roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

onsdag 2 december 2009

funderar


Mellan månuppgång och solnedgång i min kära lilla småstad funderar jag över hur litet utbud det finns för den som vill leva klimatvänligt.

Ibland har jag tankelek där jag vandrar mellan havregrynspaket med hallonsmak och kanelsmak och äppelsmak och.. Om man tog bort allt som kommer från regnskogsmiljö, från Kina och Brasilien och Långtbortistan, alla varianter av samma produkt, alla grönsaker som vuxit under konstgjord belysning och alla förädlade halvfärdiga industriprodukter med underliga tillverkningsmedel, all konstgjord läsk och alla vattenflaskor tappade med finländskt källvatten sämre än det vi har i kranarna och lämnade kvar alla råvaror, allt närproducerat och bara säsongmat skulle affären vara av en liten bybutiks storlek.

Denna lilla lanthandelbutik skulle flytta tillbaks ut i byarna, ingen behöver åka kilometrar för att handla och parkeringsplatsen blev en lummig park med kafe utan asfaltspartiklar och bensinångor i luften. När de långa transporterna är borta, när bönderna kan sälja sina varor direkt utan dyra mellanhänder som tar storkovan och alla försöker dra sitt strå genom att avstå kanske det kunde bli så.

Om vi struntar i att dra våra strån, blir det så i alla fall. Men tiden före det gör mig lite ängslig för hur våra barn som ärver resultatet av vår nonchalans ska få det. Det ser mörkt ut inför klimatmötet i Köpenhamn, där utvecklas visst bara konsten att prata utan att säga någonting.

Att önska mera klimatvänliga och mindre resurskrävande produkter i
butiken är en ekonomisk fråga. Men inte vill vi väl, som den sista generationen som kan avstå att de som inte ännu är födda ska betala för att vi har det just nu så bra, så stort utbud och så bekvämt?


Jag skulle ju önska mina barnbarn en lika underbar artrik natur med allt det roliga jag hade som barn. Inga blågröna alger, bilar med luktande motorer. Massor av fisk som hoppar att meta, simma i en rent klart vatten och trippa barfota mitt på en solig grusväg och ha en hund som springer lös bredvid. Skida till skolan över ån, skrinna på isen och laga en egen flotte på våren. Allt det vi gjorde vid denna älv.

Till exempel.


2 kommentarer:

maja sa...

Göran Persson sa något enkelt och tänkvärt en gång. Han berättade om den frågan som han fruktade allra mest; "morfar, varför gjorde du inget?".

Det vill jag aldrig höra.

Anonym sa...

Ett avgörande möte det i Köpenhamn. Spännande att se hur det går.
Solveig