roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 30 augusti 2009

villaavslutning



kallas ett fenomen Österbotten. Det är en slags säsongavslutningsfest som firas den sista helgen i augusti, en avslutning på sommaren i skärgården. Denna avslutningsfest firades förut bara med brasa och marschaller som lyste vid sommarstugorna längs stränderna.

Det var vackert, man såg att grannarna var ute på sina stugor. Var vädret lugnt tog man en tur med båten för att beundra de upplysta stränderna i det milda augustimörkret.

Med åren har denna begivenhet vuxit och spritt sig. Nu lyser inte bara stränderna av ljusprickar, i stan firar man också säsongavslutning . De som upplevt kriget, visserligen inte många kvar, tycker det är obehagligt och påminner om bombardemang. Det tjuter och visslar och smäller i ett. Smällar som blandas med skotten från andjakten från dem som inte kunnat vänta tills det blivit mörkt. Det ekar långt och luktar rök och krut från raketer och häxpipor och allsköns krutpaket.

Dagen efter tomhylsor och skräp. Kemikalier och blyföreningar som spritts i luften.

Allt detta som tack för en sommar i naturens stillhet, i frisk luft med sjöfåglar och andra djur.

Är människan riktigt klok?

torsdag 27 augusti 2009

Lekrummet. Med fönster i lagom höjd. Med utsikt över gatan in på Antons gård. Anton är lite äldre, snart fem. Där är han, Anton.

En dörr att stänga om sig, ett rum att vara ensam i och filosofera över det som huvudet ibland blir så fullt av under en dag.

En lillabror som ännu inte kan prata men förstår får komma in, bara han har toto-loket med sig. För toto-loket tycker jag så hemskt mycket om.

Mommo tycker jag också om, och hon tycker om mig lika mycket som myggorna.

Pappa kallar mig för ministern, mamma för regeringen. Pappa är mest i föuse, han är prästent och då får jag sitta i traktorn.

onsdag 26 augusti 2009

De är utflugna, de kom tripp, trapp, trull, stannade en liten tid, flängde runt och nojsade, skrattade och växte. Själv står jag kvar i korsdraget efteråt i förundran. Vad var det som hände? Stopp, vänta. Har en bestämd känsla av att det var något jag glömde.

Det är antagligen bara som det känns.

söndag 23 augusti 2009

Sköna solvarma dagar som inte riktigt lyckas mota eftersommarmelankolin i kroppen, snart är den ljuva tid förbi. Som vanligt har vi tuffat iväg till skäriholmen, sniffat sjöluft och låtit blicken vila, försvinna ut, långt.

Om natten, då mörkret lagt sig sådär mjukt och vattnet håller kvar sommarens värme, är det härligt att ligga och lyssna till vågornas skvalp vid strand och suset i gammelträden.




En expeditionsrunda på morronkvisten efter gröt och kaffe, en undran över varför rosenbusken som förra ägarna planterat, grånat. Har den tagit illa upp av diskvattnet jag slängt åt den? Det var liv i kvistarna, det finns hopp men konstigt ändå.



Livet går vidare, ingenting står stilla under solen. Kring stubben där den stora tallen som knäcktes helt av i en sydvästlig storm för ca tolv år sen räknade jag fem granar tre tallar och fyra björkar. .


Byggd av bitar av spont från hemgården, virke man inte får köpa längre. Jo, talgoxfamiljen har bott fint.

Resultatet av morronrundan i holmskogen. Små söta skärihallon, lagom som efterrätt till mors middag när vi kommit tillbaka till stan.

torsdag 20 augusti 2009

Auktion, det är alltid lika spännande. Ska man göra rena fyndet, är stolarna riktiga dyrgripar eller skräp? Man ska gå efter magkänslan, det som faller i smaken är viktigare än kapet men sammanfaller de två är lyckalycka. Idag föll jag inte för något annat än en kopp kaffe med syltmunk.

Jag kunde hålla mig men det var svårt. Behöver inget, har allt och himlen därtill men dottern har ett nytt hus att fylla!



Medan mamma pusslar in auktionsfynden i bilen


går vi på upptäcktsfärd.

onsdag 19 augusti 2009


Hundraåriga fönster i lekstugan får sig en översyn. Lekstugan har en särskild doft som påminner mig om somrarna hos mommo på Alholmen. Ljudet av fönsterhaken som slår mot karmen är slöa varma dagar, finlandssvenska röster och grus som knastrar. Simhuset och lukten från cellulosafabriken blandad med doften av vitklöver över stenbryggan och lupinerna i alla färger vid stranden.

Tyyne trind och glad hushållerska och hennes man Mölsä som gick omkring och skötte trädgården, skojade och skrattade hörde sommaren till. Han var lite pedofilisk av sig han, Mölsä. Intresserad på ett snällt vis av oss småkusiner som sprang omkring och lekte, flickor sådär sex-sju år. Ville bära oss, handen som åkte lite för högt upp, det var inte helt oskyldigt. Vi förstod att han var "fel", fnittrade och hade lite roligt åt honom. När jag sov över hos dem en gång, Tyyne och Mölsä, i deras lilla sommarbostad, satt han i sin säng och vinkade mig till sig samtidigt som han visade sitt kön. Naturligtvis vägrade jag, det såg ju äckligt ut. Det blev aldrig något mera men obehaglig kändes han, den snälla Mölsä. På finska kallas sådana "snälla farbröder för namusetä." Godisfarbror.

Jaha, så halkade jag in på det minnet under målandet. Harregu, det är ju över femti år sen, preskiberat minsann. Lekstugan blir fin, måste köpa fönsterkitt i morron. Sen ska jag måla om invändigt.


Nytt utegolv och ny trappa 2008.



Mamma, 13 år, på trappan 1937.

tisdag 18 augusti 2009

ett loppisfynd


Nu kommer gräsmattan automatiskt att krympa i takt med gäddhänget! Egentligen är gräsklipparen ett otyg, liksom grästrimmer och allsköns förbränningsmotordrivna trädgårdshjälpmedel. De är lyxvaror, välfärdens miljöbovar, för sitt oljud och sin lukt. Inget i trädgården borde lämna ekologiska fotspår.

Nu kan man föra ett samtal medan man makligt klipper. Och luften känns lika ren som samvetet. Tio euro kostade denna enkla lilla sak. Oj, vad nöjd jag är.

fredag 14 augusti 2009

stilleben i skärifönstret


värmedagarna är förbi, augustinätterna mörknar och sommarlinnen, tunna byxor och andra sommarkläder åker tillbaka in i klädskåpet. Tack för denna ljuva tid, på med strumpor och skor.

Det är Tove Jansson som har skrivit så här vackert om augusti:

”Jag älskar gränser. Augusti som är gränsen mellan sommar och höst är den finaste månad jag vet. /- - -/ Skymningen är gränsen mellan dag och natt, och stranden är gränsen mellan hav och land. Gränsen är förväntan: när bägge är förälskade och ingenting är sagt. Gränsen är att vara på väg. Det är vägen som är viktig.




Har läst ut boken om Columbus, var han riktigt klok? av Herman Lindqvist. Det storartade var inte att han, Columbus upptäckte Amerika, vilket han till sin död trodde var Indien. Det storartade var att han tog språnget. Att utan vetskap men med en stark övertygelse bege sig rakt ut mot horisonten på 1490-talet. Vad spanjorerna sedan åstadkom i sin okunskap och religiösa fanatism därborta var rena röveriet, hu så de bar sig åt med människorna. Själva sjöresorna sätter fantasin i rörelse. Hur levde de ombord, hur sköttes rigg och segel och hur klarade de stormarna för det blåser inte lite i Karibien när det blåser.

Kanske det någon gång görs en replik av "s/s Nina" och seglas som på Columbus tid på samma sätt som " Götheborg" seglade till Kina? Det borde spanjorerna ha råd med, så mycket guld som de stal.

onsdag 12 augusti 2009

äntligen regn,



kan man gott säga. Gärna ett stilla stril som vattnar men just nu öser det ner. Dagarna när solen gassade och skuggan var skön och eftersökt verkar ha varit för hundra år sen. Balkonger och trappräcken hann bli målade av flitig fästman och vattnet stannade i pölar i stället för att sugas in i träet.



Utställningen är nerplockad, en månad gick fort. Den första på hemmaplan. Mycket folk och fin respons, det känns gott och riktigt bra. Akvarellerna gjorde sig fint mot de grova gamla timmerväggarna.




Däremellan segling hem från regattan i Jakobstad till Vasa och konstens natt med en mellanlandning hemmavid för att njuta av blomster och lite förstrött plock i trädgården. Handlade och vandlade för att kvickt tuffa ut till skäriluften igen. Där har vi njutit soliga dagar och svärmat i augustimånens sken. Vattnet var ljuvligt, blötte och simmade och njöt. Helt härliga dagar att minnas när snön yr.

Det finns mycket att vara glad över och så lite att klaga på.