roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

tisdag 5 januari 2010

att bli gammal och skröplig

När julfestligheterna lagt sig och det drog ihop sig till nyårsfirande blev mamma dålig och måste föras med ambulans till sjukhuset. Vi blev alla dämpade och nerstämda, det som bara händer andra visste vi ju en gång skulle hända oss men ändå känns det så främmande. Mamma är 85 år, hon har varit frisk hela sitt liv förutom några olycksfall emellanåt då hon bara gått lite sönder i arbetet sas..

Alla prover visade sig vara bra, utom en urinvägsinfektion hon kanske haft lite för länge och som antagligen tagit på krafterna. Mamma vill hem nu från sjukhuset, hon säger att det är bättre med en ond bråd död än att sakta tyna bort på sjukhus. Vårt samhälle är inte så funtat att det förekommer eutanasi. Tyvärr, kanske, jag vet inte. Det enda man kan göra när åldern småningom kommer är att lära sig att bli gammal, att acceptera något som hör till livet precis som födsel och allt annat och hoppas att vården är så bra som möjligt i livets slutskede.

De gamla och döden har liten plats i dagens ungdomsdyrkande samhälle. De har gjort sitt och är oekonomiska, nu är de bara dyra i drift och ska inte märkas och synas. Man vill inte veta av livets realiteter. Fastän medier och böcker vimlar av brottslighet och folk misshandlar och skjuter ner och slåss och kör ihjäl sig och krigar är det inte samma sak när någon blir så gammal och vårdsamhället måste anlitas, det mångomtalade bristande. Det är för tråkigt, för verkligt och byråkratiskt trist. Ingen tänker på vad de åstadkommit, vilken kunskap och visdom alla nestorer och anmödrar har och har haft som aldrig tecknats ner, allt de byggt upp och gjort för att vi har det som nu. De är en opersonlig lallande gamlingsamling där den fåtaliga personalen som sköter dem inte helt hinner tänka på vilken rik personlig historia och levnadsteckning som gömmer sig i den spröda kroppen.
Det vi får i arv är gener, inte visdom. Det vi inte fått med oss i uppfostran får vi bygga upp allt efter förstånd på egen hand.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja du, inte är det enkelt att bli gammal.Min mamma har också haft urinvägsinfektioner som gått för långt, men mot alla ods repat sig, så vi håller tummarna för M-L.
Maria

Anonym sa...

Tack för kommentaren, Maria. Ja, det är bara att vänta och hoppas på det bästa. Säg, var har du din blogg nuförtiden? Har sökt!