roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

fredag 30 april 2010

hundliv


Det bästa hos människan är hunden är ett ganska slitet talesätt men antagligen får många hundar stå ut med det sämsta hos många ägare. När jag går ut med min hund av blandras får den springa lite hit och dit i sitt koppel för att hinna snusa och läsa hundposten för att få vara lite "fri". Jag har inte lyckats lära min hund att gå fint, har inte varit tillräckligt ihärdig och konsekvent med inlärningen.

Gick faktiskt i hundskola när den var ung men det misslyckades, den var så nervös och omöjlig att få pli på att hundledaren bad oss gå hem och jag gav upp. Sedan dess har det varit lite si och så på våra promenader men oftast har det gått bra för hunden är inte så stor, ungefär som en mindre stövare.

I kväll på promenaden mötte vi en man med en mindre spets. Jag lockade till mig min hund och tog kort koppel för att den inte skulle skrämma den andra hunden om ägaren var av den sporten att han eller hon inte vill hälsa. Han gick ut till vägkanten och höll sin hund stilla medan jag passerade med en nyfiken smått skällande ivrig egen hund. Då tog mannen i sin hund och tillfogade den en sådan smärta att den tjöt i högan sky den stund det tog för oss att passera.

Vilken typ, tänkte jag! Stackars hund. Kunde han inte hålla en så liten hund utan att tillfoga den ett sånt obehag? Varje gång den hunden ser en annan hund förknippar den det med smärta. Kan man göra så?

tisdag 27 april 2010

fest och stress

Som fästmö till en medlem i en anrik sammanslutning har jag fått vara med om en riktigt fin fest i helgen. För att göra den heder ville jag satsa på en ny blåsa, det skulle nämligen vara bankett och klädseln frack. Till frack hör lång klänning och fåfäng som man är såg jag fram emot att få svida upp riktigt för en gångs skull. Kanske det inte blir fler gånger, men i så fall har jag en klänning.
Men hela deltagandet höll på att gå om intet då jag glömde ta med mig jackan som hörde till.



Kanske jag i kvällens dansvirvlar kunde ta av mig jackan och fläkta mig med gäddhänget, men inte under middagen! Hjälp, vad göra?? Jag höll på att falla i vanmakt- missa hela festen och ny klänning och allt, å nej! Som jag förberett mig och varit nervös för att inte hinna i tid. Fästemannen fann på råd, han gav mig sin mors schal som råkade gå precis i färg och kvällen var räddad med ett nödrop.

I dagens tidning stod det att intelligenta människor är mindre stressade men jag tror det är flegmatism och fatalism som är orsak till att vissa människor inte stressar. Stress är en reaktion som sitter kvar sedan paleontologisk tid för att hålla sig vid liv. Nu dör man i förtid av det.

tisdag 20 april 2010

askmolnet




Smoke billows from a volcano in Eyjafjallajokull on April 16, 2010. (HALLDOR KOLBEINS/AFP/Getty Images)


Jag tänker på Muminpappans ord: " äntligen en uppiggande liten katastrof" men för dem som blir drabbade och får ställa om sitt liv och sina planer tänker nog inte på det som särskilt uppiggande.

Vi bor på ett klot fullt av eld som ibland lättar på trycket och kan tacka vulkanutbrotten för att det blir bördiga jordar och ett rikt växt och djurliv men det är svårt att tänka sig något positivt när solen förmörkas. Samtidigt är det så mäktigt att jag känner ett slags upprymdhet, som en katt som spinner när den upplever fara. Det är utanför vår förmåga att påverka och så naturligt att inget är naturligare.

En påminnelse om hur små vi är som förenar och stämmer till ödmjukhet. Det ju ännu inte tal om någon fara för massdöd bara ett varningens finger och en bullrande stämma ur underjorden som visar vem som bestämmer, det är bara att packa och rätta sig och vänta ut bullerbasijökull.

Bilder från Island börjar dyka upp och här hittade jag några som visar hur islänningarna har det just nu. "Min" molnbild är från en klar himmel.


Horses graze in a field near the Eyjafjallajokull volcano as it continues to billow dark smoke and ash during an eruption late on April 17, 2010. (HALLDOR KOLBEINS/AFP/Getty Images)
Farmer Thorarinn Olafsson tries to lure his horse back to the stable as a cloud of black ash looms overhead in Drangshlid at Eyjafjoll on April 17, 2010. (REUTERS/Ingolfur Juliusson) #

lördag 17 april 2010




Kom du ihåg hur det var när du var tolv år? Enligt tv programmet Babel är det en ålder när man är som mest fantasirik och kan med rätt inspiration bli en särskild begåvning om den av uppmärksamma föräldrar eller vuxna i tid tas tillvara och varsamt leds rätt.

