roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 30 november 2009

i morse 1939

Det enorma landet ville bli ännu större.

Pappa berättade och många med honom . Många, förstod jag senare, gjorde det inte utan behöll grymheterna de varit med om för sig själva. Krishjälp var okänt, de som berättade fann sin egen så gott det gick ,satt och rökte och pratade om "sodan aikana ( under kriget).

Det var - 40 grader kallt men de fick ett varmt mottagande, sa pappa.
Han fyllde tjugofyra den vintern.

Pappas berättelser med samma humor som Väinö Linna fångat i "Okänd soldat."
"Vi förlorade inte kriget, vi kom som god tvåa, "brukade pappa säga.
För Simo Häyhä , och för alla dem som med sina liv försvarade så att vi förblev fria, för dem som hemma skötte arbetet under tiden och för landets ledning som gick på en knivsegg är det inte utan att man känner stor tacksamhet.



lördag 28 november 2009

nykarlebystjärnan


lyser på sin plats igen, välkommet ljus i midvinters mörka tid. De olika färgerna har sin tolkning, det finns olika varianter av nykarlebystjärnan men färgerna är desamma och också betydelserna. Jag tror att det är så här.

Det röda är kärleken som sträcker sig från himlen ner mot jorden, det gröna är den gröna jord och det gula är det himmelska ljuset som också sträcker sig från ovan. Så är mörkret och underjorden, eller är det kanske vattnet, det blå. Nu får stjärnan hänga i fönstret till tjugondag Knut.

Idag har vi sett Totte Korsströms utställning i rådhusgalleriet. Han var god vän till mina föräldrar och lärare i Arbis i teckning och målning den första gång jag var elev där. Han gav mig så god uppmuntran över en akvarell jag målade att jag har sparat den.

tisdag 24 november 2009

fiskrökning

Den gamla rökugnen som står lite på sniskan har fått stå till tjänst igen. Höstfisken som fästmannen kom med fick bli rökt och smakade skärigott. Grå som en gammal våt yllefilt var dagen, men luften skön att andas, fuktig och mild. Fjantade omkring och fotade fjolårsgräs under tiden fisken blev klar.
Vips blir det mörkt.

söndag 22 november 2009

morgonrodnad


slaskig hatt, aftonrodnad vacker natt. Eller hur gick ramsan. Vi fick faktiskt sol idag men nu slaskar natten. Vaknade tidigt i morse medan mörkret ännu vilade över djupet, fick se rara sola gå upp. Härligt, det var länge sen.
Bäst att gå ut att få lite ljusterapi. Krattade lite för att göra något medan kyrkklockorna ringde. Njöt av livet och funderade på ditten och datten under dinget och donget, bland annat på Bodil Jönssons senaste bok om tiden, den vi har tills skänks men inte hinner njuta av, och på middagen jag skulle bjuda idag. Det blev asiatisk kyckling efter ett recept ur Niklas mat.

Såg programmet, inspirerades och dök in bland kryddorna i skåpet. Huset doftar ännu av stjärnanis och nejlika och kanel, ingefära, kokos och koriander, som i en basar i Bombay. Efteråt, jo, rätt gissat, äppelkräm, och Majas cookies till kaffet. Tycker mycket om att laga mat men får kökstrauma om det ska lagas till fest då allt ska tajma.

lördag 21 november 2009

kärnfamiljen




Kärnfamiljen, vem räknas dit? Mamma, pappa, barn, de är den inre kärnan men det behövs också en yttre för att kärnan ska bli stabil, stå emot förändringar och tryck utifrån. Familjestrukturer splittras så ofta i ex och dina barn och mina barn och vårt, våra. Det som består är en mormor och morfar, farfar och farmor i en turbulent tid för det uppväxande släktet. Naturligt är de det starka kärnhöljet, de är länken bakåt som gör det lättare att hitta sin egen plats och förstå sammanhangen.

Kom att tänka på det när jag läste om det förnuftiga beslutet att den egyptiska mormodern till slut fick stanna i Finland hos sina söner.

Idag, den 21 november anno 2009 har jag plockat äpplen från trädet. Det finns så mycket kvar att barnens mormor rådde mig att koka in i Rex-apparaten. Som man gjorde förr. Så en mormor har många kunskaper och tips att vidarebefordra! :-)

fredag 20 november 2009

lador i vårdis

och gårdsexteriör blev resultatet idag. Det behövs mera jobb för att komma ikapp, för att hitta flytet igen. Om jag någonsin haft det, kanske, kanske slow blir ett flow.

torsdag 19 november 2009

ide-tid

Grådimmiga dagar då det är skönt att krypa ihop i sängvärmen, bara strunta och somna om.

Snart slår den ändå emot och jag försöker värja mig inför alla julmåsten affärerna bullar fram. Tvärtom lockar de till en tvärtemot-jul, en jul med minsta möjliga måsten men ändå julkänsla.
Det blir nästan som en slags sport det där att tänka det går med mindre.

Skönt att ha traditionerna som stöttepelare, de länkar bakåt till jular förr och alla minnen. Tiderna förändras och vi med dem, det har smugit in det snart uttjatade miljösamvetet i julfirandet också men det är inte svårt att följa om traditionerna är så gamla att de innebär matrecept från mormors tid och Marthas kokbok.

Det här lagade mamma;
Spisser ( norskt recept, vaniljkakor)
Furstekake ( också norskt recept, en mördegstårta med mandelmassafyllning)
Radiokaka ( en "kall" kaka med choklad varvad med Rex-kex)
Pressylta
Rullsylta
Köttaladåb
Rågdegsinbakad hel skinka med ben.
Leverpastej
Julstjärnor ( av hemgjord deg och hemkokt plommonmos)
Pepparkakor
Fruktkaka
Ättiksströmming
Glasmästarsill
Skomakarlax

Allt av råvaror från trakten och allt lagat på vedspisen. Det skapades en tradition invävd med tidigare och även om jag inte lagar allt och" fuskar" med halvfabrikat har vi försökt föra den vidare. Ofta blev det för mycket mat så komposten fick också julmat, ja voj.

tisdag 17 november 2009

loppis

är lycka, det också. Föremål som levat ett liv före detta har något visst. Kom hem med en soppterrin som gjorde mig glad. Dessutom, sex tekoppar med fat av glas. Te ska drickas ur glas som de gör i bl. a. Ryssland, då ser man den gyllene färgen. Har länge sökt snygga glastekoppar. Nu är prylbehovet för en tid tillfredsställt. Terrinen kostade inte mer än 10 €!


Månne skriften betyder något?

måndag 16 november 2009

teaterkväll

ett gott skratt behövs när det är så mörkt ute och det fick vi oss i kväll på stadens lilla teaterscen som kunde kallas Intima Småstadsteatern. För en publik som kan uppskatta nyanserna i dialekten är det hejdlöst lokalpatriotiskt och roligt. Skådespelarna är amatörer som allra bäst. Härligt uppfriskande och tänkvärt vemodigt.

En småstadsteater som famnar vikänslan till ett gemensamt skratt får de ickeinfödda att olustigt skruva på sig och oförstående undra vad det är som är så förbannat roligt.

Efteråt gick vi in på en pizzeria som drivs av kosovoalbaner vilka lagar den godaste pizza jag smakat. Frasig mjuk deg, inga svarta prickar under den och så god, fyllningen. Efteråt släntrande hemåt mitt på gatan i regnet efter en helkväll i min kära lilla stad, över torget över bron längs strandpromenaden vid ån där kyrkan speglar sig i vattnet..

Vackrare än i Paris.

lördag 14 november 2009

kött eller fisk

Det har blivit allt oftare allt svårare. Jag går förbi köttdisken, det tar emot att stå och välja där. Tänker på varifrån.. ja. Hör dem, där bakom disken nånstans under kalla hyllan hygieniskt plasticerade förpackade belysta askar ett levande varmt - nöff nöff, muu, bäää, kot kot, piip. Hurdan personlighet hade den här grytsteken? Ja jag vet, så kan man ju inte tänka.

Eller höra deras tystnad. Alla de här djurens tysta beroende av vårt godtycke.



Fiskar är stumma men sakna dock icke nerver. Inte lider man nöd när man kan välja. Välja bort. Nödmaten den var hälsosam, aldrig var finska folket friskare sägs det, än under och efter kriget då det var ont om allt som var gott. Oår fostrar.



Nå, i alla fall.
Återstår bönor och linser och ärter då. Fast. Det behöver inte vara det allra finaste dyraste köttet eller fisken. Redan igår i tv propagerades det för simplare kött med senor och ben. I benen sitter smaken.

Mamma kokade bensoppa förr. Med märg och brosk. Först brynte hon dem i ugnen, bitar som hon först huggit mindre på huggkubben i vedlidret. Det gav fin färg och så hade hon grund till soppor och såser. Buljongtärning, vad innehåller den egentligen?



Samma med fisk. Rena fileade bitar ger minst smak. Köp hel "ren" fisk, alltså inte rödlistad. Rensa själv, det är en upplevelse i sig. Ger en kontakt med generationer av kvinnogöra långt tillbaka. Av huvud och ryggben blir god buljong om man kokar det tillsammans med kryddor och rotsaker.
Här bilder från vår första norgeresa 1959. Det fångades mycket val då. Här slaktas en nyfångad blåval. Så mycket kött! Kött som smakar fisk. Lägg märke ryggbenet i bakgrunden av en tidigare slaktad val på den övre bilden. Det var sommar, karlarna måste jobba snabbt, köttet frysas ner.

Nu är blåvalen starkt hotad. Riskerar att dö ut inom en nära framtid. Man undrar, vad är det människan håller på med egentligen.

torsdag 12 november 2009

matprat

"Ska vi kasta det här genast eller ska vi låta det fara illa först?" Frågan ställdes av min pappa till mamma en gång när han höll i någon mat som han hittade i kallskåpet. Det fanns inte kylskåp, man hade ett skafferi mot en yttervägg med ventil som kunde reglera temperaturen. Ett kallskafferi. "Vems är den här baskermössan?" frågade han en gång då han höll i ett av mögel ludet rågbröd.

Undermeningen var tydlig, mamma skulle tänka på att göra något av det innan det for illa. Kanske det hade hänt förut, maten hade farit illa innan den togs tillvara. Det händer alltfort och ännu, mat hinner fara illa innan man gör något av det.

Matgurun borde också lära oss att ta tillvara rester och göra mat enbart av lokala råvaror i stället för alla recept med långväga exotiska ingredienser som passionsfrukt, bananer, kokos .. Mera saltsill och rotmos med fläsk, kryddgurka, lingonsylt och rågmjölsgröt och fårikål . .




Faktum kan vi läsa om i en nyutkommen bok ovan: Under 2008 slängdes t.ex. i England 484 miljoner (!) oöppnade youghurtförpackningar, 1, 6 miljarder (!) äpplen och 2,6 miljarder skivor bröd.

Medan man förr tog vara på allt, kokade in, syltade och saltade, slängs numera maten, om den inte kasseras av bönderna redan innan den når konsumenten, ofta av kosmetiska skäl, för att den av olika skäl inte ser ut som den skall.

”Stuart menar, att välbärgade kunder i den rika delen av världen förlorat sambandet mellan maten och varifrån den faktiskt kommer, liksom förståelsen för vad matproduktion innebär … Maten är billig i butikerna men priset är rena bländverket /…/ priset för vår slarviga hantering av mat är oacceptabelt hög när man ser till hela bilden och inte bara till den egna portmonnän”. skriver Annette K. Nielsen i en recension i Weekenavisen Under rubriken En grim smag i munden

Också i den fattiga delen av världen, där man numera, genom satsningar på bevattning, gödning och pesticider av skilda slag, till sist nått större skördar, är svinnet oerhört, när grödorna väl har bärgats. Miljoner ton går till spillo till följd av dåliga lagringsförhållanden och undermålig infrastruktur.

Hemhushållningen följde maten från dess ursprung, djur slaktades i oktober, potatisen togs upp och rotfrukter lades i stuka. Fisken togs tillvara och Mickelsmäss, en högtid som vi inte längre firar, var en viktig tidsmarkör. Då skörden var bärgad.

Alla har inte möjlighet att hålla sig med kompost. Den är en tröst när någon mat måste slängas, det blir till ny jord igen. Sophanteringen skiljer också på organiskt och oorganiskt avfall och gör mylla av det förra, det gör den väl?

onsdag 11 november 2009

gråskalan

är full av nyanser. Som tonerna i en mozartsymfoni harmonierar färgerna en novemberdag över vattnet. Ser ni svanarna? Första gången jag ser svanar mitt i stan. Alldeles nedanför kraftverket är bilden tagen. Underbart. Finlands nationalfågel ökar i antal, positivt att någon djurart gör det. Som tröst, det grå är en blandning av alla färger, de syns bara inte just nu.



lördag 7 november 2009

min hjärtesak

Hur barnen mår är en indikator på hur hela landet mår.
Jag är glad att mina barn hann bli vuxna innan internet kom, att anpassa tv-rutinerna var redan så besvärligt och en källa till ständig oro. Vad tittar de på? Hur påverkas de? Den stal dyrbar samvaro, jag som vuxit upp utan tv hatade den.

Jag tycker att barn idag inte hinner vara barn tillräckligt. De hinner inte i lugn och ro i sin egen takt leka innan de måste en massa. Vi bestämmer för mycket när det är dags att bli vuxen och dit vill de komma så fort de kan därför att de tror att det är bättre. Då får man bestämma själv. Att bestämma själv, få en helt egen fri tid tillåter vi dem inte som små därför att det inte finns tid till det.
Barnens rätt till sin egen barndomstid ligger i vuxnas händer.

För leken är en allvarlig sak. Den lär hur saker fungerar, kroppens motorik, hur man handskas med relationerna till andra barn. Att störa ett lekande barn räknar vi som helt självklart medan det tidigt får lära sig att inte alltid störa en vuxen. Ibland måste man ju, men ofta inte.

