roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

måndag 1 juni 2009

är bliven medlem i en Lådgrupp

Gatan har blivit tystare när skolorna har sommarlov, den ständiga bilströmmen strax före halv nie har krympt till enstaka. Strosar barfota över gatan och hämtar posten. Lådan har blivit sällskaplig, nu hänger den med andra lådor och postiljon, som vi sa förr, det vill säga brevbäraren, slipper åka sicsac i trafiken. Det blir enklare för postiljon, (han bär ju inte bara brev och han bär dem inte heller utan har dem i en låda på cykeln om han inte åker bil med ratten på fel sida. Så jag envisas med att använda postiljon för det är lättare att säga ) och så får man kanske posten lite snabbare.


Naturligtvis infinner sig reflektionen över denna omständighets ändrade förhållande i ett längre perspektiv.

Man "förnumras" även om man i en liten stad inte försvinner i mängden lika lätt blir man ändå en i gruppen. Vi är visserligen "bara" fyra i Lådgruppen som konfererar om denna nya omständighet. Man får en anledning att prata med grannen, det händer inte så ofta. Grannar är en tillgång. De kan hålla utkik efter tjuvar och banditer när man är borta. Eller se om en blomma behöver vatten om det är en intresserad och god granne. Fastän man inte kan välja dem får man acceptera och se det positiva.

Vi träffas vi grannar och pratar över staketet om den nya lådgruppen. Ska vi ha ett vackert tak över lådorna? Det finns fina exempel på tjusiga pyntade blickfång, eller skrangliga personliga i en ojämn pittoresk rad. Vi kom inte riktigt underfund med hur vi ska ha det så träffen avslutades med allmän diskussion om vädret.



En grupp lådor som underhåller sig med varandra medan de väntar på att tömmas och fyllas. Vad säger de? Jo, de två närmaste gamlingarna viskar om de målade nippertipporna intill. För att inte tala om de vita därborta. De ser ut att ha hamnat i fel sällskap och försöker hålla lite avstånd.

Inga kommentarer: