roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 28 februari 2010

snöslask och thaimat

Stora våta flingor dalar ner och det hörs försiktig fågelkvitter. Det doftar vår. Tur att jag skottade snön igår innan det blev tö, nu är den tung och inte samarbetsvillig av sig. Hoppas den inte töar bort för tidigt, ännu ska vi ut till skären i sportlovsveckan

.

Härligast är det att ta sig dit för egen maskin, motorhjälp om det inte är nödvändigt är lite fusk. Jag är väl otroligt stenålders och gammalmodig men jag tycker att själva färden ska vara kämpig och obekväm, en jympa med upplevelse. När man är framme är det inte så mycket att göra än att kolla läget. Stugan är kall, allt vilar vinter och spår efter möss är kanske det enda liv som märks. Men man har varit ute utan att lämna efter sig illaluktande avgaser i det för alla rara luftlagret.

Stök i kök och mat på fat har det varit i dag.. Mormor och son med flickvän och hennes mor på middag, så egen fästman också och alla lät sig väl smaka.



Gjorde kokoslax med lime till kinesisk kål med nudlar. Efterrätt apelsin och banansallad indränkt med en skvätt limonocello. Vaniljkvark till. Gjorde en ny upptäckt, ketjap manis eller sojasåsen som gav en fin svischeliknorr.

lördag 27 februari 2010

vetenskap är poesi

Vetenskap och musik är två passioner som kan samverka, Symphoy of Science är ett projektförsök som på ett lättfattligt sätt vill förmedla vetenskapens filosofi till allmänheten genom musiken . Musikern och producenten John Boswell har skapat en kombination och det här är den femte delen, Poetry of science.


lyssna till dem alla här

fredag 26 februari 2010

våra vänner djuren

bara en vara?


Med jämna mellanrum har debatter blossat upp i media om hur djuren vi har i vår vård egentligen har det. Det är bra. Varje företagare räds media, den allmänna opinionen är en stark domare och marknadschef.
Kalabaliken bland grisfarmarna har mojnat ner, människan glömmer fort, och jag undrar om allt i stillhet återgått till hur det var före kalabaliken.
Nu är det rävfarmerna som får sig en granskning och djurrättsaktivisterna visar bilder i tidningarna på skadade och ynkliga farmrävar. Pälsdjursnäringsidkare med bossar försvarar sig med att klanderfria och välskötta farmer också tillfälligt kan ha sjuka djur.

Skadade och ynkliga och misskötta djur i människans vård finns det över hela jorden.

Farmerna må vara hur klanderfria och välskötta som helst, det är hela hanteringen som är motbjudande. Att hålla vilda djur i liten bur för fåfänga och ekonomisk vinning även om de får näringsriktig mat för pälsens skull är så oestetiskt att varje person som tjänar sitt levebröd på det borde ha förstånd att skämmas. Hela näringen luktar blod.

Nu är så många beroende av denna näring att det är en liten katastrof om den förbjöds.

Homo sapiens, värsta odjuret.

torsdag 25 februari 2010

denna dag


med bländande ljus och äntligen lite mildare så det var rentav ljuvligt behagligt. Hade stortvätt idag, fint när man kan hänga tvätten ute. Enkelt och billigt är det också och så får den så fin doft. Nu får den hänga där tills det blir mildare, ty så har det visst lovats till helgen.

Satte upp ett nytt klädstreck, torkvindan räckte inte till. Ibland fryser lakanen ute på tork så att de bryts sönder om man tar in dem. Bättre de hänger där tills vädret blir mildare.

Solen värmer redan.

Hacke Hackspett i äppelträdet kommenterade och höll med.


onsdag 24 februari 2010

över ån till galleriet

Jag kommer inte ihåg när jag senast gick över å-isen till stan. Underbara vinter!



Med förvåningens finger i häpnadens mun stod jag där och tog emot uppskattning för upphängningen med gardinknipsor och nylonlina. Ingen kan säga att inramningen skämde målningen men en del kanske tyckte det var väl nonchalant. Sa inget om att jag inte hunnit rama in dem.. Fick också positiva kommentarer för akvarellerna, det värmde i vinterkylan!

tisdag 23 februari 2010

utställning


För någon dag sedan ringde någon från Konstringen och frågade om jag vill ställa ut. Jo, tack visst gärna. Men alstren får inte vara äldre än två år. Aj, det var värre. Jag har knappt åstadkommit något de senaste åren. Förde dit ett par, oinramade, hann inte skaffa ramar till dem. Få se om de hänger upp oinramade akvareller, tänkte jag och satte med gardinknipsor och nylonlina ifall jag inte är där när de hänger upp dem.