Jag minns mina tolv år. På tröskeln till det stora okända, ännu barn, omedveten om någon som helst självcentrerande kroppsfixering som bromsade och vände intresset inåt. Före det var det en tid full av ideer och fantasier med ett intellekt öppet för allt. Jag kommer ihåg hur det kändes om kvällarna strax innan sömnen kom, hjärnan kändes som en värld full av dörrar på glänt till oanade sfärer.

Så fick jag Tonårsboken av Olga Golbaek. Mamma, som själv är allt annat än fåfäng ville väl lära sin dotter att tänka på sitt utseende men fick i stället en tonåring som blev helt fixerad.

Jag sprang över bron till apoteket som låg mitt emot på andra sidan älven och frågade efter de märkvärdigaste märkvärdiga ingredienser till olika preparat jag kunde göra själv enligt recept från boken. Tanterna på apoteket hade antagligen inte hört talas om medikamenten och tittade på mig som om jag kommit från månen och jag gick skamsen och snopen hem och sökte ett annat recept de kanske hade ingredienser till. För nu skulle jag få vitare armbågar och smalare vrister och bli vacker som en dag.

Rosenolja fanns på apoteket, av den kunde jag laga rengöringskräm. I pappas tekastrull smälte och blandade jag kokosfett och rosenolja till en doftande gegga och smorde och kletade. Hela köket doftade rosor och pappas te smakade rosor, doften var så stark att rosendoft ÄR pappas tekastrull.

Följden blev en fåfänga som min tonårshjärna inte förmådde bromsa för en mer vettig utveckling och jag har ofta undrat vart utvecklingen hade vänt om eventuella mera kreativa intressen istället fått rätt skjuts. Ok, inte är det heller lätt att vara förälder och vaska guldkorn hos ätteläggarna.
Jag skulle tro att dagens anorexi och bulimi och skärande är symptom på samma sak.
En omgivning som styr en formbar och osäker ung människa på väg att hitta något som är just henne men får fel koder. Tröskeln till tonåren är en viktig ålder då man är beroende av någon ständigt närvarande och lyhörd i omgivningen som har tid att se .

måndag 12 april 2010

lördag 10 april 2010

"stickochpick"-mönster

Syltasockor

När strumporna korvar sig kallar vi att de "syltar." Det fick de helst inte göra när jag var barn, o vilken skam. Men som det förut helt otänkbara i modeväg en dag blir det helt hetaste heta får strumporna och det mesta andra i en mormors tycke :-) se ut lite hur som helst numera så det är bara att hänga med. Kanske dra fram ungdomskläder om det råkar finnas i nån gömma och höra förtjusta utrop från ett uppvuxet flickebarn. Det har hänt mig!



Nu är det meningen att de ska korva sig, vara dragspelsmönstrade för mera värme på benen. Praktiskt, bara att dra upp eller låta rasa ner, hur man vill .


Så många olika mönster man åstadkomma bara med aviga och räta maskor. Här är beskrivningen:

"Sylta sockor"

storlek 38-40

Har stickat dem med ett garn som heter "Sju bröder" med stickor nr 4.
Stickfasthet 10 x 10 cm: 18 maskor och 26 varv
Lägg upp 60 maskor och sticka rätstickning eller resår ( 1 r+1a) i 8 varv. Sticka mönstret. Efter 8-10 "åsar" maska av på 2 varv så att det blir 12 maskor på varje sticka. Sticka därefter resår i 8 varv. Fortsätt med att sticka foten på vanligt sätt.

R R R R R R R R R R R R R R R
R R R R R R R R R R R R R R R
R R R R A R R R R A R R R R A
R R R A A R R R A A R R R A A
R R A A A R R A A A R R A A A
R A A A A R A A A A R A A A A
A A A A A A A A A A A A A A A
A A A A A A A A A A A A A A A
A A A A R A A A A R A A A A R
A A A R R A A A R R A A A R R
A A R R R A A R R R A A R R R
A R R R R A R R R R A R R R R

börja nere till höger
R = rät maska
A = avig maska
mönstret är delbart med 5

torsdag 8 april 2010

överraskningsfest



Här kommer födelsedagsbarnet och leds in av flickvännen utan en aning om överraskningen bakom dörren...
" Vad ska vi göra här..? Varför ska vi gå in hit...?



Flera dagars tisseltassel och humhum och mystiska menanden och smyg i dörrar som satte myror i huvet på vår stackars norske gutt.

"Ja, må ha leva...!"


God laxsoppa med ost och bröd, kaffe, mjöd, tårta så söt och annat smått och gott, bland annat grönmögelostfyllda dadlar, en överraskande smakkombination.

Flaggan i topp och en tävling på programmet blev det sedan där alla fick gissa betydelsen av olika norska ord medan han gissade våra typiska dialektuttryck.
He jöutadist no ti kluur ut va di määra me dömde oolä å roolit vart e.

tisdag 6 april 2010

gråväder och risoller


Dimmigt och grått ute så idag blev det en innedag med bak och stök. Tycker om att laga mat och att hitta något gott att laga bland alla sparade recept är ett rent nöje det också.


Har tagit som vana att skriva intill recept hur det blev, när det blev och andra kommentarer.

Särskilt om receptet är lite knepigt och petigt är det ett nöje att se om det lyckas.
Här något jag aldrig i livet gjort förut, risoller Det är små friterade piråger med ägg och gravlaxfyllning eller vad man nu kan tänkas sig. Gott till ett glas öl står det. Det visade sig inte vara svårt, fodrade bara lite mer arbete men mmm så goda och äggen och laxen från påsk kom väl till användning. Gott som salta biten till kaffe också.

Risoller

ca 30 st nja, det blir färre och lite spill på slutet. Degen blev seg av att knådas på nytt.

Deg:
3 dl vetemjöl
1 krm salt
75 gr margarin eller smör
1 äggula
2-3 msk vatten

Ostfyllning
100gr mögelost
100 gr riven lagrad ost
2 äggulor
4 msk creme fraiche
4 msk finhackat kryddgrönt
1 krm salt, svartpeppar

Lax fyllning:

100 gr hackat gravlaxkött
2 hårdkokta ägg
1 dl finhackad dill
2-4 msk creme fraiche

Penslih och panering:
äggvita och ströbröd

Fritering:
olja

1. Hacka ihop mjöl, salt och matfett för hand eller i en matberedare.
2. Tillsätt äggulan och så mycket vatten att degen blir seg och smidig. Arbeta snabbt.
3. Låt degen vila i plast i kylen ca 1 timme.
4. Kavla ut den till en ca 3 mm tjock platta.
5. Ta med mått runda kakor, ca 7 cm i diameter, eller dela degen i rutor 6x6 cm så får du raka risoller. Pensla degens ytterkant med äggvita.
6. Mosa grönmögelosten. Blanda den med de övriga ingredienserna till ostfyllningen.
7. Rör samman ingredienserna till laxfyllningen.
8. Lägg 1 dryg tsk på varje kaka. Vik ihop och tryck runt kanten.
9.Pensla risollerna med äggvita, vänd dem i siktat ströbröd.
10. Koka dem 2-3 st åt gången i varm olja, ca 180 grader. tills de får fin färg.
11. Låt dem rinna av på hushållspapper.
Servera dem varma eller kalla.

Maldiverna


Det är tjugo år sedan hela familjen var på Maldiverna. Öarna som befaras försvinna i havet eftersom deras högsta punkt är bara någon meter över havsytan. Jag minns hur det ständigt närvarande havet därute vid revet bröt i höga bränningar. Vågorna verkade högre än själva ön men tack vare reven var vattnet lugnt och helt paradisiskt underbart.



Sju år senare for vi dit igen, hade tagit dykarcertifikat och såg reven från första parkett. Vad vi visste var att inte vidröra de känsliga reven, närmare land nära mänsklig verksamhet och båttrafik var de grå och utan liv. Men vänliga fiskar i alla regnbågens färger och helt orädda simmade överallt.






söndag 4 april 2010

mormors bäddjacka

Högen med projekt intill symaskinen minskade lite idag. Lappade ett par byxor och fällde ut ett annat par och där under dem låg mormors bäddjacka.


Turkos sidenglänsande med matelasserat ok. Kallas också lisös om den används som kamkofta. En sådan tog man på sig när man skulle kamma sig. Frågade ett ögonblick mig själv om jag ska slösa tid på att så noga reparera ett plagg man inte använder särskilt ofta idag.

Lite kontakt med mormor fick jag när jag satt där och sprättade och sydde.


Den här hade hon antagligen på sig när hon låg i sängen och läste för att inte bli kall om axlarna och hon tittar säkert ner på mig från sin molntapp och tycker att hon har ett flitigt barnbarn som tar hand om kläder som ännu går att använda.

Ärmarna hade fransat sig i många tvättar och bandet behövde sys fast i halslinningen


Sprättade loss kanten i ärmen.


Inne i sömmen syntes den ursprungliga färgen. Hon måste ha varit fin i den, mormor. Som i en film med Katherine Hepburn på 40-talet.



Det gick att använda kanterna på nytt, tog tillvara dem och klippte bort det fransiga i ärmen.
Sydde fast kanten i ärmen, vek in det fransiga och så blev bäddjackan som ny igen.




Nu kan jag ligga och läsa "Utrensning" av Sofi Oksanen utan att bli kall om axlarna.

lördag 3 april 2010

Hur har hönan det?


När vi skulle köpa ägg till påsk råkade äggproducenten just anlända med en ny sändning ägg till affären. Jag passade på att fråga om det inte finns ägg av sprätthöns, han levererade nämligen bara ägg av burhöns. Där trängs tre hönor hela sitt liv på en alltför liten golvyta. Han påstod att det finns en benägenhet som hönserierna för frigående höns ogärna för på tal: Ägg av frigående hönor blir lätt nedsmittade av någon slags inälvsmask som sprider sig till ägget.
Var och en talar för sina hönor.

En höna värper under ett år ett ägg om dagen, sedan slaktas hon och blir pälsdjursfoder. I ett år står hon och trängs i en vidrigt stark ammoniakstinkande luft som fräter på lungor och ögon, tur att det inte är längre.. Sedan blir hon mat åt andra djur i trång bur som vi drar pälsen av för att bli fina. Varför blir hon förresten inte mat åt människor, är vi för kräsna? Det är mera smak i hönskött än upppumpat broilerkycklingkött som vi måste krydda och marinera.

År 2011 blir det förbjudet att ha hönor i bur och man befarar att var fjärde äggproducent är kvar efter det. Priset stiger men inte märkbart, ägg är billig ändå. En del kommer att välja att ha sina frigående hönor i avsatser, de får bo i våningshus.

Handlar ekologisk äggproduktion mera om ideologi än det är vetenskaplig sanning om hönsens välfärd? Det säger väl sig självt att ägg från en ekologisk hönsgård där hönsen har mera utrymme och får gå ute en del av året är bäst för hönsen och samvetet men att kunna gå plocka ägg ur egen hönsgård med glada fullfjädrade pullor, det vore allra bäst.

Höns är sociala, de har en viktig rangordning och är lätt skrämda. Kan de inte fly blir de stressade och hackar svagare hönor. Söka mask och sniglar, bada i sand och ligga och sola sig en varm sommardag, en egen sittpinne till natten och att bli väckt av tuppen som vakar över sitt harem, då är hönan en lycklig höna och man kan äta omelett med ett leende.

torsdag 1 april 2010

Varje morgon stod vi där i gymnastiksalen. Sömniga, hängiga, den som kommit ihåg med psalmboken i handen, i flera led framför podiet och pianot. Tankarna flög vart de nu flög i huvuden på tolv till sextonåringar medan psalmen sjöngs och kantorn spelade varefter läraren höll en tänkvärd betraktelse till vilken jag antar inte särskilt många brydde sig att lyssna aktivt. Det var morgonbönen en kvart timme i skolan. Ändå fastnade de, som den här som poppade upp idag


Som sådden förnimmer Guds välbehag
i fattig och stenig mull
Så prisa din Gud du min kropp i dag
för vägens och bördornas skull.
För kraften och viljan, för stegets svikt,
för klara och stränga bud.
För jordisk gärning och jordisk plikt
jag tackar dig himlarnas Gud

Verserna sitter kvar i huvudet och nynnar dem och långsamt med åren infann sig vad de egentligen har att säga de där svårbegripliga gammalmodiga orden. De bidrog till tankeverksamhet och berikade språkkänslan och språkörat. Jag kan inte säga mig vara särskilt religiös men av någon anledning har psalmverser fastnat i minnet. Kanske jag varit nunna i ett tidigare liv?

Det skulle inte vara till skada att ha andaktsstunder i dagens skola. Det borde finnas tid till eftertanke för elever som känner sig allt mer pressade när allt mer ska hinnas med. Eftertanke behövs för att effektiviteten ska få näring.