roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 17 april 2010




Kom du ihåg hur det var när du var tolv år? Enligt tv programmet Babel är det en ålder när man är som mest fantasirik och kan med rätt inspiration bli en särskild begåvning om den av uppmärksamma föräldrar eller vuxna i tid tas tillvara och varsamt leds rätt.

Jag minns mina tolv år. På tröskeln till det stora okända, ännu barn, omedveten om någon som helst självcentrerande kroppsfixering som bromsade och vände intresset inåt. Före det var det en tid full av ideer och fantasier med ett intellekt öppet för allt. Jag kommer ihåg hur det kändes om kvällarna strax innan sömnen kom, hjärnan kändes som en värld full av dörrar på glänt till oanade sfärer.

Så fick jag Tonårsboken av Olga Golbaek. Mamma, som själv är allt annat än fåfäng ville väl lära sin dotter att tänka på sitt utseende men fick i stället en tonåring som blev helt fixerad.

Jag sprang över bron till apoteket som låg mitt emot på andra sidan älven och frågade efter de märkvärdigaste märkvärdiga ingredienser till olika preparat jag kunde göra själv enligt recept från boken. Tanterna på apoteket hade antagligen inte hört talas om medikamenten och tittade på mig som om jag kommit från månen och jag gick skamsen och snopen hem och sökte ett annat recept de kanske hade ingredienser till. För nu skulle jag få vitare armbågar och smalare vrister och bli vacker som en dag.

Rosenolja fanns på apoteket, av den kunde jag laga rengöringskräm. I pappas tekastrull smälte och blandade jag kokosfett och rosenolja till en doftande gegga och smorde och kletade. Hela köket doftade rosor och pappas te smakade rosor, doften var så stark att rosendoft ÄR pappas tekastrull.

Följden blev en fåfänga som min tonårshjärna inte förmådde bromsa för en mer vettig utveckling och jag har ofta undrat vart utvecklingen hade vänt om eventuella mera kreativa intressen istället fått rätt skjuts. Ok, inte är det heller lätt att vara förälder och vaska guldkorn hos ätteläggarna.
Jag skulle tro att dagens anorexi och bulimi och skärande är symptom på samma sak.
En omgivning som styr en formbar och osäker ung människa på väg att hitta något som är just henne men får fel koder. Tröskeln till tonåren är en viktig ålder då man är beroende av någon ständigt närvarande och lyhörd i omgivningen som har tid att se .

Inga kommentarer: