roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

tisdag 2 februari 2010

"mitt" hus

Varför engagerar jag mig så i ett hus?



2005

För att den är en del av bilden av min barndom, av mammas gata. En signatur och ett kännetecken, ett gatans landmärke när man svänger upp på den från backen.


2005

Nu hotas den av rivning. Jag sörjer. Jag tar det personligt, tar det som ett bevis på likgiltighet, på penningbegär och förstörande av en gammal genuin miljö, för många som färdats i bildningens tecken längs gatan kännspak miljö.

I flera år har jag önskat köpa gården, redan när tanten bodde där gick jag till henne och berättade hur mycket jag tycker om huset, trädgården, lummigheten mot ån. Där skulle jag rusta mig ett bo på gamla dar, pyssla i den lilla täppan. Det är ju min hemgata och samma utsikt jag är van med. Ifall hon någon gång tänker sälja så är jag jätteintresserad. Sa och gav henne ett A4 foto av huset i sommarskrud. Hon blev glad men kunde inte säga något bestämt.
Så dog hon.
Huset blev till salu och jag bjöd men fick inte köpa.




idag


De nya ägarna är inte härifrån, de har tagit över och huggit ner träd, rivit staketet och den söta grinden, den stora tallen som tanten tyckte om. Lämnat fula spår i rabatten och gården kall. De ska bygga ett nytt hus.


Är så ledsen. Litade för mycket på försynen, är det meningen att få den för mitt bjudna pris trots att trottoaren på kartan är ritad att gå genom husknuten så är det. Men nej, nu har någon utbys köpt den och de har knappast samma känsla bakåt i tiden för stället, inget genius locii, platsens ande .



Sörjer över att mera gammal grönska och småstadsidyll i gatubilden försvinner.

Bilarna har ökat i antal och på en bred väg kör de lätt för fort och för att sakta ner farten har man gjort konstgjorda guppor, så kallade sovande poliser. ( Stadens arbetare ska ju ha jobb.) Samhällsplaneringen beaktar sällan småskalig idyll där bilar får ge vika och ta hänsyn.

Det har rivits och effektiviserats därför att tiden inte står stilla, men varför det görs på bekostnad av trivsel! Därför att det är trafiken och bilarna som bestämmer. Där det gamla huset står gömmer det tillsammans med grönskan de platta nya husen bakom sig som avviker från helheten .



Är man en bakåtsträvare när man vill ha tillbaka gräset, träden och blommorna och långsamheten?

Inga kommentarer: