roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

söndag 20 september 2009

skäriliv

Det gör ingenting om man blir våt när det skvätter. Jag skulle aldrig byta mot en täckt båt som rusar fram. Det viktigaste är att vara med sjön, vind och vågor och inte så fort som möjligt komma till målet. Själva resan ska vara en upplevelse, horisonten ska synas runt omkring. Jag vill kunna se att passa sjön, få känna vinden i ansiktet och doften av skären, det är underbart avkopplande.

Tankarna hinner tänkas i fred under en vilsam "det här tar sin tid"- stund och funderingarna får fara som fjärilar hur de vill. Bättre välbehövlig tänkatid finns inte.

Fick för mig att fara ut igår och stanna över natten. Skulle tillbaka följande dag att bjuda mor på middag men till skären hinner jag när vädret är så fint. Tänkte och for, Labanhunden och jag.




Broder K var ute på sin holme, flaggan var i topp. Efter att ha satt eld i spisen i stugan och tänt ett ljus därinne och placerat två stallyktor i ens på bryggan (för att hitta hem i mörkret om det skulle bli sent,) töffade vi iväg att hälsa på honom. Labanhunden och jag.





Det blev inte så sent men det blev mycket mörkt. Inne hos broder tändes det elektriska ljuset, han och brorsson knappade på varsin laptop och tv,n prellade. Varmt hade de, gasvärmaren och öppna spisen värmde så jag fick skala av mig höstkläderna. Nu får ni ha era tekniska rackerier, nu far jag till skären, sa faster storasyster på skämt efter ett par timmar.

När inget annat lyser upp fjärden än planeten Venus, då är det mörkt. Stod en stund på bryggan och blundade för att vänja mig vid mörkret och då syntes konturerna av holmarna. "Släck lanternan så du ser bättre!" sa broder. Styrde rakt ut mot tänkt rutt med ögonen formligen på skaft för att se vart. Ett mörker som en Chicago-bo skulle betala mycket för att få uppleva.

På hembryggan lyste två ljusprickar, vilken tur att jag varit så förutseende! Ficklampans sken försvann ut i tomma intet först, borde skaffa en strålkastare, men det här går ju bra när det inte blåser. Så skönt att komma till primitiva stugan, få upp värmen igen för en kopp te. Sedan ligga i beckmörkret och höra hur det sprakar i spisen och lyssna på vinden och vågorna utanför. Veta att båten är väl förtöjd.

Lite oroligt sov jag ändå för väderleken i radion hade utfärdat vindvarning för nästa dag, 14 m/s. For innan det skulle blåsa upp och vinden ökade faktiskt lite till eftermiddagen. Men då satt vi, mor och jag i godan ro i köket i stan och åt pyttipanna med stekt ägg, bärkräm på de sista bären på buskarna med grädde till efterrätt och till sist kaffe.
Härliga höst.

Inga kommentarer: