roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 30 maj 2010

det är de små detaljerna

som gör det.



De lyste fint en gång, lyktorna på stolparna till skolområdet.


Men det var länge sedan.


Först söndrades glaset. Sedan pangades lamporna. Har ofta undrat hur länge det tar innan de vandaliserats helt.



Där har de suttit som en symbol och ett mål för skolelevernas förstörelselusta. Det saknas upplysning på något vis.

witchcraft ?

Äppelträd ska man plantera även om världen skulle gå under följande dag. (Vem var det som sa det?)

Äppelträden blommar. Jag har en särskild känsla för äppelträd, vilken annan frukt är så rikligt förekommande ända upp i norr och ger så rikligt med frukt?
För länge sedan fanns det ett gammalt äppelträd på vår gård. När tomten delades och stan expropierade stränderna hamnade trädet framför grannens utsikt mot älven. Trädet stod vid stranden, som blivit stadens område.

Vi arrenderade området för att det stod där, trädet. Stor som en ek, stiligt när det blommade och full av äpplen tidig höst.

När jag en dag kom hem från en resa var trädet borta.

Jag glömmer aldrig känslan av sorg, den var nästan fysisk. Vem och vad får en människa att såga ner ett fullt friskt gammalt äppelträd? Jag visste att det varit en nagel i ögat för grannen. Det var han.




Jag svor att det aldrig måtte växa ett träd på hans tomt, aldrig någonsin. Det märkliga är att de aldrig därefter lyckats få ett äppelträd att ge mer frukt än några få medan vi fick så mycket att jag i ett anfall av godhet blandat med lite triumf gav åt dem av överflödet..

Det är länge sedan nu. Grannen är död och nya människor bor i huset. Men icke. De har för några år sedan beskurit trädet de har efter alla konstens regler. Det svarade med vattenskott i mängd. Jag börjar tro min önskan hade effekt men nuvarande grannar är ju oskyldiga så nog kunde de ju få äpplen på sitt träd..





onsdag 26 maj 2010

båtliv för mormor



Efter läkarbesöket gjorde vi en tur till Segelföreningen. Där var det full rulle. Lade märke till mormödrar som fixade och fejade, här rullar en mormor upp luckan till kapellet för att solen skulle skina in och vädra ut vintern.




Här en annan mormor som putsar och fejar och gör fint.


Medan mormor bakom kameran hade fått medusin så förkylningen ger messej och hon kan börja putsa fästemannens båt som ligger där helt utan mast ännu...

tisdag 25 maj 2010

förkylningen

och den envisa hostan börjar ge med sig. En vecka till så är den hoppeligen borta. Man är inte direkt sjuk men inte direkt frisk heller, orken och lusten går på sparlåga. Jag brukar ha en mycket retsam rethosta, den ger inte med sig förrän jag kräks så drar mig för att gå ut bland folk ifall ett hostanfall ramlar över mig mitt i tex en kassakö.
Det är då den kommer, rethostan.
Garanterat.
I morgon blir det färd till grannastaden för läkarbesök och då är jag väl på rätt plats om rethostan kommer.
Atschi!

måndag 24 maj 2010

Glänta



Genom natten skall du gå

genom skogarna

och tjärnens svarta vatten

genom mörkret skall du gå

genom ut och slut och död

skall du gå

det finns ingen väg

skall du gå

det finns ingen utväg

skall du gå

genom natten skall du gå

genom skogarna

och tjärnens svarta vatten





Ur ett kommande diktmanus med arbetsnamnet "Svart konst"
http://katarinagaddnas.blogspot.com/

Till min bäste vän som just förlorat sin kamrat.

lördag 22 maj 2010

Clintan fyller 80

Det fanns filmstjärnor förr som lever vidare i ett skimmer från en svunnen tid, som Clark Gable, Gary Grant, Montgomery Clift, Paul Newman och många till. De representerade en slags vänlig tuffhet, romantiska under den hårdkokta attityden, aldrig sådan rå realism och blodigt grymma som jag uppfattar filmer idag.

Clint Eastwood är en ännu klart lysande mjuktuffing, som blir 80 år den 31 maj. Hans filmer imponerade inte förut på mig, jag var ju van med "Borta med vinden" och alla de filmstjärnor som fanns då. Så såg jag den vemodiga "Broarna i Madison County" och var såld på Clintan.

Grattis på sig!!

fredag 21 maj 2010

skogens friska gröna skrud


http://www.skillingaryd.nu/Natur/2008/moskogen.kacklesjonB.080321.html

Varför jag är så arg nu igen över hur vi behandlar skogen? Jo, läser insändare som "Energived orsakar näringsförlust" av Jarl Ahlbeck och "Kalhygge är biotopmord" av Gunnar Petterson i dagens Hbl.

Vi förfasar oss över regnskogens skövling men det pågår samma sak här, det sker bara så mycket långsammare med så mycket mindre ytor åt gången att det inte väcker samma reaktioner. För att kompensera skogsindustrins nedgång har alltmer skog avverkats de senaste åren, man märker det på alla nya öppna ytor längs vägarna. Vad som hänt långt från bebyggelse kan man därför ana och ny skog som planterats har inte kunnat fånga in den som försvunnit.

Skogsvård, det låter som en ironi. Hur sköts skogen egentligen? Sköter den inte sig själv allra bäst, som den gjort innan Homo Sapiens befolkade planeten?
Jag tror att den mådde allra bäst då. På bilden en naturskog, så kallad som aldrig borde få störas av mänsklig inverkan.

Jag ser i mina värsta scenarior likheter med andra platser på jorden där skog huggits ner och det inte vuxit ny därför att marken utarmats på näringsämnen eller eroderat. Jag tänker bland annat på de grekiska öarna som en gång varit skogbevuxna och gröna. Virket har till största delen använts till skeppsbygge och bränsle och den öppna marken har torkat av sol och vind och regn så att ny skog tar lång tid att få tillräckligt med underlag att växa upp på nytt.



Taigabältet eller den boreala skogen som sträcker sig runt jorden befinner sig i en klimatzon med tydliga årstidsväxlingar är inte utsatt på samma sätt som den tropiska eller tempererade. Däremot är tillväxten mycket långsammare och för att ny skog ska hinna växa på ett naturligt sätt med lågväxande ris och örter som sedan ger näring åt lövträd vilka i sin tur följs av barrträden borde det ske i samma takt som den "skördas". Beräkningar har visat att det inte går ihop.

Därför bearbetas skogsbottnen som en åker sedan man tagit tillvara all energi i ris och rötter och toppar. De innehåller enligt Ahlbeck 457 kg kväve per hektar medan stammarnas kväveinnehav beräknats till endast 160 kg per hektar. All ursprunglig kväve har därmed förts bort, tillika med kvävet fosfor, bor, kalcium och kalium.

Därefter plöjs marken i djupa diken, gödslas och planteras med tall, björk eller granplantor.

http://www.greenpeace.org/finland/fi/kuvat-ja-videot/itarajan-retkeilyreitti?ssmode=html&page=1

Det som förvånar mig i dag när vi månar allt mer om vår planet om politiker och ekonomer saknar förmåga att tänka i skogens tidperspektiv. Vi behöver energi men inte på bekostnad av biodiversiteten i landets gröna guld, då slår vi undan mångfalden i den plattform landet byggs på. Skogen är livsviktig för klimatbalansen, den är en koldioxidsänka, syrealstrare och den berikar biodiversiteten. En utmärkt miljövårdare i det tysta.

Det skulle inte förvåna mig om framtida generationer kommer att tycka att vi behandlat skogen hänsynslöst och kortsiktigt och utan eftertanke om skogen förvandlats till trädåkrar.
Jag kan förstå dem som är emot kärnkraft trots att den räknas son "ren", för hur vi än väljer skjuter vi bara lösningen på de två energifrågorna framför oss.

Alternativet är att ta i bruk kristidslevernet för att spara.

söndag 16 maj 2010

Suomeni maa

Vi flaggar inte längre på halv stång för de stupade, läste jag idag i bladet. Jag rusade ut att hissa flaggan igen från att först ha halat den på halv stång.

Det är för dem som inte får se den flagga de stred för. Fast jag tror nog att de gör det.

lördag 15 maj 2010

solregn



Sol på regndroppar. Vårens första ordentliga åskväder. Dagen hade varit tryckande varm, 27 C' , det blev nästan för mycket värme på en gång.


Så hopade sig molnen och vi stod på balkongen med småkillarna och tittade. En regnbåge över hela himlen, den hann jag inte fota, men mellan åskknallarna såg och hörde vi regnet komma.


Lite skrämda blev de av mullret. " Det är åskan som mullrar. " Kom ihåg min eget första riktiga åskväder. Eftersom föräldrarna inte reagerade speciellt tog jag det naturligt, min pappa visade hur vackert åskvädret var, så jag gjorde detsamma för barnbarnen.



Som liten trodde jag att en gubbe som hette Oskar kastade koks högt upp mot himlen. Då åskade det. Undrar hur de tog det?

torsdag 13 maj 2010

värmen kom



Jag är så glad att jag hann se och uppleva älvens stränder innan de blev raka och tråkiga. Då var det lummigt och omväxlande. Skuggiga spännande ställen med stenar, olika träd med en mångskiftande strand som inspirerade skalder och poeter.

Nu är den tråkig och elproducerande. Den fisk som ibland finns är inplanterad forell för att kompensera förlorad vandringsfisk. Den forell som inte fiskas upp dör säkert av tristess. Stränderna är enahanda rätlinjiga med tuktade planteringar i raka jämna rader. Gräset klipps med brummande miljöbovar, inget lämnas åt naturlig mångfald. Ingen dras till plask i strändernas vatten, det är brant och farligt och ska beundras på håll.


Idag kom sommarvärmen. "Som en ko skulle ha blåst mig i nacken" sa man förr. Då visste man hur en kos andedräkt kändes, varm och doftande av gräs.

Om man höll hästar för köttets eller mjölkens skull, skulle de hållas lika instängda som dagens kor och grisar som aldrig i sitt liv får se Guds klara sol?

Den yrvakna skräckslagna björnen som häromdagen irrade omkring i grannkommunen och skapade närmast paranoida säkerhetsåtgärder sköts.
Går det inte att flytta en nymornad nalle till lugnare trakter på ett trevligare för barnen mera förståeligt sätt? För det var ju dem man tänkte på.

tisdag 11 maj 2010

sjösättning




och den första färden till skären är lika väntad och lika ny varje vår. Ute på holmen kunde vi ha koll på båten från stugfönstret.


En träbåt väntas inte vara så tät första gången. Det finns en tätning som heter "Ettan" och som visat sig vara det allra bästa. Det lever med träet, är lätt att värma in i springorna och tätar allt kallt också.




Inte en snurra skar sönder tystnaden så långt örat hörde. Underbart. Gäss, svanar, knipor och skrakar sökte boplatser och så kom vi och störde, känner det som om man inkräktar på deras av urtida hävd rättmätiga domäner.


Så har människan intagit och berättigat sig den plats hon anser sig vara sin medan majskymningen lägger sig som ett blått skimmer över stillheten.
Lite snö ligger ännu kvar på de norra stränderna och lyser.


I stugan blev det mysigt, kaminen värmer och på järnspisen kokar tevattnet. Att få leva i en tillvaro med utedass och utan el och rinnande vatten som valbart alternativ till det civiliserade stadslivet med alla bekvämligheter, det kallas livskvalitet. Bara det finns bastu och ved så kan jag avstå från bekväma stadslivet. För så levde man ju för inte alls så länge sen.

fredag 7 maj 2010

http://www.nordqvist.cc/naturbilder/sapbubbla/


A pro på bubbla. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur bra jag egentligen har det. Att ibland ta ett steg utanför sin tillvaro och säga, så bra hon har det den där människan, är nyttigt och ger perspektiv.

Lever i en egen lyckobubbla bävande för att något ska komma och peta hål på den. Poff. Jag vet att inget är statiskt utan allt är en jämn rörelse. Skulle det hända något vilket inte är omöjligt så mycket som händer nuförtiden har jag förberett mig mentalt genom att ha tankat lycka i stora mått. Hur jag reagerar om det skulle hända något - tja, hoppeligen med samlad fattning.

Det finns fler böcker och filmer om olycka än lycka, idel lycka är tråkigt. Lyckan är målet och meningen med allt och vägen dit ska vara eländig och olycklig, dramatisk och spännande som i sagornas värld. Helst. Att jag går omkring och är ängslig över att lyckan ska vända är tillräcklig o-lycka som behövs för att poängtera och förstärka lyckokänslan.

onsdag 5 maj 2010

en bubbla


som var rena drömmen ägde jag en gång i ungdomens fagraste vår. En orangefärgad VW cabriolet, årsmodell 1972 byggd på Kharman-Gia kaross. En jubileumsvagn som VW lät tillverka när deras bilproduktion hade överstigit det antal Fordfabrikerna tillverkade vid samma tid.

Den var varm med sin Ebesprächer värmare, den hade rymligt bagageutrymme vilket helst skulle vara fyllt med något för att bilen inte skulle vara så lätt om nosen. Den tog mig dit jag ville, sommar som vinter. Den var en behändig och lagom bil för en ungkarlstjej kring tjugo, lätt att förstå sig på, en pigg och glad bil. Om man kan säga det om en bil.

Jag körde långa sträckor mellan bostad i Hallstavik och jobb på Kungsholmen i Stockholm och ibland hem till Finland via Umeå. Tills en dag någon slarvade med eld tio år senare då den stod i sitt skjul här hemma.
Allt som kunde brinna på bilen brann upp. Trots det var det brända karossen begärlig för samlare, det var nästan slagsmål om att få köpa det sotiga skelett som fanns kvar.


Idag har jag suttit i en likadan och det mest fantastiska, den blev min på min födelsedag! En bil som inte är ett pusselverk av datorstyrda komponenter som inte kan repareras utan experthjälp, om det alls går. Som är utan invecklade dyra reservdelar och som vilken händig kille med lite bil-mekar-insikt själv kan ta itu med. Som sonen..

Jag blev tjugo år på en gång. Men här försvinner man inte i mängden av bilar och folk kommer att undra: Vem är den där kärringen som kör en sån bil...? Vill hon vara märkvärdig på nåt sätt?

Nä, hon är bara nostalgisk med snudd på patetisk..

Det bjuder jag på. ;-)

tisdag 4 maj 2010

hjärtevännens kaka



En riktig "hjärtvänlig" kaka med rypsolja i stället för smör eller margarin. Verkligen god och lättgjord!

Hjärtekaka

3,5 dl vetemjöl
1 dl havrekli
2 dl socker
2 dl bakpulver
1/3 tsk salt
1/2 dl mald mandel
2 tsk kanel
1 tsk vaniljsocker
1 dl fettfri surmjölk
2 ägg
1,5 dl rypsolja
1 mosad banan

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda de torra ingredienserna i en skål och de våta i en annan. Blanda de två försiktigt till en jämn smet och häll i en smord bröad hålform. Grädda i ca 50 minuter.



Dagarna är för övrigt fyllda av skötsel och underhåll av trädgård, hus, hund, gamla mor och barnbarn och det ena med det andra. Idag har fästemannen tjärat och servat båten, hela omgivningen har doftat gott av tjära, ljuvlig vårdoft! Jag har räfsat nedre gården och sniffat in dofterna, planterat om citronträdet och skött lillkillen med mellanbroder så länge mamma såg till sin häst.

I morgon blir det tandläkarresa till grannstaden, har fått en infektion i en tand som tandläkaren försöker få bukt med. Min vanliga tandläkare tog inte itu med själva tanden utan slipade de som rörde vid den, för att de inte skulle trycka på den onda tanden. Mycket förbryllad över en sådan åtgärd sökte jag mig till en annan tandläkare och hon såg att tandbenet smält pga infektion och satte genast in antibiotika. Få se nu, tanden verkar livlös, kanske den måste extraheras som det heter på "odontologiska". Då får jag en präktig spottglugg, det är den lilla "tvåan" som krånglar.

söndag 2 maj 2010

mjöd och struvor

hör till förstamajfirandet. I år kryddade jag mjödet med lite färsk riven ingefära för att ge det lite extra sting. Brygger med farinsocker, det ger ett mörkare mjöd och mera smak men man kan använda hälften vanligt socker eller bara socker också om man vill det.

Struvorna kan man göra själv genom att spritsa munkdeg i en rund form som är placerad i het olja. Enklare är att köpa.

Mjöd

8 ltr vatten
1/2 kg farinsocker
1/2 kg strösöcker
2 citroner
1/4 tsk torrjäst eller vanlig jäst

Koka upp 1 liter vatten och häll det över sockret. Rör om så det smälter. Tillsätt resten av vattnet och pressa saften ur citronerna och tillsätt det också. Blanda i jästen och låt stå över natten i rumstemperatur. Sila och tappa på flaskor och peta ner några russin i varje flaska innan du tillsluter löst och ställer svalt att jäsa ca 5-7 dagar. Mjödet är klart när russinen stigit till ytan och mjödet inte har smak av jästen.
Står mjödet i rumstemperatur är det klart på ca 3 dagar.

lördag 1 maj 2010

första majfilosofering



I lilla staden log majsol med sin frånvaro men vad gör det för våren är ändå här. Den vi väntat på i sex-sju månader.

Med åren verkar det som om årstiderna får en större betydelse. Främst tycks de skifta snabbare, tiden rusar vilket ger en nostalgisk-sentimental känsla eftersom de flesta åren placerat sig mera bakom än framför. Sinnen som avtar ersätts med en känsla som skärps tillsammans med en slags lugn resignation.

För liljorna de växa upp om våren.