roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

torsdag 28 januari 2010

takmåleri


Renoveringen i "lilla huset" fortsätter och min takmålning börjar bli klar. Det måste tydligen målas en gång till men andra gången borde ju gå lättare. Det ser vitt och tomt ut, jag dras till det vita, vill absolut bara fylla den tomma ytan. Kanske en diskret bård längs väggen.
Michelangelos arbete med måleriet i Sixtinska kapellet är att sikta för högt, men något ändå.

Det har vi gemensamt, han fick säkert också ont i nacken.

tisdag 26 januari 2010

stadens "Cityräv"

fredlös, rädd och hungrig


I polartrakterna är de nästan utrotade. Kanske det beror på ett allt mer krympande livsutrymme eller så har andra arter tagit över. Sedan länge har det upptäckts att de har en varm, fin päls, de gick att ha i bur och odla. Nu finns de i en för rasen nästan grotesk avart framavlad för pälsens skull, för att passa vår smak i färg och kvalitet.

De lever sin korta tid i långa öppna huslängor under tak där de blir omskötta och matade innan de sas skördas.


Den vilsna cityräven som förirrat sig ut från farmområdet och söker mat har blivit en symbol för staden som pälsnäringens Mecka.
Ett bevis för vår manipulering okunnig om förfädernas en gång fria liv påminnande alla som ser den i stan om sina kompisar som gett eller väntar på att ge sina liv för att vi ska få arbete, status och värme.

Den väcker opinion, den för oss samman och får oss att tänka efter..

Dagen efter: Rabberäv har fått komma till en djurpark. Kram från mig och alla stadsbor som gett dig mat! Ha det så bra!

måndag 25 januari 2010

nattuggla uhuu

Har lärt mig ett nytt ord, homing, det innebär sysslor som gör hemmets härd guld värd. Har ägnat mig åt homing idag, bakat bröd och hängt upp nya fräscha gardiner, lagat tomat-grönsaksoppa med sojabönor och till efterrätt smulpaj med persikor och blåbär. Matat fåglarna och kattorna och hunden.
På kvällen kalas med gott kaffe och nu är jag

-pigg!

lördag 23 januari 2010

doftminne


Om fem månader känner vi doften riktigt på riktigt. Bilden får doftminnet att pikilite vakna, inte sant?

torsdag 21 januari 2010

groddar

räddar salladsbordet. Det är nästan så att det känns lite motigt att stoppa de små liven i munnen som man lurat att växa. Gott på smörgås, i soppan och bara så där. Men riktigt smör vill jag ha på smörgåsen.



Läste om Annika Dahlqvist som propagerar för rejäl husmanskost, mat som man åt förr då det inte fanns en aning om hur olika fetter inverkar på kroppen, huvudsaken man blev mätt. Min farmor från Norge, Hedvig Wessel hette hon, sa att man blir tykk i hodet av potatis.

Hon menade antagligen att huvudet blir slött och trött när kroppen blir mätt av mest potatis. Rör man inte på sig och förbränner lite ska man följdriktigt äta mindre men under vintern behöver vi fetare mat för att öka förbränningen och hålla värmen. Så hette det förr.

Människan är inte annorlunda till kroppskonstitutionen nu än under stenåldern då man mest åt kött, efter säsong frukt, bär, nötter, ägg, fågel. När jägare- och samlarstadiet övergick till jordbruk och gjorde människan stationär kom kolhydraterna in i kosten, men det var ett slit för maten fortfarande.

I sydliga länder fanns tillgång till frukt och grönt året runt, inte avstod man animaliska fetter som fårost, gåslever, skinka, osso bucco för det. Här i kalla nord höll sig rotfrukter en tid i stukor och jordkällare men under vårvintern var det mest animaliskt innan grönskan kom tillbaka.

Kosten ifrågasätts mycket just eftersom vi håller på äta oss sjuka när vi inte behöver jobba varken för att fånga eller odla vår mat. Olika maskiner tar hand om det mesta grovjobbet, vi tar bilen till marketen och förargar oss över att behöva gå så långt för att komma till mjölkdisken med ett otal olika mjölksorter. Läser fetthalten på paketen innan de åker ner i köpvagnen och så bila hem att vrida eller trycka på knappar.

Mat är värme och tröst och sällskap och frid på jorden människan till behag och mat som tillagas från början av råvara och grädde och smör blir allra godast.

Med groddar till.

onsdag 20 januari 2010

vilopaus

för rapparen medan han funderar hur han ska få murbruket att fastna och inte trilla ner. Efter halva jobbet gick det rappt, haha. De obehövliga hålen har murats igen och ett nytt är öppnat lite högre upp. Om två veckor borde kakelugnspaketet vara här med muraren kommandes efteråt. Obs, solen som skiner in ! Länge sen sist.

måndag 18 januari 2010

stekt gröt

Jag minns barndomens stekta gröt, havregrynsgröt, med mjölk som smakade svagt sur. Fettpärlorna som simmade i mjölken i den alltmer kallnande gröten. . Jag har inte ätit det sedan barn. Vad jag minns.

I kväll stekte jag den överblivna kornmjölsgröten och serverade den med resten av jordgubbs- och blåbärskrämen.

Det var gott!

söndag 17 januari 2010

nattygsgodis


Har samlat en hög av böcker på nattygsbordet, en del lånade, en del köpta på loppis. En brokig samling från gammalt till nytt. Ett verkligt vackert inbundet exemplar är Apollon i Daphnes famn av Erik Kruskopf, tryckt 2007. Den tar upp Göran Schildts konstsyn, hans val mellan seglatser i Medelhavet framför konstprofessorskallet och hans försök att kombinera bildkonstintresse med reseskildringar därifrån.

Överst den jag förskräcks och berikas av just nu är boken om Peter den store av Henri Troyat, lägger mig med hans styrande och ställande i Ryssland och ökar med spänning varje kväll förståelsen för varför Anna-Lena Lauren tyckte att de inte är kloka, de där ryssarna. Som de tsarerna bar sig åt med sitt folk skulle vem som helst bli lite tokig.

Klassböckerna, en från vardera förlagen Schildts och Söderströms, väckte nyfikenheten, men den slocknade efter några kapitel. Den så kallade överklassens syn på klass förekom inte i proportion, kanske det är så att det av tradition inte är helt comme- il- faut att kommentera sin klass .

fredag 15 januari 2010

grannrök


som känns i mitt kök, vad gör man åt det?
Korresponderar med muraren i Seinäjoki via mejl med mått och ritningar. Rökhålet ska som väntat vara högre upp och lite mindre i storlek. Som tur var hann jag ta tillvara de mest hela tegelstenarna. De kommer alltid till nytta i en trädgård, tänkte jag. Tänkte ha under såar och krukor och inuti såar med regnvatten så de ska hållas stående. Nu kommer de väl till pass.

Nästa vecka blir det att göra väggen fin för kakelugnen Gabriel.


torsdag 14 januari 2010

Mina ärenden är övervägande av den arten att de inte kräver biltransport. Avstånden i vår stad är inte stora, man ser ena änden av stan från den andra. Jag har också ofta god tid och faktiskt friska ben och en stark kropp och kan ta mig fram utan hjälpmedel. Jag envisas med att inte vilja ta bilen, frågar alltid mig själv innan, måste jag?

Ändå möter jag inte många som tar sig fram utan bilinpackning. De som i sin utrymmeskrävande avgasbekvämlighet med rumpavärme sitter stirrandes frånvarande framför sig. Bleka. De flesta ensamma. Många äro de bilberoende men många äro det icke och de som äro det icke skola se ljuset i

denna sagolikt vackra vinter då varje detalj är fotogenisk och helt sagolik. De ser inte mycket av skönheten genom sina igenimmade rutor. De får inte röda kinder, känner inte hur värmen i kroppen stiger av all rörelse med den. Hinner inte stanna och prata med dem de möter.

Kan känna en vag tillfredställelse över att inte kosta på vår gemensamma luft, hela, ja nu måste jag använda det förhatligt uttjänta ordet, vår miljö. Jag är så god att jag till och med böjer mig ner och plockar upp det skräp som råkar ligga i min färdväg och lägga det i soplådan som finns lite här och där vid vägen. Det ger också motion och varierad rörelse med kroppen.

Så bidrar jag men ilskan är större än tillfredställelsen. Ilskan över alla bråttombilarna, över att känna mig som en udda person som är långsam, gammalmodig och plockar skräp, skäms hon inte. Stackars människa som måste ta sparken, har hon ingen bil? Hon måtte frysa.

tisdag 12 januari 2010

runebergstårtor och lite till

Fredrika Charlotta Runeberg blev känd för att ha varit ekonomisk i sitt hushåll men hon tog inte bara tillvara och malde torkat bröd till skorpsmulor. Som hustru till en nationalskald med ett liv i skuggan av hans berömmelse fick hon ta sig tid till ett inte helt blygsamt skrivande som blev ett värdefullt tidsdokument över hennes liv. Att vara borgarfru var ett slit, att vara allmoge etter värre. Fredrika hade gärna fått min elektroniska matberedare.

Det som förvånar fortfarande är hur ringaktat detta hemarbete var och fortfarande är som i förlängningen har så stor betydelse för släktets välmåga.

Merete Mazzarellas bok om Fredrika Runeberg ger mig som är nyfiken en liten aning om hur tullförvaltare Petter Jakob Falcks hustru hade haft det eftersom hon var samtida med Fredrika Charlotta. Johan Petter Falck lät bygga vårt hus och bodde här till sin död 1867. Genom de brev som hittades i fyllningen på sidobyggnaden intill huset får vi veta lite. Breven hittades i den byggnad där tullförvaltaren först bodde efter stadsbranden som förstört deras hem inne i stan.

Här ett utdrag ur Karl Wenelius samlade arbete enligt de funna breven som nu finns i form av en samlad följetong på http://www.nykarlebyvyer.nu

"Också familjen Falck blir hemlös, då alla hus på Källbacken stryker med i katastrofen. Några brevkoncept där Petter Jacob själv skulle beröra förlusten finns inte, och därför vet vi inte dess omfång. Var man de närmaste dagarna finner logi är också okänt. Falck vidtar dock genast åtgärder för att återskapa hemmet. Redan en vecka efter branden, den 20 januari, köper han gården nr 134 i den av branden skonade Nystaden på auktion och inrättar sig här med familjen. Tomten som i den nya stadsplanen får nr 110, är den som idag har adressen Seminariegatan 13 och ägs av familjen Riissanen. Huset som blir Falcks bostad är detsamma som revs år 1954 med de inledningsvis nämnda konsekvenserna.

Särdeles tillfreds med den lilla bostaden, som tillika får tjänstgöra som tullkammare, är Falck dock inte eftersom han umgås med planer på att bygga nytt på tomten. Han tvekar dock, och systern Carolina tycker sig veta orsaken då hon den 18 oktober 1859 skriver:


... Du lär väll bli gammall och kraslig eftär du int tänkär bygga ...


Så är det ändå inte, för ännu samma år inhandlar Petter Jacob den i norr angränsande s.k. residenstomtåkern av rådman P. A. Lybecks arvingar. Tomten är faktiskt en obebyggd åker, men Falck påbörjar genast uppförandet av en stor vinkelbyggnad (nuv. Sjöskogs, f.d. Övergaards). Den lilla gården nr 134 (110) säljer han den 22 februari 1860 till en av sina underlydande, tullvaktmästare C. A. Svahnström. Denne bosätter sig dock knappast i huset, eftersom det bevisligen fortlöpande hyser tullkammaren, åtminstone till år 1885. Falck bor väl också kvar någon tid till dess hans nya hus är beboeligt. Då man flyttat in skriver åter Carolina den 24 mars 1861:


... När du får dina rum i årning så tyker jag att de blir lika vackra som dina förra var, jag såg dom int som färdiga män Frans beskref för mig huru danna di var och di måste ha varit bra vackra ...


Huset som Falck lät bygga 1859.
Huset som Falck lät bygga 1859.
(Foto förf. 1999.)


Sedermera anlägger Petter Jacob en stor och vacker trädgård på tomten med en myckenhet fruktträd och bärbuskar."


Noterade för övrigt att på bägges gravstenar, det vill säga Runebergs och Falckens, har hustrun fått sitt namn präntat på baksidan. Det kan också tolkas som så att hon fått en helt egen sida med den skillnaden att fru Falcks namn har skrivits över ett annat namn.

Här är i alla fall ett recept på tårtorna som alla här äter på Runebergsdagen den 5 februari: http://city.porvoo.fi/stroho/hussa/baka.html

Till dem behövs mycket skorpsmulor.

vart bär det iväg...?


Vi har just kommit till världen, there are much left to see, sommar och vinter och där emellan. Fort innan vi blir stoppade!

måndag 11 januari 2010

Orörd snö förskönar varje detalj. Vackrare vinter kan vi inte ha.


Tadaaa!

Kevät toi, kevät toi muurarin.. kevät toi hanslankarin..

söndag 10 januari 2010


Som kontrast till små röda stugor tog jag fotot av granngården idag. Det är så otroligt vackert ute, träden vita mot himlen och knarrande kallt. Idag har jag städat hos mor tills hon ska få komma hem. Hon var mycket bättre nu men ganska svag efter veckan på sjukhus så hemhjälpen kommer och ser till henne ett par gånger tills hon får krafter igen.

Jo, så har killarna varit igång likt tre smeder och bankat ner den öppna spisen idag! Ett dammigt och tungt jobb, släggorna gick lös på murbruk och tegel så bitarna flög. Nu ska muren snyggas till och så får får vi vänta på att kakelugnspaketet och muraren ska komma. Se så fin, Gabriel heter den.

fredag 8 januari 2010



Eldar och passar med drag och spjäll efter alla konstens regler. Inte åt kråkorna och ingen os inne, med effektiv förbränning blir röken ljus då all värme använts av veden. Borde gå ut i kylan och kolla.. Kikar i stället på grannens rök, den bolmar så jag tror skorstenen storknar, tänker att de borde få en lektion av sin granne. När de var nya, grannarna, trodde jag det brann någonstans i vårt hus men det var rök som trängt in genom ventilerna. Försöker intala mig att det luktar gott, är nämligen en snäll granne. :-)

Vi har tinat rör som frusit. -30 grader i morse. Stackars fåglar, matar dem frenetiskt, förstår inte hur de inte fryser ihjäl fast de äter.

Det är vackert ute bara man får stå inne i värmen och se.

onsdag 6 januari 2010

brrrr

för varje dag stiger solen lite högre




men temperaturen, den kryper ner..

Idag har jag eldat och samlat ihop papper för deklarationen. I eldningsivern åkte en skattelapp med i brasan. Tänk om man kunde slippa den skatten så enkelt.

tisdag 5 januari 2010

upptagen soffa

utdragssoffan har fått bli vinterviloplats för uteväxterna. De sträääcker sig mot ljuset och ser ut att må bra. En blomma visar sig! Bara det blev vår snart, väntar och väntar.

Här en kul klocka för tidsoptimister.


http://diamantinidomeniconi.it/?cat=57

att bli gammal och skröplig

När julfestligheterna lagt sig och det drog ihop sig till nyårsfirande blev mamma dålig och måste föras med ambulans till sjukhuset. Vi blev alla dämpade och nerstämda, det som bara händer andra visste vi ju en gång skulle hända oss men ändå känns det så främmande. Mamma är 85 år, hon har varit frisk hela sitt liv förutom några olycksfall emellanåt då hon bara gått lite sönder i arbetet sas..

Alla prover visade sig vara bra, utom en urinvägsinfektion hon kanske haft lite för länge och som antagligen tagit på krafterna. Mamma vill hem nu från sjukhuset, hon säger att det är bättre med en ond bråd död än att sakta tyna bort på sjukhus. Vårt samhälle är inte så funtat att det förekommer eutanasi. Tyvärr, kanske, jag vet inte. Det enda man kan göra när åldern småningom kommer är att lära sig att bli gammal, att acceptera något som hör till livet precis som födsel och allt annat och hoppas att vården är så bra som möjligt i livets slutskede.

De gamla och döden har liten plats i dagens ungdomsdyrkande samhälle. De har gjort sitt och är oekonomiska, nu är de bara dyra i drift och ska inte märkas och synas. Man vill inte veta av livets realiteter. Fastän medier och böcker vimlar av brottslighet och folk misshandlar och skjuter ner och slåss och kör ihjäl sig och krigar är det inte samma sak när någon blir så gammal och vårdsamhället måste anlitas, det mångomtalade bristande. Det är för tråkigt, för verkligt och byråkratiskt trist. Ingen tänker på vad de åstadkommit, vilken kunskap och visdom alla nestorer och anmödrar har och har haft som aldrig tecknats ner, allt de byggt upp och gjort för att vi har det som nu. De är en opersonlig lallande gamlingsamling där den fåtaliga personalen som sköter dem inte helt hinner tänka på vilken rik personlig historia och levnadsteckning som gömmer sig i den spröda kroppen.
Det vi får i arv är gener, inte visdom. Det vi inte fått med oss i uppfostran får vi bygga upp allt efter förstånd på egen hand.

lördag 2 januari 2010

Hoppas att i vinter få i en sådan elda . Murare och ugn är redan beställda. På dess plats står en öppen spis. Den ska trollas bort på något vis. Där har stått en dylik kakelugn en gång. Hur kunde man så tänka, att ingen ugn där ska blänka?