roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 21 november 2010

skogsgallring





Väntar på att de ska komma och röja i skogskiftet. I höstas stövlade jag med virkesuppköparen igenom skogen, uppköparen på sviktande steg över stock och sten och jag efter med andan i halsen.

Det är en gammal åker som blivit planterad med gran för ca 30 år sedan. Det var här jag mötte älgen, det är utmärkta gömställen för älg. Granarna växer alltför tätt nu, knappt något ljus når ner till marken. En fin matta av fjädermossa breder ut sig det fuktiga dunklet. Inte någon drömsyn för en forstmästare, det borde ha gallrats tidigare. Nu är stammarna risiga och glesa med en grön del högst upp. Virket borde vara tätvuxet eftersom det har vuxit långsamt, å andra sidan räknas det som oekonomiskt att inte gallra, det ökar ju tillväxten.

Jag har ingen brådska med att öka den heliga tillväxten men allt gick så fort. Pappren är redan undertecknade.

Det känns ansvarsfullt att vara en avgörande faktor för en bit skog.

När marken frusit kommer maskiner att köra in mellan träden för att gallra. Jag hoppas det blir som lovat en kall vinter. Den täta skogen där ingen maskin kört på guvet när blir det djupa spår som det tar tid för växtligheten att täcka.

Har någon en kille som kör ut virket med häst? Det vore en önskedröm. Inga avgaser, inga fula sår i träd eller rötter eller mark, tyst och mjukt och framför allt en underbar kontakt med det levande. Numera sitter skogshuggaren bekvämt i en uppvärmd hytt med musik i hörlurarna för att slippa oljudet.

www.savonsanomat.fi/.../hevosajo1_14584b.jpg


En tröst är att det på andra ställen står en riktig gammelskog med mäktiga vindfällen sedan stormen för flera år sen. De får ligga kvar och långsamt bli skogsbotten, träd som fallit eller dött stående har ett rikt liv efter döden. Lite beklämmande är det att ett naturligt kretslopp tar för lång tid för en ekonomiskt tänkande aktiv skogsägare.


3 kommentarer:

Birgitta sa...

Hej! Håller med dej om att det blir spår som aldrig läker ut efter dagens skogsmaskiner. Här hugger maken i skogen och kör ut med häst och det blir inga spår.
Tyvärr bor du alltför långt bort.
Önskar dej en skön vecka.
Kram Birgitta

solveig sa...

Din karl är klok. Hästen en fin arbetskompis och skogen en lycklig skog. :-)

solveig sa...

Birgitta, visa din man hur hästen är selad! Ett sätt att sela vi ärvt från ryssarna.Skaklarna ligger inte an mot bogarna utan hästen är sas fri då bågen ovanför håller dem en bit ifrån med sega kraftiga svinskinnsremmar. Det blir större rörlighet och svikt för hästen och fördelar dragkraften. :-)