Gick dit idag för att se men det var stängt. Kikade in genom fönstret, där hängde mina akvareller! Den egendomliga känslan av spänning och utsatthet jag antar varje konstnär känner när arbeten ställs inför allmänhetens åsyn infann sig. .. uh.

I morgon klockan 19 00 är det vernissage.

morgongröt

I fjol plockade jag svarta vinbär och satte hela ämbaret med orensade bär direkt i frysboxen. Inget rensande, saftande eller syltande, så lat var jag. Tänkte göra det sen men öser i stället upp en burk åt gången och förvarar burken i kylens frys. Därifrån tas den dagliga dosen direkt på morrongröten.

Havregrynsgröt är mjukväckning för lilla maggen. Mättnadskänslan varar länge och gott är det med en sked honung som smälter medan bären sakta tinar på den varma gröten. Snabbt går det i mikron och det blir inga grötiga kastruller att diska.

När det är kallt passar jag på: idag har jag köldvädrat sängkläder och mattor. Ut i kylan med alla sängkvalster! :-) Piskat och borstat bäddmadrasser, täcken och kuddar med snö. Nu doftar det friskt och fräscht i sovrummet.

söndag 21 februari 2010

sparvburr


liten sparv, stackars slarv
ätit upp ditt sommararv
frusen är den blåa sjö
djup är vinterns driva


Fotade från köksfönstret. Det är -22'C ute och blåser.

fredag 19 februari 2010

klar!


Nygammal och fin. Luckorna verkar väl stora men så ska det vara anno 2010. Öppnar man dem finns det en lucka med glasfönster innanför. Transportlådan kan användas som odlingsbänkar i trädgården!

torsdag 18 februari 2010

kakelugnen, igen


-den kläs nu! Hela rummet ändrar långsamt karaktär med den nya "möbeln"! Det är verkligen ett precisionsarbete. Jag tänker på hur skickliga murare det måste ha varit till de utsirade pjäserna som fanns redan på 1700-talet med vackra färgade kakel, friser och utskott. Den här ugnen är fennoskandisk, innandömet är tillverkat i Norge, kaklen i Sverige och muraren med hantlangare är från Finland.
Undrar om de kom ihåg att sätta en lyckoslant under?

tisdag 16 februari 2010

kakelugnen


Gabriel växer fram, del för del. Muraren och hantlangaren kom efter lång väntan och i morgon är det meningen Gabriel ska få sin vita kostym på sig. Om allt går som det ska. Otroligt fort muras en kakelugn upp idag, den vi har i huset murades tegelsten för tegelsten i två veckor, om jag inte missminner mig.






Häromdagen glittrade det så otroligt vackert överallt över snön! Sibelius symfoni "Demanten på marssnön" men i februari.

måndag 15 februari 2010

citron och blåbärskaka och mindfulness


Ur två systrars sötas läckerheter har jag snart plöjt igenom varenda godsak. Idag blev det en eftermiddagskaffekaka så söt. Här receptet.

Sätt ugnen på 175'.
Smörj och bröa en hålform noggrant.
175 gr rumsvarmt smör röres glatt med 2,5 dl socker.
Två ägg vispas i med sång ett i taget med vispning emellan.
Så 4 dl vetemjöl som blandas med 1 tsk bikarbonat, skal av en citron, lite salt.
1,5 dl filmjölk ( jag tog yoghurt blandat med lite mjölk) och 2 msk nypressad citronsaft tillsättes i smöräggsmeten omväxlande med mjölblandningen. Blanda och fördela hälften i formen.
Strö 1 dl frusna eller färska blåbär ovanpå och så resten av smeten och 1 dl blåbär över. Så skjuts in i ugnen där den får gotta sig ca 1 timme. När den lossnar från kanterna och en vispsticka nerstucken kommer upp torr är den klar. Låt svalna lite, vippa upp och ner på galler och låt svalna.
Blanda 3 dl florsocker med 3 msk citronsaft och 2 tsk rivet skal till en tjockrinnig smet och bred över när kakan ännu är lite ljummen.



Så lite andlig spis..
Människor är friskare nu än någonsin, men många mår inte psykiskt så bra. Så säger Åsa Nilsonne, professor i medicinsk psykologi och författare till en lättläst bok Mindfulness i hjärnan. Jag har undrat vad mindfulness innebär, är det igen något som man ska träna bland alla tusen träningssätt som finns men nu något i yogaform?
Den mänskliga hjärnan är den mest invecklade skapelsen i universum, berättar hon. Ja, invecklad är den, det har man förstått men i universum..? Oj. Då behöver man sköta den väl!

