roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

torsdag 25 november 2010

Redan som små fick pojkar när jag var barn lära sig att aldrig slå någon som är svagare, aldrig slå under bältet eller någon som ligger. Det är som om såna regler inte längre fanns . Det går inte en dag utan att våld visas i media, vi underhålls av det, fasar oss över det i verkligheten och det sker så ofta att det slutligen blivit vardagsmat. En långsam dekadens breder ut sig och de som får ta smällen är de svaga.

Idag är det den internationella kvinnodagen mot våld mot kvinnor. Det är bra att en sådan dag finns och att det blir mer omdebatterat, det har länge varit tabu liksom homosexualitet. På något sätt retar jag mig på att det är i allmänhet är symptomen, offren som får mera uppmärksamhet än de som utövar. Det är i positiv riktning med skyddshem och att kvinnorna får en egen dag osv, men det behövs någonting mera. Varför endel män slår kvinnor är svårt att förstå, motiveringen har jag hört har varit att det i många fall är kvinnan som provocerar. Det är aldrig någon ursäkt för en våldshandling, " när vettet tar slut kommer våldet in."

Det borde synas någonstans i den våldsbenägnes identitetspapper, i körkortet eller passet eller i brottregistret eller vad som helst att han är en kvinnomisshandlare.
Om män vore utsatta av våldshandlingar i samma mån av kvinnor skulle det byggas skyddshem för män? Jag har svårt att tro det.

Inga kommentarer: