roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

torsdag 1 april 2010

Varje morgon stod vi där i gymnastiksalen. Sömniga, hängiga, den som kommit ihåg med psalmboken i handen, i flera led framför podiet och pianot. Tankarna flög vart de nu flög i huvuden på tolv till sextonåringar medan psalmen sjöngs och kantorn spelade varefter läraren höll en tänkvärd betraktelse till vilken jag antar inte särskilt många brydde sig att lyssna aktivt. Det var morgonbönen en kvart timme i skolan. Ändå fastnade de, som den här som poppade upp idag


Som sådden förnimmer Guds välbehag
i fattig och stenig mull
Så prisa din Gud du min kropp i dag
för vägens och bördornas skull.
För kraften och viljan, för stegets svikt,
för klara och stränga bud.
För jordisk gärning och jordisk plikt
jag tackar dig himlarnas Gud

Verserna sitter kvar i huvudet och nynnar dem och långsamt med åren infann sig vad de egentligen har att säga de där svårbegripliga gammalmodiga orden. De bidrog till tankeverksamhet och berikade språkkänslan och språkörat. Jag kan inte säga mig vara särskilt religiös men av någon anledning har psalmverser fastnat i minnet. Kanske jag varit nunna i ett tidigare liv?

Det skulle inte vara till skada att ha andaktsstunder i dagens skola. Det borde finnas tid till eftertanke för elever som känner sig allt mer pressade när allt mer ska hinnas med. Eftertanke behövs för att effektiviteten ska få näring.

3 kommentarer:

Cicki sa...

Vi hade också sådan där morgonbön. Jag håller med om att det borde kanske finnas något liknande i dagens skola. Jag tycker att det här med etik, människovärde, hur man är mot varandra har förändrats så. På något vis upplever jag att det har försämrats sedan de tog bort den traditionella kristendomsundervisningen i skolan. Hur är det hos er? Är det också borttaget?

solveig sa...

Jag måste erkänna att jag inte vet om den finns kvar men någon form av etikundervisning borde absolut finnas särskilt idag. Förut hölls unga i herrans tukt och förmaning kanske till överdrift men nu gör valfriheten och alla krav många vilsna. Barn kommer allt fortare in i vuxenvärlden. De ser obegriplig sex och våld och många är ensamma med sina tankar i brist på en närvarande och stabiliserande och framför allt intresserad vuxenkontakt som sätter gränser för vad de ännu inte är mogna för.

Anonym sa...

Jo visst finns etikundervisning kvar i vår skola, både som morgonsamling och i religionsundervisningen. Inget hindrar att man har tid för reflektion, min klass har en reflektionsdagbok, i sann topeliansk anda - inte en dag utan en rad.
Tid till reflektion borde vi alla ha, både liten och stor.
//Maria