Hon berättar på ett livfullt sätt hur man själv kan träna sin hjärna på samma sätt som kroppen. Hur man kan fråga sig varför man reagerar på ett visst sätt och välja att i umgänget med alla man möter lära sig att vara i nuet, påverka på ett positivt sätt därför att det hjälper vår egen hjärna att utvecklas.

Att träna hjärnan är ingen gammal kunskap men det hon säger är vad vi förut antagit att vi glömmer det tråkiga och minns det lyckliga inte stämmer på barn. Vi tror och hoppas att barn ska glömma men deras hjärna är mera mottaglig och formas starkt efter alla intryck. Hur vi behandlats som barn inverkar på hur vi blir som vuxna.

Den halvtimme det tar att lyssna på Åsa Nilsonne är väl använd tid.

söndag 14 februari 2010

fastlagsdag


Fastlagssöndagsutflykt med sparkstötting i härligt väder. Det var underbart vackert vart man än tittade, tog flera bilder och har svårt att välja bort, har svårt att skiljas från fina foton och då blir det många!
Sparar i minneskortet, köper nytt när det är fullt. Vet inte om det är så bra lösning men någon gång ska jag ta itu med att sortera och låta göra pappersbilder. Tror att det är det bästa sättet att spara för decennier framåt.




Jordgubbar, hallon, blåbär och björnbär innan de östes med gelesocker. Gräddblandad honungsyoghurt med som topp. Som förrätt älgrullad med bacon och ugnsrostade rotsaker. Borde variera mera, har massor med kokböcker men ändå blir det oftast samma mat.. :-)

lördag 13 februari 2010

venskan e vår

men bra det går!
Tänk på den smärtsamma tillverkningen vid köp av det finska täcket. Skålar för matpauser under ökensafari lättar kanske humöret för dem som drömmer sig till värmen.
Tvåspråkigheten berikar och öppnar nya vägar, infallsvinklar och vyer.
Gå lägg er alla som inte håller med. ;-)

torsdag 11 februari 2010

måleriförsök




Underhåller jag inte mina tvivelaktiga färdigheter glömmer jag tekniken- nu när dagarna blir längre ska det bli mera sprutt i ateljen. Har också tänkt måla möblerna som väntar och allt emellanåt spika ihop till ett antal fågelholkar. Virket ligger och väntar i hobbykammaren.
Bara jag inte vore så lat!
Här en inte helt klar akvarell från mammas gata för länge sedan, nja, inte så länge för jag kommer ju ihåg det. Eller kanske jag drömt.

tisdag 9 februari 2010

möte däruppe



På kvällsrundan med hunden går jag vägen förbi skogen. När jag ser in mellan stammarna, in mellan de höga träden in i mörkret känner jag hur spänningen i axlarna släpper. Skogen har en så lugnande effekt. Men sch.
Det hörs något.
Skogen håller sitt nattliga möte med Plejaderna.


mera märkliga träd för en trädkramare




söndag 7 februari 2010

sockblommor


Vad gör en mormor mer än stickar sockor åt barnbarn en dag som denna? En livets eftermiddag?


Hon lagar mat åt hungriga utevistare, för idag har det varit ett underbart vinterväder. Solens bländade ljus över den vita snön gjorde ont i mörkervanda ögon.

Hon lagade marinerad älgstek i järngryta. Sallad på purjo, soltorkad tomat och avokado.
Rotsakerna fick badda i en stekpåse med potatisklyftkryddor med chili, olja och salt.

Gammelmormor fick bastu före maten och hon sken i kapp med solen.

lördag 6 februari 2010

samernas nationaldag


Från Skandinavien till Kamtjatka, över Berings sund, Alaska, Norra Canada och Grönland håller de nordliga naturfolkens tusenåriga kultur och otroliga kunskap om överlevnad i mörker, is och snö snart på att gå förlorad. De gamla kunskaperna behövs inte längre, ändå är de oöverträffat och helt anpassade efter naturen.

Samernas nationaldag firas sedan 1992 den 6 februari för att fira minnet av den första samiska kongressen som ägde rum denna dag 1917 i Trondheim.



Deras kunskap är värdefull för den vi äger skulle knappast överleva under samma tidsrymd under samma förhållanden som de skapade sin. Vana med bensin och olja och satellithjälp som vi är. Hur man bygger en ackja av vidjor och rensenor och flyttar med familj och bohag med renar förekommer kanske ännu i bortersta Sibiriens tundror.


fredag 5 februari 2010

takkonst


Om vådan att måla ett papptak kan jag berätta. Varför det inte verkar bli jämnt kan bero på olika orsaker som jag under arbetets gång luskat ut genom försök och misstag. En bildkonstnär förväntas kunna måla på papper även ett spännpapperstak men vit löst vispad vispgräddekonsistensfärg.

