roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 19 december 2010

svärmor

Själva ordet har en lite negativ klang och de flesta orsakerna till det har säkert svärmor själv bidragit med. Svärmödrar som lägger sig i och har åsikter och som inte kan släppa taget om sin älskade trettioåriga unge. Som följer med in i det nya hemmet för att se att allt går till så som hon är van vid. Går och smygstädar och plockar och ser till att tvätten viks på rätt sätt och glasen i vitrinskåpen har vi alltid stående upp och ner. Vi.

Svärmor borde göra som älgmamma när hon jagat iväg ungen som förvirrat får klara sig själv. Råkar hon träffa på ungen igen är hon helt kall och likgiltig, vill inte veta av honom på sina utmarker.

Hurdan man är själv som svärmor har jag ibland undrat. Inte slutar oron med en knapptryckning, å nej processen tar sin tid. Oron om de vuxna telningarna fortsätter till döddagar och är precis likadan som när det första hjärtslaget hördes då barnmorskans strut trycktes mot ens växande mage.

Nej, oron har egentligen blivit fler små "oroar" med barnbarnen. Kanske lite svagare men tillsammans blir den lika intensiv så inte har man sluppit undan det så enkelt, inte.
Det är att tala till månen att säga att det inte är mitt bekymmer.

Lite tillspetsat kan man väl påstå att man inte mottaglig för förnuftsresonemang som mormor och inte riktigt tagen på allvar som svärmor.

Jag kommer ihåg mina svärmödrar in spe, somliga helt underbara i sina omsorger om mig som eventuell svärdotter. Jag kommer bättre ihåg just dem än respektive pojkvän och jag hyser en djup förståelse för och tänker med stor värme på dem. Hoppas de fick fina svärdöttrar.

2 kommentarer:

Stubbetufsa sa...

Ja, du kan så si!
Hvordan blir man oppfattet som svigermor og bestemor?
Ha en fin søndag!

solveig sa...

Kanske som krukväxten, svärmorstunga, vass och tålig men med en fin blomma, om och när den blommar. Nej, hellre som en förgätmigej. ;-) Kram!