roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 28 december 2009

mellandag ett

Långsam återgång till det normala. Skottat snö, oj så härligt. Tacknämlig motion på all maten, svetten lackade och snökanterna raka och fina. Skottade upp snön vid stenfoten så den isolerar åtminstone lite mot kylan. Duktiga mej.
Sen in och laga restmiddag. Risgrynspudding mer saftsoppa till efterrätt. Smorde kaffekoppar , sockrade med muskovado inuti och satte risgrynsgröt utrörd med grädde och vaniljsocker i. Så in i ugnen 200 C' i 25 minuter. Spädde ut fruktkrämen med saft, värmde. Stjälpte upp den avsvalnade puddingen på fina fat så dit med saftsoppan runt. Slut på den julegröten en underbart vanlig dag.

lördag 26 december 2009

tomten i skogen

Tsss. Ett litet ljud tränger upp vid trädets rot, så svagt att det bara hörs ibland. Under snön myser han, pustar ut och tänder en liten lampa. Tänker.




Vilar i det undandragna, mörka rummet bakom vår civilisation. Undrar om vi tar ur det så mycket vi behöver för vårt välstånd som vi kan få ut. Då blir hans många skogsrum tömda på sina hemlighetsfulla skeenden. Lyssnar till



solen som smyger en stund i vinterskog, tyst för att inte störa.



Till stilla samtalet träden för med stjärnorna, med träd som varit länge med och för med sig nyheter från sjumila sjutida skogar.

fredag 25 december 2009

God fortsättning


på julmyset! Ute biter kylan och det är vackert som ett julkort. Hann ta bilden i dag innan den blå timmen blev ännu blåare. Kakelugnen inne har blivit eldad så den sprider värme i ett par dagar, skön värme.
Det norska pinneköttet pojkvännen hämtade från Tromsö var gott! Riktig vintermat som gott kunde introduceras här i landet. Det är ryggbitar av lamm som saltats och torkats ute i den norska havsluften. Det måste ligga i blöt över natten för att det mesta saltet ska dras ut innan det kokas och sedan brynes för att få lite färg i ugnen. Tillbehör rotmos gjort på kokta morötter och kålrötter. Gott med en kall öl till.


tisdag 22 december 2009

doft av julbak i huset

Underligt, det måste vara något fel. Jag stressar inte. Sitter och bläddrar i kokböcker över allt gott som jag kan laga till jul. Gräddar kakor och stickar vantar och njuter av ljus och frid och doft.

Småbröden har vi ätit upp som skulle räcka till jul men har en ny sats idag. Också söta systrars muskovadosnittar. Efterrätten ska jag laga klar, något i puddingväg. Det heter inte så längre har jag märkt. Det heter semifreddo eller tiramisu.

Såg inte en färsk fiskstjärt i butiken. Hoppas färska fiskkillen är på torget i morron.

God jul alla!

söndag 20 december 2009

o o o vad liten gumma kan gno..

Kokat älgben till soppa. Gräddat surbröd med surdegen jag matat flera veckor nu. Tog just ut dem ur ugnen, spännande! Gräddat fläskpannkaka till middag, skarvade med rotfruktsgryta med blodkorv som blev över från igår. Kållingonsallad till.
Nu stundar julveckan, den brukar bli lätt stressig.. Det blir ekoskinka och tjocka ekorevbensspjäll i år, trots aversionen med de olyckliga griseknoarna i grisfabrikerna. Dotter med killvän hämtade pinnekött från Tromsö. Det är fårfileer med ben från får som fått gå och beta ute i fjällvärlden. Det ska bli intressant att smaka.
I kväll ännu leverpastej.. i morgon lax som ska gravas, strömmingsinläggningar och.. mera bak.
Städar INTE. Kletar ut lite bonvax i hörnen så det doftar rent och tänder ljus. Då syns inte ev damm. Städar EFTER julen. Någon måtta.. :-)

lördag 19 december 2009

tänkvärd tid


Det känns smått otroligt att ha vuxit upp under en tid då man förargade sig över att hästskiten på vägarna bromsade upp för sparkstöttingen. Låter som rena rama adertonhundratal, nej, det är bara femtio år sedan! Med den fart som allt förändras känner man en lätt bävan inför framtiden, antagligen är det varje far- och morförälders rättmätiga bävan som hör åldern till.

Kanske det är så att vi håller fast vid traditionerna särskilt under julen därför att julen är en så stark tidsmarkör. Nostalgi är tryggheten som var. Alla barnfamiljers största uppgift borde vara att skapa eller föra gamla traditioner vidare. Barn behöver det i vuxna livet.

Världen då var ett oändligt äventyr, som ett hägrande soluppgångens land, bortom berg och skogar väntande. Bara vetskapen gav rysningar av glädje.

Stod och strök julgardiner igår. Tänkte på Bodil Jönssons kloka ord om tiden. Tar man sig inte tid tar något annat den och tid är det enda vi har. Att ta sig tid att ge det som tar tid sin tid ger den i gengäld något annat. Den ger de tankar vi mister när vi försöker hinna med så mycket som möjligt. När vi hunnit med allt känns det ofta som om man tappat något på vägen. En tomhet, vad var det som jag tappade? Jo, tankarna. När man är barn är allt nytt, alla upplevelser matas och lagras direkt i hjärnans hårdskiva. Som ung börjar ledan över det igenkänliga infinna sig och otåligheten lurar, man är ung bara en gång: rusa ut och lev! Därefter kommer sammanfattningens och långsamhetens ålder och visheten borde infinna sig.

Det är nyttigt för barn att ha tråkigt, det ger dem tid att fundera över saker. I filmen om drottning Viktoria av England sades det att hon som barn var mycket passad, hennes ställning som Englands blivande drottning gjorde att hon uppfostrades enligt Kensingtonmetoden. Hon kunde inte göra det hon ville under sina år före hon fyllde aderton. Det gjorde att hon hade tråkigt, hon lärde sig vänta, beräkna när rätt tid för de saker hon ville var inne, att anpassa sig och att lyssna på vad som sades omkring henne. Det hade hon stor nytta av som drottning.

Intet är som väntans tider lyder ett gammalt ordspråk och det sades inte bara som tröst för otåliga. Bra att julen finns, den lär barn vänta och vuxna att få lite tid till eftertanke. På måndag vänder jorden sig kring sin axel. Visst går det snabbt!

fredag 18 december 2009

dansk banankage

Nu måste jag komma med något trevligare, tycker mig märka att det varit mycket eländeselände i mina blogginlägg på sistone. För att ingen ska tro att jag är en gnällkäring som söker elände för att ha något att skriva om vill jag härmed övertyga om om inte helt så delvist om motsatsen. Därför passar det utmärkt med en banankaka i stället. Den här kakan är absolut den förnämaste av alla banankakor, inte för söt med frisk, milt syrlig banansmak. vassego!!




Banankage

1 1/4 tekop sokker
2 ägg
100 gr smör
2-3 bananer
2 tekoppar mjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk salt
1 tsk vaniljsocker
1/2 tekopp sur grädde eller surmjölk
1 tsk soda

Vispa ägg o socker. Smält smöret i en avlång bakform, smöra runt i formen och häll över resten i surmjölken. Bröa formen. Blanda torra ingredienser sinsemellan. Rör ner i äggsmeten blandat med smältsmör surmjölkblandningen. Mosa bananerna med gaffel och blanda med. Häll allt i kakformen och grädda i 180 C' tills kakan känns torr inuti med en trästicka. Ca 45 min.

måndag 14 december 2009

grymt grymt



Jag har onda aningar,sa grisen ( klicka på video nr två) när han såg yxan i advent. Om jag tar avstånd från den grymma grishanteringen och vägrar skinka i år hjälper det inte mycket grisfarmaren som går miste om pengar och i slutändan måste föra mer apatiska och lidande grisar till slakt som gör att priset osv.. men jag tror många efter detta hellre betalar mer om grisen dog lycklig.

De överdimensionerade grisfabrikerna med den automatiserade skötseln som kommer an på några personer är så känslig för störningar. Det behövs bara att någon blir sjuk av personalen eller går igenom en kris eller någon försummar sitt arbete för någon dag för att det ska bli följder för lång tid bland nassarna. Lönsamhet borde inte få kosta på djur och natur men det svårt att se gränserna som i slutändan berör alla.