Först spädde jag ut färgen lite, med vatten. Det blev för tunt, det skvätte vita smådroppar över mig och alltet, blev inte bra.
Målade en gång till följande dag.

Gick följande dag och såg på resultatet. Det såg värre ut än innan jag började måla! Vem tittar upp i taket och ser om det är tillräckligt jämnt målat?

Jo, jag. Iväg och köpa en bytta med färg till. Den spädde jag inte ut, rollade tjockt i långa långsamma målarmästaretag. Ha, jag kan. Bara åt ett håll, inte tvärsöver. Nu ska det väl bli bra.

Ännu några ställen sken ojämna, strök lite till. Inte bra. Lite till.

Så tyckte jag taket såg så konstigt ut. Ojämnt, hängde lite.

Naturligtvis, pappret sög i sig, svällde och bucklade. Det blev för mycket färg på vissa ställen!

Har blivit upplyst av min dotter att papperstak är sällsynta. Mitt målade papperstak är ännu mer sällsynt. Det är levande och personligt, målat av en bildkonstnär. :-)
Ska bara signera i ena hörnet.. När jag vilat armarna.

torsdag 4 februari 2010

planbeskrivning

Denna vinter känns ovanligt lång, vi är bara i början av februari och jag längtar efter sol och värme. Vintern är vacker, men kall. En kompis ramlade in och hade just kommit hem från Kanarieöarna, brun och pigg. Jag snörvlande med röd söndersnuten näsa, övrigt antagligen i färg med Boeingen 737 på bilden. Hon försvann snabbt igen inför synen, (för att inte bli smittad, antog jag. :-)

Det enda som får mig att stanna hemma är flygrädslan.
Det Sydafrikanska flygbolaget Kulula Airlines skämtar till det med sina plan, andra har målat sagofigurer över hela flygplanskroppen . Är det för att avdramatisera, som när de spelar lugn musik vid start och landning? Det är omtänksamt av dem men mot min farochflygfobi har det tyvärr tvärtom effekt . .
Flera bilder här.

tisdag 2 februari 2010

"mitt" hus

Varför engagerar jag mig så i ett hus?



2005

För att den är en del av bilden av min barndom, av mammas gata. En signatur och ett kännetecken, ett gatans landmärke när man svänger upp på den från backen.


2005

Nu hotas den av rivning. Jag sörjer. Jag tar det personligt, tar det som ett bevis på likgiltighet, på penningbegär och förstörande av en gammal genuin miljö, för många som färdats i bildningens tecken längs gatan kännspak miljö.

I flera år har jag önskat köpa gården, redan när tanten bodde där gick jag till henne och berättade hur mycket jag tycker om huset, trädgården, lummigheten mot ån. Där skulle jag rusta mig ett bo på gamla dar, pyssla i den lilla täppan. Det är ju min hemgata och samma utsikt jag är van med. Ifall hon någon gång tänker sälja så är jag jätteintresserad. Sa och gav henne ett A4 foto av huset i sommarskrud. Hon blev glad men kunde inte säga något bestämt.
Så dog hon.
Huset blev till salu och jag bjöd men fick inte köpa.




idag


De nya ägarna är inte härifrån, de har tagit över och huggit ner träd, rivit staketet och den söta grinden, den stora tallen som tanten tyckte om. Lämnat fula spår i rabatten och gården kall. De ska bygga ett nytt hus.


Är så ledsen. Litade för mycket på försynen, är det meningen att få den för mitt bjudna pris trots att trottoaren på kartan är ritad att gå genom husknuten så är det. Men nej, nu har någon utbys köpt den och de har knappast samma känsla bakåt i tiden för stället, inget genius locii, platsens ande .



Sörjer över att mera gammal grönska och småstadsidyll i gatubilden försvinner.

Bilarna har ökat i antal och på en bred väg kör de lätt för fort och för att sakta ner farten har man gjort konstgjorda guppor, så kallade sovande poliser. ( Stadens arbetare ska ju ha jobb.) Samhällsplaneringen beaktar sällan småskalig idyll där bilar får ge vika och ta hänsyn.

Det har rivits och effektiviserats därför att tiden inte står stilla, men varför det görs på bekostnad av trivsel! Därför att det är trafiken och bilarna som bestämmer. Där det gamla huset står gömmer det tillsammans med grönskan de platta nya husen bakom sig som avviker från helheten .



Är man en bakåtsträvare när man vill ha tillbaka gräset, träden och blommorna och långsamheten?