roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

onsdag 29 december 2010

gott nytt år



och gott slut på det lilla som finns kvar av det gamla året till alla!

söndag 26 december 2010

huset vi bor

Här har små fötter sprungit över golven och tonåringar med målbrottsröster och pubertetsundringar stegat genom rummen. Här har varit bouppteckning och dop, nu leker barnbarnen kurragömma bakom gardiner, i skrubbar och under borden. Så bra gömställen som det finns!



Pappa satt bakom skrivbordet och mamma guidade mig i böckernas värld. Jag låg på mage på golvet och bläddrade i bildverken.

Värmen sprider sig från kakelugnen. Snart är helgerna över, alla far till sitt och mormor kvar i huset skruvar ner värmen för att spara. Då övervintrar myrten, pelargoner, citronträd osåvidare bättre. ( Mormor fick varma tofflor av fästemannen.. ! )

Ett hus överlever folk, det står kvar och ser tyst på människor som kommer och går. Gamla hus vet mycket.

lördag 25 december 2010

busiga barnbarn

väntar på julklapparna.




Hoppas alla kära bloggvänner har haft en riktigt skön julekväll. Nu får vi slappna av från det mesta julstöket och bara njuta av helgen och hoppas någon annan tar över om det ännu ska ställas till familjemiddag för tjocka släkten. Så får husmor vila sina trötta julben.



Tomtarna på kakelugnen hjälper till att bära in ved så den hålls varm hela helgen.



Minus 28'C visade termometern som kallast men sagolikt vackert är det. Fluffig vit snö som ännu inte upplevt blidväder .

Julgumman kom till oss i år,



tomtarna hade glömt att smörja medarna på gubbesläden så hon måste rycka in med den lättare ackjan och ta de mest långväga distrikten. Så roligt med en gumma! Alla blev väldigt glada och mormor ville bjuda på kaffe och höra lite skvaller från gårdarna nyfiken som hon är. Men det hade julgumman då rakt inte tid med. Och det kan man ju förstå.

måndag 20 december 2010

julveckan


infinner sig och jag tror att det ska gå utan stress. Julefriden tänker jag ta ut i förskott, jag tänker se med tillförsikt fram mot aftonen. Även om äppelmoset skulle fattas eller ärterna till lutfisken eller kryddpepparn i såsen. Ingen katastrof, tänder ett ljus i stället och sjunger Giv mig Guds ära, änglavakt och över jorden frid.

söndag 19 december 2010

svärmor

Själva ordet har en lite negativ klang och de flesta orsakerna till det har säkert svärmor själv bidragit med. Svärmödrar som lägger sig i och har åsikter och som inte kan släppa taget om sin älskade trettioåriga unge. Som följer med in i det nya hemmet för att se att allt går till så som hon är van vid. Går och smygstädar och plockar och ser till att tvätten viks på rätt sätt och glasen i vitrinskåpen har vi alltid stående upp och ner. Vi.

Svärmor borde göra som älgmamma när hon jagat iväg ungen som förvirrat får klara sig själv. Råkar hon träffa på ungen igen är hon helt kall och likgiltig, vill inte veta av honom på sina utmarker.

Hurdan man är själv som svärmor har jag ibland undrat. Inte slutar oron med en knapptryckning, å nej processen tar sin tid. Oron om de vuxna telningarna fortsätter till döddagar och är precis likadan som när det första hjärtslaget hördes då barnmorskans strut trycktes mot ens växande mage.

Nej, oron har egentligen blivit fler små "oroar" med barnbarnen. Kanske lite svagare men tillsammans blir den lika intensiv så inte har man sluppit undan det så enkelt, inte.
Det är att tala till månen att säga att det inte är mitt bekymmer.

Lite tillspetsat kan man väl påstå att man inte mottaglig för förnuftsresonemang som mormor och inte riktigt tagen på allvar som svärmor.

Jag kommer ihåg mina svärmödrar in spe, somliga helt underbara i sina omsorger om mig som eventuell svärdotter. Jag kommer bättre ihåg just dem än respektive pojkvän och jag hyser en djup förståelse för och tänker med stor värme på dem. Hoppas de fick fina svärdöttrar.

onsdag 15 december 2010

vacker är vår vinter



och så vit är snön. Om några dagar vänder året kring sin axel och det ljusnar igen minut för minut. Det är så fint ute just nu, det gläder i midvinters mörka tid. Ett flor av frostblommor, vitt och rent som dämpar alla ljud. Hoppas det inte blåser bort men att det ska bestå till jul vore väl att önska för mycket. Åtminstone tills i morgon, då ska jag ut och ta bilder, hann inte idag då barn och barnbarn och gamla mor kom på middag.

Fotade inomhus i stället




blommor som tröstar en grönskatörstande själ.




tisdag 14 december 2010

ett underligt ljud


Gick in i skogen i gårkväll i mörkret. Det var inte mörkt i skogen, snön reflekterade och ljuset speglades tillbaka från molnen och diset. Det var knäpptyst, träden stod som skulpturala konstverk i en slags bävande väntan. Nej, inte helt tyst, det hördes ett svagt brus.

Försökte föreställa mig vad en låt oss säga grottmänniska skulle ha tänkt om han hörde och såg. Ett egendomligt brusande ljud och ett ljus på himlen från något stort och obegripligt. Något hotfullt som långsamt breder ut sig, som växer och växer och lägger under sig markyta efter markyta för sina behov. Som äter sig fram, först med trevande, sökande tentakler av skogsbilvägar, vilka följs av fler och bredare armar som tar åt sig livsrum och placerar ut underliga formationer av klossar och paket i enorma mängder och mått. Mellan klossarna (husen) rusar illaluktande större och mindre, långa och korta jättelika skalbaggar med lysande ögon (bilar).

Han skulle ha blivit livrädd vid ljudet från stan. Han skulle nog ha trott att det är världens undergång.

(Besvikelse för att en bilväg dragits fram över en fin bit barndomsskogsnatur föranledde detta inlägg.. )

måndag 13 december 2010

denna lussedagen



grydde med kölddis som har strött en skimrande rimfrost över träd och grenar. Så vackert!



Gjorde degen till lussebullarna igår. Surdegslimpan skulle gräddas igår också men den hade inte jäst tillräckligt. Det är svårt att följa något recept med jästider på surdeg, den tar ibland god tid på sig. Båda degarna hamnade i kallskafferiet att jäsa över natten. Jag var för trött för att vänta ut dem.



Det blir jättebra när det får jäsa långsamt! Båda blev fina, lussebullarna mjuka så tänderna sjönk in i doftande vetefluff och brödet fick en rejält tuggknaprig yta så tänderna fick revansch. ( Med rejält arbete.)


Mot kvällen på med vintermundering för att gå och höra julefriden utlysas över staden av stadsdirektören och se Lucia komma i släde med både för och efterridare.



Efter det gick vi till museet som är enastående på sitt alldeles egna lilla vis. Där kan man varje luciakväll sitta mitt bland föremålen i soffor eller på stolar, dricka glögg, äta pepparkaka och skvallra med bekanta stadsbor. Tända ljus ger en fin stämning av julfirandet förr, det är smått och mysigt, långt från kommersialism och stress. Så välbehövligt!

fredag 10 december 2010

dubbelt budskap


I senaste Ica-kuriren listades olika miljöer i världen som håller på att försvinna på grund av människans leverne och framförallt resande med flyg. Det var inte få ställen, dit hör bland annat Döda havet, teplantagerna på Sri Lanka, gnuernas vandring över Serengeti som kommer att skäras av av en asfalterad väg, Stora Barriärrevet, Maldiverna.. till och med Norrlands stugbyar dit det ju förståss inte är så långt. Tidningen uppmanar att resa dit innan de försvinner.

Flygets klimatpåverkan totalt är två till fyra gånger större än själva koldioxidutsläppen på grund av att utsläppen sker på hög höjd och därför ger en kraftigare växthuseffekt än om motsvarande utsläpp skedde på marken.

Förlåt en yngling men jag förstår inte riktigt, ska vi tävla om att hinna dit innan det är försent och bidra till att de försvinner lite snabbare?

Vem reser då med gott samvete? Eller ska man resa och tänka att platserna kommer att försvinna i alla fall? Det verkar så cyniskt.

tisdag 7 december 2010

sommarsommarsommar

på bastuverandan. Ser ni hur varmt det är? Vi har just badat, det doftar mmm från sjö och
strand och grillen står och svalnar nere vid vattnet. Måste bara få drömma..

vårt dyrköpta land


De var nära ögat att den svenska gränsen gått intill den ryska. Idag är det självständighetsdag, vi tänder våra ljus och sänder en tanke av tacksamhet åt dem som gav sina liv för att vi fick ett fritt land. Under sovjettiden var det tabu, nu kommer alltfler berättelser av dem som ännu lever och minns för oss som aldrig upplevt det hemska.


The Winter War - Talvisota



Filmen "Slaget vid Tali-Ihantala", ett av Nordens hårdaste, visades i TV idag, senare visades filmversionen av Väinö Linnas bok "Okänd Soldat" och nu en dokumentär om Hangökriget.

De stupade på hemmafronten var ändå ett litet antal mot den enorma förlust av folk Ryssland led av. De hade ett folkhav att ta av, för Stalin var staten viktigare än individen. För oss gör individen landet.

lördag 4 december 2010

surrogatmat

I köket har massor med recept och kokböcker men det blir ändå mest den samma mat för att jag är sååå dålig på att planera. Inte blir man bättre på det heller när det finns nästan färdig mat att köpa så att middagen kommer på bordet i ett nafs.

Kommer ihåg mammas ord när vi krånglade med maten: Ät nu, det är i alla fall näring i det.. Mammor och husmödrar fick vara uppfinningsrika förr.
Kanske något att tänka på när det idag finns allt man kan önska sig och mer därtill.

Att tillreda en surrogatmåltid | Arkivet | svenska.yle.fi

fredag 3 december 2010

gungeligung

Monotona arbeten är nyttig ikappkörning för hjärnan. Tankarna får tid att gå igenom hopsamlat material, vänder och vrider och analyserar vilket som är arkiverbart, vilket som fodrar mer engagemang och vilket bara är att strunta i. Så länge tankarna flyger som flingor i yrväder flagnar målfärgen av stolen och snöar ner på golvet.

Håller på att renovera gungstolar. Det ska bli intressant att se om det finns någon målning under färgen där upptill vid krusidullerna. Det ser så ut. Gungstolen är stadigt gjord för en bred bak. :-)

torsdag 2 december 2010

en bok av bloggen


Sedan tre år tillbaka samlade inlägg i en bok hade jag undrat länge över om det gick att få. Hittade den här länken och på ett klick och en internetbetalning på 122€ hade jag boken i handen efter två veckor.

Kanske den inte är så intressant för någon annan men jag tycker den är värd sitt pris.



onsdag 1 december 2010

plättkalas

Igår hade jag hand om alla tre barnbarn. Den lille var lite olustig i magen, småkinkade och var inte riktigt nöjd medan de två andra sprang omkring i huset på upptäcksfärd. För att leda uppmärksamheten från alla nya upptäckter då de gamla hade förlorat nyhetsvärdet försökte jag hitta på något i köket som de kunde vara med om. Vi steker plättar.

Minstingen fick ny blöja, välling och somnade sedan bums i sin vagn. Vi tände eld i vedspisen, och de fick se hur det går till. Där får det brinna men aj om det gör det på fel ställe. Då kan elden komma lös.

Så började vi blanda till smeten, de knäckte egna hönsägg, hela fyra ägg hamnade i skålen, så plättarna blev extrafina och gula av mammas sprättägg. Blandade ihop torrmjölk (mjölken var slut) och vatten, så mjöl och mera mjölk och visp visp i tur och ordning.

Alla plättar gick åt, bäst är de när man får äta dem nystekta och varma direkt från pannan. Lite sylt hittade vi i kylen och lite hamnade på stolsdynan. Vad gjorde det, bara världsliga ting, sånt.

måndag 29 november 2010

fredstidsungar, curlingbarn, vad sen?

Attitydförändringar tar tid. Hela klimatdebatten är som att svänga en lyxkryssare i tjock drivis. Bogserarna drar åt olika håll och innan den är på rätt kurs har vattnet hunnit frysa. En svag omställning i tankesätt och handling har infunnit sig, vi vet att något måste göras men inte vad. Så länge det finns mer än vad man behöver och allt fungerar i stort sett som det ska blundar man för alla domedagspredikningar och kör på som vanligt.
För vad ska man göra?

Konsumenterna har makt men använder den inte, politikerna likaså men vill eller kan inte.
Av dem som kan berätta hur uppfinningsrikedomen fick tas till vara under kristid för att klara sig finns inte många kvar.

De var därtill nödda och tvungna. Väntar vi tills vi blir det också?

Har en känsla av att allt mitt prat om kristid verkar befängt urtida gammalmodigt.

Här ett recept på morotssoppa som är en god samvetsbedövare.



Morotssoppa med ingefära och citronkräm

För 4.
5 cm färsk ingefära, 1 kg morötter, 1 gul lök, 2 vitlöksklyftor, 1 msk smör, 1,5 tsk spiskummin, 1,5 tsk curry, 1 l buljong från kycklingfond, 1 dl vitt vin, 1 citron, (skal + 2 tsk saft,) 2 dl creme fraiche, 1 tsk honung, 1 kruka färsk koriander, salt, nymalen svartpeppar.


Skala och skiva morötterna. Skala och finhacka lök, ingefära och vitlök. Smält smör i en kastrull. Mjukstek lök, vitlök och ingefära. Tillsätt spiskummin och curry och fräs lite till. Häll i morötterna, rör runt och låt mjuksteka 5 min. Slå på buljong och vin. Koka tills morötterna är mjuka ca 15-20 min. Tvätta citronerna, riv skalet och bland skalet med creme fraiche.
Mixa soppan. Späd med lite vatten om den blir för tjock. Tillsätt honung och citronsaft. Smaka av med salt och peppar, mixa hastigt.
Fördela soppan o skålar, lägg en klick citronkräm på varje. Klipp över rikligt med färsk koriander. Servera ett gott bröd till.


Obs. För att få en matigare soppa blandade jag ner 1 paket Koskenlaskija ( Forsfararen, har funnits i handeln över 50 år) smältost, den som är smaksatt med rökt renkött och lät det smälta ner. Skar den i bitar först. Det finns säkert någon motsvarande ost i Sverige.

lördag 27 november 2010

julen klappar på

Kölden knäpper i knutarna. Snön knarrar under skorna, vi kurar med glögg vid elden. Om en månad vänder det. Håll ut, håll i pengarna, håll huvudet varmt och håll om varandra.

Go lillajul på alla!

torsdag 25 november 2010

Redan som små fick pojkar när jag var barn lära sig att aldrig slå någon som är svagare, aldrig slå under bältet eller någon som ligger. Det är som om såna regler inte längre fanns . Det går inte en dag utan att våld visas i media, vi underhålls av det, fasar oss över det i verkligheten och det sker så ofta att det slutligen blivit vardagsmat. En långsam dekadens breder ut sig och de som får ta smällen är de svaga.

Idag är det den internationella kvinnodagen mot våld mot kvinnor. Det är bra att en sådan dag finns och att det blir mer omdebatterat, det har länge varit tabu liksom homosexualitet. På något sätt retar jag mig på att det är i allmänhet är symptomen, offren som får mera uppmärksamhet än de som utövar. Det är i positiv riktning med skyddshem och att kvinnorna får en egen dag osv, men det behövs någonting mera. Varför endel män slår kvinnor är svårt att förstå, motiveringen har jag hört har varit att det i många fall är kvinnan som provocerar. Det är aldrig någon ursäkt för en våldshandling, " när vettet tar slut kommer våldet in."

Det borde synas någonstans i den våldsbenägnes identitetspapper, i körkortet eller passet eller i brottregistret eller vad som helst att han är en kvinnomisshandlare.
Om män vore utsatta av våldshandlingar i samma mån av kvinnor skulle det byggas skyddshem för män? Jag har svårt att tro det.

onsdag 24 november 2010

ett dyk

Galapagos 2010 from Darek Sepiolo on Vimeo.




i vattnen kring Galapagos, eller uppleva livet på land, är rena drömmen. Då får jag gå kursen på nytt, det är några år sen sist jag dök och då bl.a. på Maldiverna.

Underbara bilder som omväxling till vinterkyla och snö av Darek Sepiola. Här mera bilder på hans hemsida.

Musik av Pavel Kozlowski

tisdag 23 november 2010

helt såld


men inte längre tretti känner jag mig när charmknippena kommer. Nu stånkar jag och flåsar, puh, puh uppför trapporna med lillkillen. Det är bra för kondisen. Han är en riktig bit, rund och stadig, det blir en rejäl karl av det knippet mormor bär under armen.



Mellankillen har mycket att förmedla, ständig kontakt med en god lyssnare som berömmer och instämmer är hans krav på sällskapet. Han kanske blir konstnär som mormor? Ho vet.

Fästemannen har satt upp en fin lyktstolpe vid dammen under dygnet och igårkväll kopplade han belysningen till den så vi fick se hur fint det lyste. Samtidigt föll mjuka snöflingor, så vackert. Han har också fixat rörelserindikator till gårdsbelysningen så nu kan inte ens en katt smyga sig fram. :-) .

Vi tog hem veden från den fällda tallen och travade upp framför vedlidret i går också. Nu ligger den under en presenning, hoppas vi får tag i en vedklyvningsmaskin för de andra björkklabbarna som också väntar på att bli kluvna.

söndag 21 november 2010

skogsgallring





Väntar på att de ska komma och röja i skogskiftet. I höstas stövlade jag med virkesuppköparen igenom skogen, uppköparen på sviktande steg över stock och sten och jag efter med andan i halsen.

Det är en gammal åker som blivit planterad med gran för ca 30 år sedan. Det var här jag mötte älgen, det är utmärkta gömställen för älg. Granarna växer alltför tätt nu, knappt något ljus når ner till marken. En fin matta av fjädermossa breder ut sig det fuktiga dunklet. Inte någon drömsyn för en forstmästare, det borde ha gallrats tidigare. Nu är stammarna risiga och glesa med en grön del högst upp. Virket borde vara tätvuxet eftersom det har vuxit långsamt, å andra sidan räknas det som oekonomiskt att inte gallra, det ökar ju tillväxten.

Jag har ingen brådska med att öka den heliga tillväxten men allt gick så fort. Pappren är redan undertecknade.

Det känns ansvarsfullt att vara en avgörande faktor för en bit skog.

När marken frusit kommer maskiner att köra in mellan träden för att gallra. Jag hoppas det blir som lovat en kall vinter. Den täta skogen där ingen maskin kört på guvet när blir det djupa spår som det tar tid för växtligheten att täcka.

Har någon en kille som kör ut virket med häst? Det vore en önskedröm. Inga avgaser, inga fula sår i träd eller rötter eller mark, tyst och mjukt och framför allt en underbar kontakt med det levande. Numera sitter skogshuggaren bekvämt i en uppvärmd hytt med musik i hörlurarna för att slippa oljudet.

www.savonsanomat.fi/.../hevosajo1_14584b.jpg


En tröst är att det på andra ställen står en riktig gammelskog med mäktiga vindfällen sedan stormen för flera år sen. De får ligga kvar och långsamt bli skogsbotten, träd som fallit eller dött stående har ett rikt liv efter döden. Lite beklämmande är det att ett naturligt kretslopp tar för lång tid för en ekonomiskt tänkande aktiv skogsägare.


torsdag 18 november 2010

Mani

Måne i nordisk mytologi


Månen stiger fram ur dismolnen, bakom den gamla granen hänger han tveksamt en stund innan han samlat mod och kastar sig ut i mörkret för att behärska natthimlen. Månen är de ensammas vän, jägarna, bytena, alla mörksens gärningar, drömmar och ljusskygga trivs i månsken.




Enligt nordisk mytologi är sol och måne syskon som sattes att behärska himlen på grund av att de var så vackra. Detta väckte misskund hos gudarna, inte ska de tro sig vara något (jante?) och så sattes månen att behärska nattetid och solen på dagen.

Blir smått lyrisk av månen, en himlakropp som påminner om rymder vida, om vår begränsning i världsalltet.

Skulle gärna svärma bara fästmannen var här..






onsdag 17 november 2010

nytt att läsa

Skönt när mörkret faller att krypa upp i soffhörnet eller gå och lägga sig med en god bok.