Tack vare ett öppet samhälle kan somliga vara lagliga på olaglig väg. Det behövs ibland att någon gör något som inte är helt lagligt för att kringgå den sammansvurna kontrollen som förhindrar att något publiceras som smutskastar en näring vilket gör att mycket aldrig kommer i dagsljus.

Det är att hoppas att de berörda vidtar åtgärder för att förhindra att grisar och andra djur i människans närvaro far illa och inte föser ansvaret på oss konsumenter i tro att det ordnar sig den vägen. Ibland får man känslan av att politiker gömmer sig bakom ekonomin och att vi, den grå massan av konsumenter ska styra utvecklingen i rätt riktning.

Klas Klättermus i Hackebackeskogen sjöng rätt: Man ska äta palsternackor, de går inte av för hackor..

lördag 12 december 2009

väntan


Jaha, så måste jag ju ta en bild på båten den tjära haha för att se om den/hon mår bra. Och det gör den/hon.

Själv har jag varit på skitdåligt humör. Fräst och svarat korthugget, tala om surkärring. Vart tar alla nätta flickor vägen och varifrån kommer alla sura kärringar? Less på mörkret, på julen, på alla människor som pratar så mycket och bara är i vägen. På alla onödiga saker som finns som egentligen inte behövs. Inte ens julsånger stillar mitt uppretade sinne. Fy för den lede vad less jag är.



Inte blev jag på bättre humör av att ikväll se den vilsna farmräven ligga som ett grått knyte mitt i esplanaden. En symbol för alla farmrävar som fått sätta livet till för stadens välmående har irrat sig ut och undgått att bli flådd och hamna som krage på nån nyrik ryss. Folk gick fram och gav den mat.

Grymt har somliga grisar det som ska bli mat, men den här stackarn som ska tillfredställa mänsklig fåfänga. Det är sorgligt vad vi gör med djuren.

torsdag 10 december 2009

my home is my castle

En borg som skyddar där jag kan spatsera omkring bland kära ting och kika ut på världen utanför utan att den tränger sig på. Njuter av tystnad utan skrällig musik och prat om en febersjuk jord genom tv och radio, om självmordsbombare som skam till sägandes gör att man inte längre orkar engagera sig. Vår galna värld snurrar ändå vidare där ute, varm eller kall.


eldar och bakar och är mormor

Ett svagt sprakande från granveden i spisen, akvariet plaskar och klockan tickar frid medan doften från kakbaket sprider sig.

Det stundar till jul igen och en lätt nervositet sprider sig inför fridens högtid. Köpmännen vrider händerna och hoppas på kommers utan like. Den som är ensam känner sig ännu mera ensam och den som har folk hos sig stressar och barnen vill och önskar och hoppas och smågrälar och föräldrar känner ett litet pirr av stingslighet för varför kan inte du när jag.. ?

Julen är ett lackmuspapper doppat i vardagslivet. Julen visar hur det är annars. Ursäkta Jesus, men jag längtar till påsken.


Har bakat fyra olika sorters kakor av samma deg. Enkelt och snabbt sätt att fylla kakburken med olika kakor.


Trollerikakor

450 gr vetemjöl
300 gr smör
150 gr socker
1 ägg

Kör allt i matberedaren tills det blir en boll. Sätt i kylen en halv timme. Rulla därefter till en rulle som delas i fyra eller sex lika stora delar. smaksätt delarna på olika sätt.

Körsbärskakor.
Arbeta ihop degen med 3 tsk vaniljsocker och forma till en rulle. Pensla den med äggvita och rulla den i pärlsocker. Skär degen i skivor, lägg ett halvt cocktailbär på varje och grädda 5 min i 225 C'.

Kryddkakor med mandel
Arbeta degen med 2 tsk kanel, 1 tsk nejlikor, 1/2 tsk ingefära. Forma till en rulle och lägg kallt. Skär i tunna skivor och lägg en mandel på varje. Grädda 5-6 min i knappt 200 C'.

Snurrkakor.
Dela degen, arbeta ena halvan med 2 msk kakao och 2 msk vatten som blandats samman. Kavla ut båda delarna till lika stora plattor, pensla den ljusa med äggvita och lägg den mörka ovanpå. Platta ihop och rulla som en rulltårta. Skär i skivor och grädda 4-5 min i 200C'.

Trekanter
Arbeta samman degen med 3 msk hackat syltat apelsinskal, 3-4 msk hackade russin, 3 msk hacka de cocktaibär, lite rivet citronskal och forma till en rulle. Forma med en palettkniv till trekanter. Lägg kallt, skaär sedan i skivor och grädda 5-6 min i 225 C'.

Chokladkakor
Arbeta degen med 2 msk kakao och 2 msk kallt starkt kaffe som blandats. Forma till en rulle och ställ kallt. Skär sedan i skivor, pensla med äggvita och doppa i hackade mandlar eller nötter. Grädda 4-5 min i 200 C'.
Citronfyrkanter
Arbeta degen med 2 msk apelsin marmelad och rivet skal av en cirton. Forma till en rulle, lägg kallt och skär sedan i skivor. Pensla med äggvita, strö över hackade nöter, mandel eller kokos. Grädda 5-6 min i 225C'.

gaaah!


ursäkta min dumhet, fattar inte, sliter mitt hår, blir inte klok på vattenräkningen. Mer invecklad och svårtuggad än kvantfysikens lagar.

onsdag 9 december 2009

om förnuft och känsla


i skogsvård handlar en pinfärsk bok . Jag hoppas den översätts för sällan har vanliga människor fått komma till tals när det gäller något som vi dagligen ser, särskilt när vi rör oss på vägarna i landet.

Författarna ger röst åt dem som ingen hör och som inte samlar adresser eller hörs i kvällsnyheterna. Som har blivit lurade på sin allemansrätt att kunna ströva, plocka bär och svamp eller bara vara där i ro och stilla kontemplation. De vill inte använda den längre för där de kan använda den är borta.
Boken tar upp hur vi motvilligt lärt oss älska trädåkrar och effektivt skogsbruk och skogshushållning som landets hushållning och kalhyggen som ett nödvändigt tvång.

Skogsbrukets termer har gjort naturen till ett opersonligt och okänsligt objekt som inte klarar sig utan yxa, röjsåg eller dikning.

I slutet av boken berättar några personer sina egna historier, också lyckade skyddsåtgärder de gjort. Men familjen som kom till sin sommarstuga och fann skogen nära intill helt uthuggen kände det som en stöld. Alla de här väl valda berättelserna ger en bild av det riktiga finska skogslandskapet. Bilder man aldrig ser i resebroschyrer eller i kommunernas resereklam.

Sommaravverkningens följder av döda fågelungar är ett unikt bildmaterial av Matti Lehtikangas. Bildkonstnärerna Ritva Kovalainen och Sanni Seppo har blivit kända för sitt verk "Puiden kansa" Trädens folk, en skogsmytologi. De har fått finska naturskyddsföreningens miljöpris år 2006 för att genom sin bildkonst ha fört fram skogarnas och trädens kulturella värde som skyddsobjekt.

Fastän boken inte är så trevlig läsning passar den i väl julklappssäcken.

tisdag 8 december 2009

knep 2 , kroppsbalsam



Så här på vintern får man lätt torrt skinn, hur man än smörjer sig. Ju mera man smörjer sig mera tycks huden behöva. Kanske den blir lat att producera nytt fett då den får det utifrån. Jag tror det beror på beståndsdelarna i kroppssmörjan. Naturliga och växtbaserade ingredienser torkar inte ut på samma sätt som mineraloljor. Hud och hår och naglar innehåller samma beståndsdelar, jag tror att det inte behöver vara så stor skillnad på vilken smörja de behöver. Marknaden har gjort skillnaden för att vi ska köpa olika för huvud, axel, knä och tå.

Ett bra knep jag har; smetar in hela kroppen med kalamata extra virgin olivolja innan jag går i bastun. Där sörplar skinnet i sig näringsämnena i oljan! Så vanlig löulu och tvätt, sedan smörjer jag in hela mig med hårbalsam. Låter det verka en stund och sköljer av. Len och fin blir man och -så enkelt.

knep 1, disk


Ett knep för att spara vatten när jag diskar. Klickar lite diskmedel på det våta kärlet, kranen är stängd! och gnider överallt med borsten. Därefter sköljer jag snabbt under rinnande kran ner i diskbaljan för att ta tillvara diskmedlet som sköljs ur med vattnet. Vattnet går bra att använda till annat som sedan ska rengöras. Det mesta sköter diskmaskinen men svårdiskat sätter jag i blöt, det går bra i kallt vatten. Gnider samtidigt runt kanten så att den blir ren, annars torkar det fast där.
Att diska under rinnande vatten är ett slöseri med ändlig resurs och tanklöst mot torkan i många många hushåll.

Det är lite tokigt att man måste låta så mycket bra kallt vatten gå ner i avloppet innan varmt vatten kommer. För att ta tillvara, när jag kommer ihåg, fyller jag en kastrull och ställer den på vedspisen, där får den stå och magasinera värme när spisen eldas.
Vattenräkningen kommer att stiga, fick brev om det idag. Jo, vatten är dyrbart.

Att köpa disktrasor tycker jag är onödigt, det går bra att använda bitar av avlagda bomullskläder. Bara att slänga dem i tvättmaskin, eller i komposten om de tjänat ut. En av mina väninnors mamma hade alltid illaluktande disktrasor, glömmer det inte. För att de inte ska bli och lukta måste de torka ordentligt mellan användningarna. Skölj i lite ättiksvatten först. Har flera igång så att de hinner bli ordentligt torra mellan varven.

Ska komma med fler knep , det är bara det att själv är jag så van vid att göra på ett visst sätt så jag inte tänker på att det kanske är ett bra knep.

måndag 7 december 2009

mormors baktankar


En sak som är trevligt att göra så här års är att baka. Det doftar gott och blir varm skön värme i köket. Den kommer liksom på köpet med vedspisen.
Julen behövs minsann för att komma över midvintermörkertröskeln. Har tänkt i år att den inte ska kosta skjortan. Mitt- i-livet- människorna de får ligga i de. Mormor hon har gjort sitt hon, nu ska hon njuta utan stress för allt har sin tid.

Min beundran och högaktning åt alla mammor. Allt ska mamma hinna med för att julen ska bli god. Mitt i stressen ska hon lirka och jämka och med en glättig min med huvudet fullt av planer allt i ordning ställa.
Minns hur det var. När barnen hade somnat satt jag ofta kvar i julnattens stillhet och njöt av den särskilda juldoften, av granen och ljusen och kände tiden som just i nuet bara rusar. Julen var en mätare på hur barnen vuxit sen den förra, liksom varje försommar vi kom första gången ut till skären.

söndag 6 december 2009

Självständighetsdag


Det glittrar och glänser i presidentens slott och det är fin fest i kväll. Stämningen där är behärskat värdig, högtidlig. Inget viftande med små blåvita, inget tjo och tjim och glada tåg på gatorna. Nej, det beror på två saker, årstiden och vårt finska säregna eftertänksamma sinnelag. Också priset, det tunga priset vi fick betala för att få fira en självständighetsdag och hissa en egen flagga. Den fina.
Men i vårt självständiga land finns också samer och ålänningar, vilka säkert glatt hissar sina fina fanor idag.

Nationaldagen låter ovant. Finlands självständighetsdag låter som om vi verkligen var våra egna. Självständiga. Nationaldagen har en mera nationalistisk klang , det klingar inte så bra i en global värld då nationalismen gror i en otrevlig rasism. Självständig är den som vuxit från ett beroende av något slag. En frigörelse.
Det är ett bra land vi bor i, lagom på sidan och i utkanten. EU,s längsta östgräns mot den enorma mörka och alltid så oberäkneliga brumbjörnen i öst med allt vad det innebär.

Läser Anna Lena Laurens bok, I bergen finns inga ledare. Boken beskrivs på ett utmärkt sätt här. Så lite jag vet om länderna i Kaukasien, det har varit minst sagt dunkelt före jag läste om hur invecklade, många och olika de etniska folken där är.

För att hålla ordning på alla folk tsaren och Stalin flyttat hit och dit där de inte känner sig hemma utövas våld och kränkning av människor vilket skapar nytt våld i en spiral som aldrig tycks ta slut. En bok som verkligen behövs.

lördag 5 december 2009

flufflufsen

Newfoundlandshanhunden Balder.

Va sa du? Stör int nu, ja ska äta, måste växa. Stor, jag? Ne, jag e ju bara valp, har mycket skinn att växa i och fylla upp ännu. Kan du beställa tid för ansiktslyftning sen om inte det har fyllts när jag vuxit färdigt? Tack.

torsdag 3 december 2009

gott

Känner mig välkommen och blir varm i hjärtat när de kommer emot mig glada att ses! Lillkillen tittar upp, tyr sig, pratar sitt obegripliga eddispråk och skrattar åt sina förklaringar. Om man bara förstod! Storkillen yrar omkring mig, drar mig i handen, försöker få mig att se honom, lyssna, prata BARA med honom, kom, jag ska visa dej, jag har ett flygplan utan vingar, det är en raket.

Så leker vi kurragömma, han skrattar så han kiknar. Det är roligt att få bli barn på nytt, söka bra gömställen, en tredje gång till få känna igen den där spänningen, den i hans ansikte och känna igen den själv, att en kurragömmalek.

De har haft magsjuka, lilkillen var matt och somnade i soffan. Storebror följde mig till dörren, inte av väluppfostrad artighet, av glädje. Men kände hur han höll tillbaka besvikelsen. Han gick och tog på sig stövlarna. "Mommo jag kommer och ser på din bil," stod så i dörren och tittade. "Men gå in fort så du inte blir kall."
Månen sken över mörka skogen och skuggan av den fyraåriga killen i dörren.

Varje stund är så värdefull.

För övrigt: Pepparkaka med smör och soltorkad tomat på är- GOTT!

onsdag 2 december 2009

funderar


Mellan månuppgång och solnedgång i min kära lilla småstad funderar jag över hur litet utbud det finns för den som vill leva klimatvänligt.

Ibland har jag tankelek där jag vandrar mellan havregrynspaket med hallonsmak och kanelsmak och äppelsmak och.. Om man tog bort allt som kommer från regnskogsmiljö, från Kina och Brasilien och Långtbortistan, alla varianter av samma produkt, alla grönsaker som vuxit under konstgjord belysning och alla förädlade halvfärdiga industriprodukter med underliga tillverkningsmedel, all konstgjord läsk och alla vattenflaskor tappade med finländskt källvatten sämre än det vi har i kranarna och lämnade kvar alla råvaror, allt närproducerat och bara säsongmat skulle affären vara av en liten bybutiks storlek.

Denna lilla lanthandelbutik skulle flytta tillbaks ut i byarna, ingen behöver åka kilometrar för att handla och parkeringsplatsen blev en lummig park med kafe utan asfaltspartiklar och bensinångor i luften. När de långa transporterna är borta, när bönderna kan sälja sina varor direkt utan dyra mellanhänder som tar storkovan och alla försöker dra sitt strå genom att avstå kanske det kunde bli så.

Om vi struntar i att dra våra strån, blir det så i alla fall. Men tiden före det gör mig lite ängslig för hur våra barn som ärver resultatet av vår nonchalans ska få det. Det ser mörkt ut inför klimatmötet i Köpenhamn, där utvecklas visst bara konsten att prata utan att säga någonting.

Att önska mera klimatvänliga och mindre resurskrävande produkter i
butiken är en ekonomisk fråga. Men inte vill vi väl, som den sista generationen som kan avstå att de som inte ännu är födda ska betala för att vi har det just nu så bra, så stort utbud och så bekvämt?


Jag skulle ju önska mina barnbarn en lika underbar artrik natur med allt det roliga jag hade som barn. Inga blågröna alger, bilar med luktande motorer. Massor av fisk som hoppar att meta, simma i en rent klart vatten och trippa barfota mitt på en solig grusväg och ha en hund som springer lös bredvid. Skida till skolan över ån, skrinna på isen och laga en egen flotte på våren. Allt det vi gjorde vid denna älv.

Till exempel.


akvarievakt

och hundvakt är jag i två veckor. Killen har flytt fältet med sin tjej, bort från mörker och väta. De dyker och solar på Cap Verde öarna, det senaste semesterparadiset. Om jag riktigt låtsas är det nästan likadant när jag tittar på fiskarna.