roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

lördag 7 november 2009

min hjärtesak

Hur barnen mår är en indikator på hur hela landet mår.
Jag är glad att mina barn hann bli vuxna innan internet kom, att anpassa tv-rutinerna var redan så besvärligt och en källa till ständig oro. Vad tittar de på? Hur påverkas de? Den stal dyrbar samvaro, jag som vuxit upp utan tv hatade den.

Jag tycker att barn idag inte hinner vara barn tillräckligt. De hinner inte i lugn och ro i sin egen takt leka innan de måste en massa. Vi bestämmer för mycket när det är dags att bli vuxen och dit vill de komma så fort de kan därför att de tror att det är bättre. Då får man bestämma själv. Att bestämma själv, få en helt egen fri tid tillåter vi dem inte som små därför att det inte finns tid till det.
Barnens rätt till sin egen barndomstid ligger i vuxnas händer.

För leken är en allvarlig sak. Den lär hur saker fungerar, kroppens motorik, hur man handskas med relationerna till andra barn. Att störa ett lekande barn räknar vi som helt självklart medan det tidigt får lära sig att inte alltid störa en vuxen. Ibland måste man ju, men ofta inte.

Alla intryck från en vuxenvärld de inte är tillräckligt mogna för. Krig och våld och sex och hemska ljud och bilder från tv och internet. I stället för balanserade vuxna som hinner vara med, lyssna ordentligt, ta in viktiga signaler och lära dem bli verbala.

Inte lämna för mycket över åt dagis och skolan och därmed stilla samvetet.

Där försvinner barnet i mängden och räknas inte som individ på samma sätt som hemma. Jag tror det är därför många barn mår illa idag, de lämnas åt sig själva.



Hemmet är alltid och kommer alltid att vara samhällets grundplåt. Det är på hemmen samhället borde satsa, inte på att samhället ska ta hand om barnen så att föräldrarna kan komma ut i ett arbetsliv för att ha råd att bland annat betala samhället för att ta hand om deras barn.

Hus, heminredning och hemmiljö och matlagning har stor prioritet, det får maskineriet att rulla men hur invånarna mår i hemmen vet senaste undersökning.

En neutraliserande trygg omgivning med fasta rutiner utan stora omvälvningar är vad barn behöver tills de är fyra-fem år. Gärna upp till skolåldern då många ännu inte är tillräckligt mogna för att sitta stilla 45 minuter och ta in massor av information.

Så kommer tonårstiden som är rena rama ekluten och fordrar ständigt engagemang för en förälder. Det är som att träna unghästar, att ge efter och hålla in på tyglarna i för barnet lagom doser, att aldrig släppa för mycket så att kontakten går förlorad att de sticker iväg eller tar kommandot. Alltid finnas i bakgrunden.

Att satsa helhjärtat på de barn man har under hela deras uppväxt, låt säga tjugo-tjugofem år, har betydelse för hela barnets fortsatta liv. Det är bara ca tjugo-tjugofem år av ditt men det är aldrig bortkastad tid därför att det har betydelse långt framåt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Braaaa !!!
bara de egoistiska nutidsföräldrarna sku läsa detta. Sätt in i dagstidningar å skriv en bok så kanske fler förälder ser det å får dåligt samvete !