Två nya väntar; "Allt gott ska komma dig till del" avSefi Attaoch "Adams revben" av Nuruddin Farah. Afrikansk litteratur är nytt för mig, tack vare litteraturprogrammet Babel fick jag tips om de här böckerna.



Vi hälsade på fästmannens syster i Namibia för fyra år sedan och upplevelsen av Afrika, så fullt av motsättningar, var total och intensiv. De flesta kvinnor lever i ett patriarkat med få tillfällen att skriva om sin situation då hela arbetet med att klara vardagen ligger på dem.



Hur en man som Nuruddin Farah försökt sätta sig in i en kvinnas liv ska bli intressant att läsa.
Måste först läsa ut "Sedan jag kom till Moskva" avAnna-Lena Lauren..

tisdag 16 november 2010

grand old lady


En aristokratisk, grand old lady gick bort i somras, 104 år gammal. Jag råkade läsa om Irina Björkelund för något år sedan då hon fyllde 101 år. På något sätt har äldre kvinnor med ett långt liv bakom sig alltid gjort mig full av vördnad. Kanske för att de är en förebild, särskilt när de har en osentimental käck humor, är vackra med underbara rynkor.

Ett långt liv som innefattar så mycket! Det finns mänskliga historier som aldrig blir nerskrivna, de skulle ha mycket att förmedla. Tanken svindlar över vad hon kan ha upplevt, bland annat våra tre krig och alla landets presidenter.
Hennes man var av tyskbaltiskt ursprung och tsarens gudson, hennes mors italienska släkt kom till Ryssland där morfadern var med om att göra stuckarur i palatsen som byggdes i St Petersburg. Fadern stationerades i Finland 1911, de återvände inte efter revolutionen.

1945 blev hennes man deporterad till Sibirien anklagad för något han inte gjort. Orsaken sades vara "deras medverkan i det internationella borgerskapets kamp mot kommunismen". Han levde tio år i fångenskap, överlevde och kom hem som ett vrak.

Flera dog eller försvann, han skrev en bok och bearbetade på så sätt sina upplevelser. Jag önskar Irina Björkelund också hade skrivit om sina.

söndag 14 november 2010

jaha jaha


så är den här helgen snart över. Ur led verkar tiden vara, den går ju så fort! Igår sa min lille barnbarnakille när de var på väg ut i bilen " Det finns inte så mycket tid hemma hos oss men mormor har". Uttalat av en femåring. "Ja, du kan komma hit om du behöver," sa jag. :-)

Samtidigt följer jag min egen mors sakta mentala och fysiska försvinnande. Hon är född 1924, rör sig mödosamt med käpp. Hon äter hos mig under helger och hos min bror under vardagarna. Mamma har varit min bästa vän, det är inte många som har haft det i över sextio år. Den där tiden tar och ger. Mamma som varit så skarp, på pricken har iakttagelser och det hon sagt varit och alltid lika rolig, glad och positiv. Hon är det ännu, ibland kommer glasklara kommentarer men inte är det längre som förr då infallen flöt friskt.

Jag tror inte det finns någon annan man har så mycket känslor för som sin egen mor, både positiva och negativa. Det har skrivits många böcker om mor/dotter förhållande och det skulle bli en hel bok om oss också men det är för stor härva att börja nysta i nu. Kanske senare någon gång.

Igår fick mamma fläsk med rotmos till mat. Hon har tyckt att jag ibland haft så mystisk modern mat hon inte förstått sig på. Vanlig husmanskost är bäst, mycket grädde och smör och fett fläsk tycker hon om och det är förstås inte det hälsosammaste men hon är lätt som en fjäder, magerlagd och liten så visst ska hon få äta det hon tycker mest om.

Smyger in grönsaker och frukt så att det blir den biten också. Idag fick hon "havande abborre", dvs fileer rullade med anjovis inuti och gratinerade i ugn tillsammans med matlagningsgrädde, ett ägg, dragon och mascarpone. Hon åt koncentrerat med god aptit och sa att hon inte förut ätit såå god abborre utan ben! Det råkade visst vara benfri bit hon fick för abborre är ibland småbeniga.
Till efterrätt åt vi aprikoskräm med apelsin och bananbitar i. Kaffe med brownies på alltihop sedan, mor klev nöjd och mätt upp från bordet och ville hem igen till sina kära kattor för att vila.

lördag 13 november 2010

fina ägg

Fick ägg av lyckliga hönor igår!

Dotterns hönor värper små turkosa och brunbeiga ägg som är nästan för fina att knäcka.

fredag 12 november 2010

brownies och barn


Nu förstår jag varför man läser och talar om mormors goda det ena och det andra i matväg. Jag bakar och lagar så det alltid ska dofta gott om någon kommer. Ett långt liv, hm, i köket har gett en viss vana. Dels också för att det är så gott och så roligt och nu finns det tid.

Igår blev det brownies sprängfyllda med choklad och när ugnen en gång var varm åkte en fläskbog i järngryta in med sydafrikanska kryddor, lök och vitlök efteråt.


Rena hälsomaten! :-) jo, för i tre dagar har jag levt på grönkålssoppa med ett halvt ägg, surt bröd med tomat och sojamjölk. Så visst kan man unna sig livets goda då?

Barnbarnen har varit här tredje gången denna vecka och vi har spelat dinosauriespel, badat i badibaljan och målat med kritor så att en del hamnade på stolstyget och ut på golvet för dinosaurien rymdes inte på pappret. Det vet ju mormor att de är stora!
Barn är också stora innan de blir stora.

Här är receptet på jordens godaste

Brownies med nötter.

Ca 16 bitar. Tid 20 min + ca 30 min i ugn och så tid att svalna till hanterlighet.

250 gr mörk choklad, gärna 70% kakao.
250 gr rumsvarmt smör
3 dl råsocker
3 ägg
1 äggula
1 dl (60 gr) vetemjöl
drygt 1 dl (60 gr) kakao
1/2 tsk bakpulver
1 krm salt
100 gr grovt hackade nötter av valfritt slag

Klä en ugnsform ca 20x26 cm med bakplåtspapper, eller smörj den.
Smält 200 gr av cholkaden försiktigt över vattenbad eller i mikron. Hacka resten av chokladen grovt. Vispa smöret och sockret mjukt och fluffigt med elvisp. Tillsätt äggen ett i sänder och vispa ordentligt emellan.
Rör ner den smälta chokladen i smeten, blanda mjöl och kakao bakpulver och salt och sikta ner i smeten. Vänd försiktigt ihop till en smet och vänd tillsist ner den hackade chokladen och nötterna.

Häll smeten i formen, släta ut och strö resten av nötterna över. Grädda mitt i ugnen 175 grader i knappt 30 min. Prova med en trästicka, smeten ska ha stannat och inte kännas rinnig men kakan ska heller inte vara genomgräddad. Låt svalna och skär i bitar.


torsdag 11 november 2010

barndomens tavlor


Min egen mormor som inte är min riktiga mormor men det är en annan historia, hade många tavlor på sina väggar när jag var barn. På den tiden var man inte bortskämd med bildflöde som idag och motiven på alla tavlor etsade sig in. Den här hängde i gula rummet på sommarvillan. Gula rummet var gästrum och hade gulfärgade stänktapeter. .

Nu hänger den i sovrummet hemma och minner mig vad jag tänkte om den som liten.


Fiskaren ror eller paddlar medan gumman tar upp nätet. Det är tidigt på morgonen, diset ligger kvar över sjön och snart ska de segla hem, seglet är redan hissat. Hon ser bort mot stranden kanske säger hon några ord åt kvinnan som

vandrar där med en korg tvätt på huvudet. Kanske hon hellre skulle vilja vara där och slippa vara fattig fiskarhustru med en sur gubbe. Han ser bara nätet, böjer sig ner och tjurar för att det är tomt. Tänkte jag.



Allra mest drömde jag om vad som kunde finnas i slottet där borta i skogen. Ett sagoslott dit jag gick i fantasin och vad som helst underbart kunde hända.

Den andra tavlan i gula rummet var den här.



Flickebarnet i sidenklänningen.

Hon kan inte vara mer än 4-5 år. Barn på den här tiden kläddes som vuxna, och hennes apparation eller vad man ska kalla det är en vuxens. Med urringning förföriskt blickande med foten som sticker ut under fållen.



Ramarna är original och tavlorna har hängt i sommarvillan året runt så de är fuktskadade och spruckna. Men det gör dem ännu finare.