Äntligen kom jag mig upp ur sängen, är så morgontrött. Länge har jag tänkt det men nu blev jag tvungen mer eller mindre och det är jag så glad för. Morgnarna, de tidiga i midsommartid borde man bara inte tillåta sig att missa, det är så vackert.


Inte en själ i stan, solen lyste från alldeles fel håll och allt var helt magiskt. Klockan är nollfyra.


På midsommarafton i skärgården någon dag senare

låg fint besök förtöjt vid bryggan och som sig bör en sån kväll med stiliga flaggspelet uppe. Vi kunde sitta ute och äta och - det bästa av allt: ingen mygg! De hade blåst iväg att plåga andra någonstans annanstans.
Hoppas alla hade en fin kväll med allt som hör till en nordisk magisk midsommar.



fredag 18 juni 2010





Läste att kråkorna i Helsingfors city matat sina ungar med spill från MCDonalds soptunnor vars proteinfattiga föda gjort att kråkungarna inte fått förmågan att flyga utan måste avlivas.


Vad monarkin kostar Sverige i goodwill och pr kan inte mätas i pengar. En republik skulle aldrig ge samma välbehövliga känsla av historia och glamour, fest och sammanhållning och det är vad vi behöver få när media ibland är fylld av tråkiga nyheter.


Här växte kungsljus och ängsblommor. En gång. Fetknopp över berget och fåglar byggde bo bland buskarna. Nu har konsten att utarma biodiversiteten vunnit och alla hinder tagits bort för att motorgräsklipparen ska kunna köra obehindrat. Inte att undra över varför mångfalden minskar.
Det skulle bli en fin torräng med alla möjliga blommor.


Men det ska passa det mänskliga ögat för perfektionism.


Inget annat.

onsdag 16 juni 2010

regn och kyligt

Nytt designsystem på Blogger och jag klickar vilset efter det gamla vanda. Hm, inte vet jag om den här varianten är så snygg men det får gå för en tid framåt. Om jag kunde skulle jag komponera något helt eget.

Kylig och regnig innedag idag. Bläddrade och ordnade bland papper, fick det snyggt i hemmakontoret så nu kan även en utomstående hitta rätt: så länge man själv hittar är det inte råddigt, nej. Mitt estetiska sinne störs lite av rådd, men bara lite.

måndag 14 juni 2010

en farmors

kamp för att få stanna nära sin son har berört mig som mormor så mycket den senaste tiden. Hela historien kring utvisandet av 85-åriga Eveline Fadayel får mig att skämmas över de finländska myndigheternas bollande med en gammal människa.

Det kan inte vara möjligt att landet inte vill ta emot henne för att hon inte bidrar ekonomiskt. Enligt finländska normer får endast nära familjemedlemmar stanna men hon som farmor räknas inte som en del av en familj även om hon också är en mor. Det här landet känns riktigt kallt och rasistiskt.

Familjen är samhällets grundpelare och sammanhållningen inom familjen är viktig i många länder men här är det som om samhället styr så att familjer mår dåligt och det har konsekvenser som samhället i slutändan själv får betala.
Om inte mänsklighet får råda är det skrämmande.

lördag 12 juni 2010

sommarnöjet

stugan


Så här var det när jag var liten. Innan all bebyggelse på holmen:

En orörd, nästan ogenomtränglig skog med enorma granar, höga myrstackar som orrar badade i, orädda små sångfåglar i buskagen och häckande andfåglar vid stränderna. Massor av småfisk i det klara strandvattnet och större som hoppar längre ut, allt orört av människohand sedan hundrade år. Paradisiskt var det. Helt enkelt.

Så kom skapelsens krona för att behärska och bemästra vildmarken och ta den i besittning för sitt höga nöjes skull, med schaktblad och motorsåg, grävskopa och mudderverk och aktersnurrvrål. Med bl a frön i byxbultarna så att groblad, maskros och brännässla vilka hör till i en agrar- urban miljö börjar växa där det inte funnits sådant förut.

Slut på en tyst och orörd natur och början till en rikedom av utspridd kökkenmödding.



stigen till bastun



grannens strandbassäng


För att kunna anpassa sig till den unika skärgårdsmiljön och inte dominera över den, att smyga sig och visa respekt för vad som utvecklats under lång tid borde vi ta mindre plats. Eller ge oss av.

Helt enkelt.

onsdag 9 juni 2010

långsamhetens lov

Det är mycket nu. Sommaren ska hinnas njutas av, snabbt förrinner den bort. Allra helst skulle jag bara sitta i trädgården och kanske masa mig upp ur gungan ibland och rätta till en blomma här och riva upp ett ogräs där, men det blir en snabbtitt med ett hej och vi ses snart, ska bara..

Men någon skön dag på skären är helt acceptabelt, vattenblänk och stänk kring stäven, lite primitiva livet utan moderna bekvämligheter som kontrast gör gott för jämförelsens och njutningens skull. Vi har ju det så bra.

Idag har det varit besök hos barnbarnen i deras hem, alltid lika roligt. Ingen som är mitt i det har en aning om hur fort sådana där små växer upp. Många blir otåliga och vill göra något annat än underhålla sig med småttingar men jag vet som mormor; bäst att ta tillvara! Det kommer inte tillbaka. Om man gort något fel går det inte att rewinda eller delita och börja om, barnen bara går omkring och växer.

Det är som att bygga ett hus. Är grunden slarvigt gjord går det åt mycket tid och resurser att reparera, om det alls går.

Ibland tror man att en del saker kan försvinna i glömskans gömslen men allt som händer en människa formar och finns kvar någonstans. Omedveten lagring i hårdskivan. Många små själar mår dåligt stod det för någon tid sedan i tidningen, är det av vuxnas tidsbrist? Diskmaskin och tvättmaskin och torktumlare och elvisp. Bil och hushållsassistent och dator och ..
Ju mer tekniska hjälpmedel desto större avstånd tycks det ha blivit mellan människor. Ju fortare och snabbare vi kan utföra saker ju mer förloras i livskvalitet fast vi tror att det är tvärtom.

torsdag 3 juni 2010

mellanbarnbarnet



lagar mat i lekstugan medan lillkillen sov i sin vagn. På sitt underbara för mig ibland obegripliga språk förklarar han att det ska bli fisksoppa . Här tillreder han och när vi (låssas)ätit en blandning av barkbitar och vatten säger han: "Ja vill gå in till dej ja och få lite kla' och taft. "

Ja, det blir gott som efterrätt, sa mormor.


tisdag 1 juni 2010

inspektion i skogen

Jag har alltid varit lite tveksam att gå dit ensam, där rör sig så mycket älgar. Men nu gick jag för att jag visste att virkesuppköparen snart skulle komma. Jag var lite tidig.

Vad det hade vuxit, vägen in var nästan igenvuxen! Där inne omringades jag av fågelsången och storslagenheten av skog, bara skogens egen värld. Oj vad det doftade, oj vad det var fint!
Mattlummer och viol, fin björnmossa och jag tänkte på Hallonmasken av Topelius där flickorna lade sig att sova i björnmossa. Måtte ha varit lite vått om rumpan..



Fotade harsyran där i dunklet. Irriterades av att kameran inte ville zooma rätt. En kvist knakade bakom mig, killen är kanske på väg hit nu. Vände mig om, nej! där kom en ung älg långsamt spankulerande rakt emot mig! Hjälp, den ser mig inte, jag måste röra på mig! De stora öronen riktades framåt och den kastade sig åt sidan och galopperade tillbaka in mellan de täta granarna. Så smidigt och tyst! En årskalv, eller en ung kviga. Hjärtat dunkade, jag blev allt lite skakis.



Shit! Här står jag med kameran redo och skulle ha fått en fin bild om jag hade haft sinnesnärvaro nog! Jag blev bara lika rädd som älgen.




Skogspartiet måste gallras, de planterade granarna växer så tätt att det bara finns grönska i topparna. Många har brutits under snötyngden i vintras. Jag skulle inte vilja låta röra ett barr i hela skogen, men när vi gick in i storskogen där granarna vuxit längre tid såg skogen ut som i en saga. Skogskillen påstod att det är den finaste skogen i hans distrikt och den här delen ska inte röras alls.



Det förvånade mig, jag antog att virkesrepresentanter för skogsbolag bara vill åt träden. Han förklarade att det har gått granröta i dem, de är inget värda. Hah, skönt, värdet är för skogen själv! Och kan ni tänka er, virkesuppköparen sa:
Såna här skogar det borde finnas mer av.