Alla intryck från en vuxenvärld de inte är tillräckligt mogna för. Krig och våld och sex och hemska ljud och bilder från tv och internet. I stället för balanserade vuxna som hinner vara med, lyssna ordentligt, ta in viktiga signaler och lära dem bli verbala.

Inte lämna för mycket över åt dagis och skolan och därmed stilla samvetet.

Där försvinner barnet i mängden och räknas inte som individ på samma sätt som hemma. Jag tror det är därför många barn mår illa idag, de lämnas åt sig själva.



Hemmet är alltid och kommer alltid att vara samhällets grundplåt. Det är på hemmen samhället borde satsa, inte på att samhället ska ta hand om barnen så att föräldrarna kan komma ut i ett arbetsliv för att ha råd att bland annat betala samhället för att ta hand om deras barn.

Hus, heminredning och hemmiljö och matlagning har stor prioritet, det får maskineriet att rulla men hur invånarna mår i hemmen vet senaste undersökning.

En neutraliserande trygg omgivning med fasta rutiner utan stora omvälvningar är vad barn behöver tills de är fyra-fem år. Gärna upp till skolåldern då många ännu inte är tillräckligt mogna för att sitta stilla 45 minuter och ta in massor av information.

Så kommer tonårstiden som är rena rama ekluten och fordrar ständigt engagemang för en förälder. Det är som att träna unghästar, att ge efter och hålla in på tyglarna i för barnet lagom doser, att aldrig släppa för mycket så att kontakten går förlorad att de sticker iväg eller tar kommandot. Alltid finnas i bakgrunden.

Att satsa helhjärtat på de barn man har under hela deras uppväxt, låt säga tjugo-tjugofem år, har betydelse för hela barnets fortsatta liv. Det är bara ca tjugo-tjugofem år av ditt men det är aldrig bortkastad tid därför att det har betydelse långt framåt.

fredag 6 november 2009

första snön

Det knarrade under fötterna i morse, första riktiga snön har landat. Den smälter kanske igen men lite ljusare blev det i gråheten. Har packat älgkött, malat och frusit in. Kött från djur som vandrat. På ett år mer än en ko under sin livstid.

Eldar i kaminen.

söndag 1 november 2009

söndagens efterrätt


Tarte tatin med muskovadosocker.

Ser ut som potatisgratäng men är äpplen som smälter i munnen. :-)
Föreställer mig en fransk husmor med stor äppelträdgård och allt det som kan tänkas växa i en fransk trädgård. Lavendel i blåa skyar, persikor plommon och päron. En riktig matmamma som tar det lokala tillvara och lagar den godaste paj bara med få ingredienser. Kanske hon skvätter lite calvados ( äppelbrännvin) över äpplena innan hon svänger degen över dem.

Börja med degen. I den blandar du om du vill speltmjöl, en halv dl tillsammans med 1 dl vetemjöl, 2 äggulor. Smör i bitar tillsammans 100gr och kör snabbt ihop i matberedaren. Låt vila lite tillplattad i 30 min i kylen.

I stället för rörsocker prövar jag muskovadosocker för det fanns inget rörsocker hemma och låter skalade äppelklyftor från 4 medelstora äpplen mjukna i en sås av smält smör tillsammans med det mörka sockret i en gjutjärnspanna. 100gr smör, 1 dl socker. Muskovadosockret är mörkbrunt så det syns inte om sockret får för hett. Passa därför med värmen, det ska nätt och jämt koka ca 15 min. Dra åt sidan och låt svalna en stund.

Kavla ut degen till en rundel så stor att den täcker gjutjärnspannan. Flytta över, faffas brödspade kom till god hjälp! och täck äpplena. Vik försitigt in och gör en kant av ev överbliven deg. Degen är så god.

In i 175' ugn tills det ser färdigt ut och doftar gott, ca 25 min. Ta ut och låt svalna och samsa sig lite. Täck med en flat tallrik och vippa hastigt upp och ner. Bränn dej inte, sockret kan vara hett.

Vispgrädde till, vaniljglass blir för sött.

Förrätten blev ett sopphopkok på tomater, örter, köttbullar och småspagetti, mättande!

mysligt



Så blir det rysliga mysigt, andevärlden och denna världen möts i en pumpas glada min. Många sätter ljus på graven och har tagit över den katolska seden och gravgårdarna förvandlas till ett vackert ljushav. De döda lever så länge någon minns dem, de gravar som är utan ljus känner sig säkert utanför. Så jag som inte någon anhöriggrav har att sätta ljus på känner mig lite utanför så jag tänder ett ljus och sätter det på en mörk grav.

Den fina pumpan fick jag av sonen och hans söta flickvän.