roligt att du tittar in! Här skriver en mamma till tre utflugna barn och mormor till tre småpojkar.

onsdag 27 maj 2009

den gamla hibiskusen

eller kinarosen som mamma kallade den, blommar. Jag kommer ihåg när mamma fick den, då var det sextital och den var inte mycket för världen. Dess liv hade då mest bestått av ett ständigt höjande och sänkande av bladen. När den visade att den var törstig fick den vatten så att bladen spändes, tills de slokade igen och fick vatten.. så vinkade den genom sin första tid. Mamma tyckte det var bra med en blomma som sa till när den ville ha vatten medan pappa undrade om hon uppfostrar den till att bli en kaktus..

Däremellan hann den kanske växa en aning. Det är över förtio år den stått i huset nu, hjälp, och vänt sina stora blad och sträckt sina grenar mot ljuset. Någon blomma visar den ibland, det är mörkt där den står, och då är det lite festligt fint i rummet. Stammen växer i sic-sac, jag klipper ner den en aning i februari och sparar en gren så att den växer så för att den i någon mån ska hållas sig rätt över krukan.

en kinesisk ros

En sommar tog jag ut den för att den skulle få komma ut och bli frisk och frodig. Det höll på att ta död på den. Bladen brändes i solen och alla föll av. Jag visste inte bättre, sånt kallas missriktad välvilja och okunskap, det blev en orolig tid. Jag tog in den, planterade om den, duschade och pratade vackert med mild röst. Ojade och bad och så kom nya blad.

Inga kommentarer: